Följ oss

Nyheter

Leveranssvårigheter skapar brist på bomull

Publicerat

den

Kommer vi att kunna se samma leveransproblematik när det gäller bomull som vi sett när det gäller aluminium, koppar och andra sorters basmetaller? På senare tid har vi tagit emot allt fler rapporter om att det tar allt längre tid, ibland upp till månader, att få leverans av bomull från de lager som denna råvara finns i, något som skapar irritation och oro bland bomullshandlarna.

Ett fält av bomullVi har tidigare skrivit om de problem som bomullshandlarna ställs inför när de kan tvingas vänta upp till flera månader innan de kan få leverans från de amerikanska lagren. I och med att det endast är amerikansk bomull som kan användas för leverans av de terminskontrakt som listas på ICE så ställer det till det, de handlare som kommer över denna bomull vägrar att släppa den annat än när de måste. För att göra problemet större så har USAs andel av den globala bomullsproduktionen under det senaste decenniet fallit till 11 procent från tidigare 19 procent.

Bomullshandlare säger att de numera kan tvingas vänta i månader på att få leveranser från lagerhusen, och att de nu fruktar att de är pjäser i ett ”lagerspel” liknande det som vi sett i basmetaller där köpare i vissa fall fått vänta upp till två år på att få leveranser. Nu tävlar de handlare som äger bomull i att få ut den från lagerhusen för att på detta sätt kunna tjäna pengar på den prisstegring som skett som en följd av de lägsta lagernivåerna av bomull på sju år. Flera lagerhus har emellertid upptäckts leverera i långsammaste möjliga mån, allt i syfte att behålla bomullen för att kunna kvittera lageravgifterna. Frustrerade handlare som till exempel Singaporebaserades Olam International, världens näst största bomullshandlare, efterlyser åtgärder som skall tvinga lageroperatörer att snabbare leverera bomull. De som äger lagerhusen, en blandning av oberoende lageroperatörer, bondekooperativ och bomullshandlare, säger att de agerar inom ramen för de statliga reglerna.

Cotton Growers Warehouse Association, som representerar den lagerverksamhet som är knuten till bondekooperativ, har emellertid erkänt att det förekommer att leveranser försenas i syfte att generera lagerintäkter. Att detta är möjligt beror på att de statliga reglerna endast anger det lägsta antalet balar som måste levereras ut. Så länge lagerhusen håller sig ovanför denna miniminivå bryter de inte mot några regler.

Reglerna kan komma att ändras

Det amerikanska jordbruksverket, Department of Agriculture, som övervakar mer än 350 amerikanska lagerhus förbereder sig nu på att intensifiera övervakningen av dessa som ett svar på branschens påtryckningar, men kritiker säger det krävs ytterligare åtgärder för att snabba på bomullsleveranserna. Problemet är att det i dag inte går att avgöra hur pass mycket bomull som fastnat i lagerhusen och att det inte går att identifiera de lagerhus som har längst leveranstider. Detta beror till stor del på hur branschen är uppbyggd, lagerkapaciteten kan variera från 1 000 till upp till en 500 000 balar. Flera handlare har emellertid sagt att det är i Louisiana, ett nav inom bomullsbranschen i nära anslutning till både bomullsspinnerier och hamnar, som de längsta väntetiderna finns.

Många bomullsspinnerier väljer att köpa in sin bomull så sent som möjligt, i syfte att inte binda onödiga mängder kapital. Problemet som dessa nu ställs inför är att lagren börjar ta slut och priserna instabila, vilket gör att många aktörer är oroliga för att de kommer att hamna snett och tvingas betala höga priser för alternativ bomull.

Louis Dreyfus Commodities, världens största bomullshandlare, driver minst 18 lagerhus i åtta olika amerikanska delstater. Ecom Agroindustrial driver sex lagerhus, medan Cargill, Noble Group och Olam driver tre vardera.

Liknar aluminiummarknaden

Leveransproblemen på bomullsmarknaden är allvarliga, men inte lika angelägna att lösa som det är vad gäller till exempel aluminium. Klagomålen liknar emellertid varandra. Problemen uppstod när det fanns gott om råvaror och lagerhusen erbjöd sina kunder incitament i form av bonusar för varje enhet de levererade in och hyresrabatter för att få leveranser till sina lagerhus. Under den ekonomiska nedgången var dessa affärer var lönsamma för handlare med överskottsmaterial eftersom dessa kunde hyra lagerplats billigare än vad det skulle kosta dem att lagra dem i egna lokaler.

När efterfrågan, främst från exportmarknaden, satte fart under den senare delen av 2013 ville bomullshandlarna dra nytta av de högre priserna och använda den bomull de hade i lager för att kunna leverera. Det visade sig emellertid att det inte var fullt så enkelt att få tillgång till dessa balar.

Lagerhusen vill skydda sina löpande intäkter, och den ökade efterfrågan är en direkt effekt av en minskad produktion som beror på lägre skördar på den amerikanska marknaden. Lägre skördar ger ett lägre behov av lager, och USDA rapporterar att bomullslagren fallit under 4 miljoner balar, den lägsta nivån på sju år. En orsak till svårigheterna med att få leveranser har varit de relativt sett låga leveranskraven som USDA ställt på lagerhusen. Systemet liknar det som London Metal Exchange, LME, använt för att säkerställa flödet av metaller, till exempel koppar och aluminium. På senare tid har LME ökat miniminivån för att minska leveransproblematiken. LME försöker nu driva genom än hårdare regler.

När det gäller bomull så måste lagerhusen leverera, eller kunna leverera minst 4,5 procent av sin kapacitet eller sitt lagersaldo varje vecka. Vissa lager är emellertid certifierade av ICE, där den huvudsakliga bomullshandeln sker, och där är reglerna något annorlunda. Lagerhusen måste leverera bomullen inom loppet av nio veckor. I tider med hög efterfrågan, lågt utbud och en hög volatilitet kan emellertid även detta visa sig vara alltför lång tid.

Nya regler inom kort?

Problemen med lagerhållningen har nu nått en kritisk punkt för bomullsindustrin. 2011 sattes en av landets mer kända bomullshandlare i konkurs på grund av detta, och det finns de som anser att lagerproblematiken kan liknas vid otillbörlig marknadspåverkan som styr bomullspriset på ett sätt som inte speglar marknadens utbud och efterfrågan.

På rekommendation av en arbetsgrupp bestående av bomullshandlare, bönder och lageroperatörer kommer USDA införa ett nytt system för att mäta leveranspriser nästa månad. De nya uppgifterna kommer att visa hur många balar bomullshandlarna har begärt för leverans, men initialt kommer systemet att vara frivilligt.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära