Christian Bährne, The Royal Bank of Scotland, Equity Derivatives & Structured Retail

I årtusenden har människor köpt, sålt och bytt råvaror. På 1800-talet skedde ett stort genombrott när affärsmän i USA började organisera handelsplatser för att underlätta handeln med bland annat majs och vete. Det revolutionerande var att handeln på dessa ”börser” skedde i standardiserade råvaruterminer. Allt sedan dess har basen för råvaruhandeln varit terminer vilket gör att man som investerare bör ha viss uppfattning om hur de fungerar.

En råvarutermin är ett kontrakt om att köpa eller sälja en viss mängd av en råvara till ett förutbestämt pris på ett visst datum. Det innebar att producenter med säkerhet visste hur mycket de skulle få betalt för nästa skörd och de kunde därmed planera sina investeringar på ett bättre sätt. Genom att handla råvarorna på termin skapade man även en mer effektiv marknad eftersom man slapp praktiska problem som att transportera råvarorna till handelsplatsen, utvärdera kvaliteten och hantera lagring. På så sätt har utvecklingen fortsatt. Idag när man ser oljepriset refereras i tidningarna är det sällan priset på fysisk olja som redovisas utan priset på de börshandlade oljeterminerna.

På senare år har tekniken möjliggjort att även vanliga privatinvesterare kan handla råvaror på börsen. Men innan man investerar bör man förstå att avkastningen på en investering i råvaror skiljer sig från en investering i aktier, där den sistnämnda avkastningen beror på kursutveckling och eventuella utdelningar.

Oavsett i vilken form man investerar i råvaror: fonder, certifikat, mini futures, etc så påverkas avkastningen även av det faktum att det är råvaruterminer och inte fysiska råvaror man är exponerad mot.

Terminsrullning – så att man slipper oljefat i trädgården

Handel med råvaruterminer sker oftast i de kontrakt som kommer att förfalla inom den närmaste månaden. Dessa kontrakt är också de mest likvida. Oljepriset man talar om i dagspressens marknadsnoteringar är ofta priset på dessa kontrakt. Eftersom en termin bygger på att leverera en viss mängd av en råvara till ett förutbestämt pris på ett visst datum så måste säljaren se till att leverera och köparen kunna ta emot. Det sker alltså en fysisk leverans av den aktuella råvaran. Denna fysiska leverans är man oftast inte intresserad av om terminerna handlats i finansiellt syfte.

För att undvika en fysisk leverans måste man därför sälja terminen innan slutdagen. Om man vill behålla exponeringen mot råvaran köper man ett nytt kontrakt med en slutdag lite längre fram i tiden. Varför ett det viktigt att känna till detta? Jo, terminsrullningen ger upphov till en effekt som kan vara positiv eller negativ.

Varför du behöver bry dig om terminsrullning

För många investerare kan rullningsförfarandet framstå som komplicerat. Antingen justerar man mängden av den råvara man är exponerad mot eller så kan man göra som med mini futures där exponeringen är konstant men där man istället justerar finansieringsnivån.

Det betyder att man inte behöver bry sig om det praktiska med terminsrullning men man ändock av avkastningen i rullningsförfarandet. Om man tar olja som exempel så vände marknaden under början av 2011 till “backwardation”. Det betyder att om man är lång i olja, dvs har investerat i olja, har man löpande dragit nytta av terminsrullningen.

I skrivande stund så ”ökar” en oljeinvestering ca 1,3% i värde vid varje terminsrullning (en gång i månaden). Däremot minskar oljeinvesteringen motsvarande om man är kort olja.

[hr]

Som investerare i råvaror behöver du förstå hur terminsmarknaden kan påverka din avkastning. På www.rbsbank.se/markets kan du se terminskurvorna för vanliga råvaruterminer. Där finns även exempel på hur mini futures och Open End-certifikat justeras vid terminsrullning.