Följ oss

Nyheter

Ett stigande koboltpris understryker dess betydelse för elfordon

Publicerat

den

Försörjningskedjan för den sällsynta råvaran kobolt är begränsad och kopplad till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Priset på kobolt har stigit med 40 procent hittills i år bland annat beroende på efterfrågan från tillverkare av elfordon, vilket understryker utmaningen att minska beroendet av den sällsynta metallen för att tillverka batterier för bilar.

Elbilstillverkare inklusive Tesla och Volkswagen har lovat att under de kommande åren minska användningen av kobolt som till stor del är beroende av gruvdrift i Demokratiska republiken Kongo, avskräckt av brott mot mänskliga rättigheter i försörjningskedjan och av det höga priset. Priserna för världens dyraste batterimetall nådde sin högsta nivå sedan januari 2019 i mars, 25 dollar per pound, och ligger för närvarande runt 21 USD, enligt dataföretaget Fastmarkets. Analytiker vid RBC säger att de förväntar sig att koboltpriserna kommer att nå 28,50 dollar per pound i år och stiga till 40 dollar 2024 eftersom alternativen förväntas förbli knappa. Efter en 40-procentig ökning 2020 fördubblades elbilsförsäljningen under första kvartalet 2021 jämfört med samma period året innan, enligt International Energy Agency.

”Utbudssidan reagerar inte just nu”, säger Michael Widmer, analytiker på Bank of America. ”Så jag förutspår potentiellt stora underskott, vilket väcker frågan, var kommer kobolt ifrån?” ”Tillväxten i elfordons-volymer drunknar alla effekter av substitution.”, tillade han.

Mer än 60 procent av världens koboltförsörjning kommer från Demokratiska republiken Kongo, där produktionen domineras av kinesiska företag och Glencore i London.

Bättre batterier: jakten på en energilagringslösning

Förra månaden sade Kinas största batteritillverkare, CATL, att dess dotterbolag hade köpt en andel i ett outvecklat koppar- och koboltprojekt i DRC för 138 miljoner dollar, i en indikation på framtida efterfrågan på metallen. ”De skulle inte investera i en gruvdrift om de inte har ganska god synlighet för att de kommer att behöva kobolt”, säger Caspar Rawles, en analytiker vid konsultföretaget Benchmark Mineral Intelligence.

Men hundratals enskilda gruvarbetare står också för en stor del av utbudet. Påståenden om barnarbete har avskräckt bilföretag från att köpa kobolt från Demokratiska republiken Kongo, där uppskattningsvis 15 procent av utbudet bryts för hand, ofta av barn. BMW har sagt att det bara skulle köpa kobolt från gruvor i Australien och Marocko av denna anledning. Förra månaden agerade Kongos regering genom att lansera en ny regeringsenhet som hade till uppgift att köpa all handutvunnen leverans och utveckla kontrollerade koboltbrytningszoner. Entreprise Générale du Cobalt kommer att eliminera barnarbete i gruvsektorn och spåra också kobolt när det går in i tillverkningsprocessen, enligt företagets verkställande direktör Jean-Dominique Takis Kumbo, som vill skriva avtal med stora biltillverkare.

”Barnarbete är inte slaveri, det är försörjning i fattiga samhällen”, sa han. ”Vi måste svara på alla dessa frågor – att ta ut barnen är ett måste. Och det är absolut den första avsikten. Sedan måste vi se till att befolkningen som försörjer sig från mineralerna kan göra en mer hållbar inkomst.

Medan ett växande antal elbilar i Kina, världens största elfordonsmarknad, använder en alternativ litiumjärnfosfatkemi (LFP) som inte använder kobolt eller nickel, uppvägs detta av tillväxten i den globala efterfrågan på mer kraftfulla batterier . ”Jag tror fortfarande att kobolt kommer att vara ett viktigt batterimaterial framöver”, säger William Adams, chef för basmetaller och batteriforskning på Fastmarkets. ”Trots att det kommer att finnas mindre kobolt i batterier kommer det fortfarande att sätta produktionen på spänn på grund av det stora ökningen av elbilar och energilagring.”

Volkswagen väljer att använda LFP-batterier

BYD, en kinesisk biltillverkare, sa att alla dess modeller skulle använda LFP-batterier och Volkswagen sa förra månaden att de skulle använda LFP-batterier för sina instegsmodeller globalt från 2023. Fortfarande svarade LFP-batterier bara för 14 procent av batterierna som distribuerats globalt i personbilar och lätta fordon i februari, enligt konsultföretaget Rho Motion. Den förväntar sig att detta når mellan 15 och 20 procent fram till 2030, mestadels i mindre bilar.

EGC har samarbetat med den schweiziska råvaruhandlaren Trafigura, som kommer att marknadsföra kobolt till internationella köpare. Att rensa upp koboltförsörjningen bör göra det mer välsmakande för bilköpare, enligt James Nicholson på Trafigura. ”Hantverksproduktion är absolut nödvändig om vi ska uppfylla dessa aggressiva mål som har ställts i termer av minskade utsläpp”, sa han. Priserna på kobolt är notoriskt volatila. De steg till 45 dollar per pound 2018 innan de sjönk till ett en botten om 12 USD per pound året därpå. Glencore, världens största koboltproducent, som bland annat levererar till Tesla, stängde sin Mutanda-gruva i Kongo sommaren 2019 på grund av låga priser. Priserna kan behöva överstiga 25 dollar för att fler stora gruvor ska komma i produktion, enligt Widmer på Bank of America.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära