Nyheter

Varför investeringar i jordbruksmark kan vara riskabla

Publicerat

12 år sedan

den

13 januari, 2013

I denna tid av global osäkerhet har produktiv jordbruksmark runt om i världen kommit att hamna i rampljuset, bland annat eftersom många kända personligheter och företag valt att investera i denna typ av tillgång i syfte att bevara sitt kapital.

Så, varför har då denna typ av investeringar blivit så pass populära? Av samma anledning alla andra investeringar är populära. Det finns en stark efterfrågan och det finns villiga leverantörer. Opportunism, helt enkelt.

Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Abu Dhabi, Qatar, Sydkorea och Kina äger genom statliga placeringsfonder tillgångar för mer än fyra biljoner dollar världen över, och mycket av detta är livsmedelsrelaterat. Dessa fonder söker aktivt efter utländsk jordbruksmark. Efter vad som är känt i dag är Kina världens i särklass största investerare i detta segment, och i dag köper eller hyr landet mer än dubbelt så mycket jordbruksmark utanför det egna landets gränser som någon annan nation. I dag köps så pass mycket jordbruksmark upp av utländska aktörer att det inte längre är någon som höjer på ögonbrynen åt detta. Snarast är det bristen på transparens i många av de markaffärer som görs som gör det omöjligt att göra mycket noggranna bedömningar.

Hur mycket jordbruksland har då köps av utländska företag, det vill säga av företag som är domicila på annan plats än den mark som de köpt, under de senaste åren? En allmän uppfattning är att närmare 200 miljoner hektar jordbruksmark har förvärvats av dessa utländska företaga de senaste åren, men detta till trots så finns det ett fortsatt stort köpintresse. Över 100 miljarder USD väntar fortfarande på att investeras i detta segment av ett drygt hundratal investeringsgrupper som ofta kommer från livsmedelsosäkra regioner som Gulfstaterna, Kina, Japan och Sydkorea, men också från länder i västra Europa.

Varför finns det då så stort intresse av att sälja denna mark? Låt oss till exempel titta på den kanadensiske bonden. Den kanadensiska staten reglerar inte utländskt ägande, vilket däremot landets provinser gör. I dag har den genomsnittliga kanadensiska bonden en skuldbörda på 23 CAD per nettointjänad dollar på skörden vilket i det långa loppet är ohållbart. Den höga skuldration lockar många av dessa bönder att sälja sin mark för att kunna betala av sina skulder, samtidigt som dessa jordbrukare arrenderar marken och odlar den mot en ersättning kopplad till skörden.

I en del u-länder sker försäljningarna för att kunna dra nytta av den infrastruktur som byggs i samband med detta, till exempel järnvägar, vägar och hamnar. Ofta förekommer det emellertid betydande korruption i samband med dessa affärer och det följs sedan sällan upp varför den verkliga nyttan blir betydligt lägre än vad som ursprungligen förespeglats.

Hur stor del av dessa investeringar kommer från den privata sektorn?

Enligt nyhetsbyrån Reuters förväntas den aggregerade summa av kapital som den privata sektorn investerar i jordbruksmark att öka från dagens 2,5 till 3 miljarder USD per år till mellan 5 och 7 miljarder USD per år. Det USA-baserade jordbrukskonsultföretaget High Quest Partners uppskattar att det totala värdet av alla de fonder som investerar i jordbruksmark världen över uppgår till mellan 15 till 20 miljarder USD.

De största köparna av alla kategorier är nationella investeringsfonder och större jordbruksföretag som utvecklar storskaliga gårdar i främst Central- och Östeeuropa där det nu finns enskilda lantbruk som är täcker en yta motsvarande Danmark.

Vilka ekologiska skador kommer från det utländska ägandet?

Ett jordbruk som ägs av lokala ägare tenderar att främja mer hållbara metoder än de storskaliga produktionsmetoder som storföretag ofta använder sig av samt bevarar de lokala livsmedelsproducentsystemen och familjejordbruken samt bidrar till att trygga livsmedelsförsörjningen lokalt samt för det enskilda landet.

Politiska risker

Enskilda nationer som ställs inför politiska oroligheter kan komma att bli föremål för regimskiften som snabbt kan komma att leda till ändrade förutsättningar för utländskt ägande av till exempel jordbruksmark. Argentina har nyligen hotat med att expropriera utländska markinnehav.
Om medborgarna i landet är missnöjda med de utländska företag som äger jordbruksmark och andra naturtillgångar kan detta komma att resultera i politisk oro och i värsta fall att regeringen störtas.
Alla nationer ser över, eller kommer att se över, den lagstiftning som reglerar utländskt ägande av jordbruksmark och andra naturtillgångar. Länder med få regleringar kommer i framtiden att komma att se över och skärpa dessa regler. Såväl Brasilien som Argentina har begränsat den totala arealen mark som utländska företag tillåts äga och i Brasiliens fall har staten gått ut och meddelat att landet hellre ser samarbeten och joint ventures än överföringar av äganderätten.
Den som väljer att investera i den afrikanska jordbrukssektorn måste vara införstådd med att jordägande på denna kontinent, mer än på någon annan på jorden, är komplicerat, fyllt av politiska, känsloladdade och överlevnadsfrågor.
Andra politiska risker som en investerare måste ta hänsyn till omfattar politiska regleringar inklusive politiska beslut rörande biobränslen, användandet av kemikalier, användandet av genetiskt framodlade sädesslag och djurarter, landpolitik etcetera.
Historiskt sett finns det få lyckade exempel på en lyckad jordbruksproduktion utanför de egna gränserna.

Riskerar den odlingsbara marken att ta slut?

I dag finns stora landområden i till exempel Latinamerika, Afrika, Ukraina och Östeuropa som med de rätta förutsättningarna skulle kunna tas i produktion. Dessutom har utvecklingsländerna både möjligheterna och önskan att utveckla den egna inhemska jordbruksproduktionen genom effektiviseringar.

Ekonomiska risker

I motsats till den allmänna uppfattningen så finns det ingen garanti för att en investering i jordbruksmark eller jordbruksföretag kommer att betala sig.
En risk som påverkar vinstpotential är en ökad global konkurrens. Latinamerika, BRIC och andra nationer håller på att upprätta ömsesidiga handelsavtal och öka produktionen genom ökad effektivitet. Detta kommer att medföra att de övervinster som tidiga investerare gjort inom jordbrukssektorn kommer att minska.
Jordbrukarna i USA, Kanada, EU och Japan förlitar sig på prisstöd, som enskilda jordbrukare behöver för att överleva. Framtida jordbrukspolitik kommer att påverkas av skuldbördor i utvecklade länder.

Exempel på globala jordbruksaffärer

Saudiararabien arbetar på att förvärva 1,7 miljoner bevattnade hektar där det odlas ris i Senegal och Mali, med det uttalade målet att producera 7 miljoner ton ris. Förslag skulle göra det möjligt för saudiska företagsgrupper att ta kontroll på över 70 % av risproduktionen i Senegal. Saudiarabien har jordbruksintressen i Egypten, Etiopien, Tanzania, Syrien, Turkiet och Ukraina.
Sydkoreanerna vill producera ris, majs, socker, fisk och boskap i Filippinerna.
Japan tros ha tre gånger så mycket odlingsbar mark utanför landets gränser som i den egna nationen.
Såväl Argentina som Brasilien har förvärvat landområden i Uruguay.
Qatars regering arrenderar stora landområden i Kenya. Landet har, eller arbetar på, motsvarande arrangemang i Brasilien, Argentina, Australien, Sudan och i Ukraina.
Egypten arrenderar land i Uganda i syfte att producera ris, vete och nöttkreatur.
Utländska företag har investerat i mejerier, slakterier, grödor och andra jordbruksrelaterade verksamheter i Serbien och andra länder på Balkan som står utanför den europeiska unionen.
Världsbanken säger att 463 objekt med en total yta på 116 miljoner hektar, huvudsakligen i Subsahara, bytte ägare under en period om åtta månader under 2008/2009.
Några av Australiens största företag inom livsmedelsföretaget har tagits över av utländska företag under de senaste åren. Australien tillåter 99-årig mark-leasing.
Nigeria lockar länder från Persiska Golfen som önskar utnyttja landets mark. Landet består av 175 miljoner hektar, varav endast hälften används till jordbruk. Den nigerianska regeringen önskar öka de utländska investeringarna i landet, öka antalet arbetstillfällen och hävdar att det kan möta gulfländernas livsmedelsbehov.
De kinesiska investeringarna i Kazakstan uppgick under 2011 till 5 miljarder USD, något mindre än 4 procent av landets totala utländska direktinvesteringar. Kina köper brasiliansk mark i syfte att odla sojabönor som ett led i en 3,4 miljarder USD-plan för att etablera baser för produktion av oljeväxter och ris utanför landets gränser, inklusive enklaver för odling av raps i Kanada och Australien, palmolja i Malaysia och ris i Kambodja.

Slutsats

Det kan mycket väl komma att visa sig att förvärv av utländsk jordbruksmark är en modefluga som kommer att göra investerarna besvikna och att många kommer att välja att sälja tillbaka sina innehav med förlust till de lokala samhällen från vilka de en gång köptes.

Som en agroinvesteringsmässig plan är det däremot sannolikt att anta att detta fenomen kommer att fortsätta och rent av öka i omfattning. Utländska investeringar i jordbruksmark är en lösning för de länder som är rika men saknar en stabil inhemsk livsmedelsproduktion. Den framtida jordbruksproduktionen kommer att styras av klimatförändringar och konkurrens kring den återstående olje-och vattenförsörjningen, medan befolkningsmängden ökar.

I mer oroliga tider är det lätt att förutspå att dessa markköp kan komma att leda till oroligheter och lägga grunden för krig och nationella gränsstrider eller ägarbyten.

Relaterade ämnen:jordbruk jordbruksmark mark markinvestering matproduktion risker

Nästa

Fracking kommer till Europa inom kort

Missa inte

Dubai Mercantile Exchange förenar oljehandeln från väst med öst

Fortsätt läsa

Annons

Nyheter

Liquid Wind inleder samarbete med Turun Seudun för etablering av elektrobränsleanläggning i Finland

Publicerat

4 timmar sedan

den

22 januari, 2025

Redaktionen

Elektrobränsle har en spännande framtid. Att med koldioxidfri elektricitet och återvunnen koldioxid kunna tillverka nästan koldioxidneutrala bränslen för exempelvis flyg och fartyg, där man samtidigt inte har samma begränsningar i råvaror som biobränslen har. Kostnaden är dock ännu så länge hög, vilket gör att efterfrågan är låg. Att göra elektrobränsle för flyg har mött motgång i Sverige, senast igår meddelade ST1 och Vattenfall att de pausar sina planer i Västsverige. Samtidigt fortsätter dock flera projekt vad gäller fartygsbränsle längs kusten i norra hälften av Sverige.

Blickar vi till vårt grannland Finland så presenterades idag en helt ny satsning på elektrobränsle. Svenska Liquid Wind och finska Turun Seudun Energiantuotanto (TSE) meddelade idag att en anläggning ska utvecklas i Nådendal vid kraftverket Naantali 4.

E-metanol i Nådendal

Liquid Wind och Turun Seudun Energiantuotanto Oy (TSE) har ingått ett samförståndsavtal för att tillsammans utveckla en elektrobränsleanläggning i Nådendal, Finland. Anläggningen är planerad att ligga i anslutning till TSE:s lokala kraftverk Naantali 4.

Avtalet innebär början på ett nära samarbete för att genomföra ett av Finlands mest betydelsefulla projekt inom grön vätgas. Projektet syftar till att främja övergången till rent bränsle och stärka den inhemska konkurrenskraften genom att använda befintlig infrastruktur. Elektrobränsleanläggningen planeras ligga i anslutning till TSE:s lokala kraftverk Naantali 4, som kommer att leverera biogen koldioxid och ånga för produktion av e-metanol. Dessutom kommer process- och spillvärmen från Liquid Winds anläggning att användas för fjärrvärme, vilket minskar TSE:s beroende av förbränningsbaserad fjärrvärmeproduktion.

När elektrobränsleanläggningen är i drift kommer den att producera 100 000 ton e-metanol per år tillverkad av grön vätgas och biogen koldioxid (160 000 ton per år). Investeringsbeslut (FID) planeras till 2026 och anläggningen planeras att vara i drift 2029. E-metanol är en mångsidig råvara som kan minska koldioxidutsläpp och ersätta fossila bränslen i sektorer som är svåra att avkarbonisera som sjöfart och flyg.

Liquid Wind är den huvudsakliga projektutvecklaren och har inlett processen för miljökonsekvensbedömning och tillståndsgivning. Dessutom kommer parterna gemensamt att undersöka möjligheterna att säkerställa en tillräcklig tillgång till förnybar el för att producera e-metanol.

Claes Fredriksson, VD och grundare av Liquid Wind, säger:

“Vi är mycket glada över att kunna presentera vårt samarbetsprojekt för elektrobränsleproduktion med TSE. Genom detta avtal kombinerar vi våra företags respektive styrkor för att främja och påskynda den gröna omställningen såväl lokalt som globalt. Lokalt i Nådendal kommer vi att fokusera på Carbon Capture and Utlization (CCU) och återanvändning av koldioxid och spillvärme. Globalt kommer produktionen från denna anläggning att bidra till omställningen från fossila bränslen till koldioxidsnåla elektrobränslen.”

Pertti Sundberg, VD för TSE och Timo Honkanen, VD för Åbo Energi* säger:

“Detta är ett viktigt projekt för oss för att uppnå de klimatmål som våra ägare ställt och för att trygga en konkurrenskraftig förnybar fjärrvärme för Åbo ekonomiska region även i framtiden. Vi gläds åt att TSE är med och främjar konkreta inhemska spetsprojekt inom vätegasekonomin som stödjer framtida energisystem. I och med detta avtal fördjupas vårt samarbete med Liquid Wind och produktionsanläggningen för förnybart bränsle i Nådendal tar ett konkret steg mot produktion.”

Mika Lehtonen, VP, Fortums värme- och kylverksamhet i Finland** säger:

“Vi är glada över att vi tillsammans kan främja detta projekt som ligger i linje med principerna för cirkulär energiekonomi och resurseffektivitet. Liquid Wind är en bra partner för TSE eftersom de har kapacitet att genomföra projekt av denna skala. Denna industriella integration stärker också positionen för Nådendals kraftverk som leverantör av råvaror för metanoltillverkning samtidigt som det fortsätter att producera elektricitet och värme för kunderna i Åboregionen och TSE:s investeringar förblir måttliga.”

Laura Leppänen, Nådendals*** stadsdirektör, säger:

Annons

“Den här betydande investeringen är ett viktigt steg i det forna Neste-hamnområdets gröna omställning, som staden har förbundit sig till. Ansvar och hållbarhet spelar en viktig roll i stadens strategi, liksom vitalitet. Nådendals produktionsanläggning för e-metanol uppfyller båda de här strategiska målsättningarna.”

*Åbo Energi (Turku Energia) äger 43,5% av TSE.

**Fortum Power and Heat äger 53,5% av TSE.

***Naantali äger 3% av TSE.

Fortsätt läsa

Nyheter

Bixias prognos för 2025: ”kan bli ett av de billigaste elåren någonsin”

Publicerat

4 timmar sedan

den

22 januari, 2025

Redaktionen

I snitt låg elpriset i system år 2024 på 36 euro per MWh, vilket är det lägsta sedan det extremt blöta året 2020. Även 2025 ser ut att bli ett riktigt lågprisår till följd av lågkonjunktur, milt vinterväder och extremt mycket vatten i vattenmagasinen. Om dagens väderprognoser slår in kan 2025 bli ett av de billigare elåren någonsin. Det visar elbolaget Bixias prognos för 2025.

Johan Sigvardsson, elprisanalytiker på Bixia

År 2024 går till historien som ett överlag lugnt år på elprismarknaden, om än med tidvis stora prisvariationer. Elpriset var dubbelt så högt i södra delarna av Sverige, 50 euro per MWh, jämfört med norra Sverige, där snittet låg på 25 euro per MWh. Se årskavalkad för elåret 2024 nedan. När Bixia tittar i kristallkulan för 2025 syns ett år som fortsätter präglas av ett lågt elbehov till följd av lågkonjunkturen i Europa kombinerat med milt vinterväder. Samtidigt är den hydrologiska balansen ovanlig stark.

– I dagsläget ser vi ingen risk för att elpriset kommer att dra iväg 2025, eftersom den svaga europeiska industrin medför ett lågt elbehov och ett lågt gasbehov. Blir väderprognoserna som indikeras går vi i stället mot ett nytt 2020, som var det billigaste året någonsin, säger Johan Sigvardsson, analytiker på Bixia.

Väderprognoserna pekar på en mild och blöt vinter utan längre perioder av kyla, vilket ger en låg elförbrukning. Det lågtrycksbetonade vädret innebär dessutom både en ökad vindkraftsproduktion och större påfyllnad av vattenmagasinen än vad som är normalt för säsongen. –

– Om vi fortfarande har mycket vatten och snö när vi går in i april, samtidigt som solkraften börjar kicka in, lär elpriserna bli mycket låga långt in på hösten. Det har marknaden insett och därför har vi har fått se stora nedgångar på de nordiska terminerna, som prognostiserar de kommande elpriserna. De har verkligen säckat ihop totalt den senaste tiden, säger Johan Sigvardsson.

Terminerna för februari har sedan den tredje december gått ned från 60 euro/MWh till 33 euro, vilket är extremt billigt för årets normalt kallaste månad och därmed högst förbrukning. Kvartal tre och fyra kan båda handlas för under 20 euro på elterminsmarknaden i dagsläget. Helårsterminen för 2025 stängde på 33 euro precis innan årsskiftet.

Flera omständigheter påverkar elpriset

Förutom vädret kan en rad andra omständigheter komma att påverka elpriset under 2025, enligt Bixias analys:

Svag europeisk industri
Den svaga europeiska industrin medför ett lågt elbehov och ett lågt gasbehov, vilket gör risken för priser som drar i höjden minimal.

Den hydrologiska balansen
I stunden har vi en mycket stark hydrologisk balans med ett överskott på 20 TWh, vilket beror på den milda hösten och de senaste veckornas rikliga nederbörd. Blir vintern som förutspått fortsatt mild kommer elförbrukningen vara låg, vilket gör att vattenresurserna inte går åt. Om den hydrologiska balansen fortfarande är stark när solkraften ökar i vår kommer elpriserna hålla sig på en låg nivå över sommaren och långt in på hösten.

Stark energibalans
Flertalet energikrävande industriprojekt i norr skjuts på framtiden samtidigt som kapaciteten att producera el kontinuerligt ökar. Konsekvensen blir en elproduktion som med råge överstiger förbrukningen vilket leder till lägre elpriser. Inte förrän 2029 väntas en större ökning av elförbrukningen, enligt Bixias prognos.

Mer förnybar energi
Att den förnybara energin ökar bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Samtidigt ger den kraftfulla utbyggnationen av solkraft och den växande vindkraften fler toppar och dalar då elproduktionen blir alltmer väderberoende. Antalet timmar med negativa priser till följd av stor andel solkraft och låg förbrukning väntas öka i antal under 2025. Rejäla toppar väntas också vid tillfällen då vindkraften inte levererar samtidigt som förbrukningen är hög.

Gaspriset och oroligheter i omvärlden
Oroligheter i Mellanöstern, att Kina febrilt försöker få igång sin industri via storskaliga stimulanser och att den sista kubikmetern gas flödat från Ryssland till Ukraina har fått till följd att gaspriset i skrivande stund handlas till det högsta priset på 15 månader, även om det ser ut att bli klart billigare igen in mot nästa vinter. Samtidigt påverkar politiska kriser i Tyskland och Frankrike elmarknaden. Det kan under året påverka elpriset.

Donald Trump tillträder som president med löften till exempel att driva igenom handelstullar kan också ge turbulens på elmarknaden. Europeisk industri går riktigt svagt, särskilt bilindustrin, och om Kina inte kan sälja bilar till USA utan prisdumpar leveranser till Europa kommer det förvärras ytterligare.

– Det kommer bli ett turbulent år på många sätt, både på aktiebörsen och elbörsen, säger Johan Sigvardsson.

Annons

Årskavalkad 2024

2024 blev det billigaste året sedan det extremt blöta 2020 med ett genomsnittspris som stannade vid 36 euro per MWh, alltså en bra bit under vad terminen stängde på för ett år sedan. SE1-SE2 snittade på 25 euro medan SE3 och SE4 landade på 36 respektive 50 euro.

Viktiga händelser på elmarknaden 2024

Januari 2024 – årets dyraste månad

December 2023 var kall och det blev allt torrare i vattenmagasinen. Helårskontraktet klättrade stadigt in mot nyår och stängde på 58 euro per MWh. Kylan bet sig kvar och Trettonhelgen gav årets kallaste dagar. Stora delar av januari kopplades vi mot de tyska priserna och månaden blev årets dyraste.

Februari – billigast under första kvartalet

Vid månadsskiftet januari-februari fick vi ett väderomslag och februari bjöd på ett par riktigt milda och blåsiga veckor vilket medförde att februari, som på terminsmarknaden brukar prissättas som den dyraste månaden, faktiskt blev den billigaste under det första kvartalet.

Mars-april – negativa priser på kontinenten

Rekordtidigt, redan ett par gånger i mars, fick vi en försmak av vad som komma skulle när det bjöds på negativa priser dagtid på kontinenten. Resultatet av den kraftfulla utbyggnationen av solkraft i tillägg till den dito växande vindkraften hade börjat visa sig. Resten av året blev det bara mer och mer av den varan, och begreppet ankkurva nämndes allt oftare i elbranschen. Innebörden är att timmarna från lunch och fram till kvällen ofta gav dygnets lägsta elpris innan det blir dyrare via högre last och solnedgång på kvällen.

April – höga fyllnadsgrader borgar för mindre vinterproblem

I Europa blev även den gångna vintern mycket mild med lågt uppvärmningsbehov (gasförbrukning) som följd. När vintern är att betrakta som helt över, första april, låg fyllnadsgraderna i vattenmagasinen på drygt 50 procent och det stod tidigt klart att det inte skulle bli några problem med påfyllnad inför kommande vinter. Detta hade redan börjat återspegla sig i prissättningen på gasmarknaden som var på den lägsta nivån sedan energikrisen började sommaren 2021.

Billig el från maj och framåt

Från maj och framåt blev därmed elen väldigt billig. Finland, som numera är ett överskottsområde till följd av utbyggd vindkraft och kärnkraft, bidrar till att de själva ihop med de svenska elområdena SE1-SE3, blir ett så kallat lokalt regionöverskott som inte går att exportera söderut. Finland blev under 2024 det europeiska land som hade flest negativa timpriser på el, 721 stycken eller drygt 8 procent. Med sedvanlig högsäsong för kärnkraftsrevisioner och därmed begränsad överföringskapacitet kopplas SE4 mot Tyskland, men tack vare de många billiga eftermiddagstimmarna som kunde importeras blev sommarperioden maj – september förhållandevis billig med 40 euro per MWh i snitt. Än lägre i SE1-SE3 med snittpriser i spannet 14 – 17 euro.

Augusti – nytt lägstarekord

Annons

Faktum är att augusti blev nytt rekordlägsta i SE3 med 7,41 euro per MWh i snitt. I kronor räknat tangerar det juli 2015 när det var väldigt blött, men då var också EUR/SEK på en helt annan nivå.

Oktober – årets billigaste månad i syd

Även oktober blev mild och årets billigaste månad i SE4.

November – elmarknaden hickar till

Tidigt i november blev det så dags att lära sig ytterligare ett nytt ord, denna gång på tyska. ”Dunkelflaute”, på svenska mörkerstiltje, fick elmarknaden att hicka till med innebörden att varken solkraft eller vindkraft producerade i princip någonting. Av Tysklands cirka 100 gigawatt installerad vindkraft var produktionen mindre än 1 GW. Gamla reservkraftverk med oljeeldning tvingades in i produktionsmixen och dessa ville naturligtvis ha betalt därefter.

December – pristopp i södra Sverige

Novemberfenomenet återkom vid lucia och skickade upp priset till som högst 10,80 kr/kWh vilket är det högsta tyska priset på 18 år. Södra Sverige sögs med och toppade på 8 kr/kWh vilket är i nivå med när det var som värst under augusti och december 2022.

Precis som med den stora mängden negativa priser är motsatsen något som lär återkomma när planerbar produktion är nerlagd och det är vindstilla vid hög förbrukning. 2024 avslutades milt och med en arbetstagarhelg med dämpade priser.

Fortsätt läsa

Nyheter

Epiroc-aktien är ett bra sätt att få exponering mot gruv- och råvarusektorn

Publicerat

1 dag sedan

den

21 januari, 2025

Redaktionen

EFN har gjort en analys av Epiroc som leder fram till en köprekommendation för aktien. Bolaget förtjänar rent allmänt att uppmärksammas av fler, och om vi dessutom befinner oss i början av en råvarucykel så är anledningen ännu större.

En avkastning på sysselsatt kapital på samma nivå som Atlas Copco, utan att få i närheten av samma uppmärksamhet som modern, är ett bevis på att Epiroc levt lite i skymundan skriver EFNs analytiker Ellinor Beckett. Analytikern lyfter fram att eftermarknaden står för hela två tredjedelar av omsättningen. Det höjer lönsamheten och gör bolaget mindre känsligt för råvaruprisernas cykler.

Epiroc är ett sätt att få exponering mot råvaru- och gruvsektorn på ett annat sätt än att köpa aktier i ett gruvbolag.

B-aktien i Epiroc kostar i skrivande stund 179,20 kronor. A-aktien kostar en rejäl slant mer och ägs av många som blev ägare via avknoppningen från Atlas Copco. Köp den som är billigast.

Fortsätt läsa