Analys

SHB Råvarubrevet 17 augusti 2012

Publicerat

11 år sedan

den

17 augusti, 2012

Bättre USA och ”OK” Kina

Den amerikanska ekonomin fortsätter att visa livstecken och inte minst husmarknaden förbättras påtagligt. Risker kvarstår, framför allt i form av eventuell finanspolitisk åtstramning och spridningseffekter från Europa. Men ett antal faktorer talar för att förbättringen kommer att fortsätta under hösten. Senaste månadsstatistiken från Kina var tyvärr inte renodlad glädjeläsning men även Kina ser klart bättre ut än under våren. I förra brevet lyfte vi fram basmetaller som den råvarusektor som är mest beroende av den kinesiska konjunkturen och vi tror att köp av basmetaller på dagens låga nivåer kan bli en bra affär i väntan på kinas återhämtning under andra halvåret. Kinesisk data blir inte längre sämre och mycket talar för att botten på den kinesiska konjunkturen nåddes under sommaren.

Euroområdet fortsätter att tyngas av en icke-fungerande finansiell sektor och faktisk och stundande finanspolitisk åtstramning. Euroförsvagningen talar dock för en viss lättnad för exportsektorn framöver. Förväntningarna på europeisk makro är också rejält nedtryckta, varför det ska mycket för negativa överraskningar i närtid.

Vi bedömer att vi är mitt uppe i en omsvängningsfas för risksentimentet. Den mest pessimistiska fasen är bakom oss, men investerare är långt ifrån optimister. Först när optimismen är mer utbredd har riskrallyt nått sin kulmen. Risker mot vår syn utgörs främst av Fed och ECB om dessa misslyckas att leverera i september.

Höga förväntningar på Fed

Fedchefen Bernanke argumenterade förra sommaren för att ekonomin måste uppvisa bestående svaghet och pristrycket måste vara minskande innan fler stimulanser sjösätts. Marknaden får dock sägas prisa in stora delar av QE3. Jämförelsevis började marknaden prisa in QE2 efter Bernankes augustital 2010, och den officiella lanseringen av QE2 kom sedan i november 2010. Nästa anhalt för Fed-signaler är Jackson Hole den 31 augusti. Framförallt guldpriset har under året visat tydliga tecken på att ha förväntningar på QE inprisat. Guld lär alltså röra sig efter beskedet den 31:a. Oavsett om det blir stimulans eller inte. Stimulans kommer höja guld och utebliven stimulans kommer fortsätta sänka guldet.

Basmetaller

Aluminiumpriset ligger kvar i sin svagt nedåtgående trend och har fallit med cirka 7.8 % sedan årets början. Det positiva risksentimentet har inte alls lyckats lyfta priset och vi tror oss funnit några anledningar till detta. En viktig anledning är att den största konsumenten, Kina, har visat på vissa tillväxtproblem i ekonomin. En annan viktig faktor är att priset på insatsvarorna i aluminiumproduktionen fallit. Den kinesiska staten har beslutat sig för att sänka eltarifferna i ett antal provinser. Bedömare menar att detta sänkt marginalkostnaden med upp till 7 %. Samtidigt har priset på kinesiskt kol gått ned med drygt 20 % vilket gör livet lättare för producenter av den extremt energiintensiva metallen. Vår syn på basmetaller generellt är dock fortfarande positiv och vi tror att dagens nivåer är alltför nedpressade.

Kopparpriset har inte alls tagit så mycket stryk som aluminium. Sedan årets början är priset ned knappt 0.5 %. Det verkar som koppar tagit mer intryck av det förbättrade risksentimentet samt påverkats av de goda nyheterna kring USA:s ekonomi och då främst landets byggsektor. Lagernivåerna i Shanghai har fallit återigen och befinner sig nu på femveckorslägsta. Som bekant är vi positiva till basmetaller och vi tror att dagens nivåer är attraktiva även om exempelvis Europa skulle drabbas en kraftig ekonomisk tillbakagång. Vi har tagit del av en analys som visar att världens totala efterfrågan på koppar endast skulle minska med 1 % om Europas totala BNP skulle falla med 5 %. Marknaden förväntar sig i dagsläget en ekonomisk kontraktion i Europa på endast 0.6 %.

Ädelmetaller

Platinamarknaden har under veckan kännetecknats av volatilitet och en rad tragiska händelser. Gruvkonflikten i Sydafrika har eskalerat till blodiga sammanstötningar, där upp mot 35 människor verkar ha dödats. Våldsamheterna och produktionsproblem i andra gruvor har gjort att priset gått upp drygt 4 % under veckan. Uppgången från årets början är drygt 2 %.

Energi

I Belgien har två av sju kärnkraftverk tillfälligt stängts efter att eventuella sprickor har upptäckts i kärlet som innehåller reaktorns kärna i reaktorn Deuel 3. Man befarar att felet är tillverkningsrelaterad vilket betyder att fler kärnkraftverk finns i farozonen, totalt 21 stycken där ibland svenska ringhals 2. Oron kring europeiska kärnkraftverk har fått elpriset att stiga under senaste veckan där även spotpris och väderprognoser gett stöd till priset. Senaste dagarnas väderprognoser har dock pressat ned priset något. Igår hölls en presskonferens som meddelade att beslut om eventuella åtgärder för europeiska kärnkraftverk skjuts upp till oktober, vilket spred ett lugn i marknaden. Problematiken vid Deuel 3 kan dock sprida sig till fler kärnkraft under hösten och vi lär se en riskpremie på den kontinentala kraften tills situationen stabiliserats.

Efter en nedgång på oljepriset (brent) från 120 USD/fat under första kvartalet till 90 USD/fat den 21 juni har ett prisrally tryckt upp oljan med nästan 30% till 116 USD/fat på mindre än två månader. Oljan har tillåtits ett prisrally trots försämrad ekonomisk situation i Europa och oro över sämre ekonomiska data i Kina, USA och andra länder. Skäl som håller uppe priset på olja är oro för utbudsavbrott från Mellanöstern, lägre än väntat oljelager i USA samt hopp för fler stimulansåtgärder från centralbanker.

På utbudssidan finns fortfarande en rad oplanerade icke-OPEC avbrott och underhåll som sker i Q3. De icke-OPEC avbrott är i genomsnitt 1 miljon fat/dag YTD, ungefär dubbelt förra årets takt och betydligt mer än under 2010 som var 150 000 fat/dag. Det uppskattade amerikanska utbudet för 2012 har ökat med 1 miljoner fat/dag sedan slutet av 2011, främst beroende på ökning av skifferolja produktion, men totala icke-OPEC producenter minskar fortfarande med 500 000 fat/dag. Vi konstaterar att det finns utbudsbesvikelser i de flesta geografiska områden, förutom USA.

Samtal om Irans nukleära program har stannat upp och inga framsteg väntas innan USA:s presidentval i november. Även om oljesanktioner ger Iran ekonomiskt smärta, verkar det inte vara närmare att göra meningsfulla eftergifter. Sannolikheten för en israelisk attack kommer förmodligen växa allteftersom Iran fortsätter att avancera sitt kärnvapenprogram. Dessutom kan Syriens revolutioner lätt spilla över till grannländerna. Vår prognos för oljepriset (brent) är fortsatt på tidigare nivåer, H2 2012e och 2013e USD 110/fat medan 2014e USD 115/fat. Skifferoljans produktionstillväxt bör fortsätta, men vi tror inte att det är ett kortsiktigt hot mot oljepriset så länge outnyttjade kapaciteten är låg i OPEC. Vi får fortsätta att räkna med en risk för geopolitisk oro. Om det skulle röra sig högre än dagens nivå, skulle det sannolikt vara relaterade till mer oförutsedda störningar i försörjningen. Enligt vår mening finns det en stor risk för detta och därmed uppåtrisk för priserna.

Jordbruk

Vete

Terminspriser på vete har gått ned under veckan i både Paris och Chicago delvis påverkat av vinsthemtagning och lite regn i Australien, klart mer nederbörd behövs dock för att ta bort oron. I Europa är vädret fortfarande generellt sett bra för skörden, även i Storbritannien har det nu blivit lite torrare och rapporter om kvalitetsnivåer kommer in över förväntan trots tidigare myckna regnande. En del regn fördröjer skörden av vårvete i USA men torrt väder väntas igen nästa vecka så ingen oro verkar finnas för kvalitetsnivåer.

Det som är mest i fokus just nu är även denna vecka Ryssland, fler och fler börjar nu enas om att något politiskt beslut lär komma angående någon form av exportrestriktioner. Omkring halva skörden är nu avklarad och avkastningsnivån ligger kvar runt 30 procent lägre än förra året, längre norrut rapporteras t.o.m. om nivåer 50 procent under förra årets. USDA uppskattar den ryska veteskörden till 43 miljoner ton men flera inflytelserika ryska privata analytiker menar att en produktion runt 39 miljoner ton är mer rimlig. Med den takt Ryssland hittills exporterat vete lär de inte ha mer att sälja i slutet av oktober och redan nu uppges inhemska priser ha börjat stiga oroväckande mycket. Igår nådde prognoser om att utgående ryskt vetelager för säsongen når lägsta nivå på nio år, vilket gav press uppåt på priserna.

Nedsidan känns ganska begränsas för tillfället, men marknaden verkar behöva mer negativa nyheter för att fortsätta uppåt – vilket snabbt kan komma i form av fortsatta nedjusteringar av den ryska skörden eller fortsatt försämrat väder i Australien.

Majs

Majsen i Chicago noteras i stort sett oförändrad i pris sedan förra veckan. Den nederbörd som fallit gör nog i vissa fall nytta för sojabönorna men för majsen är det för sent. I EU är det generellt sett fortfarande torrt och varmt i majsregionerna vilket fortsätter dra ned avkastningspotentialen, i Ukraina faller dock lite välbehövd nederbörd men klart mer behövs. För tillfället är marknaden lite avvaktande och vill ha fler negativa nyheter för att driva priset ytterligare uppåt, förmodligen lär det komma inom inte alltför lång tid i form av ytterligare bekräftelse på att USDA fortfarande överskattar avkastningsnivån för den amerikanska majsen – men tänk på att vi redan ser avvikande efterfrågan som följd av de höga priserna.

Sojabönor

Sojapriserna i Chicago har gått ned i pris under veckan påverkat främst av för plantorna klart uppskattad nederbörd, regnet stabiliserar och bör i vissa regioner även kunna förbättra avkastningsnivån något. Vissa prognoser pekar även på lite bättre väder framöver men det är som vanligt mer osäkert. Både inhemsk amerikansk efterfrågan och export är dock fortfarande stark så nedsidan bör vara klart begränsad och mer rimligt är kanske att priserna stiger något för att dämpa efterfrågan tills den sydamerikanska skörden närmar sig (ett halvår dit).

Softs

Kaffe

Det varma och torra vädret i Brasilien fortsätter vilket är gynnsamt för skörden som fördröjts till följd av det kraftiga regnet i maj och juni. Meteorloger förutspår att det torra varma vädret håller i sig genom hela augusti, vilket gynnar skörden som kan komma att avslutas redan under första halvan av september. Delar av den brasilianska skörden har gått förlorad p.g.a. regnet. Utbudet på marknaden är lågt då säljarna verkar invänta en något högre prisnivå för att kompensera för de delar av skörden som gått förlorad. Priset på kaffe fick tidigare i veckan en ytterligare skjuts neråt till följd av amerikanska siffror som visar på ökad lagerhållning av råkaffe. Hittills gott om bär i Centralamerika men spekulationer finns om att den kommande skörden kan bli något mindre än tidigare år till följd av oregelbunden nederbörd under blomning. Marknaden följer även utvecklingen av El Nino och dess eventuella påverkan på den internationella kaffeproduktionen framöver.

Socker

Det brasilianska vädret i maj och juni påverkade även socker skörden negativt. Exporten av råvaran har kommit igång och utbudet av det brasilianska sockret ökar. Marknaden följer utvecklingen av monsunperioden i Indien som hittills iår genererat mindre nederbörd än estimerat vilket kan komma att ha betydande inverkan på landets export. Än så länge exporterar Indien socker men ifall nederbörden fortsätter vara otillräcklig kommer landets exportsiffra sjunka avsevärt.

Kakao

Det torra vädret i västafrika fortsätter och är inte gynnsamt för den kommande skörden. Nederböden i västra Ghana mättes från 1-10 augusti till 4,5 mm att jämföra med 35,4 mm samma period året innan. Västafrika står för ca 2/3 av cacaot på den globala marknaden och det säger sig självt att torka får konsekvenser för det totala utbudet. Marknaden följer även här väderfenomenet El Ninos utveckling och skulle den detta år vara av det kraftigare slaget, vilket det finns indikationer på, finns det risk för att den totala efterfrågan växer snabbare än utbudet säsongen 2012-13. Även sydostasien skulle må bra av regn då klimatet för tillfället är för torrt för att nå bästa möjliga skörd.

Apelsinjuice

Utbudet av apelsinjuice fortsätter att vara stort och den låga efterfrågan håller priset nere. Om vi tittar på priskurvan de senaste veckorna kan vi se att den går så gott som hand i hand med väderleksrapporterna för Florida och den orkansäsong de är mitt uppe i. En ökad varning för att den tropiska storm som igår befann sig över havet skulle kunna öka i styrka ledde till ökad handel och ett något högre pris. Stormen har tagit en annan riktning och utgör inte längre något större hot för att nå land och därmed heller ingen risk för att skada skördarna. Detta tillsammans med uttalanden om att nästa års skörd skulle kunna komma att överstiga årets rekordskördar fick priset att sjunka.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

Modity om energimarknaden vecka 34 2012

Missa inte

SEB – Råvarukommentarer vecka 33 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.