Guider

Baltic Dry Index – en ekonomisk indikator för råvaruinvesterare

Publicerat

13 år sedan

den

5 juni, 2011

Investerare letar alltid efter praktiska ekonomiska indikatorer som kan hjälpa dem i deras beslutsfattande vad gäller investeringar. Peter Lynch, Magellan Funds före detta förvaltare hävdade att en investerare alltid skulle undersöka sin direkta omgivning, se vilka produkter denne och ens närmaste omgivning köper och i vilka affärer. Detta förfarande fungerar bra när det gäller detaljhandelsnäringen, men det är inte lika enkelt att applicera på bolag som arbetar med naturresurser.

Ett vanligt sätt att mäta temperaturen i ekonomin är Baltic Dry Index då det på ett snabbt sätt, om än indirekt sätt, mäter efterfrågan på naturresurser runt om i världen.

The Baltic Dry Index

BDI, eller The Baltic Dry Index som är dess fullständiga namn, mäter kostnaderna för att frakta naturresurser och råvaror så som järnmalm, stål, cement, kol etc, runt världen. Indexet sammanställs dagligen av The Baltic Exchange i London där de olika medlemmarna står i ständig kontakt med rederier runt om i världen. Från dessa samlas sedan data in rörande priset för 22 olika rutter runt om i världen. Dessa data sammanställs sedan och ett genomsnittligt pris räknas fram, The Baltic Dry Index.

För att försäkra sig om att indexet ger en komplett överblick av hela sjöfartsindustrin sammanställer The Baltic Exchange kostnaderna för följande fyra fartygsklasser.

Capemax (10 procent av den globala flottan), fartyg med en dödvikt överstigande 100.000 ton. Dessa fartyg är för stora för att passera genom Panamakanalen.
Panamax (19 procent av den globala flottan), fartyg som har en dödvikt mellan 60,000 och 80,000 ton. Dessa fartyg kan med nöd och näppe passera genom Panamakanalen.
Handymax, eller Supramax (37 procent av den globala flottan), fartyg med en dödvikt på mellan 45,000 och 59,000 ton.
Handysize (34 procent av den globala flottan), fartyg med en dödvikt på mellan 15,000 och 35,000 ton.

Varför tittar investerare på The Baltic Dry Index?

Baltic Dry Index är en ledande indikator som erbjuder placerarna en god överblick över efterfrågan av den globala efterfrågan av råvaror och naturresurser. Det faktum att Baltic Dry Index fokuserar på råvaror är viktigt då det erbjuder en framåtblickande syn på marknadens efterfrågan.

Producenter efterfrågar råmaterial när dessa skall färdigställa slutprodukter som fordon, tyngre maskiner, vägar, byggnader och andra typer av infrastruktur. På samma sätt så slutar dessa köpa när konjunkturen viker och förlitar sig i stället på sina överskottslager.

Efterfrågan på råvaror och naturresurser ökar när den globala ekonomin tar fart. En investerare som vet att den globala ekonomin växer inser att detta kommer att innebära att priset på såväl råvaror, råvaruanknutna valutor som aktiekurser kommer att öka i värde. Då världens ekonomier försvagas sker det motsatta.

Baltic Dry Index är en tilltalande indikator då det är ett enkelt sätt att i realtid mäta temperaturen på världsekonomin, det är dessutom svårt att manipulera. En del andra ekonomiska indikatorer, som arbetslöshetssiffror, inflationssiffror och oljestatistik, kan vara svåra att tolka då värdet av dessa siffror kan influeras eller påverkas av regeringar, spekulanter eller andra nyckelaktörer. Baltic Dry Index är svårare att manipulera då detta index utgör en enkel modell, baserad på krafterna bakom tillgång och efterfrågan.

Det utbud som ingår i Baltic Dry Index utgörs av de fartyg som har en möjlighet att transportera laster över världen. Det är synnerligen svårt att manipulera detta utbud då det tar år att färdigställa ett nytt fartyg och sätta detta i trafik som en följd av en ökad efterfrågan. På samma sätt skulle det kosta alltför mycket att låta fartyg segla tomma i syfte att minska utbudet.

Efterfrågan i Baltic Dry Index utgörs av efterfrågan av de befraktare som behöver råvaror och naturresurser för sin produktion. Det är svårt att manipulera denna efterfrågan då siffran helt och hållet baseras på de beställningar som gjorts, och delbetalats, avseende transporter. Det finns ingen som betalar för att boka ett lastfartyg av Capemax-klassen om denne inte har för avsikt att utnyttja detta, det är alltför dyrt.

Att tolka Baltic Dry Index

Värdet på Baltic Dry Index tenderar att öka när efterfrågan på råvaror och naturresurser stiger, och det faller när samma efterfrågan minskar. När Baltic Dry Index vänder och börjar stiga tenderar vi se följande effekter:

Den globala ekonomin börjar vända uppåt, alternativt fortsätter att växa.
Omsättningen i företagen ökar, alternativt fortsätter att växa.
Aktiekurserna börjar återhämta sig, alternativt fortsätter att öka.
Priset på råvaror börjar åter bli intressant, alternativt så fortsätter värdet av dessa att öka.

Värdet på råvarurelaterade valutor, som den kanadensiska dollarn (CAD), den australiensiska dollarn (AUD) och den Nya Zeeländska dollarn (NZD) ökar i värde.

På samma sätt fungerar det då Baltic Dry Index faller. Då ser vi att den globala ekonomin krymper, att omsättningen hos företagen minskar etcetera.

Annons

Nästa

Futures, forwards och terminer – vad är vad?

Fortsätt läsa

Annons

Guider

Hur hydraulisk frakturering fungerar

Publicerat

12 år sedan

den

10 december, 2012

Redaktionen

$Hur hydraulisk frakturering (fracking) fungerar$

Hydraulisk frakturering, det som på engelska heter hydraulic fracturing, även kallat fracking i dagligt tal, är ett sätt att utvinna fossila bränslen så som naturgas och olja. Denna teknik, i kombination med horisontell borrning, är vad som har gjort det möjligt att utvinna olja och gas som tidigare inte var åtkomlig, i alla fall inte till ekonomiskt försvarbara kostnader. Det är denna teknik som gjort att USA gått från att vara importör av naturgas, till att svämma över av billig inhemsk skiffergas. Tekniken kan även användas för att utvinna olja

Cuadrilla Resources visar hur hydraulisk frakturering fungerar.

Samt hur horisontell borrning fungerar.

Fortsätt läsa

Guider

Prospektering av olja och naturgas

Publicerat

12 år sedan

den

26 juni, 2012

Redaktionen

Olje- och naturgastillgångar ägs vanligtvis av det land i vilket oljan eller naturgasen återfinns. Till följd av detta äger oljebolag vanligtvis inte fyndigheten på vilken prospekteringen sker, utan oljebolagen erhåller tillstånd att prospektera efter samt utvinna olja och naturgas av respektive lands regering. Detta tillstånd kallas för koncession eller licens. En licens består vanligtvis av två delar; en prospekteringslicens och en produktionslicens. För att erhålla ett prospekteringstillstånd, förbinder sig normalt oljebolagen att utföra vissa arbeten inom ett område under en given tidsrymd. I allmänhet utgörs dessa arbetsåtaganden av geologiska, geokemiska och geofysiska undersökningar (seismiska undersökningar) och borrningar. Oljebolagen betalar inte nödvändigtvis några pengar för att erhålla prospekteringstillstånd, utan betalningen kan ske i form av att bolagen bekostar de arbeten man åtagit sig. Om kommersiella mängder av olja eller naturgas påträffas, övergår prospekteringslicensen till en produktionslicens. Fördelningen av olja och naturgas mellan licensinnehavaren och landet i fråga i ett produktionsdelningsavtal varierar beroende på land. Löptiden på produktionslicenser är vanligtvis 20–30 år.

Samarbete

Oljebolagen samarbetar ofta eftersom prospekteringskostnaderna är höga. Det bolag som erhöll den ursprungliga koncessionen bjuder in andra bolag att delta, mot att de tar över hela eller delar av det arbetsåtagande som följer med koncessionen. I gengäld får de inbjudna bolagen del i eventuella framtida intäkter. Detta kallas ”farm-out” respektive ”farm-in”. Det oljebolag som har det operativa ansvaret kallas för operatör och kan antingen själv utföra arbetena eller svara för att tjänsterna upphandlas och läggs ut på entreprenad.

Prospektering

Olja och naturgas återfinns i sedimentära bergarter på upp till tio kilometers djup. Dessa bergarter har skapats genom att partiklar som kommit genom vatten eller genom luft har sedimenterat och cementerats samman. För att lokalisera geologiska strukturer som är gynnsamma för ansamling av olja och naturgas genomförs olika typer av undersökningar, av vilka den vanligaste metoden är geofysisk seismik. Seismiska undersökningar baseras på att ljudvågor transporteras med olika hastighet i olika material och att de, vid övergången mellan olika material, delvis böjer av och reflekteras tillbaka upp till ytan. Till följd av att bergarter har olika sammansättning är det möjligt att, utifrån variationerna i ljudvågens hastighet och vinkel, bedöma lokaliseringen av strukturer som kan innebära potentiella olje- och/eller naturgasreserver inom prospekteringsområdet. Seismikundersökningar genomförs onshore eller offshore med seismikutrustning. Då enskilda linjer av seismik utförs, tillhandahåller de information om bergarterna direkt under jordytan, där den seismiska utrustningen är placerad. Denna typ av seismikdata är tvådimensionell, så kallad 2D-seismik, eftersom den tillhandahåller data längs två axlar, längd och djup. Om seismikundersökningar genomförs längs flera linjer samtidigt, tillförs även en tredje dimension; bredd, vilket kallas för tredimensionell seismik, eller 3D-seismik. 3D-seismik resulterar i ett betydligt större informationsinnehåll om bergarterna under ytan, men är samtidigt betydligt dyrare och täcker ett mindre område.

Borrning

Att borra ett hål i marken eller i havsbottnen är det enda säkra sättet att visa att den utvalda strukturen innehåller kommersiellt utvinningsbara mängder av kolväten. En borrning på en struktur utan kända reserver, kallas för prospekteringsborrning. Borrningsverksamheten är uppdelad i flera faser: förberedelser, mobilisering av utrustning och material till borrplatsen, själva borrfasen och slutligen demobilisering. Innan själva borrningen kan påbörjas måste en borrplan upprättas. Denna innehåller en tidsplan, som är relaterad till förväntat borrdjup, sättpunkter för olika foderrör – för att hålet skall förbli öppet också efter det att borrkronan passerat, borrtekniska beräkningar, typ av borrvätska – som cirkulerar i hålet och för upp det söndermalda berget (kaxen) till ytan – och en prognos över det förväntade portrycket i berggrunden. Gäller det en borrning på land behövs en enkel borrigg, vars storlek och konstruktion endast beror på borrdjupet och eventuella tryck i berggrunden.

Fynd av olja eller gas under borrningen

Under borrningen analyseras bergarten och vätskan från borrhålet genom att dessa tas upp till ytan. En kolväteindikering, ”show”, uppstår när borrkronan penetrerar ett gas- eller oljeförande lager i berggrunden. När borrkaxet tillsammans med förekommande gaser och vätskor når ytan, registrerar kromatografen olika gasfaser (metan, etan, propan osv), och geologen kan ofta se grön eller svart olja i borrkaxet med blotta ögat i vanligt ljus. Ofta ökar också borrhastigheten när man borrar in i ett olje- eller gasförande berglager.

Då borrningen avslutats genomförs en så kallad loggning av borrhålet, vilket innebär att elektriska sensorer släpps ned i hålet varvid mätningar genomförs. När ett borrhål loggats, vet man en hel del om vad hålet innehåller, men man vet inte exakt vilka zoner som kommer att producera, och vad de kommer att producera och hur mycket. Man vet vilka bergarter som finns och var de finns. Kolväteindikeringar har bekräftats, liksom eventuella kontaktzoner (gas/olja eller gas/vatten och olja/vatten) och zonernas tjocklek. Om analysen av såväl de borrade bergarterna som loggningen utfaller positivt, genomförs ett produktionstest av borrhålet, vilket består i att eventuella olje- och gaszoner tillåts flyta in i hålet och upp till ytan för mätning och analys. Under loggningen och testningen beräknas även produktionstakt och storlek på fyndigheten.

Beräkning av reserver

Med reserver avses en fyndighets beräknade volymer av råolja och naturgas som bedöms vara kommersiellt utvinningsbara under rådande ekonomiska omständigheter. Reserverna delas in i två grupper, bevisade och icke bevisade reserver. Icke bevisade reserver indelas i sin tur i sannolika och möjliga reserver. Med bevisade reserver avses områden där testning skett med positivt utfall samt de närliggande områden där borrning ej ägt rum men som, baserat på befintliga och geologiska data, ändock bedöms vara kommersiellt utvinningsbara. Sannolika reserver är mindre säkra än bevisade reserver. Dock bedöms sannolikheten att producera kommersiellt utvinningsbara sannolika reserver vara högre än 50 procent, vilket ska jämföras med möjliga reserver där sannolikheten att finna utvinningsbara reserver bedöms vara lägre än 50 procent.

Denna guide är skriven av Crown Energy.

Fortsätt läsa

Guider

En kort introduktion till råvarumarknaden

Publicerat

13 år sedan

den

14 maj, 2012

Redaktionen

Det finns få saker i världen som är så absolut nödvändiga för vår existens som råvaror. I tiotusentals år har vi människor samlat, förädlat och använt råvaror i syfte utveckla oss själva och samhället runt omkring oss.

Förr i tiden var råvaruhandel en lika enkel som självklar del av våra liv. Större delen av befolkningen var bönder och det lilla överskott av råvaror man hade togs in till stadens marknad och byttes mot andra råvaror som behövdes men som man inte kunde producera själv.

När världen i mitten av 1800-talet fick sin första råvarubörs uppstod ett behov av att standardisera råvarors egenskaper. Det var här det engelska begreppet commodity kom in i bilden. Dvs när man handlar en råvara som vete på börsen är det inte en specifik bondes vete man köper och säljer, utan vete av en standardiserad kvalitet. Av någon märklig anledning så har det svenska språket, liksom många andra språk, aldrig fått någon vedertagen översättning på commodity.

En commodity som handlas på börserna är en standardiserad produkt som säljs utan differentiering av leverantörerna. Även om en vara eller tjänst kan anses vara en commodity då den säljs av många leverantörer i ett odifferentierat system, syftar termen generellt på fysiska varor som är byggstenar i mer komplexa produkter, och som handlas på råvarubörser som Chicago Board of Trade (CBOT), London Metal Exchange (LME) eller New York Mercantile Exchange (NYMEX). Några exempel på commodities är olja, socker, sojabönor, aluminium, ris, vete, guld och silver. Handel i commodities sker främst genom handel med terminskontrakt.

Den korrekta termen att använda i denna text vore commodity och commodities, men vi har emellertid valt att fotsättningsvis använda oss av begreppen råvara och rårvaror, då det är det gängse begreppet som används i branschen.

År 1848 var året då världens äldsta råvarubörs bildades. Denna fick namnet Chicago Board of Trade [CBOT]. Därefter grundades många sådana börser som runt om i världen. Handeln skedde – och sker fortfarande på samma sätt, genom standardiserade avtal, som omfattar:

Plats för handel, där leverans sker omedelbart eller på kortast möjliga tid,
Terminskontrakt, där köparen och säljaren är överens om att ett pris för en vara, som skall levereras på en ömsesidigt överenskommen tidpunkt och mängd, och
Terminskontrakt, där villkoren är samma som terminskontraktet, men som utförs på en termins utbyte.

Före tillkomsten av den industriella revolutionen ägde handel huvudsakligen rum med jordbruksråvaror som majs, havre, vete, boskap och grisar.

När så den industriella revolutionen kom flyttade allt fler in till städerna där jobben fanns. Maskiner gjorde att råvaruproducenterna kunde klara av jobbet ändå. Men i processen dök en mängd mellanhänder upp. Stora företag köpte upp massiva volymer av en enskild råvara och förädlade den sedan till produkter som stadsbefolkningen behövde eller ville ha.

I flera hundra år förde råvaruhandeln en tillbakadragen tillvaro på utspridda börsgolv runt om i världen. Tiderna hade förändrats, men denna urgamla form av handel hade inte hängt med. Inträdeskraven var höga både i form av kunskap och kapital, och som köpare stod nästan bara de stora mellanhänderna kvar.

Men på senare år har något hänt. Intresset för råvaror som investeringsform har ökat. Om det beror på att vi människor kanske söker oss tillbaka till mer grundläggande värden än uppblåsta aktiekurser eller om vi söker den trygghet som finns i fysiska, faktiska, råvaror när det stormar på världens börser, är oklart.

Som ett svar på den ökade efterfrågan har många aktörer på den finansiella marknaden ökat utbudet av valmöjligheter för den som vill investera i råvaror. En råvaruinvesterare behöver inte längre köpa 175.000 liter vete, hämta upp det, förvara det, och försöka sälja det vidare. En helt ny marknad av finansiella instrument har dykt upp som möjliggör för dig och mig att investera i en mycket basal, men mycket attraktiv, produkt.

I allmänhet kan råvaror delas in i fem huvudkategorier med sammanlagt 24 olika undergrupper.

#1 Energi

Energimarknaden är en av de enklaste marknaderna att förstå för en oerfaren investerare. Handel med energirelaterade råvaror handlar faktiskt om att köpa olika typer av olja, naturgas eller grön energi. Genom att investera på energimarknaden kan en placerare dra fördel av förändringar i oljepriset eller delta i importen eller exporten av dessa råvaror med syfte att göra vinst.

En energiinvesterare kan också tillhandahålla kapital för att starta eller utveckla en produktionsanläggning eller en gruva, även om detta vanligtvis inte brukar betecknas som råvaruinvesteringar, utan snarast som en investering. Detta kan också ske genom att köpa olika typer av obligationer som är skräddarsydda för detta ändamål.