Nyheter
Leveranssvårigheter skapar brist på bomull
Kommer vi att kunna se samma leveransproblematik när det gäller bomull som vi sett när det gäller aluminium, koppar och andra sorters basmetaller? På senare tid har vi tagit emot allt fler rapporter om att det tar allt längre tid, ibland upp till månader, att få leverans av bomull från de lager som denna råvara finns i, något som skapar irritation och oro bland bomullshandlarna.
Bomullshandlare säger att de numera kan tvingas vänta i månader på att få leveranser från lagerhusen, och att de nu fruktar att de är pjäser i ett ”lagerspel” liknande det som vi sett i basmetaller där köpare i vissa fall fått vänta upp till två år på att få leveranser. Nu tävlar de handlare som äger bomull i att få ut den från lagerhusen för att på detta sätt kunna tjäna pengar på den prisstegring som skett som en följd av de lägsta lagernivåerna av bomull på sju år. Flera lagerhus har emellertid upptäckts leverera i långsammaste möjliga mån, allt i syfte att behålla bomullen för att kunna kvittera lageravgifterna. Frustrerade handlare som till exempel Singaporebaserades Olam International, världens näst största bomullshandlare, efterlyser åtgärder som skall tvinga lageroperatörer att snabbare leverera bomull. De som äger lagerhusen, en blandning av oberoende lageroperatörer, bondekooperativ och bomullshandlare, säger att de agerar inom ramen för de statliga reglerna.
Cotton Growers Warehouse Association, som representerar den lagerverksamhet som är knuten till bondekooperativ, har emellertid erkänt att det förekommer att leveranser försenas i syfte att generera lagerintäkter. Att detta är möjligt beror på att de statliga reglerna endast anger det lägsta antalet balar som måste levereras ut. Så länge lagerhusen håller sig ovanför denna miniminivå bryter de inte mot några regler.
Reglerna kan komma att ändras
Det amerikanska jordbruksverket, Department of Agriculture, som övervakar mer än 350 amerikanska lagerhus förbereder sig nu på att intensifiera övervakningen av dessa som ett svar på branschens påtryckningar, men kritiker säger det krävs ytterligare åtgärder för att snabba på bomullsleveranserna. Problemet är att det i dag inte går att avgöra hur pass mycket bomull som fastnat i lagerhusen och att det inte går att identifiera de lagerhus som har längst leveranstider. Detta beror till stor del på hur branschen är uppbyggd, lagerkapaciteten kan variera från 1 000 till upp till en 500 000 balar. Flera handlare har emellertid sagt att det är i Louisiana, ett nav inom bomullsbranschen i nära anslutning till både bomullsspinnerier och hamnar, som de längsta väntetiderna finns.
Många bomullsspinnerier väljer att köpa in sin bomull så sent som möjligt, i syfte att inte binda onödiga mängder kapital. Problemet som dessa nu ställs inför är att lagren börjar ta slut och priserna instabila, vilket gör att många aktörer är oroliga för att de kommer att hamna snett och tvingas betala höga priser för alternativ bomull.
Louis Dreyfus Commodities, världens största bomullshandlare, driver minst 18 lagerhus i åtta olika amerikanska delstater. Ecom Agroindustrial driver sex lagerhus, medan Cargill, Noble Group och Olam driver tre vardera.
Liknar aluminiummarknaden
Leveransproblemen på bomullsmarknaden är allvarliga, men inte lika angelägna att lösa som det är vad gäller till exempel aluminium. Klagomålen liknar emellertid varandra. Problemen uppstod när det fanns gott om råvaror och lagerhusen erbjöd sina kunder incitament i form av bonusar för varje enhet de levererade in och hyresrabatter för att få leveranser till sina lagerhus. Under den ekonomiska nedgången var dessa affärer var lönsamma för handlare med överskottsmaterial eftersom dessa kunde hyra lagerplats billigare än vad det skulle kosta dem att lagra dem i egna lokaler.
När efterfrågan, främst från exportmarknaden, satte fart under den senare delen av 2013 ville bomullshandlarna dra nytta av de högre priserna och använda den bomull de hade i lager för att kunna leverera. Det visade sig emellertid att det inte var fullt så enkelt att få tillgång till dessa balar.
Lagerhusen vill skydda sina löpande intäkter, och den ökade efterfrågan är en direkt effekt av en minskad produktion som beror på lägre skördar på den amerikanska marknaden. Lägre skördar ger ett lägre behov av lager, och USDA rapporterar att bomullslagren fallit under 4 miljoner balar, den lägsta nivån på sju år. En orsak till svårigheterna med att få leveranser har varit de relativt sett låga leveranskraven som USDA ställt på lagerhusen. Systemet liknar det som London Metal Exchange, LME, använt för att säkerställa flödet av metaller, till exempel koppar och aluminium. På senare tid har LME ökat miniminivån för att minska leveransproblematiken. LME försöker nu driva genom än hårdare regler.
När det gäller bomull så måste lagerhusen leverera, eller kunna leverera minst 4,5 procent av sin kapacitet eller sitt lagersaldo varje vecka. Vissa lager är emellertid certifierade av ICE, där den huvudsakliga bomullshandeln sker, och där är reglerna något annorlunda. Lagerhusen måste leverera bomullen inom loppet av nio veckor. I tider med hög efterfrågan, lågt utbud och en hög volatilitet kan emellertid även detta visa sig vara alltför lång tid.
Nya regler inom kort?
Problemen med lagerhållningen har nu nått en kritisk punkt för bomullsindustrin. 2011 sattes en av landets mer kända bomullshandlare i konkurs på grund av detta, och det finns de som anser att lagerproblematiken kan liknas vid otillbörlig marknadspåverkan som styr bomullspriset på ett sätt som inte speglar marknadens utbud och efterfrågan.
På rekommendation av en arbetsgrupp bestående av bomullshandlare, bönder och lageroperatörer kommer USDA införa ett nytt system för att mäta leveranspriser nästa månad. De nya uppgifterna kommer att visa hur många balar bomullshandlarna har begärt för leverans, men initialt kommer systemet att vara frivilligt.