Nyheter
Chicago-börsen tvingades upphöra med terminshandeln på råg
Under andra världskriget, under perioden från december 1942 och ett par år framåt, var aktiviteten i handelsgropen för terminer på sädesslag på Chicago Board of Trade minst sagt frenetisk. Handeln här var annars inte den mest aktiva. Nu fick handlarna vara i hetluften minst sagt varje dag, precis som fem år tidigare, 1937, då den Illinoisbaserade sädeshandlaren Cargill Grain Co försökte sig på en corner i majs. Nu steg aktiviteten på grund av ett påstått försök om att ta över kommande rågskördar. Som vanligt vid sådana tillfällen, hävde kontrahenterna ur sig anklagelser mot varandra, som genast möttes av motanklagelser som båda två antydde inblandning från myndigheter och politiker.
Vad som hände var, att i december 1942 började General Foods Corp, och deras Daniel F. Rice & Co att köpa massiva mängder terminer på råg. General Foods, som normalt använder lite råg, sade sig ha en plan att använda sig av rågbaserade produkter i stället för majssirap. I maj 1944 kontrollerade General Foods, mäklarfirman Daniel F. Rice & Co och ett tjugotal av dennes kunder 11,8 miljoner bushels råg, motsvarande 89 procent av rågskörden. Andra spekulanter insåg snart att en så kallad corner var i vardande, och de strömmade in på marknaden med stora mängder av kontanter och handelsgropen för råg kokade av förväntningar. Resultatet blev att detta sädesslag steg kraftigt i pris, till 1,53 ¼ USD per bushel. Den oroliga styrelsen för Chicago Board of Trade fick under tiden Metcalf, vice VD för den största köparen, General Foods, att lova att General Foods inte skulle köpa något mer råg utan deras medgivande.
Kort därefter anlitade General Foods Chicago mäklarfirman Daniel F. Rice & Co, för att sälja den råg som företaget hade köpt.
Istället köpte Rice under maj 1944 rågterminer för sig själv och 23 av sina kunder. Metcalf adderade till denna short squeeze, han förvärvade själv terminskontrakt som gav honom rätten att köpa 125.000 bushels råg. Senare tvingades han av General Foods att avgå på grund av sitt spekulationsförsök.
I april 1944 verkade planen vattentät. General Foods, Rice och deras kohorter hade terminskontrakt som gav dem rätten att kräva leverans av 5,7 miljoner bushels råg, betydligt fler än de 4,2 miljoner som fanns i lager hos Chicago Board of Trade. Spekulanter som hade sålt råg kort, dvs spekulerat i att priset skulle sjunka innan de var tvungna att leverera, rusade nu in för att stänga sina positioner. De var tvungna att hitta råg eller betala för sina misstag.
Terminerna hade stigit från 64 ¼ cent per bushel till 1,32 $ 5 / 8. Två år senare, steg rågpriset ytterligare till 2,86 USD, men General Foods hade då sålt ut med en slutlig förlust om 210.000 USD.
Råvaruhandlarnas enda hopp var att få tag på råg i Winnipeg. Rice & Co och General Foods försökte hastigt täppa till kanalen till rågmarknaden i Winnipeg, men en av de aktörer som var korta i råg i Chicago var den Illinoisbaserade sädeshandlaren Cargill Grain Co, som varit med förr. Cargill Grain Co lyckades få fram Winnipeg-råg i en sådan omfattning att det järngrepp som fanns på Chicago Board of Trade lossnade helt.
En av dem som hamnade mest fel i sina positioner med förluster på mer än 800.000 USD, var den Wien-födda Bernhard Rosee, en kosmopolitisk gentleman som hade varit aktiv på råvarubörser i Liverpool, Paris, Rotterdam, Bukarest, Winnipeg och New York.
Rosees berättelse nådde slutligen fram till politikern Frank Bateman Keefe, som genast krävde att kongressen skulle utreda handeln med råg. Den frågan han ansåg var allra viktigast att få svar på var
Varför bidrog Commodity Credit Corp till att upprätthålla cornern i råg genom att köpa mellan fyra och fem miljoner bushels råg i mars 1943 till priser mellan 1,18 ½ och 1,29 USD per bushel. Vid samma tidpunkt var det möjligt att köpa råg från Argentina som höll minst samma kvalité till halva priset – 0,64 USD per bushel.
De svar som politikern Keefe fick antydde att såväl myndigheter, kongressledamöter, senatorer och en rad olika affärsmän var inblandade. Det visade sig sedan att även mäklare på råvarubörsen, Chicago Board of Trade, varit involverade i detta. Keefe åkte till Chicago för att undersöka vad det var som hade hänt och redan efter en vecka hade han identifierat ännu en aktör av betydelse, flygplansbyggaren Glenn L. Martin. Denne anklagades av det amerikanska jordbruksverket för att tillsammans med sin mäklare ha brutit mot en regeringsförordning som begränsade mängden rågterminer en individ kan handla dagligen till 2 miljoner bushels. Glenn Martins mäklare hade handlat 3.000.000 bushels.
I ett senkommet försök att få kontroll på handeln i rågterminer bestämde sig Chicago Board of Trade för att höja marginalkraven ordentligt, de förbjöd alla aktörer att köpa terminer för leverans av råg i juli 1944, med undantag för att stänga korta positioner. Effekten blev att priset på råg föll kraftigt – i en vecka – till dess att det kom ut en rapport från det amerikanska jordbruksverket som visade på att den kommande rågskörden skulle bli katastrofalt dålig vilket fick priset att skjuta i höjden igen.
Det var i denna veva som det amerikanska jordbruksverket skred till verket. Efter deras undersökning var klar kunde de konstatera att General Foods Corp, Daniel F. Rice och Co och fyra medlemmar av Chicago Board of Trade hade försökt ta över marknaden i råg. Det ledde till en rättegång och ett stopp för handeln med terminer på råg under ett år.
Nyheter
Grafitgruva i Nunasvaara närmare att förverkligas – regeringen beslutar att detaljplan ska antas
Talga fick för tre månader sedan miljötillstånd för en grafitgruva i Nunasvaara utanför Vittangi, vilket var ett av de mest avgörande stegen i processen. Nu har även en av de återstående stegen passerats. Regeringen har beslutat att Kiruna kommun ska anta en detaljplan som gör det möjligt att bedriva gruvverksamhet vid grafitfyndigheten. Enligt regeringen är det angeläget att en detaljplan antas så fort som möjligt och senast den 16 maj ska den vara antagen.
– Grafit är en viktig mineral i batteritillverkningen och den gröna omställningen. Den europeiska batteriindustrin är i dag beroende av import, samtidigt som Kina avser att införa exportrestriktioner som kan riskera hela batterivärdekedjan. Regeringen har fattat detta beslut utifrån att området utgör ett riksintresse för utvinning av värdefulla ämnen och material, säger infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.
– Sverige har de mineral som behövs och är helt avgörande för digital och grön omställning. Vi är kända för att stå för hållbarhet och goda arbetsvillkor särskilt inom mineralsektorn. Den grafit som Talga tänker producera är ett nyckelmaterial vid tillverkning av batterier, säger energi- och näringsminister Ebba Busch.
Nyheter
Elbolaget Santee Cooper ska återstarta byggandet av 2,2 GW kärnkraft
Elbolaget Santee Cooper som ägs av delstaten South Carolina vill återstarta byggandet av två kärnkraftsreaktorer, närmare bestämt två stycken AP1000 på vardera 1100 MW. Byggandet inleddes 2008, men lades ner 2017. Kostnaderna hade då stigit rejält, samtidigt som fossilgas blivit extremt billig. Det var detta projekt som starkt bidrog till att Westinghouse gick i konkurs.
Tiderna har dock förändrats, AI kräver stora mängder stabil elektricitet. Teknikföretagen är därför villiga att betala.
Santee Cooper har därför anlitat Centerview Partners för att hitta partners som är intresserade av att hjälpa till att finansiera byggandet. Man vill sätta samman ett konsortium som bland annat skulle inkludera ett stort teknikbolag som är intresserat av att säkra tillgång på elektricitet. Intresserade aktörer ska inkomma med förslag senast den 5 maj till Centerview.
”Vi ser ett förnyat intresse för kärnkraft, som drivs av investeringar i avancerad tillverkning, efterfrågan på AI-drivna datacenter och teknikindustrins nollkoldioxidmål”, säger Jimmy Staton, vd och koncernchef. ”Med tanke på de långa tidsramar som krävs för att ta nya kärnkraftsenheter i drift har Santee Cooper en unik möjlighet att utforska alternativ för Summer-reaktor 2 och 3 och deras relaterade tillgångar som skulle kunna göra det möjligt för någon att generera tillförlitlig, koldioxidfri el på en meningsfullt förkortad tidsram.”
Nyheter
Liquid Wind inleder samarbete med Turun Seudun för etablering av elektrobränsleanläggning i Finland
Elektrobränsle har en spännande framtid. Att med koldioxidfri elektricitet och återvunnen koldioxid kunna tillverka nästan koldioxidneutrala bränslen för exempelvis flyg och fartyg, där man samtidigt inte har samma begränsningar i råvaror som biobränslen har. Kostnaden är dock ännu så länge hög, vilket gör att efterfrågan är låg. Att göra elektrobränsle för flyg har mött motgång i Sverige, senast igår meddelade ST1 och Vattenfall att de pausar sina planer i Västsverige. Samtidigt fortsätter dock flera projekt vad gäller fartygsbränsle längs kusten i norra hälften av Sverige.
Blickar vi till vårt grannland Finland så presenterades idag en helt ny satsning på elektrobränsle. Svenska Liquid Wind och finska Turun Seudun Energiantuotanto (TSE) meddelade idag att en anläggning ska utvecklas i Nådendal vid kraftverket Naantali 4.
E-metanol i Nådendal
Liquid Wind och Turun Seudun Energiantuotanto Oy (TSE) har ingått ett samförståndsavtal för att tillsammans utveckla en elektrobränsleanläggning i Nådendal, Finland. Anläggningen är planerad att ligga i anslutning till TSE:s lokala kraftverk Naantali 4.
Avtalet innebär början på ett nära samarbete för att genomföra ett av Finlands mest betydelsefulla projekt inom grön vätgas. Projektet syftar till att främja övergången till rent bränsle och stärka den inhemska konkurrenskraften genom att använda befintlig infrastruktur. Elektrobränsleanläggningen planeras ligga i anslutning till TSE:s lokala kraftverk Naantali 4, som kommer att leverera biogen koldioxid och ånga för produktion av e-metanol. Dessutom kommer process- och spillvärmen från Liquid Winds anläggning att användas för fjärrvärme, vilket minskar TSE:s beroende av förbränningsbaserad fjärrvärmeproduktion.
När elektrobränsleanläggningen är i drift kommer den att producera 100 000 ton e-metanol per år tillverkad av grön vätgas och biogen koldioxid (160 000 ton per år). Investeringsbeslut (FID) planeras till 2026 och anläggningen planeras att vara i drift 2029. E-metanol är en mångsidig råvara som kan minska koldioxidutsläpp och ersätta fossila bränslen i sektorer som är svåra att avkarbonisera som sjöfart och flyg.
Liquid Wind är den huvudsakliga projektutvecklaren och har inlett processen för miljökonsekvensbedömning och tillståndsgivning. Dessutom kommer parterna gemensamt att undersöka möjligheterna att säkerställa en tillräcklig tillgång till förnybar el för att producera e-metanol.
Claes Fredriksson, VD och grundare av Liquid Wind, säger:
“Vi är mycket glada över att kunna presentera vårt samarbetsprojekt för elektrobränsleproduktion med TSE. Genom detta avtal kombinerar vi våra företags respektive styrkor för att främja och påskynda den gröna omställningen såväl lokalt som globalt. Lokalt i Nådendal kommer vi att fokusera på Carbon Capture and Utlization (CCU) och återanvändning av koldioxid och spillvärme. Globalt kommer produktionen från denna anläggning att bidra till omställningen från fossila bränslen till koldioxidsnåla elektrobränslen.”
Pertti Sundberg, VD för TSE och Timo Honkanen, VD för Åbo Energi* säger:
“Detta är ett viktigt projekt för oss för att uppnå de klimatmål som våra ägare ställt och för att trygga en konkurrenskraftig förnybar fjärrvärme för Åbo ekonomiska region även i framtiden. Vi gläds åt att TSE är med och främjar konkreta inhemska spetsprojekt inom vätegasekonomin som stödjer framtida energisystem. I och med detta avtal fördjupas vårt samarbete med Liquid Wind och produktionsanläggningen för förnybart bränsle i Nådendal tar ett konkret steg mot produktion.”
Mika Lehtonen, VP, Fortums värme- och kylverksamhet i Finland** säger:
“Vi är glada över att vi tillsammans kan främja detta projekt som ligger i linje med principerna för cirkulär energiekonomi och resurseffektivitet. Liquid Wind är en bra partner för TSE eftersom de har kapacitet att genomföra projekt av denna skala. Denna industriella integration stärker också positionen för Nådendals kraftverk som leverantör av råvaror för metanoltillverkning samtidigt som det fortsätter att producera elektricitet och värme för kunderna i Åboregionen och TSE:s investeringar förblir måttliga.”
Laura Leppänen, Nådendals*** stadsdirektör, säger:
“Den här betydande investeringen är ett viktigt steg i det forna Neste-hamnområdets gröna omställning, som staden har förbundit sig till. Ansvar och hållbarhet spelar en viktig roll i stadens strategi, liksom vitalitet. Nådendals produktionsanläggning för e-metanol uppfyller båda de här strategiska målsättningarna.”
*Åbo Energi (Turku Energia) äger 43,5% av TSE.
**Fortum Power and Heat äger 53,5% av TSE.
***Naantali äger 3% av TSE.
-
Nyheter4 veckor sedan
Kina har förbjudit exporten av gallium till USA, Neo Performance Materials är den enda producenten i Nordamerika
-
Nyheter3 veckor sedan
Priset på nötkreatur det högsta någonsin i USA
-
Nyheter4 veckor sedan
Europa är den dominerande köparen av olja från USA
-
Analys2 veckor sedan
The rally continues with good help from Russian crude exports at 16mths low
-
Nyheter2 veckor sedan
Christian Kopfer om olja, koppar, guld och silver
-
Nyheter2 veckor sedan
Darwei Kung på DWS ger sin syn på råvaror inför 2025 – mest positiv till guld
-
Analys2 veckor sedan
Crude oil comment: Pulling back after technical exhaustion and disappointing US inventory data. Low Cushing stocks lifting eyebrows
-
Analys2 veckor sedan
Brent crude marches on with accelerating strength coming from Mid-East time-spreads