Följ oss

Nyheter

David Hargreaves on Exchange Traded Metals, week 41 2013

Publicerat

den

Traders on the exchange

Traders on the exchangeA week which saw warehouse stocks directionless, but a further fall in tin and prices of all bar copper nudge up, also had London hosting “LME Week”. Once a year in come the great and the good whose livelihoods depend on the market for the most important traded base metals, via the world’s largest clearing house, the London Metal Exchange.

It culminates n a dinner where traditionally the speakers attempt to outdo each other in the boring stakes. This year it was a bit different because the exchange is now owned by the Chinese. Its CEO, Charles Li, spoke of looking beyond the offering of base metals, partnering with other bourses and increased access to China. Opinions were mixed on the direction of the metals, but most agreed the aluminium surplus will only be corrected by production cutbacks, that nickel, too, has a long term malaise look about it and copper supply, also, has been overdone. The warehousing system rightly came under fire. There are long delays getting materials out and consequently delivery premiums have risen. In the first nine months of 2013, over 3Mt moved in and out.

Aluminium. America’s Alcoa (AA.N $8.32; Hi-Lo $9.37-7.64) maintains its position in the top three for bauxite, alumina and refined metal and managed to turn out some credible results for the financial year end. Net income was $24M (2012 loss $134M) on slightly decreased sales. Noted was that the metal price has halved since 2008, so this performance was all about productivity gains. Well done.

Back to the LME. Its most valuable contract by value is probably aluminium. It was only launched in the early 1980s. Prior to that the US producer price held sway. It was never very popular since its mechanism was mostly unions asking for a wage increase, management conceding and sticking it on the price. Also, and still persisting, is the nonsensical habit of quoting in dollars per pound weight. With 40Mtpa mined, bought and sold (that is $80 bn) and the swap unit being tonnes, it makes no sense at all. Still, the Chicago Mercantile Exchange or CME intends to launch a rival contract to the London-based one. They have grounds given the recent problems but it could lead to a disorderly market or great arbitrage opportunities.

WIM says and we remember: The LME had the good sense to start pricing in dollars, the universal currency. If you, CME do launch, PLEASE make it tonnes and not lbs. If you insist on the latter, why not step-up to the plate with kilograms (don’t miss And Now Some Things… this week).

Nickel. It is the conference season in mining. They have just had one on nickel in Australia. Why not, world No 4 with 11% of production? Most of it comes from WA so that state’s Mines Minister had to put a spin on it. He says the price will return to its ‘former glory in the coming years’. Nothing like hedging your bets. He then SOTBOed his way through State and Federal reforms, innovation and have another tinnie. With respect, we would remind Mr Marmian (for it is he), that the price of nickel has had only two spikes above its present level since 1957. The unprecedented one of 2006-09 saw it transiently top $50,000/tonne (OK, CME 90c/lb), followed by an Eiger-like fall below $10,000. Today’s c.$13,800 is not life threatening. Just live within your means. Speaking of which, G-X and Vale who together have a grip on the production from the starter and most prolific area, Canada’s Sudbury basin, are said to be talking about joint activities. That could make sense as they speak for half of the country’s output. At Australia’s Paydirt Conference, one analyst nailed $8/lb (here we go, that’s c. $18,000/t) to the mast for post-2014

WIM says: Don’t rely on the post.

Copper will not go gently. It is nosing into surplus as Chinese demand softens but new developments continue apace. Chile’s CODELCO, at 12% of world output from the second largest producing country (17%) is gearing up. It is stateowned.

The government has sold $950M in international bonds, on a 5.775% yield, to help the cash-strapped miner. CODELCO has a $27 bn (no misprint) investment plan to keep it ahead of the game. This year, however, it will only be $4.0-4.5bn. Chile expects to produce c.5.7Mt of copper this year, 5% up on 2012, or 5.53Mt.

Peru’s Las Bambas Mine. This country remains a good jurisdiction although the natives are getting a little restless and el presidente has a colourful capitalist history (mining mostly) for a born-again socialist. The country houses the potentially major Las Bambas copper mine, on which we have reported previously. It belonged to Glencore, which has been forced to divest as part of China agreeing to the merger with Xstrata. OK, so far? So it is on the blocks. Well under development, they speak of it being worth $6 bn to date. Open to bidders, the favourites are Chinalco and Minmetals. Wonder where they spring from? Las Bambas is slated to produce 0.45Mt per year in its first five years and 300,000tpa thereafter. That puts it right up there with Antofagasta and Norilsk; also said to be sniffing is Newmont.

LME and commodity price movements

[hr]

About David Hargreaves

David Hargreaves

David Hargreaves

David Hargreaves is a mining engineer with over forty years of senior experience in the industry. After qualifying in coal mining he worked in the iron ore mines of Quebec and Northwest Ontario before diversifying into other bulk minerals including bauxite. He was Head of Research for stockbrokers James Capel in London from 1974 to 1977 and voted Mining Analyst of the year on three successive occasions.

Since forming his own metals broking and research company in 1977, he has successfully promoted and been a director of several public companies. He currently writes “The Week in Mining”, an incisive review of world mining events, for stockbrokers WH Ireland. David’s research pays particular attention to steel via the iron ore and coal supply industries. He is a Chartered Mining Engineer, Fellow of the Geological Society and the Institute of Mining, Minerals and Materials, and a Member of the Royal Institution. His textbook, “The World Index of Resources and Population” accurately predicted the exponential rise in demand for steel industry products.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära