Nyheter
David Hargreaves on Exchange Traded Metals, week 44 2013
Should we be worried that normality is returning? Prices move up and stocks move down? It happened again this week. On the gentle side, but it happened. Now since the producers are not cohesive (no women and children first), but the above is happening, we must conclude that demand is picking up, must we not? Yet whilst there is no production restraint being shown, new projects are slowing. These take years to bring to production now, so a long term view has to be taken. Consensus is that we still face a long haul through 2014. This is supported by UBS Global Analysts who have made 10-12% cuts to their 2013-2016 forecasts. Now they see: nickel $14,773/t (was $15,435/t), Aluminium $1840/t ($1940/t). Tellingly with the nuclear fuel, they had been bullish on Japan switching the post-Fukushima lights back on in 2014, but think this will stumble. Thus $48/lb as opposed to $53/lb.
Nickel remains a troubled Metal. Its major discovery was in Sudbury, Canada during the driving of the trans-Canada railway in the mid-late 19th century (full history on request). Now the whole world produces it and Canada is but the No 5 miner at 5% of world total. In there are Vale SA and Xstrata, whose new step-parent, Glencore, is a major trader.
Such is the oversupply and the age and depth of the Sudbury mines, that lesser companies might have thrown-in the proverbial. But wait a minute, Out of those pits also comes about 4.0% of all the world’s platinum as a by-product, a sweetener. Given the state of the Pt market and the political wranglings in major producing countries RSA and Zimbabwe, it is worth a second look. Is this lost on major end users such as Johnson-Matthey and the motor manufacturers? Just a thought.
Aluminium. The desperate state of the market continues. Weighing on it is the complexity of its 3-stage process, from bauxite, to alumina, to smelted metal. The former can only be mined where you find it but the other two, energy intensive, tend to be converted where power is cheap. That largely means hydro. At the critical, refined sources, 35% is controlled by just four companies: Rio Tinto, Alcoa, UC Rusul and China’s Chalco. Quebec, where Alcoa has a major base, has always drawn relatively cheap power from the Hudson Bay plants. These plan a rate hike and Alcoa, naturally, is protesting. We speak of an annual capacity of almost 700,000/year. Only 2% of world capacity, but it would send a signal round the industry if Alcoa refused to bite. Could it afford to do so? The same company has also decided to sell its Italian plant to the Swiss group. Klesch. This ran from some years on preferential power tariffs, the name of the game in high-energy businesses. Now the Italian government wants them back.
WIM says: Where is Sig. Berlusconi now we need him?
Indonesia continues to play games with tin, that most indispensible metal where it is No 2 producer (30%) and major exporter (40%). The major importers include USA and Japan. So when Indonesia arbitrarily slapped an export ban on all-unrefined products (it does not have the smelter capacity), this upset the world trade balance. It goes someway to explaining why LME stocks of the refined metal are only 14 days’ supply. It compounded this by declaring that its relatively new exchange would be the only one authorised to do bargaining business. This one will run and short of the authorities wakening to reality (like squeezed spot – 3 month margins), it will intensify.
[hr]
About David Hargreaves
David Hargreaves is a mining engineer with over forty years of senior experience in the industry. After qualifying in coal mining he worked in the iron ore mines of Quebec and Northwest Ontario before diversifying into other bulk minerals including bauxite. He was Head of Research for stockbrokers James Capel in London from 1974 to 1977 and voted Mining Analyst of the year on three successive occasions.
Since forming his own metals broking and research company in 1977, he has successfully promoted and been a director of several public companies. He currently writes “The Week in Mining”, an incisive review of world mining events, for stockbrokers WH Ireland. David’s research pays particular attention to steel via the iron ore and coal supply industries. He is a Chartered Mining Engineer, Fellow of the Geological Society and the Institute of Mining, Minerals and Materials, and a Member of the Royal Institution. His textbook, “The World Index of Resources and Population” accurately predicted the exponential rise in demand for steel industry products.
Nyheter
Påstår att det inte finns elektricitet i norra Sverige, lägger ner planer på fossilfri mineralgödsel
I februari 2024 så lanserade den spanska gödseltillverkaren Fertiberia, i ett partnerskap med Lantmännen och Nordion Energi, en satsning på att producera grön mineralgödsel i norra Sverige. Det gick under namnet Power2Earth. Först skulle vätgasen produceras i Boden och gödsel göras av den i Luleå. Bolaget kunde dock inte få någon elektricitet i Boden och flyttade därför den planerade vätgasproduktionen till Letsi i Jokkmokk, varifrån en pipeline skulle läggas till Luleå.
För några dagar sedan meddelade dock Power2Earth att det inte blir någonting av planerna i sin nuvarande form. Power2Earth påstår att det saknas tillräckligt med elektricitet i Letsi.
Om orsaken som anges stämmer har vi ingen riktig klarhet i, det kan ju vara ett svepskäl, men varken kommunerna eller elbolagen verkar dock ha protesterat mot påståendet.
Det är dock ett återkommande tema, samtidigt som det finns ett stort överskott av elektricitet i norra Sverige så finns det ett stort underskott på elektrictet i norra Sverige. Elektriciteten finns inte på de platser eller på de tider som passar större förbrukare.
Nyheter
Indonesiens nya kolkungar satsar när väst backar
När de stora globala gruvjättarna lämnar kol bakom sig, växer en ny generation av opportunistiska aktörer fram i Asien, skriver energi- och råvarujournalisten Stephen Stapczynski på Twitter. I Indonesien, världens största exportör av sjöburen kol, görs miljardinvesteringar i bränslet som många trodde hade nått sin topp.
Ett av de mest symboliska projekten är Triaryani-gruvan på södra Sumatra. Dess ägare, Geo Energy, satsar motsvarande 500 miljoner dollar på att öka produktionen med 900 procent – i tron att världen fortfarande behöver mer kol. Och hittills har det lönat sig.
Efterfrågan slår rekord
Trots åratal av klimatlöften och investeringar i förnybar energi fortsätter den globala kolkonsumtionen att stiga till nya rekordnivåer. Analytiker har gång på gång fått revidera sina prognoser för när kolanvändningen ska nå sin topp.
Asien är epicentret för denna utveckling. Kina, världens största importör, driver efterfrågan, även om landets egna kolproduktion ökar. Samtidigt förblir kol den billigaste och mest tillgängliga energikällan för regionens växande ekonomier, där stabil elförsörjning är avgörande.
”Låt oss inte offra den billigaste energin bara för att jaga en dröm. Våra människor måste kunna leva först,” säger Roza Permana Putra, ansvarig för Triaryani-gruvan.
Indonesiens kolboom
Landets regering har gjort klart att kol fortfarande är en central del av ekonomin. Gruvproduktionen har redan överträffat målen, men myndigheterna valde ändå att höja produktionsmålet ytterligare för 2025.
Samtidigt har Indonesien själv blivit en stor förbrukare av sitt eget kol. Elproduktionen i landet har ökat med 60 procent på tio år, huvudsakligen tack vare kolkraft. Enligt Internationella energiorganet (IEA) stod kolbrytningen för cirka 2,4 procent av BNP redan 2021.
En svåråtkomlig resurs
Men expansionen är inte utan hinder. De lättillgängliga fyndigheterna är redan utvunna, vilket tvingar bolag som Geo Energy att söka sig allt längre in i otillgängliga, bergiga områden. Triaryani-gruvan ligger tre timmars bilresa från närmaste stad och kräver stora investeringar i vägar och hamnanläggningar.
En bransch i förändring
Medan västerländska gruvbolag tvingats dra sig tillbaka av investerare och regeringar som kräver hållbarhet, ser dessa mindre asiatiska aktörer sin chans. Geo Energy och liknande bolag köper underutvecklade eller övergivna gruvor från de gamla jättarna och utgör därmed den nya ansikten av kolindustrin: snabbfotade, riskbenägna och mindre bundna av ESG-krav.
Kolens farväl till världen tycks alltså bli längre och mer utdraget än många hoppades, och i Indonesien har avskedet knappt börjat.
Nyheter
Indien kan dra ner kraftigt på byggandet av sol- och vindkraft, ingen vill köpa elektriciteten
Indien överväger att ställa in byggandet av enorma mängder sol- och vindenergi, motsvarande en femtedel av landets totala kapacitet idag. Orsaken är att ingen vill köpa elektriciteten.
Delstaternas energibolag förväntades att köpa elektriciteten, men har inget behov av elektricitet som levereras då och då, utan behöver stabila leveranser av elektricitet. Eftersom de redan är under ekonomisk press så vill de inte slösa bort pengar på att köpa något som de inte har nytta av.
Energibolag vill inte heller köpa elektricitet från andra delstater, för de måste numera betala 25 procent av vad det kostar att överföra elektriciteten och för projekt som startar efter juni 2028 så upphör bidragspengarna helt.
I en första genomgång har energimyndigheten identifierat planerade projekt på 42 GW som ännu inte har lyckats hitta några köpare för elektriciteten.
-
Nyheter4 veckor sedanLeading Edge Materials är på rätt plats i rätt tid
-
Nyheter3 veckor sedanVad guldets uppgång egentligen betyder för världen
-
Nyheter4 veckor sedanGuld och silver stiger hela tiden mot nya höjder
-
Nyheter3 veckor sedanSpotpriset på guld över 4300 USD och silver över 54 USD
-
Nyheter4 veckor sedanBrookfield köper bränsleceller för 5 miljarder USD av Bloom Energy för att driva AI-datacenter
-
Nyheter3 veckor sedanAustralien och USA investerar 8,5 miljarder USD för försörjningskedja av kritiska mineraler
-
Nyheter4 veckor sedanTeck Resources kan förse Nordamerika och kanske hela G7 med all germanium som behövs
-
Nyheter4 veckor sedanSamtal om sällsynta jordartsmetaller, guld och silver



