Följ oss

Nyheter

Det stora potatiskriget

Publicerat

den

Potatis

Det var maj 1976. I New York saknades 50 miljoner pound, cirka 22 680 ton Mainepotatis som skulle levereras. Tidernas potatiskrig hade brutit ut. Historien bakom Maines potatiskrig skulle ta mer än tio år att reglera i domstol. Potatisarna i fråga hade inte försvunnit. Många ruttnade helt enkelt i lager i Maine och på andra håll, och var inte tillgängliga för leverans.

Potatisarna förstördes av en marknad som inte var kontrollerad och två grupper av megamiljonärer som var inställda på att lura varandra, utan att någon av sidorna var villiga att dra sig tillbaka.

Maines potatiskrig

Jordbrukare var de största offren för Maine potatiskrig. Korruption på potatismarknaden i Maine var inget nytt. Kontrakt för framtida leverans av potatis och andra råvaror som spannmål handlades på New York Mercantile Exchange som då var ökänt för sin oärlighet.

Författaren Leah McGrath Goodman skrev i sin bok The Asylum: The Renegades Who Hijacked the World’s Oil Market.”Varje kund som handlade där blev utsatt för våld, om inte våldtagen … Så vitt vi kunde se gjorde NYMEX-handlarna ingenting men utom att bedriva bedrägerier”

Så sent som 1976 var potatis en stor affär för NYMEX och handlare manipulerade ständigt potatismarknaden för att skapa egna vinster.

År 1913 spred spekulanter rykten om att regeringen skulle blockera import av potatis från Irland och Kanada eftersom de fruktade att potatispesten skulle spridas till USA. Under hela tiden hoppades dessa spekulanter att bedrägeriet skulle driva priset på amerikansk potatis högre.

År 1917 fördubblade importörerna i Rhode Island och nordöstra delarna av USA sina vinster genom att dra nytta av ett system från New Haven Railroad för att blockera leveranser av potatis och driva upp priserna.

1927 undersökte Massachusetts delstatsregering kursuppgången i potatispriserna och fann en marknad som var ”mycket känslig för rykten”. Utredningen tvingade manipulatorerna att överge sin bluff och lämnade kunder utan sina pengar. De vilda prisstörningarna drabbade konsumenterna, men de tyngde mest de jordbrukare som kämpade för att veta vad de skulle spendera och hur mycket potatis som skulle produceras.

När regeringen försökte komma in verkade möjligheterna till oärlighet förvärras. 1948 resulterade prisstöd i en massa potatis, med potatis som gavs bort. Ett år senare var regeringen tvungen att måla potatisen som den köpte för att förhindra att den kom tillbaka på marknaden.

1952 hade pendeln svängt åt andra hållet. Grisköttssubventioner drev bönder till att föda upp grisar. Samtidigt stödde inte Office of Price Stabilization längre potatisodlarna. Potatis var så bristfälligt att leverantörer var tvungna att muta leverantörer för att kunna köpa ens mindre mängder till sina kunder. På den svarta marknaden kunde en butik behöva köpa grossistens resterande kokosnötter från för att få tag på dyra potatisar. Samtidigt skrek kunder efter potatis. Många restauranger erbjöd sina kunder ris istället för potatis.

Trots all manipulation av potatismarknaden som skett under historien hade ingen någonsin sett något som liknande potatiskriget 1975 och 1976.

J.R. Simplot

Terminsmarknaden började erbjuda terminskontrakt på potatis i maj 1975. Det var då miljardären J.R. ”Jack” Simplot kom in i bilden. Om du har ätit på McDonald’s har du antagligen ätit Simplots pommes frites. Vid ett tillfälle levererade denne Idahoman hälften av hamburgerkedjans pommes frites, och han köpte ibland så mycket som hälften av Maines potatisskörd. Det går därför att hävda att om det inte hade funnits McDonalds skulle det inte uppstå ett potatis krig i Maine.

Hans företag hade uppfunnit en metod för att frysa pommes frites, och hans entreprenörsegenskaper tog honom till toppen av livsmedelskedjan. 1975 gillade Simplot inte de priser som några av Idaho-jordbrukarna debiterade för sina produkter. De var helt enkelt för höga, ansåg han.

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

När han undersökte potatispriserna i Maine, tyckte han att även dessa var för höga. Simplot bestämde sig för att lita på sin magkänsla och investera därefter. Han fick Peter J. Tagares, en potatisman från Washington State, och andra att gå med i sin investeringsgrupp. Männen började sälja Maine-potatisar kort.

Blankade potatis

Med råvaruterminer kan du köpa eller sälja verkliga råvaror, men du kan också köpa och sälja råvaror du inte äger. Till exempel, om ett kontrakt på 100 pound Maine-potatis, som levererades i maj 1976, såldes i januari för 10 dollar, skulle du kunna sälja det kontraktet till någon utan att egentligen ha någon potatis.

I maj, om priset sjunkit till 8 dollar, kan du köpa potatisen för just 8 dollar. Då kan du leverera dem till den person till vilken du sålde det första kontraktet och få skillnaden på två dollar i vinst. Det är att köpa billigt och att sälja dyrt, bara i omvänd ordning. Du säljer högt först och köper sedan lågt för att uppfylla dina skyldigheter.

Nackdelen är naturligtvis att om priset på de 100 pound potatis gick upp till 12 USD, skulle du behöva köpa potatisen för 12 dollar och leverera dem till priset 10 USD.

Simplot, en potatisman rakt genom, tog risken. Han visste hur marknaden fungerade, särskilt eftersom han kontrollerade så mycket av den, och han var ganska säker på sin gissning på priser. Tillbaka i New York var vissa grossister som var välskolade i hur NYMEX fungerade inte lika övertygade. Casper Mayrsohn och Harold Collins, två gamla rävar på grossistmarknaderna, fick kännedom om Simplots plan. De såg en möjlighet att göra enkla pengar.

Skörderapporten

Tillsammans med en annan grupp investerare bestämde de sig Collins och Mayrsohn för att anta Simplots utmaning. När Simplot-gruppen sålde potatis kort för att sänka priset, köpte Mayrsohn-gruppen samma råvara för att driva upp priset. De köpte alla potatisar som Simplot lovade att leverera.

I april kom förödande nyheter för Simplot när US Department of Agriculture publicerade sin vanliga grödorapport. Rapporten beräknade att potatisskörden i Maine skulle vara cirka 11 procent lägre än förväntat. För att kompensera för rapportens effekter på potatispriserna började Simplot-gruppen att frakta potatis österut i så kallade ”rullvagnar”.

Rullvagnar var helt enkelt tågvagnar fyllda med produkter som inte hade någon kund. En rullvagn anlände till en stad och produkterna såldes till den som ville ha dem. Det var ett riskabelt sätt att sälja produkter under normala förhållanden, eftersom leverantören var tvungen att betala för frakten. Han hade ingen garanti för vad han skulle få betalt och kanske inte skulle lyckas sälja produkterna alls.

Ett stadigt flöde av rullvagnar tenderar att sänka priserna på en vara. Handlare såg dem som en indikator på för hög produktion och för få kunder. Det är precis intrycket Simplot ville skapa.

Potatiskriget börjar

Båda sidor i Maine-potatiskriget hade överinvesterat och ingen av dem hade råd att förlora. Terminskontrakten måste stängas den 17 maj. Den dagen skulle potatisen levereras och kontanterna överlämnas. När dagen närmade sig kunde båda sidor ha minskat sina förluster och sålt ut, men valde att inte göra det.

Simplot-gruppen försökte använda rullvagnarna för att sänka priserna och minska sina förluster. Meyrsohn-gruppen tog fram ett annat vapen för att krossa Simplot. Gruppen hyrde in alla tillgängliga vagnar på Bangor-Aroostook Railway och beordrade att de skulle ställas av.

På den sista handelsdagen kom Meyrsohn-gruppen och andra som fick reda på dödläget att köpa fler potatisterminer. Simplot fortsatte att sälja men trots detta steg priserna ännu högre. Simplot visste att massor av Maine-potatis var tillgängliga, men han kunde inte komma åt dem.

Vid denna tidpunkt hade Simplot lovat att sälja nästan 100 miljoner pound Maine-potatis. Endast hälften så många potatisar fanns faktiskt tillgängligt. Så han lade ut trevare att köpa från jordbrukarna på Maines spotmarknad. Några sa till Simplot att de hade beställningsorder för att toppa vilket pris han än erbjöd. Andra avböjde att sälja i väntan på en enorm order som förväntas snart – ett rykte som skapats för att ytterligare minska utbudet.

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Simplot-gruppen stod inför ett dilemma. De kunde börja köpa tillbaka sina kontrakt och driva potatispriset genom taket eller som göra defailt. Även om NYMEX har processer för att lösa likande problem, ignorerade börsen sina egna regler i fallet med potatiskriget i Maine.

Default

Slutligen, en vecka efter att kontrakten skulle täckas, förklarades de i default. De få Maine-potatisar som kunde komma ut på marknaden löste leveranserna för några av kontrakten. Idaho-potatis användes för att avveckla några av de andra. Men kontrakt avseende 50 miljoner pound potatis kollapsade helt enkelt. Skadorna drabbade alla. NYMEX satte ett godtyckligt pris för att reglera kontrakten, till 10,60 dollar, vilket fick investerarna på båda sidor att förlora betydande mängder kapital.

NYMEX-priset var långt under vad investerare förväntade sig att de skulle få betalt och långt under vad vissa hade betalat. Bönderna befann sig sittande med potatis som få människor ville ha. Den beryktade storordern fanns aldrig.

Under tiden befann sig grossisterna som försökte köpa potatis ärligt utanför de stängda järnvägsvagnar de behövde. Som ett resultat av Maine-potatiskriget ruttnade miljontals pound potatis i lager och rullvagnar istället för att nå marknaden.

Till slut hindrade NYMEX Simplot från att handla med råvaror i flera år och bötfällde honom. Nästan tio år senare var han tvungen att betala tillbaka några av investerarnas förluster. NYMEX-marknaden för potatis stängdes under tiden. Beslutet att stänga potatismarknaden i NYMEX tvingade börsens ledning att leta efter andra sätt att tjäna pengar. NYMEX utökade sin marknad för olja och petroleum, som blev börsens största fokus.

Nyheter

Tuffa tider för stål i Europa

Publicerat

den

Felix Lindberg

Stålmarknaden befinner sig i en svår situation där Kinas enorma kapacitet i kombination med att den inhemska efterfrågan har gått ner skapar press på branschen i hela världen. Skrothandlaren och stålexperten Felix Lindberg berättar om Europas svåra situation, med en bilindustri som går på knäna med minskad efterfrågan på stål som följd. Under 2025 kan hårdare tongångar och handelsfrågor komma i fokus. Inte minst spelar en ny administration i USA och ett val i Tyskland roll.

Felix Lindberg kommenterar stålmarknaden.
Fortsätt läsa

Nyheter

LKAB och Luleå kan bli en betydande aktör för fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Europa

Publicerat

den

Illustration LKABs industripark för kritiska mineral med fullt utbyggda anläggningar

LKAB lämnar idag in sin ansökan om miljötillstånd för förädling av fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Luleå. Den planerade industriparken kan bli den första i sitt slag i Europa och en betydande byggsten i att öka självförsörjningen av kritiska mineral, med potential att täcka sju gånger behovet av fosfor till svenskt jordbruk.

– Denna ansökan är resultatet av ett gediget arbete under fyra års tid. Det handlar om en viktig milstolpe som är av stor betydelse för regionen, Sverige och för Europas beredskap. Genom att utvinna fosfor och sällsynta jordartsmetaller från det material som vi redan bryter kan vi stärka vår framtida konkurrenskraft när vi planerar att expandera våra gruvor, samtidigt som vi kan öka försörjningstryggheten och förse samhället med dessa kritiska mineral som behövs för omställningen, säger Darren Wilson, direktör affärsområde Specialprodukter, LKAB.

Utbudet av fosfor för mineralgödsel är avgörande för matförsörjningen i Sverige och EU, medan sällsynta jordartsmetaller används för elektrifieringen och digitaliseringen av samhället, till exempel tillverkning av permanentmagneter i elbilar och vindkraftverk. Fullt utbyggd beräknas produktionen från industriparken kunna täcka cirka sju gånger Sveriges behov och åtta procent av EU:s behov av fosfor. Idag finns ingen utvinning av sällsynta jordartsmetaller i Europa.

– Behovet av kritiska mineral är brådskande sett till det geopolitiska läget och Sveriges mål om att nå fossilfrihet år 2045. EU är idag helt importberoende av fosfor och sällsynta jordartsmetaller och har klassificerat dessa som kritiska råmaterial för samhället. Denna ansökan är avgörande för att möjliggöra ett framtida investeringsbeslut om fullskalig produktion i Luleå, säger Darren Wilson.

Ansökan till Mark- och miljödomstolen avser ett miljötillstånd att bedriva storskalig industriverksamhet samt hamnverksamhet på Svartön i Luleå. Verksamheten bygger på att nyttja avfallsströmmar från järnmalmsproduktionen i Gällivare, där apatitkoncentrat framställs för vidareförädling i Luleå. Här planerar LKAB att producera fosfor och sällsynta jordartsmetaller, samt gips som biprodukt. Genom en stegvis uppskalning kan verksamheten utökas med fler processanläggningar över tid, för att stå i full drift under 2030-talet.

– LKAB:s tillståndsansökan är ytterligare ett steg på vägen mot en utbyggd industripark i Luleå. Det är glädjande att de arbetar på enligt sin plan med etableringen, som är betydelsefull för kommunens och regionens fortsatta utveckling som nav i omställningen. Produktionen av dessa kritiska mineral för vindkraftverk, elbilar och matförsörjning är viktigt för hela vårt samhälle och ger oss möjligheten till att skapa nya arbetstillfällen inför framtiden, säger Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande, Luleå kommun.

Den 24 oktober 2024 fattade LKAB beslut om att investera i en demonstrationsanläggning i Luleå, som kommer att verifiera de teknologier som krävs för utvinning av kritiska mineral. Resultaten från anläggningen, tillsammans med miljötillståndet för industriparken, kommer att ligga till grund för kommande beslut om storskalig produktion. Det är även avhängigt av miljötillståndet för LKAB:s verksamhet och apatitverk i Gällivare, där tillståndsprocessen pågår.

Fakta om LKAB och kritiska mineral

  • LKAB planerar att börja utvinna kritiska mineral från den befintliga järnmalmsgruvan i Gällivare genom att etablera ett nytt förädlingsverk för apatit. Detta genom att ta vara på flöden från järnmalmsproduktionen som idag inte tas till vara och blir till avfall.
  • Apatitkoncentratet från Gällivare transporteras sedan till den planerade industriparken i Luleå. Här planerar LKAB att producera sällsynta jordartsmetaller, fosfor för produktion av mineralgödsel till jordbruket, samt gips som biprodukt för byggindustrin.
  • Den 24 oktober 2024 fattade LKAB beslut om att investera 800 MSEK i en demonstrationsanläggning i Luleå, som kommer att verifiera och vidareutveckla de teknologier som krävs för utvinning av fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Den planeras vara i drift i slutet av 2026 och är en viktig del i arbetet med att utveckla den fullskaliga anläggningen.
  • EU klassificerar råvaror som kritiska på grund av det stora importberoendet och den stora betydelsen de har för vår ekonomi och den gröna omställningen. Detta inkluderar fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Gemensamt för dessa råmaterial är även att det finns en stor risk för försörjningsavbrott, till exempel relaterat till geopolitiska risker.
  • Fosfor används främst för produktion av mineralgödsel och ungefär hälften av världens livsmedelsproduktion är beroende av detta. Europa är till 90 procent beroende av import, där Ryssland har stått för en betydande del av produktionen.
  • Sällsynta jordartsmetaller (REE) används bland annat i permanentmagneter i elbilsmotorer och generatorer för vindkraftverk, där Kina dominerar värdekedjan. Europa har idag ingen egen utvinning av dessa sällsynta jordartsmetaller.
  • LKAB har ansökt om att göra järnmalmsgruvan i Gällivare, den planerade industriparken i Luleå och den nya järnmalmsfyndigheten Per Geijer med höga halter sällsynta jordartsmetaller och fosfor i Kiruna till strategiska projekt enligt EU:s Critical Raw Materials Act.
Fortsätt läsa

Nyheter

Solenergi i Danmark katastrofalt olönsam, största aktören har havererat

Publicerat

den

Solceller och en tom plånbok

Better Energy, den stora danska aktören som bygger solcellsparker, har havererat. Nu inleds en rekonstruktion där investerarna förlorar miljarderna de har satsat. Sydbank meddelade exempevis idag att de kan förlora upp till 4,5 miljarder kronor och den danska pensionsfonden ATP sa tidigare i veckan att de förlorar 3,6 miljarder kronor.

Det grundläggande problemet är så grundläggande det kan bli. När solen skiner producerar solcellsparkerna så mycket elektricitet att priserna blir låga, ofta negativa. Kalkylen går helt enkelt inte ihop, det går inte att investera miljarder och sedan producera något som ingen vill betala för.

De flesta regioner och länder som installerar stora mängder solceller får problem. När solen skiner blir det ett överskott på elektricitet och när solen går ner blir det ett underskott. På kontinenter som Asien och Nordamerika är det också ett problem, men något mindre, då man där bygger stora mängder kraftverk som använder olja, kol och gas, vilka delvis kan matcha produktionskurvan från solceller.

Fortsätt läsa

Centaur

Guldcentralen

Fokus

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Populära