NATO publicerade för en vecka sedan en lista på 12 råvaror som är kritiska för försvarsalliansen. Dessa material är avgörande för att producera avancerade försvarssystem och -materiel. De är:

1. Aluminium
2. Beryllium
3. Kobolt
4. Gallium
5. Germanium
6. Grafit
7. Litium
8. Mangan
9. Platina
10. Sällsynta jordartsmetaller
11. Titan
12. Volfram

Aluminium är till exempel avgörande för att tillverka lätta men ändå robusta militära flygplan och missiler, vilket förbättrar deras smidighet och prestanda. Grafit är avgörande för tillverkningen av stridsvagnar och korvetter tack vare sin höga hållfasthet och termiska stabilitet. I ubåtar används grafit i konstruktionen av skrov och andra strukturella komponenter, vilket avsevärt minskar akustiska signaturer och förbättrar smygförmågan. Kobolt är ett annat kritiskt material som är nödvändigt för att tillverka superlegeringar som används i jetmotorer, missiler och ubåtar och som tål extrema temperaturer och påfrestningar.

Tillgången till och en säker leverans av dessa material är avgörande för att upprätthålla Natos tekniska försprång och operativa beredskap. Störningar i försörjningen av dem kan påverka produktionen av viktig försvarsutrustning. Att identifiera dessa nyckelmaterial är Natos första steg mot att bygga starkare och bättre skyddade leveranskedjor, vilket är avgörande för de allierades försvar och säkerhet.

Detta initiativ är en del av en färdplan, som godkändes av Natos försvarsministrar i juni 2024, för att skydda de allierades leveranskedjor från störningar som kan påverka Natos avskräckning och försvar. Listan har tagits fram av NATO Industrial Advisory Group (NIAG) med hjälp av en metod som fokuserar på försvarsförmåga. Offentliggörandet av denna lista belyser Natos åtagande att stödja de allierade i att säkra viktiga material för utveckling och leverans av allierade försvarsförmågor.

Den globala användning av kol sätter ett nytt rekord och förväntas nå ännu högre höjder under de kommande åren enligt en färsk rapport från IEA. Utmärkande är att IEA återkommande måste revidera upp sina prognoser. Under 2024 förväntas den globala konsumtionen nu bli 8,77 miljarder ton och för att krypa vidare uppåt och nå en platå vid 2027.

Elproduktionen i Kina är särskilt viktig för de globala kolmarknaderna, eftersom ett av tre ton kol som förbrukas i världen eldas i ett kraftverk i landet.

Kinas utbyggnad av kärnkraft, solceller och vindkraft kan begränsa användningen av kol under de kommande åren, men IEA lyfter fram att det finns ett flertal osäkerheter i analysen.

Samtidigt ökar efterfrågan på kol fortfarande i flera väldigt stora tillväxtekonomier där efterfrågan på el ökar kraftigt i takt med den ekonomiska tillväxten och befolkningstillväxten, till exempel i Indien, Indonesien och Vietnam. I tillväxtekonomierna drivs tillväxten främst av efterfrågan på kol från kraftsektorn, även om den industriella användningen också ökar.

Japan är ett land med väldig begränsad tillgång på egna naturresurser, varför även frågan om energi är väldigt central för landet. Nu har man gjort en stor genomgång för att komma fram till vilka energiformer som ger den lägsta totalkostnaden för energi vid 2040 under olika scenarier.

Slutsatsen är att kärnkraft har den lägsta totalkostnaden. Solenergi kan både ha den högsta och lägsta kostnaden. Om en liten mängd solceller installeras så har solenergi den lägsta kostnaden, men om en större mängd installeras så blir det den avsevärt dyraste formen av energi. Kärnkraft plus ett litet inslag av solceller är således optimalt för Japan.

Det är Stephen Stapczynski på Bloomberg som uppmärksammar rapporten och kan man japanska så finns den att läsa här.