Analys

SHB Råvaruplanket 13 december 2012

Publicerat

11 år sedan

den

13 december, 2012

Redaktionen

Nytt år med tillförsikt

Positivt risksentiment efter nyår

Kinas ekonomi befinner sig i början av en konjunkturvändning som andas optimism. När USA lägger fiscal cliff motvinden bakom sig efter nyår kommer en ”uppdämd” positiv konjunkturstuds på andra sidan Atlanten. Europa signalerade bottenkänning i tysk industri under november. Någon snabb återhämtning blir det inte tal om med tanke på bred finanspolitisk åtstramning och fortsatt djup recession i Sydeuropa. ECB fortsätter också utgöra en begränsning på nedsidan mot finansiell oro.

Fortsatt expansiv penningpolitik

Centralbankerna har haft en betydande roll för höstens rally i råvaror. Penningpolitiken har eliminerat domedagsscenariot för världsekonomin men har inte lyckats mota den låga tillväxten. De tre största har nu laddat om och efter att Fed utökat QE så ökar trycket på Japans centralbank att följa i samma spår, efter valet, den 19-20:e december. Som grädde på moset öppnade ECB dörren för räntesänkning. Nästa möjlighet är 10:e januari.

Inga stora förändningar i vår syn på råvarorna

Makroekonomiskt går vi mot ett nytt kvartal mycket likt det vi snart lämnar bakom oss. Därför gör vi inga stora förändringar i vår syn. Vi ser oljemarknaden som väl balanserad och väntar oss fortsatt handel i intervallet 95-120 USD med en prognos på 110 USD för H1 2013. Oron i Mellanöstern kommer vara den tillfälliga drivkraften uppåt. Kinas konjunkturuppgång ger stöd åt råvaror i allmänhet och åt basmetaller i synnerhet och vi fortsätter tro på högre priser, men nu mer selektivt, och med koppar som favoritmetall. I förra ”Planket” sänkte vi vete, soja och majs. Soja och majs har kommit på fall medan vete fått stöd av dålig etablering av höstsådden i USA. Vi ser de höga priserna som tillfälliga och tror på lägre priser framåt vårkanten. Vete har störst fallhöjd men också störst risk på uppsidan.

Basmetaller

Kina har vänt – ”äntligen”

Ekonomiska indikatorer från Kina har stärks under senaste tiden. Expansiv penningpolitik under de senaste 12 månaderna i kombination med de så viktiga investeringarna i infrastruktur har slutligen vänt inbromsningen. Tydligast märks det i tung industri, produktion av el och stål har stigit anmärkningsvärt. Priset på järnmalm och stål har följaktligen studsat upp efter lågvattenmärket i augusti.

Slut på lagerutrensningen

Tittar vi längre ner i tillverkningskedjan har kinesisk tillverkningsindustri haft ett tufft år, speciellt för konsumtionsvaror. Produktionen av luftkonditioneringar föll med 11% fram till oktober medan tillverkningen av vitvaror och mobiltelefoner visade obetydlig tillväxt. I takt med att ekonomin bromsade in slog tillverkarna av på tempot och sålde ut färdiga enheter från lager. Lagernivåerna av luftkonditioneringar har nu fallit från 12 miljoner enheter i december 2011 till 5,9 miljoner enheter i början av hösten. En jämförlig trend återfinns bland de flesta segment och Kina står inför en uppgång i konjunkturen i kombination med påfyllnad av lagercykeln.

Är koppar näst på tur?

Basmetallerna har svängt kraftigt under året. Basmetaller är en enkel investering för investerare som söker utväxling på Kinas aktivitet och lockar därför stora investeringsflöden. Under hösten har vi sett prov på hur detta slår åt båda håll. Positiva tecken från Kina handlas omgående in i priserna på basmetaller och det är därför befogat att fundera över vad som ska röra sig mest framöver, efter det senaste rallyt. Utgår man ifrån 2012 års bottnar har koppar stigit 10%, nickel 16%, zink 17%, aluminium 17%, bly 30% och tenn 32%. Bottennivåerna brukar spegla den fundamentala balansen mellan utbud och efterfrågan bättre än toppnivåerna och med det resonemanget är det koppar av basmetallerna som ska gå bäst under Q1. Vi har 8800 USD som mål för våra strategier med koppar, jämfört med dagens 8082.

Som investerare kan man söka avkastning genom att köpa koppar och sälja basmetallkorgen eller, för den som kan handla optioner, med en ratio spread. I båda fallen har man visst skydd om marknaden skulle falla även om den första strategin endast fokuserar på relativavkastningen mellan koppar och basmetallerna. Vi tycker att ett skydd på nedsidan är på sin plats efter att basmetallerna redan stigit mycket i pris.

Energi

Kartellens styrka tvinar

Efter att Iran effektivt stoppats ur exportmarknaden för olja har OPEC:s kraft försvagats ytterligare. Idag är bara en av världens fem största oljeproducenter medlem i OPEC. Många icke OPEC-länder har ökat produktionen. USA, Kanada och Mexico producerar nu mer olja än de tre största OPEC-/Mellanösternländerna; Saudi, Irak och Iran. Under OPEC-mötet i december förra året ändrades systemet med medlemsbaserade produktionskvoter till en sammanlagd OPEC-kvot. Denna har legat på 30 miljoner fat per dag sedan dess men verkar i praktiken som ett golv snarare än ett tak då produktionen hela tiden överstigit kvoten.

Bland de få saker OPEC-länderna är överens om så står det klart att efterfrågan på kartellens olja kommer minska under 2013. OPEC kommer säkerligen att tvingas sänka kvoten för att stabilisera priset som respons på ökad produktion utanför OPEC-länderna och fortsatt svag tillväxt i Europa och USA. Vägen dit kommer föregås av prisfall.

Oljemarknaden är väl försörjd

Sedan förra ”Råvaruplanket” i mitten av september har oljemarknadens fundamenta successivt försvagats och priset har rört sig i en fallande kanal. Säsongsmässigt är det en svag tid på året, efter ”driving season” och före norra halvklotets vinter. Även om Iran och Syrien adderar riskpremie så har denna successivt minskat sedan Israels premiärminister Netanyahu göt olja på vågorna genom att flytta fram tidshorisonten för militärt våld som medel att avfärda Irans möjligheter att skaffa kärnvapen från denna höst till våren eller sommaren. Riskerna för högre oljepris under kommande halvår ligger därmed kvar med Israel som centrum, annars tror vi riskpremien fortsätter pysa ur priset.

Nu handlar SHB El mot Q2 terminspris

Alla grundläggande fundamenta talar fortfarande för låga elpriser; mycket vatten i magasinen inför vintern, låga kolpris, lågt pris på utsläppsrätter och en situation för kärnkraften som ser ovanligt bra ut. Dessa fundamenta är också inprisat i terminskurvan som handlas på riktigt låga nivåer. Prisrörelserna följer därmed väderleksrapporten och bjuder på snabba vändningar för den tradingorienterade.

Ädelmetaller

ECB och Fed skapade guld-rally

Sedan vi i förra ”Råvaruplanket” intensifierade vår tro på stigande priser på guld och silver så har guld och inflationsförväntningarna, drivna av USA:s QE program toppat ur. Stimulanser från EU och USA förväntades och prisades in under augusti och september. När stimulanserna lanserats enligt förväntningarna har priserna åter fallit tillbaka.

Vi förväntar oss fortfarande stigande priser men drar ner intensiteten i tron på högre priser på ädelmetaller. Kommande prisuppgång kommer drivas av förnyad oro för inflation från mer monetär stimulans från de stora centralbankerna tillsammans med volatilitet i valutorna.

Resultatet från det amerikanska presidentvalet ger också stöd åt guldpriset. President Obama vid rodret skapar förutsättningar för fortsatt extremt expansiv penningpolitik.

Stort bortfall av platina

De stora bolagen kämpar fortfarande med produktionsstörningar i spåren av strejkerna i Sydafrikas gruvindustri. Höjda löner har temporärt löst en del av problemen men bolagen anför att löneökningarna frestare lönsamheten i de lågt mekaniserade gruvorna. Speciellt gruvbolaget Lonmin har fått finansiella problem i kölvattnet av produktionsbortfall och kostnadsökningar.

Bolagsproblemen kommer att återspeglas i framtida produktion och industrin kommer långsiktigt att få svårt att upprätthålla den historiska produktionstakten med mindre än att nyinvesteringar kommer på plats. Tumultet i Sydafrika som står för 76 % av globala produktionen av platina har startat en spiral som kräver högre priser för att försörja marknaden med platina. Efterfrågan är god trots krisen i Europeisk bilindustri. Kinesisk dito accelererar och parat med allt starkare klimatkrav i Asien så krävs mer platina till den växande fordonsparkens katalysatorer.

Jordbruk

Efter solsken kommer…mer solsken

Den värsta torkan i USA sedan 1956 förstörde mellan 12-15 % av den amerikanska soja- och majsskörden. Vetets odlingsår ligger tidigare och var mestadels redan skördat. Bristen på majs drev upp priset på vete som kan ersätta majs som djurfoder. När nu nästa års vete är sått och sakteliga går mot vintervila har det åter varit torrare än normalt under november i USA som står för vart tredje ton spannmål på exportmarknaden. Rapporterna om dålig etablering av höstvete i USA och Ryssland har gett vete ytterligare en skjuts uppåt på börsen och därmed också begränsat prisfallet på majs. Soja och majs har ändå antagit en fallande trend.

Senaste USDA-rapporten

I veckan kom senaste rapporten från amerikanska jordbruksdepartementet. Utgående lager för odlingsåret 12/13 justerades upp för vete och majs då stigande produktion utanför USA kompenserar för USA:s dåliga skick på grödorna. Kina och Kanada prognostiseras få rekordskörd efter att de höga priserna gett incitament att öka odlingsarealen och länderna har dessutom haft gynnsamt väder. Efterfrågan för vete och majs justerades ner då de höga priserna minskar efterfrågan till djurfoder. Grafen till höger illustrerar hur många köttdjur som behöver foder i USA. I år är det 15 % mindre djur som kräver foder under vintern då djuren tas in till stall efter betessäsongen. Detta återspeglar den dåliga kalkyl det innebär att föda upp djuren på dyr spannmål med nuvarande köttpriser.

”Vete är ett ogräs” Mateus 13:24-30

Vår analys visar att ”sämre än vanligt” skick på grödorna vid den här tiden på året har låg korrelation med hur skörden verkligen blir. Den viktigaste perioden är under våren då grödorna kräver mycket vatten. Vete tenderar också att återhämta sig bättre än andra grödor från en dålig start.

Som resultat tror vi att priset på nästa års veteskörd har potential att falla dramatiskt. Just nu handlas december 13 vete på högre nivåer än december 12, trots att utgående lager 13/14 prognostiseras högre än utgående lager 12/13. Det finns alltså en ordentlig riskpremie i vetepriset, speciellt i USA (se terminskurvan till höger) och vi tror att priserna kommer falla i takt med att rädslan för brist avklingar.

[box]SHB Råvaruplanket är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

SEB Jordbruksprodukter, 17 december 2012

Missa inte

Zink – Ökad efterfrågan, minskat utbud – Kan det bli bättre?

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.