Det mest kända försöket att manipulera en råvarumarknad är bröderna Nelson och Herbert Hunt, som i slutet av 70-talet och början av 80-talet köpt kontrakt för hälften av världens silverproduktion. Priset steg från 11 dollar per troy uns (31,1 gram), till 50 dollar i januari 1980. På grund av att myndigheterna ändrade villkoren för att handla misslyckades försöket och silverpriset rasade under 11 dollar igen, det mesta av fallet skedde under en enda dag, den 27 mars 1980, det som brukar kallas för Silver Thursday.

Så vad var det då som egentligen hände?

Två av Texasmiljardären Haroldson Lafayette Hunts tre söner, Nelson och William, försökte i slutet av 1970-talet att ta kontrollen över den fysiska silvermarknaden, något som resulterade i att priset steg från 6 USD per ounce till skyhöga 48,70 USD per ounce. Faktum är att bröderna kontrollerade en tredjedel av allt det silver som fanns på marknaden, exklusive statliga innehav.

Kontrollen var så pass omfattande att de amerikanska juvelerarna hade svårt att köpa silver, vilket till slut ledde till att juvelerarfirman Tiffanys i en helsidesannons i dagstidningen New York Times gick ut och fördömde bröderna Hunt för att de drev upp priset till konstlade nivåer, men framförallt för att de begränsade utbudet så pass kraftigt att det försvårade smyckesindustrins affärer.

Silver Rule 7 – restriktioner för silverköparna

Den 7 januari 1980 ändrade råvarubörsen COMEX marginalkraven när de införde Silver Rule 7 och det var till bröderna Hunts nackdel. Silver Rule 7 innebar nämligen begränsningar som innebär att marginalkraven, det vill säga den andel kapital som behövs som säkerhet för att köpa terminskontrakt ökade väsentligt. Vi har för övrigt sett hur dessa marginalkrav höjts även under våren 2011, inte mindre än fem gånger. För bröderna Hunt innebar dessa ökade marginalkrav stora problem då de var tvungna att komma in med betydligt mer säkerheter, alternativt tvingades att sälja terminskontrakt för att minska sin överbelåning. Alla som har drabbats av ett sådant samtal från sin mäklare vet vad som händer i detta läge – marknaden går emot en. Det var exakt vad som hände här. Då marknadens största köpare plötsligt blev storsäljare föll silverpriset som ett korthus, på fyra dagar sjönk detta med femtio (50) procent.

Silvertorsdagen

De båda bröderna hade gjort stora investeringar i terminskontrakt genom flera olika mäklare, bland annat mäklarfirman Bache Halsey Stuart Shields, senare Prudential-Bache Securities och Prudential Securities.

När priset på silver sjönk under det lägsta tillåtna marginalkravet, uppmanades Nelson och William att inkomma med tilläggssäkerheter motsvarande 100 miljoner dollar. Då bröderna Hunt inte kunde uppfylla detta och stod inför en potentiell förlust på $ 1,7 MILJARDER USD drabbades råvarumarknadens aktörer, både de som handlade terminer och optioner, av panik.

Många regeringstjänstemän fruktade att om Hunts inte kunde uppfylla sina skulder så skulle flera av de stora mäklarhusen och bankerna på Wall Street kollapsa. För att rädda situationen, gav ett konsortium av amerikanska banker bröderna en kredit om $ 1,1 miljarder USD som gjorde att de kunde betala Bache vilket i sin tur gjorde denna firma överlevde. Amerikanska Securities and Exchange Commission (SEC) genomförde senare en utredning av bröderna Hunt, som hade underlåtit att avslöja att de faktiskt ägde 6,5 % av aktierna i Bache.

Hunts förlorade över en miljard dollar genom den här händelsen men familjens förmögenheter överlevde. De ställde de flesta av sina tillgångar, inklusive deras ägande i Placid Oil, som säkerhet för lånepaketet de fått. Men värdet på deras tillgångar, främst innehav i olja, socker och fastigheter, minskade stadigt under 1980-talet, och deras beräknade förmögenhet minskade från 5 miljarder dollar år 1980 till mindre än 1 miljard dollar år 1988.

År 1988 befanns bröderna skyldiga till konspiration för att behärska marknaden i silver. De beordrades att betala $ 134 miljoner ersättning till ett peruanskt mineralföretag som hade förlorat pengar på grund av deras handlingar. Detta tvingade bröderna att förklara sig i konkurs, en av de största sådana i Texas historia. Nelson dömdes att betala 10 miljoner USD i böter, han fick betydande upptaxeringar av skattemyndigheterna och förbjöds att handla på råvarumarknaderna för all framtid.

Efterspel

Oavsett vad man som läsare anser om detta så är det uppenbart att det finns klara likheter mellan dagens ädelmetallmarknader och den som existerade då bröderna Hunt försökte genomföra sin kupp. Vi konstaterar också att det Nelson och Herbert gjorde är omgärdat med en rad olika myter och att det faktiskt finns de som inte tror att några få individer hade lyckats med detta.

Vi kan konstatera att Nelson Hunt var en duktig oljeman, en som faktiskt visste vad han gjorde. Han spelade en betydande roll i upptäckandet och utvecklandet av de oljefält i Libyen som senare nationaliserades av Muammar al Gaddafi.

Vad var det då som fick denne att bestämma sig för att bli en betydande aktör på silvermarknaden? Det är en fråga som vi egentligen inte kan svara på, det är bara Nelson själv som har svaret på denna fråga. Däremot vet vi att situationen år 1977 till hög grad liknade den som vi sett de senaste åren, gott om papperssilver och digitalt silver på utbudssidan, men knappast en fysisk ounce silver fanns att tillgå.

Hunt och hans bröder, som växte upp i Texas och Oklahoma, såg ett gapande hål i illusionen om den amerikanska drömmen, det fanns en massa papper att sälja på en underliggande råvara som inte kunde köpas, eller i alla fall inte levereras. Detta inträffar då och då i andra råvaror, till exempel majs, sojabönor och olika energiprodukter, men detta brukar endast vara tillfälligt och fram till dess att marknaden åter når jämnvikt.

Om papperspriset på silver och guld är lägre än dess faktiska värde, papperspengar som getts ut av Förenta Staterna och dess banker, vad händer då? Vi ser framför oss en prisförändring, endera går silver och guld upp, eller så går pappersvalutan ned, alternativt så går dessa samman.

Bröderna Hunt ansåg att silverkontrakt för $ 3,50 per uns var ett fynd, att de vid $ 3,50 var absurt prissatta eftersom silver för $ 3,50 inte fanns att tillgå någonstans i den verkliga världen utom i tidningens kursnoteringar.

Föreställ dig hur marknaden såg ut i övrigt. Araberna var oroliga för kvalitén på de papperspengar som de fick betalat för sin olja med. Bensinpriserna gick genom taket, och bolån utan kreditrisk låg på 18 procent per år. USA hade en svag president, situationen i Iran och gisslandramat skakade världen samtidigt som ryssarna började egna äventyr i Afghanistan. Ingenstans fanns det fysiskt silver att tillgå. Inte sedan silver försvann ur det amerikanska systemet hade denna råvara varit så pass sällsynt.

Ändå handlades silver mellan de stora centralbankerna och mäklarhusen på COMEX. Nu avsåg mellan 97 och 99 procent av alla dessa 5.000 ounce-kontrakt som omsattes inte fysiskt silver för leverans, utan endera kontantavräknades dessa eller så stängdes de innan lösen.

1977 började bröderna Hunt och deras vänner köpa dessa papper. I oktober 1979 hade Hunts och deras omgivning köpt upp ädelmetallåterförsäljarnas papperspositioner till ett värde av 192 miljoner ounces. Nelson Bunker Hunt ägde 79 miljoner ounces silver – på pappret, William Herbert Hunt ytterligare 48 miljoner ounces, deras vänner, inklusive araberna, ytterligare 65 miljoner ounces. Nu ville de alla ha leverans av det silver som de hade köpt.

Vi gör en jämförelse, om jag köper en bil av någon och betalar honom för denna, borde jag då inte få denna bil jag köpt – och betalat för? Detta, mina damer och herrar, är vad Hunts gjorde. Allt de begärde var att ädelmetallåterförsäljarna skulle hålla sina löften och leverera.

Kaos följde. Det var då – som det är nu – det fanns inget silver att leverera någonstans i marknaden. Inte i lagren i London eller i New York eller i marken. Inte någonstans. Och av den enkla anledningen att bröderna Hunt och deras kompisar bad om att få leverans av det silver de hade utlovats genom avtal.

Jag påstår inte att vi är stora beundrare av bröderna Hunt, men deras historia är värd att berätta och minnas. Vi ser åter hur det finns en kort position i silver hos de olika marknadsaktörerna. Marknaden kan inte hoppas på en upprepning av historien där myndigheterna räddar bankerna. I början av 80-talet skedde detta genom att Jimmy Carter, en jordnötsodlande president, sålde en miljard ounces silver ur det statliga lagret för att lugna marknaden och tona ned dollarns bekymmer. Carters finns fortfarande runt hörnet, men de 1.000 miljoner ounces silver är sedan länge borta.