Analys

SHB Råvarubrevet 11 maj 2012

Publicerat

12 år sedan

den

11 maj, 2012

Redaktionen

Råvaror Allmänt

Våra vyer:

Energi: Neutral
Basmetaller: Neutral
Ädelmetaller: Negativ
Livsmedel: Neutral

Marknaden har präglats av svalare riskaptit senaste veckan. Råvaror har fallit tillsammans med börser och räntor medan krediter har fortsatt att surna. Den europeiska skuldkrisen har eskalerat så sakteliga och europeisk, amerikansk och kinesisk statistik har varit sämre än väntat. Vi tänker oss att europeisk statistik ska fortsätta att visa svaghet pga. finanspolitisk åtstramning. Kinas inbromsning blev uppenbar senast imorse med en industriproduktion som växte klart mindre än väntat. Sämre industritillväxt tillsammans med lägre inflation och ett fall i husförsäljningen ökar dock sannolikheten för att Kina lättar på penningpolitiken.

Även i USA emotser vi något dystrare data då tillväxten gavs skjuts av bland annat milt vinterväder tidigare i år. Bilden är dock inte entydig: kreditvillkoren lättar, kreditgivningen stiger och inköpschefsindex antyder förbättring.

Efter det grekiska parlamentsvalet är en ”grexit” åter på dagordningen. Trojkans nästa genomgång av Greklands uppfyllande av sina budget- och reformlöften stundar i sommar. Bland annat måste Grekland klubba nya åtstramningar värda omkring EUR12mdr (5% av landets BNP) innan utgången av juni för att uppfylla Trojkans krav för att säkerställa utbetalningarna.

Om inte Grekland eller Trojkan viker ned sig kommer statens underskott inte kunna finansieras. BNP skulle krympa. Sannolikt skulle även ECB vägra att acceptera grekiska tillgångar som säkerheter. Grekland kan då inte finansiera sin import, vilket riskerar att leda till bensin- och matbrist i takt med att importen kollapsar. För att kunna betala ut löner måste landet införa en ny valuta. Kontrakt och tillgångar skulle omdenomineras till den nya valutan. Olika underskott skulle då kunna finansieras genom centralbanken, dock med inflationära konsekvenser.

Energi (neutral)

Olja

På senare tid har det funnits mycket som talat för att oljepriset skulle falla tillbaka. Vad som överraskat oss är styrkan i senaste rörelsen. Idag talar mycket för att det är flera engångsfaktorer som inträffat simultant och bildat en ”perfekt storm” för att få priset på fall och vi ser nu, liksom tidigare att Brent har bra stöd omkring 100-110 dollar under resten av året.

Den starka utvecklingen för amerikanska aktier har toppat och i takt med att makrodata i USA inte har överraskat positivt så har aktiemarknaden flackat ut på andra sidan atlanten och minskat det positiva sentimentet. Olja har följt samma mönster som USAs makrodata i förhållande till förväntningarna men med en månads eftersläpning. Se figur nedan.
Amerikanska oljelager är på 21 års högsta efter boomen i oljeutvinning av skifferolja.
Spekulativa positioner steg snabbt under Iran-konflikten och när spänningarna minskat mellan Iran, Israel och USA så har investerare sålt av olja.
OPEC har ”pratat ner” oljan på ett sätt vi tidigare inte sett. Saudis oljeminister Ali al-Naimi har varit i Japan och påtalat att Saudi har 2,5 miljoner fat per dag i tillgänglig reservkapacitet (Saudi producerar idag 9,8 miljoner fat per dag) och har utöver det 80 miljoner fat i lager som är redo att skeppas ut närhelst det behövs. Ali al-Naimi upprepar också att OPEC vill ha ett pris på 100 USD. För att understryka att man menar allvar sänker Saudis statliga oljebolag Aramco sitt pris för juni för den viktigaste marknaden Asien.

Elmarknaden

Vi ligger kvar med vår korta position i tredje kvartalet Q3 2012 (underliggande för SHB Power Index) då sentimentet pekar fortsatt ned. Senaste väderprognoserna visar på nederbörd om mellan 6-11 TWh de kommande 10 dagarna (4TWh är normalt för årstiden) vilket kommer att förbättra energibalansen något ytterligare. Vidare får vi temperaturer under normalen vilket så här års innebär en smälttakt som ser till att vatten får behållas in mot hösten. Detta i kombination med en god balans bör hålla tredje kvartalet kvar på en låg nivå. Övriga faktorer som energikol i synnerhet men även övriga fossila bränslen samt utsläppsrätter verkar fortsatt också för nedsidan.

Några kommentarer från Energikonferens i Bergen

Vi har under onsdagen och torsdagen bevistat Bergen Energis årliga energikonferens. Speciellt intressant var professor Egil Lilliestols tankar om kärnkraftens framtid och John Brottemsmos föredrag om den framtida energibalansen i Europa.

Enligt IEA kommer den globala energiåtgången att öka med en tredjedel fram till 2035. Detta kommer givetvis ställa enorma krav på hur vi producerar energi i framtiden. British Petroleum har estimerat att med dagens förbrukning kommer oljan räcka i 46 år, naturgasen i 59 år och kolet i 118 år. Mycket resurser satsas idag på förnyelsebara energikällor (sol, vind, vatten) men problemet är att dessa energikällor inte producerar energi på ett stabilt och förutsägbart sätt. Till exempel hade Tyskland under 40 dagar under hösten 2011 mycket svårt att få balans i sitt energisystem. Vädret var torrt, mycket kallt och det blåste ingenting.

Professor Lillestad menade att förnyelsebar energi har en lysande framtid (om man satsar mycket stora summor på överföringskapacitet), men att det behövs en stabil bas, oavsett väder och vind. Han menar att endast kärnkraften kan stå för en sådan bas. Professorn propagerade för en nygammal form av kärnbränsle, thorium. Dagens reaktorer använder anrikat uran (plutonium), vilket innebär en hel mängd problem (slutförvaring, bombtillverkning av illasinnade stater/individer och en reaktor som är känslig för mänskliga fel/naturkatastrofer). Med thorium som bränsle blir reaktorn mycket säkrare och det skapas inga farliga restprodukter som måste förvaras i tusentals år.

Ytterligare fördelar är att thoriumreaktorer kan använda farligt plutonium som bränsle och skapa en relativt ofarlig restprodukt samt att det finns mycket mer thorium än uran i jordskorpan. Exempelvis skulle Norges kända thoriumreserver kunna täcka landets nuvarande elkonsumtion i 13 000 år!

John Brottemsmo, analytiker på Bergen Energi har analyserat Europas energibalans från ett efterfråge- och utbudsperspektiv. På efterfrågesidan ser han inget kraftigt ökande behov. Vi har ett skuldsatt Europa som måste spara sin väg ut ur skuldberget. Samtidigt kommer Europas befolkning minska framöver plus att den energiintensiva industriproduktionen kommer krympa framöver. Detta sammantaget talar för en ”lugn” efterfrågeökning i framtiden.

På utbudssidan finns det tyvärr större utmaningar. Kärnkraften står för en mindre och mindre del av Europas energimix och med Tysklands nedstängning ser det ännu sämre ut. Italien har röstat emot en start av deras reaktor och Schweiz har beslutat att stänga ned kärnkraften 2034. Däremot har Europa beslutat att bygga ut förnyelsebara energikällor kraftigt. Utmaningen med expansionen är att elnätet inte är utbyggt för en storskalig överföring av el nord-syd och sydväst-nordöst (se bild). Enorma summor måste investeras för att koppla ihop Europa i ett fungerande elnät.

Slutsatsen blir att elpriset (med hänsyn taget till inflation) inte kommer stiga kraftigt på grund av den modesta efterfrågeökningen, men att våra elfakturor kommer se annorlunda ut i framtiden. Idag består genomsnittskonsumentens elfaktura till 52 % av faktisk el. Resten är skatter, nätavgifter och vinster till eloperatörerna. År 2030 kommer istället nätkostnaderna uppgå till ca 50 %, att jämföra med dagens 30 %.

Basmetaller (neutral)

Basmetallerna har fortsatt att falla även denna vecka, vårt sektorindex för basmetaller är ned med 1,62 %. Oron för europa tillsammans med sämre än väntad statistik från USA, Kina och europa har pressat priserna. I veckan presenterades Kinas importsiffror för mars som visade att importen av koppar föll 18 % till lägsta nivån på 8 månader vilket tyder på att Kina använder sina höga lager. Nu är det lönsamt för kinesiska bolag att exportera koppar och vi kommer säkert få se att otullade volymer exporteras till LMEs lagerhus den kommande tiden. Vårt budskap sedan mars har varit att Kina behöver sälja ut lager av färdiga produkter och beta av lager av obearbetade råvaror. Data bekräftar att detta sker just nu och vi tror fortsatt att prisrisken för kinaexponerade råvaror ligger på nedsidan fram till Q3.

Ädelmetaller (Negativ)

Vi återtar vår negativa syn på ädelmetaller, drivet av att guldet fortsätter underprestera även när risksentimentet är så negativt som det är just nu. Alla dåliga nyheter vi fått oss serverade denna vecka hade för ett år sedan skickat upp guldpriset rejält, men denna vecka har det fortsatt att falla. Guldet har fallit med 3,5 %, och silvret (guldets busige lillebror) med över 5 %. Utöver vår gamla teori att marknaden blev lång på fel nivåer förra sommaren kan vi inte komma på en bättre förklaring än att guldet handlar som basmetallerna sedan 9 månader tillbaks. Bilden nedan visa guldpriset (röd linje) och kopparpriset (vit) som fram till det stora fallet i september rörde sig i stort sett diametralt mot varandra, för att därefter börja röra sig ganska lika. Under 2012 har de rört sig skrämmande lika… Vi får anledning att komma tillbaks med teorier om varför det blivit på detta sätt, men för idag nöjer vi oss med att konstatera: Guldet är inte värt att hålla som skydd mot riskaversion eller Eurokriser, inte heller som skydd mot börsfall. Inte just nu iallafall. Därför återtar vi – med självförtroende – vår negativa sektorvy på ädelmetaller!

Livsmedel (neutral)

Vete

Terminspriser på vete har i veckan gått ned något i både Chicago och Paris, gårdagens USDA-rapport bör ses som ganska neutral för vetet men viss negativ effekt kom från majsen. Vädret är fortsatt bra i USA, lite torrt till helgen men mer regn nästa vecka väntas. Vädret har förbättrats i Kanada och sådden pågår nu för fullt. I Australien uppges vädret generellt sett vara bra för sådd, men en del regioner önskar mer regn. I Europa har det tidigare varit lite väl regnigt i väst och lite väl torrt i öst – i nästa vecka ser förhållandet ut att skifta, vilket är klart önskvärt. Även i Ukraina, som tidigare varit lite väl torrt, faller en del nederbörd. Oron börjar däremot öka för Ryssland, torrt väder och dessutom stigande temperaturer utan något regn i sikte ger helt klart skäl till viss oro. Att sia om vetepriser framöver är ganska svårt, allt ser väldigt bra ut i USA och i Europa får situationen ses som ganska tillfredställande men i en del andra delar av världen ser det lite sämre ut – marknaden kommer följa väderutvecklingen i Ryssland väldigt noga framöver.

Majs

Majsen i Chicago har gått ned kraftigt under veckan, med nedgångar i terminskontrakt både för gammal och ny skörd. Gårdagens USDA-rapport, innehöll högre siffror för kommande skörd än väntat och även högre siffror för utgående lager för innevarande säsong. Sådden fortsätter snabbt i USA och väderförhållanden uppges vara idealiska både för sådd och för redan sådd majs – vilket behövs för att nå upp till dagens höga förväntningar. Om nuvarande prognoser infrias med bland annat fördubblat lager i USA så bör priserna gå ned ganska mycket, men det är lång tid till skörd och mycket kan hända – vädret har som bekant viss vana att överraska åt ena eller andra hållet.

Sojabönor

Sojapriserna i Chicago har gått ned i pris sedan förra veckan, påverkat bland annat av vinsthemtagning från höga nivåer men även av lägre priser på råolja och ökad oro för ekonomiska problem i Europa. Svagare brasiliansk valuta, lägsta på flera månader, har även det gett lite press på de amerikanska sojapriserna då det gör den brasilianska sojan mer attraktiv för utländska köpare. Fundamentalt sett är sojan fortfarande väldigt stark, inte minst med tanke på fortsatt ökande efterfrågan från Kina som köper soja av såväl gammal som ny skörd. USDA, spår en rekordhög kommande skörd i Sydamerika men det är väldigt långt till dess och väldigt mycket kan hända. Då den sydamerikanska skörden blev låg säsongen 2011/12 riktas efterfrågan till stor del mot soja från USA – vars sojalager ser ut att bli skrämmande litet vid utgången av säsongen 2012/13.

Softs

Kaffe

Kaffepriset fortsatte på sin förhållandevis låga prisnivå i början av veckan. Marknaden inväntar den brasilianska skörden, deras exportvolym och följer väderrapporterna från området. Mycket talar fortsättningsvis för goda brasilianska skördar men indikationer på ökad inhemsk konsumtion får marknaden att tvivla på högre exportsiffror. Mot slutet av veckan ser vi priset sakta stiga vilket verkar vara en reaktion på siffror som presenterats senare i veckan. Den rådande ekonomiska osäkerheten i Europa till trots räknar man med en på sikt ökad global kaffekonsumtion. Tyskland som är världens tredje största och Europas största kaffekonsument estimerar en ökad inhemsk kaffekonsumtion med 9,2 % per 2019. 2010 konsumerade tyskland 153,4 liter kaffe per capita, vilket översteg både landets vatten- och ölkonsumtion.

Socker

Socker handlades upp något i början av veckan till följd av det något torrare vädret i Brasilien och därmed risk för sämre skördar. Även en något ökad efterfrågan och rapporter om ökat antal lastfartyg vid de brasilianska hamnarna redo för lastning av råvaran fick priset att stiga. Det ekonomiska läget i Europa fick priset på socker att sjunka igen mot mitten av veckan och handlas fortsättningsvis lågt. Marknaden är något avvaktande inför brasilianska skördeperioden som inleds om bara några veckor, och inväntar även handeln inför ramadan som hittills varit modest. Ramadan inleds i juli och de muslimska länderna brukar fylla sina lager innan dess. Indien som förra veckan beslöt att tillåta obegränsad export av socker har inte publicerat sin planerade exportvolym. Indiens skördar är goda i år och det socker de inte exporterar i år har de möjlighet att lagra för export nästa år, vilket i sin tur kan påverka priset på sikt.

Apelsinjuice

Priset på apelsinjuice fortsätter vara lågt, utbudet överstiger efterfrågan kraftigt och de ökade oroligheterna i Europa den gångna veckan fick en allt annat än positiv reaktion på priset. Väderleksrapporterna i början av veckan talade för regn i Florida den kommande 10 dagars perioden, gynnsamt för skörden men även detta negativt för prisutvecklingen. Man talar om apelsinjuice som den ”sämst presterande råvaran 2012”. Mot slutet av veckan har vi sett en mindre prisuppgång baserat på nya rapporter inför Floridas orkansäsong. Orkansäsongen sträcker sig från 1 juli till 30 november och tros i år bjuda på 12 namngivna orkaner. Antalet orkaner är visserligen mindre än tidigare år men räckte för att påminna marknaden om att orkansäsongen är på ingång och det räcker med en större orkan för att orsaka avsevärda skador på skörden.

Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

Modity om energimarknaden vecka 20 2012

Missa inte

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 19 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.