Följ oss

Nyheter

Få mynt erbjuder samma historia som en brittisk sovereign

Publicerat

den

Guld- och silvermynt hos Tavex
Guld- och silvermynt hos Tavex

Den 28 oktober 1489 instruerade Henrik VII sina myntmästare på sitt myntverk att börja producera en ny typ av guldmynt. På den tiden hade det funnits guldmynt i cirkulation i nästan ett och ett halvt sekel, men Henrik VII hade bestämt sig för att det nya myntet skulle vara det största som England sett, i fråga om både valör och storlek. Han bestämde också att det skulle kallas för Sovereign.

Myntet som så väl förtjänade ett sådant namn kan på framsidan stoltsera med ett porträtt av kungen i regalier, och på baksidan syns det kungliga vapnet i den magnifika dubbla rosen som symboliserar föreningen mellan husen York och Lancaster efter den långa, utdragna kampen som brukar benämnas Rosornas krig.

Sovereign-mynt
Den första Sovereign, vars utförande är rikt på symbolik något som var en del av de yttre tecknen som representerade den nya Tudor dynastin.

Sovereign var såväl stor och rikligt bearbetad och det stod snart klart att myntet var avsett som ett tecken på Henrik VIIs värdighet och att det hade till syfte att sprida ett politiskt budskap om stabilitet och prestige snarare än att uppfylla några kommersiella eller nationella behov. Varje monark av huset Tudor utfärdade sin egen version av myntet, fram till början av James I:s regeringstid. Därefter producerades inga Sovereigns på över 200 år.

Comeback för Sovereign

Efter att de brittiska trupperna hade besegrat Napoleon vid Waterloo genomförde den brittiska regeringen en stor myntreform vid vilken det beslutades att guld skulle vara den enda standardmässiga värdemätaren.

Ursprungligen var det tänkt att återinföra 21 shillings-guinean, men det konstaterades att det hos befolkningen fanns en mycket generell önskan efter guldmynt med värdet 20 respektive 10 shilling istället för Guineas, halv Guineas och sju shilling Pieces. Därför skapades ett nytt 20-shillingsmynt i guld som gavs det gamla namnet Sovereign. Det nya myntet hade nästan halva vikten av det ursprungliga Sovereign-myntet samt halva dess diameter men det nya guldmyntet som började produceras 1817 matchade utan några som helst svårigheter sin föregångares design. Den traditionella heraldiska baksidan övergavs till förmån för St Göran och draken i en klassisk design av den italienska gravören Benedetto Pistrucci.

Sovereign var ett arbete av Benedetto Pistrucci.
Det kungliga porträttet på 1817 års Sovereign var ett arbete av Benedetto Pistrucci.

Designen var så pass elegant och dramatisk att den nya Sovereignen skiljde sig från alla tidigare utgivna guldmynt varför det är svårt att förstå varför den 1825 fick stå tillbaka för det mer konventionella riksvapnet. Lyckligtvis återinfördes det 1871 som svar på det dåliga tillståndet bland numismatiska konstnärer.

1877 inföll drottning Victorias guldjubileum och det dök upp nya förslag på design av guld- och silvermynt. Det var emellertid endast Pistruccis Sankt Göran och Draken som godkändes för baksidan av Sovereign eftersom den brittiska finansministern sade att den av tradition var sanktionerad på grund av sin vackra design. Det var inte förrän 1893, när Thomas Brock gamla porträtt ersatte porträttet på drottning Victorias jubileumsmynt som Pistruccis Sankt Göran äntligen fick pryda baksidan på halv Sovereign. Det kan ha varit av praktiska orsaker som Sankt Göran fick ersätta det kungliga vapnet men även estetiska faktorer kan ha spelat en stor roll, för det var många som höll med kritiken som London Illustrated News framförde ”vastly pretty…by far the most artistic Half-Sovereign I have yet seen”

Baksidan på 1817 respektive 1893 års Half-Sovereigns,
Baksidan på 1817 respektive 1893 års Half-Sovereigns

Sankt Göran och drakens popularitet har bekräftats genom varje monark sedan dess. Då präglingen av Sovereigns återupptogs i samband med nuvarande regeringstid fanns aldrig en tanke på att ersätta den. Därför har Pistruccis Sankt Göran och draken på Sovereigns utgivna under 1900-talet endast få överge sin plats tre gånger under drottningens regeringstid:

1989 för det särskilda minnesmyntet som firade utgivningen av den ursprungliga Sovereigns som utgavs under huset Tudor;

2002 för att ersättas av det jubileumsmynt som utgavs i samband med drottningens guldjubileum och igen 2005.

Pistruccis Sankt Göran och draken fortsätter att förekomma på guldmynten av Sovereign familjen, då det är erkänt för sin kompromisslösa standard och präglingexcellens. Det pryder alla fem mynt i Sovereignfamiljen 2011 där varje mynt har tillverkats med hjälp av de ursprungliga verktygen och därmed visar Pistrucci dynamiska mästerverk i all sin ursprungliga prakt.

2011 års Guld Proof Sovereign
2011 års Guld Proof Sovereign

Tavex AB är en del av Tavexgruppen som grundades 1991 med verksamhet i Sverige sedan 2005. Tavex är en ledande återförsäljare av ädelmetaller och valuta i norra Europa med högsta kreditbetyget AAA från Bisnode. Tavex köper och säljer guld, silver och platina. Besök tavex.se

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära