Analys
Råvaruplanket: Politiska spel avgör råvarornas andra halvår
Utbudsstörningar balanserar oljemarknaden
Sedan mars då vi trodde att nästa rörelse för oljan skulle bli ner har oljan stigit kraftigt. Ökad aktivitet i skifferfälten som vi väntade oss då, har börjat synas nu istället, nästan tre månader senare. Det vittnar om hur pressade skifferproducenterna har varit. Samtidigt har utbudsstörningar snabbt förbättrat marknadsbalansen. Andra halvåret blir nu ett svårt vågspel på hur Nigeria och Venezuelas komplexa produktion utvecklar sig. Vi tror fortfarande att priserna kommer ner något, men inte så mycket som i mars och vi ser helt klart ökad risk på uppsidan i vårt prisantagande med Brent kring USD 40 i slutet av året.
Av våra ”key case” detta år, stigande zink och nickelpriser har zink tagit fart och stigit med 30 % så här långt. Nickel ligger dock kvar trots att marknadsbalansen ser allt mer ansträngd ut. Efter zinkuppgången håller vi nickel som främsta råvara med chans att stiga 15 % i pris till slutet av året med vårt prismål på USD 10600. Zink håller vi kvar på USD 2200 och koppar tar vi ner från USD 5000 till USD 4500 då gruvbolagen fortsätter öka produktionen och Kina inte svarar upp till ökad efterfrågan.
Fed velar och Brexit spökar
Fed:s ledare, Yellen behöll utsagan om två höjningar i år. Guld och ädelmetallers starka korrelation till huruvida Fed höjer eller ej skapar risk på nedsidan i ädelmetallerna då två höjningar inte är prissatta i marknaden. I andra vågskålen ligger veckans utkomst från omröstningen i Storbritannien. Ett tydligt ”lämna EU” resultat, låt säga 60-40 tror vi är gnistan till ett ny hållbar guldprisuppgång där kommande val i Spanien, Belgien och Holland kan ge influenser som ökar intresset för guld som säker hamn. Vår prognos med guld till USD 1300 har precis infallit och vi höjer den till USD 1400 på större sannolikhet för europeiskt tumult än en aggressivt räntehöjande Fed under andra halvåret.
Vår syn för Q3 och Q4 2016:
Basmetaller
Efterfrågan stjälper snarare än hjälper
Förra kvartalet höjde vi utsikterna för koppar, baserat på bättre makrodata i Kina. Tre månader senare har det visat sig att trenden inte var hållbar och efterfrågan från Kina snarare tynger än stärker basmetallerna. I den miljön är det på utbudssidan vi letar för att hitta olika fundamenta för metallerna.
Zink sticker ut
Marknadsbalansen för zink har halkat ner i brist efter att den väl annonserade historien om stora gruvor som stänger då de är utbrutna börjar synas i data. Redan före jul skeppade den största av dem, Century sin sista malm men det är först nu som det verkligen börjar märkas och priserna stiger. Den långa ledtiden förklaras av den svaga efterfrågan. Trots att zink har stigit 30% till sin topp i år tror vi att den här historien har mer kraft och behåller vårt målpris på USD 2200, 8% över dagens pris.
Nickel näst på tur?
Näst efter zink har vi hållit nickel som mest trolig att hamna i underskott. Efter Indonesiens exportförbud på latteritmalm 2014 har det dröjt oväntat länge före marknadsbalansen stramats åt. Fillipinerna började ta en del av Indonesien marknadsandel och Kina som är köparen av malmen hade bunkrat lager. Nu sinar lagren och exporten från Filipinerna minskar efter politiska restriktioner för att värna miljön. Vi ser 15% uppsida till USD 10,600 i nickel under andra halvåret.
Aluminium och koppar svagast fundamenta
Erfarenheterna från årets minicykel i Kina har tydligt visat att aluminium är den basmetall där avställd kapacitet snabbast kommer i produktion när priserna stiger. Det hindrar alla prisuppgångar från att bli långvariga. Givet vår syn att energipriserna bör dämpas något under andra halvåret så ser vi att aluminium återvänder till USD 1500-1550.
Kopparproduktionen ökade inte riktigt som förväntat förra året men gruvbolagen håller kvar sina expansionsplaner, de har snarare försenats något än bordlagts. Kinesiska efterfrågan har varit svagare än väntat i år, trots bättre makrodata. Det senaste trenden med stigande lager på LME är oroande då det sannolikt är metall som hållits utanför marknaden i Kina tidigare. Vi sänker vår prognos tillbaka till USD 4500 från det tillfälliga lyftet till USD 5000 förra kvartalet.
Energi
Utbudsstörningarna högsta på fem år
Efter att spenderat det mesta av januari och februari omkring 30-strecket studsade oljan plötsligt upp i mitten av mars. Utbudsstörningar i Irak, Nigeria, Venezuela och Kanada samtidigt som USA:s skifferolja minskade produktionen i sviterna av de låga priserna ligger bakom uppgången.
Temporära eller strukturella
Just nu gör marknaden skillnad på strukturella produktionsnedgångar som skifferolja som inte klarade prisnedgången under första kvartalet och därför minskar produktionen. Andra nedgångar är temporära, dit räknas branden i Kanada som tvingat producenterna av oljesand att evakuera personal men också nedgången i Nigeria och Venezuela. Produktionsfaciliteterna i oljesanden är inte skadade och väntas vara i full produktion i slutet av juni och bidrar då till att öka produktionsöverskottet igen.
De svaga i OPEC rebalanserar
Nigeria och Venezuela ser vi som mycket större långsiktiga hot. I Venezuela har staten sänkt antalet arbetsdagar för statligt anställda från fem till två efter brist på medel att betala ut löner. All oljeproduktion sker genom det statliga oljebolaget. Produktionen har gått ner och lägre produktion ger ytterligare lägre intäkter till staten. I Nigeria anfaller militanta grupper som tidigare fick monetära stöd av staten oljeproduktionssystemet i protest mot att utländska oljebolag fortsätter produktionen när landet får allt sämre finanser. När produktionen faller får staten ännu sämre möjligheter att ”köpa sig fri” från aktivisternas attacker. Båda länderna är alltså inne i en negativ spiral som är svår att bryta och det ökar riskerna för oljepriset under andra halvåret. Vårt huvudscenario är dock fortfarande att oljan faller tillbaka något när skifferproduktion börjar öka i slutet av tredje kvartalet och Kanadas oljesand är tillbaka i full produktion.
Kol stärker elpriserna
Kolpriserna har inte bara slutat falla utan även vänt upp sedan april. Tillsammans med stigande olja har de längre elterminerna stigit omkring 45 % sedan botten i februari. Kolprisuppgången tror vi främst beror på svagare USD efter Feds uteblivna räntehöjningar. Kolproducenterna har produktionskostnad i lokal valuta och säljer i USD.
Ädelmetaller
Feds huvudvärk är guldets gnista
Vi har tidigare argumenterat för att Feds supermjuka penningpolitik var den främsta drivkraften till guldprisuppgången efter finanskrisen. Guld föll också kraftigt när Fed började med ”tapering”. Efter att Fed startat höjningscykeln i december 2015 har mycket utvecklats på ett ogynnsamt vis för den Amerikanska centralbanken. Makrodata har visserligen förbättrats och finansiella marknader har i stort återhämtat sig sedan decemberhöjningen. Osäkerheten i marknaden består dock och det är långt kvar till räntemarknaden åter prisar höjningar från Fed likt vid decembermötet.
Vid junimötet hade Yellen chansen med valde att prata bort risken för en höjning en vecka före mötet. Fed indikerar dock fortfarande två höjningar i år. Troligen väljer de att höja i september och december. Om de höjer. Räntemarknaden prissätter knappt 40% sannolikhet för en höjningen före årsskiftet. Om Fed överraskar och höjer två gånger enligt sin utsago betyder det högst sannolikt att guld faller i pris.
Europa i nytt tumult
I andra vågskålen ligger det tumultartade scenario som målas upp för Europa om Storbritannien röstar för att tydligt lämna EU. Ett resultat med knapp majoritet för att lämna betyder sannolikt inte så mycket men en 60-40 för att lämna betyder att man ska ut och kommer sannolikt starta en opinionsvåg i andra länder som blir negativ för finansiella marknader. I sådan miljö brukar guld ha sin bästa tid. Tyvärr ser vi politisk turbulens som drivkraft, eventuellt tillsammans med en avvaktade Fed som mer sannolikt än en aggressivt räntehöjnade Fed. Därmed fortsätter vi tro på högre guld och ädelmetaller och lyfter guldprognosen med USD 100 till USD 1400.
Jordbruk
Vete i Paris har fallit tillbaka ner mot årets lägsta nivåer efter en tillfällig uppgång i början av juni. Regn och översvämningar i Europa och Ryssland låg bakom mycket av uppgången. När nu vädret blir bättre faller priserna tillbaka igen. I USA är omständigheterna närmst perfekta med torrt väder i Södern där skörden nu är igång samtidigt som Norra delarna får regn, passande för de senare grödorna där.
Väderproblemen har försenat det prisfall vi tänkte oss för tre månader sedan. Trots det ser vi inget, förutom väderproblem i något av de större odlingsområdena som kan vända pristrenden. Terminer med längre löptid handlas till en stor premie, främst en riskpremie för eventuellt sämre skörd. Normalt faller denna riskpremie ur successivt fram till skörd. Vi fortsätter tro på priser kring 140 EUR/ton vid årets skörd, en prövning som kan komma att balansera produktionen för nästa år och därmed dämpa lageruppbyggnaden.
Sojalagren faller
Globala lager av sojabönor har justerats ner successivt. Främst har det skett efter regn Argentina. Lagerjusteringen ger visst stöd till vete och majs via substitution, om än i mindre utsträckning än mellan vete och majs. Lägre sojalager kan vara en riskfaktor att se upp med framöver och vi ser sojaskörden som den mest viktiga faktorn att bevaka i år.
[box]SHB Råvarukommentar är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Ansvarsbegränsning
Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.
Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.
Analys
Market Still Betting on Timely Resolution, But Each Day Raises Shortage Risk
Down on Friday. Up on Monday. The Brent June crude oil contract traded down 5.1% last week to a close of $90.38/b. It reached a high of $103.87/b last Monday and a low of $86.09/b on Friday as Iran announced that the Strait of Hormuz was fully open for transit. That quickly changed over the weekend as the US upheld its blockade of Iranian oil exports while Iran naturally responded by closing the SoH again. The US blew a hole in the engine room of the Iranian ship TOUSKA and took custody of the ship on Sunday. Brent crude is up 5.6% this morning to $95.4/b.

The cease-fire is expiring tomorrow. The US has said it will send a delegation for a second round of negotiations in Islamabad in Pakistan. But Iran has for now rejected a second round of talks as it views US demands as unrealistic and excessive while the US is also blocking the Strait of Hormuz.
While Brent is up 5% this morning, the financial market is still very optimistic that progress will be made. That talks will continue and that the SoH will fully open by the start of May which is consistent with a rest-of-year average Brent crude oil price of around $90/b with the market now trading that balance at around $88/b.
Financial optimism vs. physical deterioration. We have a divergence where the financial market is trading negotiations, improvements and resolution while at the same time the physical market is deteriorating day by day. Physical oil flows remain constrained by disrupted flows, longer voyage times and elevated freight and insurance costs.
Financial markets are betting that a US/Iranian resolution will save us in time from violent shortages down the road. But every day that the SoH remains closed is bringing us closer to a potentially very painful point of shortages and much higher prices.
The US blockade is also a weapon of leverage against its European and Asian allies. When Iran closed the SoH it held the world economy as a hostage against the US. The US blockade of the SoH is of course blocking Iranian oil exports. But it is also an action of disruption directed towards Europe and Asia. The US has called for the rest of the world to engaged in the war with Iran: ”If you want oil from the Persian Gulf, then go and get it”. A risk is that the US plays brinkmanship with the global oil market directed towards its European and Asian allies and maybe even towards China to force them to engage and take part. Maybe unthinkable. But unthinkable has become the norm with Trump in the White House.
Analys
TACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz
Wild moves yesterday. Brent crude traded to a high of $114.43/b and a low of $96.0/b and closed at $99.94/b yesterday.

US – Iran negotiations ongoing or not? What a day. Donald Trump announced that good talks were ongoing between Iran and the US and that the 48 hour deadline before bombing Iranian power plants and energy infrastructure was postponed by five days subject to success of ongoing meetings. Iranian media meanwhile stated that no meetings were ongoing at all.
Today we are scratching our heads trying to figure out what yesterday was all about.
Friends and family playing the market? Was it just Trump and his friends and family who were playing with oil and equity markets with $580m and $1.46bn in bets being placed by someone in oil and equity markets just 15 minutes before Trump’s announcement?
Was Trump pulling a TACO as he reached his political and economic pain point: Brent at $112/b, US Gas at $4/gal, SPX below 200dma and US 10yr above 4.4%?
Different Iranian factions with Trump talking with one of them? Are there real negotiations going on but with the US talking to one faction in Iran while another, the hardliners, are not involved and are denying any such negotiations going on?
Extending the ultimatum to attack and invade Kharg island next weekend? Or, is the five day delay of the deadline a tactical decision to allow US amphibious assault ships and marines to arrive in the Gulf in the upcoming weekend while US and Israeli continues to degrade Iranian military targets till then. And then next weekend a move by the US/Israel to attack and conquer for example the Kharg island?
We do not really know which it is or maybe a combination of these.
We did get some kind of TACO ydy. But markets have been waiting for some kind of TACO to happen and yesterday we got some kind of TACO. And Brent crude is now trading at $101.5/b as a result rather than at $112-114/b as it did no the high yesterday.
But what really matters in our view is the political situation on the ground in Iran. Will hardliners continue to hold power or will a more pragmatic faction gain power?
If the hardliners remain in power then oil pain should extend all the way to US midterm elections. The hardliners were apparently still in charge as of last week. Iran immediately retaliated and damaged LNG infrastructure in Qatar after Israel hit Iranian South Pars. The SoH was still closed and all messages coming out of Iran indicated defiance. Hardliners continues in power has a huge consequence for oil prices going forward. The regime has played its ’oil-weapon’ (closing or chocking the Strait of Hormuz). It is using it to achieve political goals. Deterrence: it needs to be so politically and economically expensive to attack Iran that it won’t happen again in the future. Or at least that the US/Israel thinks 10-times over before they attack again. The highest Brent crude oil closing price since the start of the war is $112.19/b last Friday. In comparison the 20-year inflation adjusted Brent price is $103/b. So Brent crude last Friday at $112.19/b isn’t a shockingly high price. And it is still far below the nominal high of $148/b from 2008 which is $220/b if inflation adjusted. So once in a lifetime Iran activates its most powerful weapon. The oil weapon. It needs to show the power of this weapon and it needs to reap political gains. Getting Brent to $112/b and intraday high of $119.5/b (9 March) isn’t a display of the power of that weapon. And it is not a deterrence against future attacks.
So if the hardliners remain in power in Iran, then the SoH will likely remain chocked all the way to US midterm elections and Brent crude will at a minimum go above the historical nominal high of $148/b from 2008.
Thus the outlook for the oil price for the rest of the year doesn’t depend all that much of whether Trump pulls a TACO or not. Stops bombing or not. It depends more on who is in charge in Iran. If it is the hardliners, then deterrence against future attacks via chocking of the SoH and high oil prices is the likely line of action. It is impacting the world but the Iranian ’oil-weapon’ is directed towards the US president and the the US midterm elections.
If a pragmatic faction gets to power in Iran, then a very prosperous future is possible. However, if power is shifting towards a more pragmatic faction in Iran then a completely different direction could evolve. Such a faction could possibly be open for cooperation with the US and the GCC and possibly put its issues versus Israel aside. Then the prosperity we have seen evolving in Dubai could be a possible future also for Iran.
So far it looks like the hardliners are fully in charge. As far as we can see, the hardliners are still fully in control in Iran. That points towards continued chocking of the SoH and oil prices ticking higher as global inventories (the oil market buffers) are drawn lower. And not just for a few more weeks, but possibly all the way to the US midterm elections.
Analys
Oil stress is rising as the supply chains and buffers are drained
A brief sigh of relief yesterday as oil infra at Kharg wasn’t damaged. But higher today. Brent crude dabbled around a bit yesterday in relief that oil infrastructure at Iran’s Kharg island wasn’t damaged. It traded briefly below the 100-line and in a range of $99.54 – 106.5/b. Its close was near the low at $100.21/b.

No easy victorious way out for Trump. So no end in sight yet. Brent is up 3.2% today to $103.4/b with no signs that the war will end anytime soon. Trump has no easy way to declare victory and mission accomplished as long as Iran is in full control of the Strait of Hormuz while also holding some 440 kg of uranium enriched to 60% and not far from weapons grade at 90%. As long as these two factors are unresolved it is difficult for Trump to pull out of the Middle East. Naturally he gets increasingly frustrated over the situation as the oil price and US retail gas prices keeps ticking higher while the US is tied into the mess in the Middle East. Trying to drag NATO members into his mess but not much luck there.
When commodity prices spike they spike 2x, 3x, 4x or 5x. Supply and demand for commodities are notoriously inflexible. When either of them shifts sharply, the the price can easily go to zero (April 2022) or multiply 2x, 3x, or even 5x of normal. Examples in case cobalt in 2025 where Kongo restricted supply and the price doubled. Global LNG in 2022 where the price went 5x normal for the full year average. Demand for tungsten in ammunition is up strongly along with full war in the middle east. And its price? Up 537%.
Why hasn’t the Brent crude oil price gone 2x, 3x, 4x or 5x versus its normal of $68/b given close to full stop in the flow of oil of the Strait of Hormuz? We are after all talking about close to 20% of global supply being disrupted. The reason is the buffers. It is fairly easy to store oil. Commercial operators only hold stocks for logistical variations. It is a lot of oil in commercial stocks, but that is predominantly because the whole oil system is so huge. In addition we have Strategic Petroleum Reserves (SPRs) of close to 2500 mb of crude and 1000 mb of oil products. The IEA last week decided to release 400 mb from global SPR. Equal to 20 days of full closure of the Strait of Hormuz. Thus oil in commercial stocks on land, commercial oil in transit at sea and release of oil from SPRs is currently buffering the situation.
But we are running the buffers down day by day. As a result we see gradually increasing stress here and there in the global oil market. Asia is feeling the pinch the most. It has very low self sufficiency of oil and most of the exports from the Gulf normally head to Asia. Availability of propane and butane many places in India (LPG) has dried up very quickly. Local prices have tripled as a result. Local availability of crude, bunker oil, fuel oil, jet fuel, naphtha and other oil products is quickly running down to critical levels many places in Asia with prices shooting up. Oman crude oil is marked at $153/b. Jet fuel in Singapore is marked at $191/b.
Oil at sea originating from Strait of Hormuz from before 28 Feb is rapidly emptied. Oil at sea is a large pool of commercial oil. An inventory of oil in constant move. If we assume that the average journey from the Persian Gulf to its destinations has a volume weighted average of 13.5 days then the amount of oil at sea originating from the Persian Gulf when the the US/Israel attacked on 28 Feb was 13.5 days * 20 mb/d = 269 mb. Since the strait closed, this oil has increasingly been delivered at its destinations. Those closest to the Strait, like Pakistan, felt the emptying of this supply chain the fastest. Propane prices shooting to 3x normal there already last week and restaurants serving cold food this week is a result of that. Some 50-60% of Asia’s imports of Naphtha normally originates from the Persian Gulf. So naphtha is a natural pain point for Asia. The Gulf also a large and important exporter of Jet fuel. That shut in has lifted jet prices above $200/b.
To simplify our calculations we assume that no oil has left the Strait since that date and that there is no increase in Saudi exports from Yanbu. Then the draining of this inventory at sea originated from the Persian Gulf will essentially look like this:
The supply chain of oil at sea originating from the Strait of Hormuz is soon empty. Except for oil allowed through the Strait of Hormuz by Iran and increased exports from Yanbu in the Red Sea. Not included here.

Oil at sea is falling fast as oil is delivered without any new refill in the Persian Gulf. Waivers for Russian crude is also shifting Russian crude to consumers. Brent crude will likely start to feel the pinch much more forcefully when oil at sea is drawn down another 200 mb to around 1000 mb. That is not much more than 10 days from here.

Oil and oil products are starting to become very pricy many places. Brent crude has still been shielded from spiking like the others.

-
Nyheter3 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter4 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter2 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz




