Nyheter
Europas banker undviker råvaruföretag

Under det senaste halvseklet har en liten grupp europeiska banker finansierat handeln med råvaror och skapat ett symbiotiskt förhållande till råvaruhandlarna som satte dem i hjärtat av en enorm expansion i den globala handeln.
När Marc Rich behövde 100 miljoner dollar för att köpa iransk olja och kickstarta det som skulle bli världens största handelshandlare, gick han till den franska banken Paribas. När en grupp råvaruhandlare behövde kapital för att ta över Vitol och förvandla företaget till världens största oljehandlare, vände de sig till den nederländska banken ABN.
Trenden har vänt
Nu har trenden vänt. ABN Amro Bank tillkännagav att de skulle sluta med finansieringen av råvaror. BNP Paribas granskar sitt engagemang och kan stänga sin specialiserade enhet, rapporterade Bloomberg tidigare denna månad. Rabobank granskar också sin verksamhet. Efter en rad kollapser och skandaler som har gett bankerna miljarder dollar i förluster ser nästan alla ledande långivare över sin närvaro i sektorn.
För råvaruhandlare, som är vana att betala för laster av olja, metaller eller jordbruksprodukter värda tiotals miljarder dollar med billiga banklinor, kan de europeiska bankernas skifte höja kostnaderna och tvinga dem att leta efter nya finansieringsformer eller helt enkelt pressa ut mindre företag från branschen.
”Råvarufinansiering som vi känner till den idag kommer inte att finnas på ett meningsfullt sätt om fem till tio år från och med nu” säger Walter Vollebregt, tidigare chef för finans- och metallhandelsfinansiering för Rabobank, som nu är branschkonsult. ”Handelsföretag är knappast redo för vad som kommer att komma.”
Ett dussin råvaruhandelförvaltare berättade för Bloomberg att de förväntar sig att de europeiska bankerna kommer att höja finansieringskostnader för råvaruhandeln. Medan vissa större handelsföretag tror att de kommer att dra nytta av en omskakning av branschen, fruktar andra att bankernas agerande kan skada alla aktörer på marknaden.
Koloniala rötter
Europeiska bankers engagemang i råvaruhandeln har sina rötter i kontinentens kolonialhistoria. Ett av ABN Amros föregångsföretag var Nederlandsche Handel-Maatschappij, NHM, som grundades 1824 för att handla kaffe, socker och te i Asien. Många franska banker engagerade sig i handeln via Frankrikes tidigare kolonier i Afrika.
Den moderna råvarufinansieringen började när Paribas började finansiera pionjärer inom oljehandeln som Marc Rich från Genève-kontoret på 1970-talet. Genom att använda lasten på de varor som finansierades som säkerhet kunde råvaruhandlarna få en finansiering till en kostnad endast marginellt dyrare än bankernas egna lånekostnader.
Men även om det kan ha varit livskraftigt när allt gick bra, har en serie skandaler skakat om branschen. Det mest anmärkningsvärda var när oljehandlaren Hin Leong Trading kollapsade i april 2020. Konkursen omfattade anklagelser om bedrägeri och lämnade 23 banker med fordringar om 3,5 miljarder dollar.
”Det hjälper inte att den nuvarande lågräntemiljön tvingade dem att tillhandahålla tjänsten för en lägre kostnad och de försökte alla öka volymen för att kompensera för lägre inkomster. För att öka volymen måste du tyvärr börja ta itu med motsvarigheter i lägre kvalitet, säger Ernesto Leon-Gambetta, tidigare chef för soft commodities vid Noble Group.
Konsultföretaget Coalition Development uppskattar att bankindustrins intäkter från råvaruhandeln minskade med 29 procent under första halvåret 202. ”Under de senaste fem eller sex åren, med bestämmelserna, är slutresultatet för de stora europeiska handelsbankerna noll eller negativt” sade Vollebregt.
Flockeffekt
De senaste förlusterna är inte det enda problemet. Ständigt stramare bankbestämmelser – inklusive Basel 4 – gör handeln med råvarufinansiering mindre attraktiv, enligt Jean-Francois Lambert, en konsult och tidigare bankman. ”Varje bank måste ompröva sin portfölj, effekten kommer att bli betydande.”
Den nederländska baserade ING Groep är en av sektorledarna med en exponering om drygt 20 miljarders euro i slutet av juni. Banken är fortfarande engagerat i finansiering av råvaror, men är mer försiktig när det gäller utlåning till sektorn.
Bland de franska bankerna skärper också Societé Generale riskkontrollen och har tagit ett steg tillbaka från Asien med nedläggningen av sitt kontor i Singapore. Natixis har också minskat sin exponering för finansiering av handel med energi och naturresurser.
Pressade råvaruhandlare
Nedskärningarna pressar redan några av de mindre och medelstora råvaruhandelsföretagen. En verkställande direktör för ett handelshus sade att hans kunders användning av sina kreditlinjer, som vanligtvis är cirka 35 procent, hade nästan fördubblats sedan juni 2020.
”Detta kommer att påverka i stort alla Tier 2- och Tier 3-spelare,” säger Lambert. ”De kommer att möta en situation där såvida de inte har den perfekta balansräkningen, de perfekta systemen, den perfekta styrningen, så kommer de att få det svårare att låna.”
Råvaruföretag verksamma inom soft commodities är särskilt oroliga för franska bankers exit, av vilka många finansierar mindre exportörer av kakao i Elfenbenskusten.
Chefer vid flera medelstora handelshus sa att de ville utöka sin pool av långivare, medan andra betalar extra avgifter för att säkra engagerade linjer från sina banker. Vissa ifrågasätter till och med om de kunde överleva utan bankfinansiering helt.
Medan vissa schweiziska banker fortfarande är intresserade av att utöka sin närvaro i sektorn, är det få som vill fylla det gap som uppstår av de som lämnar. Det tyder på att handlare kommer att behöva utnyttja dyrare finansiering utanför banken eller helt enkelt handla mindre.
Även bland branschens jättar finns det ett erkännande av att kostnaderna kommer att stiga. Företag som Trafigura och Mercuria, två av världens fem största oljehandlare, har erbjudit ”Covid-19-premier” till långivare i de senaste erbjudandena, vilket effektivt höjer räntan de betalar.
Gräns för tillväxt
De flesta chefer vid större handelshus är för närvarande avslappnade över situationen och hävdar att deras förmåga att få tillgång till bredare skuld- och aktiemarknader borde ge dem en konkurrensfördel jämfört med mindre aktörer. Efter fem år där oljehandelns volymer hos de tre största handlarna har ökat 70 procent, ser all tillväxt dock orealistisk ut. Det Coronavirusinducerade efterfrågefallet är en del av orsaken; men så är bankernas minskade finansiering.
I slutändan, såvida inte alltför många andra banker följer ABN Amro, kan påverkan på flödet av råvaror runt om i världen vara minimal. Men konsumenter och producenter kommer att betala för det genom något mindre effektiva marknader.
”Om det inte finns någon bank i morgon för att finansiera handeln, kan du emittera obligationer, du kan öka kapitalet genom nyemissioner. Du har andra sätt att få finansiering” sa Jean-Pierre Adamian, verkställande direktör för metallhandlaren Transamine, och tillade att hans företag för närvarande har massor av bankfinansiering ”De är kanske lite dyrare, men det är samma för alla. I slutet kommer producenterna att betala. ”
Men handelshusens kyla kan snabbt försvinna om oljepriset stiger betydligt. Låga priser innebär att varje last är mindre värd, och det har underlättat finansieringsbehovet när bankerna har dragit sig tillbaka. Om priserna stiger, så kommer också handlarnas behov av finansiering att öka. ”Om plötsligt oljepriset hoppar från 45 USD till 80 USD, så kommer vi säkert att ha ett problem för alla” sade Lambert.
Nyheter
Jonas Lindvall är tillbaka med ett nytt oljebolag, Perthro, som ska börsnoteras

Jonas Lindvall, ett välkänt namn i den svenska olje- och gasindustrin, är tillbaka med ett nytt företag – Perthro AB – som nu förbereds för notering i Stockholm. Med över 35 års erfarenhet från bolag som Lundin Oil, Shell och Talisman Energy, och som medgrundare till energibolag som Tethys Oil och Maha Energy, är Lindvall redo att än en gång bygga ett bolag från grunden.
Tillsammans med Andres Modarelli har han startat Perthro med ambitionen att bli en långsiktigt hållbar och kostnadseffektiv producent inom upstream-sektorn – alltså själva oljeutvinningen. Deras timing är strategisk. Med ett inflationsjusterat oljepris som enligt Lindvall är lägre än på 1970-talet, men med fortsatt växande efterfrågan globalt, ser de stora möjligheter att förvärva tillgångar till attraktiva priser.
Perthro har redan säkrat bevisade oljereserver i Alberta, Kanada – en region med rik oljehistoria. Bolaget tittar även på ytterligare projekt i Oman och Brasilien, där Lindvall har tidigare erfarenhet. Enligt honom är marknadsförutsättningarna idealiska: världens efterfrågan på olja ökar, medan utbudet inte hänger med. Produktionen från befintliga oljefält minskar med cirka fem procent per år, samtidigt som de största oljebolagen har svårt att ersätta de reserver som produceras.
”Det här skapar en öppning för nya aktörer som kan agera snabbare, tänka långsiktigt och agera med kapitaldisciplin”, säger Lindvall.
Perthro vill fylla det växande gapet på marknaden – med fokus på hållbar tillväxt, hög avkastning och effektiv produktion. Med Lindvalls meritlista och branschkunskap hoppas bolaget nu kunna bli nästa svenska oljebolag att sätta avtryck på världskartan – och på börsen.
Nyheter
Oljan, guldet och marknadens oroande tystnad

Oljepriset är åter i fokus på grund av kriget i Mellanöstern. Är marknadens tystnad om de stora riskerna, det som vi egentligen verkligen bör oroa oss för? Och varför funderar Tyskland på att plocka hem sin guldreserv från New York? I veckans avsnitt av Världsekonomin pratar Katrine Kielos och Henrik Mitelman om olja, tystnad och guld. Europa är ju mer beroende av oljepriset än USA, hur orolig ska man vara för att det stiger? En krönika i Financial Times lyfte nyligen “marknadens oroande tystnad”, den syftade på skillnaden mellan den dystra geopolitiska utvecklingen i världen och en marknad som samtidigt återhämtat sig 20 procent sen början av april, trots tullkriget. Vad säger marknadens tystnad egentligen? I Tyskland pågår en debatt om att plocka hem sin guldreserv från USA. Handlar det om bristande förtroende för Donald Trump – och kan det rentav ha något med “hämndskatten” att göra?
Nyheter
Domstolen ger klartecken till Lappland Guldprospektering

Mark- och miljödomstolen har idag meddelat dom i målet om Stortjärnhobbens bearbetningskoncession. Beslutet innebär att Lappland Guldprospektering får tillträde till området – ett avgörande steg mot framtida gruvbrytning i regionen.
Bearbetningskoncessionen för Stortjärnhobben är en central del i Lappland Guldprospekterings långsiktiga satsning på hållbar gruvutveckling i området. Projektet har varit föremål för juridisk prövning och dagens dom ger nu tydlighet kring markanvändningen.
”Vi är mycket nöjda över beslutet och ser nu fram emot att kunna lägga i nästa växel vad gäller utvecklingen av Stortjärnhobbens guldprojekt. Domstolens beslut är ett synnerligen viktigt steg och ger oss nu rätten att nyttja och förfoga över området”, säger VD Fredrik Johansson.
-
Nyheter4 veckor sedan
USA slår nytt produktionsrekord av naturgas
-
Analys4 veckor sedan
All eyes on OPEC V8 and their July quota decision on Saturday
-
Nyheter3 veckor sedan
Stor uppsida i Lappland Guldprospekterings aktie enligt analys
-
Nyheter3 veckor sedan
Brookfield ska bygga ett AI-datacenter på hela 750 MW i Strängnäs
-
Nyheter4 veckor sedan
Sommaren inleds med sol och varierande elpriser
-
Nyheter4 veckor sedan
OPEC+ ökar oljeproduktionen trots fallande priser
-
Nyheter3 veckor sedan
Silverpriset släpar efter guldets utveckling, har mer uppsida
-
Analys4 veckor sedan
Brent needs to fall to USD 58/b to make cheating unprofitable for Kazakhstan