Nyheter
Japanskt intresse för kanadensisk spannmål
I december 2012 skickades det första kanadensiska spannmålet, i form av korn, till Japan. Händelsen har fått en betydligt större uppmärksamhet i Kanada än vad som normalt kunnat förväntas, vilket emellertid inte är så konstigt. Så sent som i augusti 2012 öppnades Kanadas gränser för export av vete för försa gången på 69 år.
Vi har tidigare skrivit om hur Canadian Wheat Board fram till och med förra året var det sista monopolet på vete, men också på korn. De kanadensiska jordbrukarna var tvungna att sälja sina skördar till de spannmålshandlare som Canadian Wheat Board pekade ut. För ett år sedan ändrades som sagt lagstiftningen, och de kanadensiska jordbrukarna kan sedan dess sälja sitt spannmål till vem de vill.
Skickar spannmål till Saudiarabien
I november 2012 skickades 42.500 ton spannmål till Colombia och Sydafrika från hamnen i Vancouver. Dessutom har samma spannmålshandlare skickat 49.000 ton korn, avsett för foder, till Saudiarabien under oktober 2012. Den sändningen var historisk eftersom det var den första spannmålslasten som avgått från Port of Churchill sedan 1992. Det var också den genom tiderna största lasten som avseglat från denna hamn.
Utvecklar möjligheterna för de kanadensiska jordbrukarna
Sedan Marketing Freedom for Grains Farmers Act trädde i kraft den 1 augusti 2012 säger spannmålshandlare som Winnepegbaserade Richardson International Limited att de nu kan utveckla de internationella relationerna på spannmålsmarknaden, vilket kommer att gynna jordbrukarna eftersom de kan erbjudas marknadsmässiga priser på sina skördar.
Såväl Japan som Sydkorea har visat intresse för det kanadensiska spannmålet vilket gjort att en kanadensisk delegation nyligen besökte Japan för att marknadsföra det kanadensiska kornet, men även vete, raps och ärtor som är andra stora grödor i Kanada.
I dag är såväl Sydkorea och Japan stora importörer av foderspannmål, men har historiskt sett främst köpt majs och sojabönsmjöl, medan rapsmjöl och råg har använts i relativt liten utsträckning.
De japanska och sydkoreanska djuruppfödningarna bedrivs generellt sett i små men mycket kostnadseffektiva enheter, som huvudsakligen importerar spannmål från USA. Med den prisuppgång som rådde på råvarumarknaden under 2012 har uppfödarna börjat titta på alternativ till vete och majs. Kanadas grödor ses som ett billigare alternativ.
Enligt de rapporter vi tagit del av har det främst varit rapsmjöl som varit den stora frågan, detta eftersom denna jordbruksprodukt ibland blandas samman med rapsfrön i Asien. Flera potentiella köpare har visat oro för att glukosinolater kan komma att ge fodret en bitter smak som inte alltid uppskattas av kor, grisar och fjäderfä. Glukosinolater förekommer emellertid i rapsfrön, inte i raps.
Däremot uppskattades kornet betydligt bättre då de japanska uppfödarna i stor utsträckning använder det på samma sätt som majs, men utan lika höga krav på bearbetning vilket gör korn mer kostnadseffektivt.
Under 2011 producerades 25 miljoner ton foder, till största delen från importerat spannmål. Av detta kom 45 procent från majs, 14 procent från sojamjöl, 4 procent från korn och 2 procent från fodervete.
Utöver ett antal spannmålshandlare deltog representanter från Alberta Agriculture and Rural Development, Alberta Barley Commission, Agriculture och Agri-Food Canada i resan.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter2 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter3 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter2 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz

