Följ oss

Analys

Det dramatiska året då två karteller bröt samman – Årskrönika 2014

Publicerat

den

Handelsbanken - Råvarubrevet - Nyhetsbrev om råvaror

Handelsbanken

Råvaror som gått bäst och sämst år 2014Efterfrågan är inte problemet

Råvaror har nu avslutat det tredje året i rad som sämsta tillgångsklass och det är många som pekar ut svag global BNP som drivkraften. Visserligen är Kinas inbromsning och framförallt gir till mindre råvarukonsumerade tillväxt ett av skälen men USA:s ekonomi har slagit alla förväntningar och avslutar året med starkaste tillväxten sedan 2003. Istället kan de flesta stora prisrörelserna tillskrivas utbudssidan av prisekvationen i råvarumarknaden.

Olja och järnmalm halverades

Två av råvaruindustrins starkaste producentkarteller bröt samman under 2014. Mest omskrivet var det faktum att oljekartellen OPEC abdikerade från sin roll som prisgarant. Konsekvensen av detta var att Brentolja föll 48 % och blev årets förlorare, tätt följd av järnmalm som också nära halverades under året som gick. De fyra största järnmalmsbolagen släppte till slut alla hämningar och investerade i ny gruvproduktion som kommer ge ett långvarigt överskott för att hindra nya marginalproducenter från att anträda marknaden. Ett sista bevis på att supercykeln är över och att producenternas grepp om marknaden lättar är att priserna på de flesta råvaror har återvänt ner till produktionskostnaden.

Breda nedgångar och tunt i toppen

För andra året i rad slutade samtliga fyra råvarusektorer; livsmedel, energi, basmetaller och ädelmetaller på minus. En förstärkning av USD mot SEK med 17,4% hjälpte de SEKnoterade indexen men räckte inte till för positiv avkastning. Råvaror som slutade året på plus var det ont om men tre av sex basmetaller slutade upp med nickel som vinnare i sektorn. Även här är det utbudsdramatik som ligger bakom prisrörelsen när Indonesien införde exportförbud för bland annat nickelmalm, vilket minskade världens utbud med 20%. Marknaden har betat av lager och står nu inför nickelbrist under 2015. Årets vinnare var, precis som vanligt, en väderdrabbad jordbruksråvara; kaffe från torkans Brasilien.

Geopolitisk risk blev makrotemat

Rysslands stora betydelse för råvarumarknanden kom i ljuset när Ryssland annekterade Krim under första halvåret. Priserna på olja steg i takt med rädlsan för att Väst skulle bemöta aktionen med exportsanktioner. Så blev inte fallet och riskpremien pös ut. Vetepriset steg också kraftig under mars efter oro för att Ukrainas produktion skulle bli lidande. Ebolautbrottet fick sin återspegling i råvarumarknaden i form av stigande pris på kakao som till 60% produceras i Västra Afrika.

Producentvalutor i skottgluggen

Råvaruvalutor 2014Med fallande råvarupriser och stark USD har råvaruvalutor kommit på fall. Norska kronan var den svagaste av alla industrinationer med ett fall på 19% mot USD. Fallet accelererade i december när Norges bank sänkte räntan och varnade för spridningseffekter till övriga ekonomin efter oljeprisfallet. Norges krona är dock i gott sällkap; Kanada dollar och Australien dollar föll båda med 9% medan Nya Zeelands valuta som mer beror på jordbruksråvaror än olja föll med 6%. Bland utvecklingsekonomierna föll Rysslands rubel 41% efter att passerat en lägsta notering någonsin mot USD i mitten av december. Chiles peso föll med kopparpriset, både koppar och peson gick ner 14% under året. Brasiliens stora råvaruekonomi fick ett tufft år med en halvering av olja och järnmalm och real slutade 11% ner. Sydafrikas rand föll 9% när både platina och guld slutade på minus.

De svaga råvaruvalutorna kommer att få stor betydelse för råvarupriserna under 2015. De flesta producenter har lejonparten av sina produktionskostnader i lokal valuta samtidigt som de säljer råvarorna i USD. De stora valutarörelserna under 2014 sänker därför produktionskostnaden.

Olja tog alla rubriker

Energiråvaror 2014Sällan har ett OPEC-möte varit så emotsett som det andra för 2014 som gick av stapeln den 27:e november. Opec lyckades sänka den redan svaga oljemarknaden ytterligare och både Brent och WTI föll 20 % under de efterföljande två veckorna. OPEC:s beslut att inte sänka produktionen blev slutet på fyra år av höga och stabila priser. När OPEC, åtminstone temporärt abdikerat, sätter marknaden priset. För en marknad i tillfälligt överskott blir priset lågt. Olja är en kapitalintensiv, cyklisk industri och tillfälliga perioder av låga priser utan incitament till nya investeringar skapar förutsättningar för nästa prisuppgång. Denna cykel är dock annorlunda då USA:s skifferoljeproducenter har anträtt marknaden. Under 2015 ska deras flexibla produktionsapparat testas i en lågprismiljö för första gången. Utkomsten avgör nya jämviktspriset som marknaden i dag prisar omkring 78 USD/fat – lägre än vad som prisades under finanskrisen i december 2008

Lägsta elkonsumtionen sedan 1986

El slutade för andra året i rad på minus 20 %. Efterfrågan i Sverige var den lägsta på 30 år. Tung industri fortsätter minska sin konsumtion samtidigt som det varma vädret och ett kolpris som föll med 12 % agerade sänke. Åren med höga elpriser är nu ett minne blott och priset är nere på 2007 års nivåer

Järnmalm nära en halvering

Järnmalmspriset 2010 - 2014Kinas extrema hunger på stål kom till ett abrupt slut under 2014. Året började med en inhemsk tillväxttakt i stålkonsumtion på 7% och slutade på -3%. Samtidigt kom resultatet från år av investeringar i ny gruvproduktion. Produktionen av järnmalm för exportmarknaden växte med 12% när Rio Tinto, BHP Billiton, Vale och Fortescue ökade kapaciteten. Efterfrågan ökade samtidigt blott med 9% när inhemska kinesiska järnmalmsgruvor inte stängde ner sin olönsamma högkostnadsproduktion i den utsträckning marknaden förväntat sig. Överskottet pressade priset och de stora bolagen som en gång formade ett oligopol blev anklagade för att förstöra marknaden. De försvarade sig med att strategin var att hindra marginalproducenter före de anträder marknaden. Året såg också flera konkurser bland nyetablerade marginalproducenter, inte minst i Sverige.

Blandad utveckling för basmetaller

Basmetaller 2014Dramatiken började i mars då Kinas makrodata oväntat föll handlöst. Främst industriproduktionen var svag och fick koppar att komma under press. Samtidigt började nickel stiga efter att Indonesien infört exportförbud den 12:e januari. Indonesien står för 20 % av världens produktion. Malmen som produceras där konsumeras främst i Kina och där fanns strategiska lager som gjorde att exportförbudet initialt inte fick stort genomslag. Med rysslandskrisen i mars ändrades tonläget då eventuella sanktioner mot Rysslands oljeexport väntades mötas av exporthinder från Rysslands sida på metaller viktiga för Väst, däribland nickel. Prisuppgången tog fart men dämpades när sanktioner aldrig kom till stånd och Filipinerna överraskande ökade exporten av liknande malm som Indonesien minskat och därmed tillfälligt kompenserade för bortfallet.

Aluminium inledde året på pressade nivåer då flera stora producenter stängde ner olönsam produktion. Metallen fick ett välbehövligt lyft när Amerikansk makrodata simultant överraskade positivt och bilindustrin Väster om Atlanten gick som tåget och planerade substituera in mer aluminium för att reducera vikten i fordonen. Överkapaciteten i världen för att producera aluminium är dock stor och årets två prisrallyn fick båda abrupta slut omkring 2100 USD/ton och året slutade i den gamla välkända gråzonen kring 1800 USD.

Zink steg under året, delvis av samma skäl som aluminium –båda har stor exponering mot USA och bilindustrin. Zink steg också när det länge välkända scenariot då några stora, utbrutna zinkgruvor ska stänga närmar sig. 2015 blir året då det ska visa sig om många små gruvor kommer expandera och kompensera bortfallet.

Ädelmetaller

Ädelmetaller 2014Palladium var ytterligare en av de råvaror som handlades upp på risken att Ryssland skulle minska tillgången till Väst som motdrag till eventuella exportsanktioner på olja. Palladiumexport har litet värde för Ryssland men metallen är viktigt för västerländsk bilindustri. Produktionen domineras av ett fåtal länder och prisuppgången eskalerade då Sydafrika är ett av dem och landet har haft sin beskärda del av motgångar under fjolåret. Våldsamma strejker har avlöst varandra men upplösningen fick priset på både palladium och platina på fall.

Guld och silver har åter varit föremål för Feds ordlek kring när den kommande räntehöjningen skall äga rum. De båda ädla värdebevararna steg kraftigt på Feds expansiva politik och befinner sig nu i en korrigering parallellt med att räntepolitiken åter går mot normalisering.

Jordbuk handlades inte endast på väder

Jordbruksråvaror 2014Jordbruksråvarornas största prisrörelser brukar vara väderberoende då tillväxten i konsumtionen är relativt konstant. Fjolåret var inget undantag då året inleddes med ett rally i kaffe. Från slutet av januari till början av mars steg kaffepriset med 80% när största producenten Brasilien drabbats av den värsta torkan på decennier, vilket förde priset på kaffebönorna till det högsta på två år.

Därefter var det dock geopolitisk risk som drev upp priset på jordbruksråvaror. Vetepriset steg med 25% från mars till maj när Rysslands aggressioner antogs påverka Ukrainas veteproduktion via brist på krediter, diesel, gödning och utsäde. Farhågorna var dock felaktiga och de producenter som sålde skörden 2014 i maj när riskpremien var som störst kunde tjäna 34% på hedgen fram till september då priset bottnade. Därefter startade en ny prisuppgång på 38% fram till december, åter beroende på Ryssland. Denna gång spekulerades det i risk för exportrestriktioner från Rysslands sida efter att rubelfallet ökat incitamenten för inhemska spannmålshandlare att exportera vete. Ryska politiker vill undvika matinflation och sade sig överväga alla medel utom regelrätt exportförbud för att hindra vetet att lämna landet. Globala säkerhetslager är dock betryggande och priset slutade året i ny utförslöpa och den andra riskpremien är kanske chansen att sälja skörden för 2015?

[box]Krönikan är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Analys

Fear that retaliations will escalate but hopes that they are fading in magnitude

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Brent crude spikes to USD 90.75/b before falling back as Iran plays it down. Brent crude fell sharply on Wednesday following fairly bearish US oil inventory data and yesterday it fell all the way to USD 86.09/b before a close of USD 87.11/b. Quite close to where Brent traded before the 1 April attack. This morning Brent spiked back up to USD 90.75/b (+4%) on news of Israeli retaliatory attack on Iran. Since then it has quickly fallen back to USD 88.2/b, up only 1.3% vs. ydy close.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB
Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

The fear is that we are on an escalating tit-for-tat retaliatory path. Following explosions in Iran this morning the immediate fear was that we now are on a tit-for-tat escalating retaliatory path which in the could end up in an uncontrollable war where the US unwillingly is pulled into an armed conflict with Iran. Iran has however largely diffused this fear as it has played down the whole thing thus signalling that the risk for yet another leg higher in retaliatory strikes from Iran towards Israel appears low.

The hope is that the retaliatory strikes will be fading in magnitude and then fizzle out. What we can hope for is that the current tit-for-tat retaliatory strikes are fading in magnitude rather than rising in magnitude. Yes, Iran may retaliate to what Israel did this morning, but the hope if it does is that it is of fading magnitude rather than escalating magnitude.

Israel is playing with ”US house money”. What is very clear is that neither the US nor Iran want to end up in an armed conflict with each other. The US concern is that it involuntary is dragged backwards into such a conflict if Israel cannot control itself. As one US official put it: ”Israel is playing with (US) house money”. One can only imagine how US diplomatic phone lines currently are running red-hot with frenetic diplomatic efforts to try to defuse the situation.

It will likely go well as neither the US nor Iran wants to end up in a military conflict with each other. The underlying position is that both the US and Iran seems to detest the though of getting involved in a direct military conflict with each other and that the US is doing its utmost to hold back Israel. This is probably going a long way to convince the market that this situation is not going to fully blow up.

The oil market is nonetheless concerned as there is too much oil supply at stake. The oil market is however still naturally concerned and uncomfortable about the whole situation as there is so much oil supply at stake if the situation actually did blow up. Reports of traders buying far out of the money call options is a witness of that.

Fortsätt läsa

Analys

Fundamentals trump geopolitical tensions

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Throughout this week, the Brent Crude price has experienced a decline of USD 3 per barrel, despite ongoing turmoil in the Middle East. Price fluctuations have ranged from highs of USD 91 per barrel at the beginning of the week to lows of USD 87 per barrel as of yesterday evening.

Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB
Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB

Following the release of yesterday’s US inventory report, Brent Crude once again demonstrated resilience against broader macroeconomic concerns, instead focusing on underlying market fundamentals.

Nevertheless, the recent drop in prices may come as somewhat surprising given the array of conflicting signals observed. Despite an increase in US inventories—a typically bearish indicator—we’ve also witnessed escalating tensions in the Middle East, coupled with the reinstatement of US sanctions on Venezuela. Furthermore, there are indications of impending sanctions on Iran in response to the recent attack on Israel.

Treasury Secretary Janet Yellen has indicated that new sanctions targeting Iran, particularly aimed at restricting its oil exports, could be announced as early as this week. As previously highlighted, we maintain the view that Iran’s oil exports remain vulnerable even without further escalation of the conflict. It appears that Israel is exerting pressure on its ally, the US, to impose stricter sanctions on Iran, an action that is unfolding before our eyes.

Iran’s current oil production stands at close to 3.2 million barrels per day. Considering additional condensate production of about 0.8 million barrels per day and subtracting domestic demand of roughly 1.8 million barrels per day, the net export of Iranian crude and condensate is approximately 2.2 million barrels per day.

However, the uncertainty surrounding the enforcement of such sanctions casts doubt on the likelihood of a complete ending of Iranian exports. Approximately 80% of Iran’s exports are directed to independent refineries in China, suggesting that US sanctions may have limited efficacy unless China complies. The prospect of China resisting US pressure on its oil imports from Iran poses a significant challenge to US sanctions enforcement efforts.

Furthermore, any shortfall resulting from sanctions could potentially be offset by other OPEC nations with spare capacity. Saudi Arabia and the UAE, for instance, can collectively produce an additional almost 3 million barrels of oil per day, although this remains a contingency measure.

In addition to developments related to Iran, the Biden administration has re-imposed restrictions on Venezuelan oil, marking the end of a six-month reprieve. This move is expected to impact flows from the South American nation.

Meanwhile, US crude inventories (excluding SPR holdings) surged by 2.7 million barrels last week (page 11 attached), reaching their highest level since June of last year. This increase coincided with a decline in measures of fuel demand (page 14 attached), underscoring a slightly weaker US market.

In summary, while geopolitical tensions persist and new rounds of sanctions are imposed, our market outlook remains intact. We maintain our forecast of an average Brent Crude price of USD 85 per barrel for the year 2024. In the short term, however, prices are expected to hover around the USD 90 per barrel mark as they navigate through geopolitical uncertainties and fundamental factors.

Fortsätt läsa

Analys

Brace for Covert Conflict

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

In the past two trading days, Brent Crude prices have fluctuated between highs of USD 92.2 per barrel and lows of USD 88.7 per barrel. Despite escalation tensions in the Middle East, oil prices have remained relatively stable over the past 24 hours. The recent barrage of rockets and drones in the region hasn’t significantly affected market sentiment regarding potential disruptions to oil supply. The key concern now is how Israel will respond: will it choose a strong retaliation to assert deterrence, risking wider regional instability, or will it revert to targeted strikes on Iran’s proxies in Lebanon, Syria, Yemen, and Iraq? While it’s too early to predict, one thing is clear: brace for increased volatility, uncertainty, and speculation.

Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB
Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB

Amidst these developments, the market continues to focus on current fundamentals rather than unfolding geopolitical risks. Despite Iran’s recent attack on Israel, oil prices have slid, reflecting a sideways or slightly bearish sentiment. This morning, oil prices stand at USD 90 per barrel, down 2.5% from Friday’s highs.

The attack

Iran’s launch of over 300 rockets and drones toward Israel marks the first direct assault from Iranian territory since 1991. However, the attack, announced well in advance, resulted in minimal damage as Israeli and allied forces intercepted nearly all projectiles. Hence, the damage inflicted was limited. The incident has prompted US President Joe Biden to urge Israel to exercise restraint, as part of broader efforts to de-escalate tensions in the Middle East.

Israel’s response remains uncertain as its war cabinet deliberates on potential courses of action. While the necessity of a response is acknowledged, the timing and magnitude remain undecided.

The attack was allegedly in retaliation for an Israeli airstrike on Iran’s consulate in Damascus, resulting in significant casualties, including a senior leader in the Islamic Revolutionary Guard Corps’ elite Quds Force. It’s notable that this marks the first direct targeting of Israel from Iranian territory, setting the stage for heightened tensions between the two nations.

Despite the scale of the attack, the vast majority of Iranian projectiles were intercepted before reaching Israeli territory. However, a small number did land, causing minor damage to a military base in the southern region.

President Biden swiftly condemned Iran’s actions and pledged to coordinate a diplomatic response with leaders from the G7 nations. The US military’s rapid repositioning of assets in the region underscores the seriousness of the situation.

Iran’s willingness to escalate tensions further depends on Israel’s response, as indicated by General Mohammad Bagheri, chief of staff of the Iranian armed forces. Meanwhile, speculation about a retaliatory attack from Israel persists.

Looking ahead, key questions remain unanswered. Will Iran launch additional attacks? How will Israel respond, and what implications will it have for the region? Moreover, how will Iran’s allies react to the escalating tensions?

Given the potential for a full-scale war between Iran and Israel, concerns about its impact on global energy markets are growing. Both the United States and China have strong incentives to reduce tensions in the region, given the destabilizing effects of a regional conflict.

Our view in conclusion

The recent escalation between Iran and Israel underscores the delicate balance of power in the volatile Middle East. With tensions reaching unprecedented levels and the specter of further escalation looming, the potential for a full-blown conflict cannot be understated. The ramifications of such a scenario would be far-reaching and could have significant implications for regional stability and global security.

Turning to the oil market, there has been much speculation about the possibility of a full-scale blockade of the Strait of Hormuz in the event of further escalation. However, at present, such a scenario remains highly speculative. Nonetheless, it is crucial to note that Iran’s oil production and exports remain at risk even without further escalation. Currently producing close to 3.2 million barrels per day, Iran has significantly increased its production from mid-2020 levels of 1.9 million barrels per day.

In response to the recent attack, Israel may exert pressure on its ally, the US, to impose stricter sanctions on Iran. The enforcement of such sanctions, particularly on Iranian oil exports, could result in a loss of anywhere between 0.5 million to 1 million barrels per day of oil supply. This would likely keep the oil market in deficit for the remainder of the year, contradicting the Biden administration’s wish to maintain oil and gasoline prices at sustainable levels ahead of the election. While other OPEC nations have spare capacity, utilizing it would tighten the global oil market even further. Saudi Arabia and the UAE, for example, could collectively produce an additional almost 3 million barrels of oil per day if necessary.

Furthermore, both Iran and the US have expressed a desire to prevent further escalation. However, much depends on Israel’s response to the recent barrage of rockets. While Israel has historically refrained from responding violently to attacks (1991), the situation remains fluid. If Israel chooses not to respond forcefully, the US may be compelled to promise stronger enforcement of sanctions on Iranian oil exports. Consequently, Iranian oil exports are at risk, regardless of whether a wider confrontation ensues in the Middle East.

Analyzing the potential impact, approximately 2.2 million barrels per day of net Iranian crude and condensate exports could be at risk, factoring in Iranian domestic demand and condensate production. The effectiveness of US sanctions enforcement, however, remains uncertain, especially considering China’s stance on Iranian oil imports.

Despite these uncertainties, the market outlook remains cautiously optimistic for now, with Brent Crude expected to hover around the USD 90 per barrel mark in the near term. Navigating through geopolitical tensions and fundamental factors, the oil market continues to adapt to evolving conflicts in the Middle East and beyond.

Fortsätt läsa

Populära