Analys

SHB Råvarubrevet 14 oktober 2011

Publicerat

12 år sedan

den

15 oktober, 2011

Råvarumarknaden fortsätter att stärkas och finner nu visst stöd från amerikansk försäljningsstatistik och kinesiska siffror som visar att inflationen i landet fallit tillbaka till 6.1 procent (ca hälften är ökade matpriser) under september från tidigare 6.5 procent i juli. En lägre inflation minskar trycket på Kina att höja räntan ytterligare vilket skulle verka negativt för den ekonomiska tillväxten och efterfrågan på metaller och bränslen. Den kinesiska statistiken visade också på ett minskat handelsöverskott vilket tyvärr är något oroväckande, Kina kanske inte är fullt så immun mot avtagande global tillväxt som man kan tro. Planande kinesiska importsiffror som kan vika nedåt är den klart viktigaste faktorn nu att bevaka på kort sikt framför allt för de konjunkturkänsliga råvarorna.

På jordbruksmarknaden har Ryssland återigen signalerat för eventuella exportskatter vilket verkar drev upp priserna tidigare i veckan. I övrigt har det mest varit fokus på USDA rapporten där utgående lager Vete justerades upp med hela 6 miljoner vilket var klart över marknadens förväntan.

Vad gäller oron för den europeiska skuldkrisen och potentiella räddningspaket för änder och banker, har ledande beslutsfattare i Europa dock lyckats sondmata marknaden med förvånansvärt positiva tongångar en längre tid. I USA har makrodata överraskat mindre och mindre negativt sedan i somras, och de senaste veckorna faktiskt överraskat positivt. En viss del av den positiva statistiken är säkerligen relaterad till återuppbyggnaden av Japan, som hjälpte till att sänka konjunkturen under andra kvartalet i år och sommaren. Tittar vi exempelvis på bilförsäljningen så stiger den åter i USA vilket antyder solid detaljhandel. De mest bilindustritunga regionerna är också de som uppvisar mest positivt sentiment.

Vårt råvaruindex har som ett resultat av detta återhämtat sig och ser nu ut att hamna på svagt plus för året. Råvaruindexet var ner -5.5 procent som mest förr förra veckan. Nu mot slutet av veckan känns det dock som marknaden är ovillig att driva sentimentet högre inför helgens G20 möte i Paris.

Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.

Olja

Brentoljan har stärkts med hela 7.9 procent den senaste veckan i takt med att riskaptiten kommit tillbaka samtidigt som amerikansk försäljningsstatistik ger stöd åt sentimentet.

De månatliga energimarknadsrapporter som kommit in i veckan visar på fortsatt ned reviderade prognoser för den globala efterfrågan under 2012. International Energy Agency (IEA) drar ner sin efterfrågeprognos med 0,2 fat per dag till 90.5m fat per dag. 2011 reviderades ned med 0,1 fat per dag, eftersom tillväxten i efterfrågan är satt till 1.3 miljoner fat per dag under 2012, en minskning med 0,1 fat per dag från den tidigare rapporten. IEA konstaterar också att Saudiarabien, som har ökat oljeproduktionen med 0,8-1m fat per dag sedan i våras för att ersätta det Libyska bortfallet, har nu börjat minska produktionen (ca 0.2m fat per dag).

Amerikanska lagersiffror visade i veckan att råoljelagren ökat med 1,3 miljoner fat (förväntat 0,3 miljoner fat). Bensin och destillat lager minskat med 4,1 miljoner fat (förv.-0.1m fat) respektive 2,9 miljoner fat (förv. +0,6 fat). Totalt kommersiella lager i USA (exklusive statskontrollerade strategiska lager) är nu 61 miljoner fat (5,4%) lägre än samma period förra året. Som jämförelse kan nämnas att fyra veckor genomsnittliga efterfrågan endast är 0,1 fat per dag (0,5%) lägre, vilket visar på en klart mer stram balans i USA.

Pris på bensin har sjunkit 25 cent per gallon (7%) sedan början av september vilket till viss del förklarar varför efterfrågan är i linje med förra året.

Metaller

På metallerna har det varit mest fokus på Koppar som stigit med 2.6 procent denna vecka. Kinas handel data för september visade att koppar importen i värde minskat till följd av kraftiga prisfall vilket sannolikt gjort att många köpare avvaktar. Importvolymen för obearbetad koppar och skrot har dock överraskat på uppsidan vilket är positivt för marknaden. Nedan finner ni LME Index sedan årsskiftet i rött och oljepriset i svart där vi ser att metallerna gjort en ganska bra återhämtning från det kraftiga fallet för tre veckor sedan. LME Index (41.8% Aluminium, 33.4% Koppar, 13.4%, 8.4% Bly, 2% Nickel, 1% Tenn) är nu ner närmare 20 procent detta år vilket kan jämföras med oljan som stigit ungefär lika mycket. Vi tror fortsatt att metallerna återhämtar sig.

Priser på metaller - Q1, Q2 och Q3 2011

El

Marknaden handlade under inledningen av veckan upp kvartalet Q1 2011 på ett torrare och kallare scenario men förväntan om mer nederbörd och stigande temperaturer pressade tillbaka marknaden något. Vi noterar en uppgång om 1.7 procent denna vecka där högre spotpriser och oro för fortsatt låg kärnkraftsproduktion balanseras av väderprognoser och lägre tyska elpriser.

Energiläget i både Norge och Sverige har förbättrats under veckan och ser vi till vattenmagasinen har vi nu ett överskott om 1.7 TWh under veckan (Sverige har tyvärr fått täcka upp för den låga tillgängligheten på kärnkraft så situationen hade kunnat vara ännu bättre). Räknar vi in snömagasinen har vi vatten och snötillgångar på 4.6 TWh över normalen för årstiden. Den senaste prognosen visar nederbörd om ca 9 TWh för den kommande 10-dagarsperioden vilket skulle innebära ytterligare en förbättring i energibalansen. Vi förväntar oss därför att marknaden backar något om dessa prognoser ligger kvar under inledningen av nästa vecka.

Kaffe

Kaffe är en högintressant råvara som vi kommer att bevaka lite extra inför vårt besök på ett Kenyanskt kaffeplantage under november. Kaffe en av världens mest handlade råvaror (vissa menar att det är den näst största efter olja) och är den största jordbruksexportråvaran för 12 länder. Vi svenska dricker näst mest kaffe i världen, ca 3.5 koppar, men det är framför allt konsumtionsutvecklingen i tillväxtländerna med Kina, Indien och Brasilien i spetsen som är intressant att följa. En klart stigande trend där en växande ung medelklass ställer allt högra krav på både volym och kvalitet. Kaffemarknaden är också ett bra exempel på vad som händer inom många råvarumarknader som påtvingar en strukturförändring. En stark tillväxt på efterfrågan där utbudet på sikt ser ut att få svårt att hänga med. Kaffe är också helt konjunkturokänsligt och kraftigt stigande priser har inte påverkat våra konsumtionsvanor. En skev fördelning av vinster kommer sannolikt också öka producentländernas vilja att förädla produkten. En odlare i Uganda (där Kaffe för övrigt står för hela 54 procent av exporten) exempelvis får bara 2.5 procent av det slutliga kaffepriset i Europa!!.

Kaffe är rostade bönor från kaffebuskar eller -träd och det finns omkring 100 olika kaffearter och varje träd ger ca ett halvt kilo årligen. De två främsta kaffesorterna är Arabica (ca 70 procent av marknaden) och Robusta. Arabica anses vara av den bättre kvalitén och smaken medan Robusta har en närmare 50 procent högre koffeinhalt. Brasilien och Vietnam är ledande kaffeproducenter följt av Colombia. EU-regionen både importerar och konsumerar mest kaffe i världen följt av USA. Aabicabönor produceras främst i Sydamerika medan Robustabönor dominerar i Sydostasien. Den brasilianska skörden börjar i maj och sträcker sig in i september. Arabicabönorna trivs bäst när det regnar jämt över hela året medan kraftigt regn, torka och frost kan skada bönorna.

Under september månad föll kaffepriset med 30 procent. Denna kraftiga nedgång hade dels med den svaga globala ekonomiska läget att göra men även att det spekulerats om stora skördar för de största kaffeproducenterna.

I slutet av september studsade kaffepriset upp efter 5 veckors nedgång på ICE efter lägre lagersiffror på 1,42 miljoner bags (1 bag = 60 kg), en nedgång på 15 procent i år och det lägsta sedan mars 2000.

I slutet av förra veckan kunde vi se kaffepriset falla tillbaka ca 5 procent för att återhämta sig något i början av veckan efter en svagare dollar. I veckan har det spekulerats en del om mindre produktion av Arabica kaffe under det kommande året. Inte heller den brasilianska produktionen kommer kunna möta förväntningarna tror en del analytiker. Regnperioden har kommit igång lite för sent men regn väntas under andra delen av oktober i Brasilien. Det ser ut av att bli bra väder i Mexiko medan det regnat kanske lite för mycket i Centralamerika. Temperaturen beräknas blir under det normala efter helgen. Brasilien exporterade 2,56 miljoner bags kaffe i september, ned 14 procent från förra året. Den totala exporten för 2011 är 21,82 miljoner bags, en ökning med 6 procent från förra året.

Kaffe – Dec 11

Kakao

En stor del av den globala kakaoproduktionen äger rum i Elfenbenskusten och oroligheterna i samband med valet tidigare i år var ju starkt prisdrivande. Kakaoträd växer på områden inom 10 grader norr eller söder om ekvatorn och träden är väldigt torkkänsliga, längre torrperioder än tre månader kan påverka skörden extremt mycket. Träden trivs i relativt höga temperaturer mellan 18-32 grader och helst i de låglänta regionerna av regnskogarna. Nuvarande lager av kakao är tillräckliga även om produktionen skulle försämras nästa år, tror många analytiker, samtidigt som det spekuleras i hur stor del av skörden i västra Afrika som har klarat sig p.g.a. dåliga väderförhållanden den senaste månaden. Bättre väder och normala temperaturer för årstiden väntas i västra Afrika. Elfenbenskusten har hittills i år exporterat 20 000 ton kakao, en uppgång med 0,6 procent.

Kakaopriset föll under september med ca 20 procent i linje med flera andra råvaror p.g.a. den svaga globala marknaden med bl. a. skuldkrisen i Grekland och oroligheterna i Libyen men även goda lagersiffror på kakao har hjälpt till att hålla priserna nere.

I veckan kom data på rekordhöga konsumtionssiffror från Europa på kakaobönor. Detta fick kakaopriset att stiga något. Det är framförallt Tyskland som ligger bakom dessa höga konsumtionssiffror som visar en uppgång på 36 procent till 128 288 ton. Det spekuleras en del kring att dessa höga nivåer är mer av en tillfällighet och att det nödvändigtvis inte behöver leda till en ökad efterfrågan i Europa.

Kakao – Dec 11

Bomull

Data från USDA överraskade marknaden under veckan med högre produktion och högre utgående lager inom USA och globalt. Konsumtionssiffrorna backade mot föregående månad. Detta ledde till att marknaden backade något men priset studsade upp igen efter nyheten om Kinas import av bomull stigit med 26 procent på ett år. Kina står idag för ca 40 procent av den totala importen i världen. Temperaturerna kommer ligga över det normala den närmaste tiden med torrare klimat kring området i Texas.

Bomull – Dec 11

Vete

Vetepriserna har rört sig mycket under den gångna veckan. I tisdags steg priserna kraftigt i både Chicago och Paris sedan osäkerheten ökat med uttalanden om att Ryssland eventuellt inför exportskatt på spannmål i syfte att begränsa exporten till 24 miljoner ton. Det ska dock tilläggas att en total export om 24 miljoner ton spannmål skulle innebära en veteexport om ungefär 20 miljoner ton, vilket trots allt är 2 miljoner ton mer än USDA uppskattade den ryska exporten till i onsdagens rapport. Rykten om att Ukraina eventuellt tar bort exportskatter på spannmål redan i början på nästa år har bidragit till en ökad osäkerhet.

Därefter föll priserna igen sedan USDA i onsdagens rapport (se nästa sida) justerat upp utgående lager och produktion i världen. Siffrorna visar att det finns gott om vete i världen, utgående lager i världen beräknas nu vara det största på 10 år i förhållande till årlig konsumtion.

USA har fått en del regn men ytterligare behövs för att det nyss uppkomna höstvetet ska utvecklas väl. Argentina har fått regn och tidigare oro för torka är i stort sett helt borta. I större delen av EU uppges vädret vara fördelaktigt, detsamma gäller för Australien. Även i Ukraina har oron för torka lindrats efter den senaste tidens regn, i de sydvästra delarna av landet är det dock fortfarande för torrt. Ryssland uppges ha bra väder för sådd.

Vetepriserna borde helt klart kunna nå lägre nivåer enbart utifrån rådande tillgång på vete. Dock är osäkerheten fortsatt relativt stor vad gäller den amerikanska majsskörden, vilket i samband med fortsatt torrt väder för det amerikanska höstvetet ger visst stöd åt priserna.

USDA justerade i onsdagens WASDE upp världens totala produktion av vete med 3 miljoner ton, en lägre amerikansk skörd kompenseras mer än väl av högre skördar i EU, Australien och Kazakstan.

Exporten från Australien justerades upp 2 miljoner ton, Kanada 1 miljon ton och Ryssland/Kazakstan totalt tre miljoner ton. Däremot justerades exporten ned med 1 miljon ton för Ukraina och med 1,5 miljoner ton för USA.

Utgående lager i Australien justerades upp med hela 3,6 miljoner ton, vilket i kombination med en höjning i bland annat FSU om 2 miljoner ton ledde till en uppjustering av världens utgående lager med hela 6 miljoner ton.

Enligt måndagens rapport från USDA var den amerikanska höstvetesådden fortsatt försenad som följd av torrt väder. 59 procent av den beräknade arealen uppgavs vara sådd, upp från förra veckans 42 procent. Vid samma tid förra året var motsvarande siffra 69 procent och genomsnittet för de senaste fem åren är 67 procent.

28 procent av grödan uppgavs ha nått uppkomststadiet, att jämföra med 37 procent vid samma tid förra året och 38 procent för genomsnittet för de senaste fem åren.

Majs

Terminspriserna på majs i Chicago har återhämtat sig efter den senaste tidens prisfall, decemberterminen i Chicago stängde igår torsdag 6 procent högre än stängningskursen i fredags. Under tisdagen steg priset kraftigt i linje med övrig spannmål, främst som följd av uttalanden om ryska exportavgifter på spannmål och rykten om Kinas köp av uppemot 2 miljoner ton majs från bland annat USA.

Efter onsdagens rapport från USDA (se nästa sida) har majsen dock backat tillbaka, sedan bland annat utgående lager för världen justerats upp. Kinas köp av majs bekräftades sedan, men volymen om 900.000 ton var mindre än väntat vilket gav ytterligare press nedåt på priset.

Vädret är hyfsat bra i USA och skörden fortgår i bra takt. Förväntningarna på avkastningsnivån varierar fortfarande ganska mycket, en nedjusterad skörd skulle kunna ge lite press uppåt på priserna men konkurrensen från Ukraina och EU ökar och tillgången på majs i världen har justerats upp.

I onsdagens rapport från USDA var den totala majsproduktionen i världen uppjusterad med 5,4 miljoner ton, med större skördar i bland annat Ukraina och Kina. Avkastningsnivån för den amerikanska majsen lämnades oförändrad med 148,1 bushels per acre men arealen justerades ned med 500.000 acres.

Märkligt är att USDA inte justerat den amerikanska konsumtionen av majs överhuvudtaget, trots den senaste tidens prisfall.

Utgående lager av majs i världen säsongen 2011/12 är uppjusterat med 6 miljoner ton, på grund av högre lager i USA och FSU.

Den amerikanska majsskörden uppgavs i tisdagens rapport vara avklarad till 33 procent, upp från förra veckans 21 procent. Vid samma tid förra året var hela 50 procent av skörden avklarad och genomsnittet för de senaste fem åren är 32 procent.

89 procent av grödan uppgavs vara mogen för skörd, jämfört med 79 procent förra veckan. Klart efter förra årets 97 procent vid samma tidpunkt men i nivå med genomsnittet för de senaste fem åren om 88 procent.

Andelen av grödan som uppgavs vara i skicket ”good/excellent” var 53 procent, upp en procentenhet från föregående vecka. Klart sämre än 68 procent förra året. Samtidigt minskade andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”poor/very poor” med en procentenhet till 19 procent, fortfarande klart över förra årets 11 procent.

Sojabönor

Terminspriserna på sojabönor har gått upp kraftigt under veckan, upp ungefär 9 procent. USDA justerade i onsdagens WASDE-rapport (se nästa sida) ned siffrorna för den amerikanska skörden, medan marknaden istället väntat sig en mindre höjning.

Kinas sojaimport för 4:e kvartalet 2011 beräknas till 14,2 miljoner ton, en tydligt ökad efterfrågan har märkts av efter den senaste tidens prisfall. I veckan har Kina köpt 700.000 ton sojabönor av amerikanskt eller sydamerikanskt ursprung.

Osäkerheten är fortfarande stor angående den amerikanska skörden, många aktörer på marknaden hävdar fortfarande att USDA överskattar avkastningsnivån och menar att den snarare borde beräknas till 40,0 bushels per acre än 41,5 bushels per acre – vilket bekräftas av fler och fler skörderapporter.

Avkastningsnivån justerades ned något för de amerikanska sojabönorna, ned till 41,5 bushels per acre jämfört med väntade 42,0 bushels per acre. Den amerikanska exporten justerades ned med 1 miljon ton, andra länder var oförändrade.

Utgående lager av sojabönor i världen justerades upp något, högre lager i Argentina kompenserade för något lägre lager i USA.

51 procent av de amerikanska sojabönorna uppgavs vara skördade, upp kraftigt från förra veckans 32 procent. Vid samma tid förra året var 63 procent av skörden klar, att jämföra med genomsnittet för de senaste fem åren om 43 procent.

56 procent av grödan uppgavs vara i skicket ”good/excellent”, upp två procentenheter sedan föregående vecka men klart lägre än förra årets 64 procent vid samma tidpunkt. Genomsnittet för de senaste fem åren är 60 procent.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

Energimarknadskommentar från Modity vecka 42 2011

Missa inte

SHB Råvarubrevet 7 oktober 2011

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.