Analys
SHB Årskrönika 2011 9 januari 2012
Efter några dagar utanför kontoret med julbord och raketer så passar vi på att summera 2011 och samtidigt fundera kring vad som kan bli stora teman under 2012. Vi utgår ifrån den stormiga makroekonomin när vi kartlägger vår syn på året som ännu ligger i sin linda.
Åsikterna om vad som ska hända med råvarupriserna under det nya året är starkt skilda.
Frågar man en hedge-fondförvaltare eller en pensionsförvaltare vilken tillgångsklass de tror kommer falla mest 2012 så blir säkerligen svaret; råvaror. Frågar man en handlare av fysiska råvaror samma sak så skulle svaret bli annorlunda.
De skilda åsikterna hjälper oss att förstå nuvarande marknad och prissättning på råvaror, kanske speciellt för olja. Finansiell data tenderar att vara pessimistisk och att sprida sig likt ett fallande domino. Den fysiska marknaden visar däremot prov på en styrka som ger mycket större tillit till god konjunkturutveckling. Brent har större delen av året handlats i ett spann av 20 dollar. Ner mot 100 dollar då fokus legat på riskerna kring EMU krisen och upp mot 120 dollar då fokus legat på låga lager och geopolitisk oro med den Arabiska Våren i centrum. Liknande situation har det varit för metaller med koppar och järnmalm som tydligast exempel. Strejken i Grasberg, världens andra största koppargruva och Indiens starka ovilja att exportera järnmalm är blott två exempel på hur ansträngd balansen är mellan utbud och efterfrågan på metallmarknaden. Jordbruksprodukter har följt samma mönster där den eftertraktade majsen vänder upp och ner på erfarna handlares tumregler. Utvecklingen har gjort ”tail risk” till uttrycket på allas läppar i handlarrummen i New York, London, Houston, Singapore och Genève. Uttrycket syftar på händelser av låg sannolikhet som får stor inverkan på priset. Vi återkommer till detta under avsnittet om olja.
Makro
Året 2011 var året då kreditkrisen slog till Europa ordentligt. En efter en föll dominobrickorna: Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Italien. Obligationerna skenade, aktiemarknaden kollapsade och regeringar föll. Allt eskalerade till ett inferno efter att kreditkrisen legat och pyrt sedan sommaren 2007. Summa summarum så börjar det nu bli svårt att hålla isär alla krisfaktorer; upptåget av dåliga bostadslån i USA, överbelånade investmentbanker, globala obalanser, skuldkris och nu senast hotet mot Europas gemensamma valuta, euron.
Priset att försäkra ett lån till utvalda länder i Europa, här som CDS:er visar tydligt hur krisen eskalerat under året.
Ingen repris på 2008
Trots de stora problemen i euroområdet så ser vi inte någon repris av 2008 i antågande. Främsta skälet är att den övergripande situationen i världsekonomin inte ser ut som 2008.
Det sker en återhämtning i USA och det driver en stabilisering i världsekonomin. Kreditsituationen är betydligt värre i Europa nu än 2008 men betydligt bättre i USA och Asien. Därtill har tillväxtländerna varit snabba att byta fot under denna nedgång och penningpolitiska lättnader är redan i gång och ger ett välkommet stöd för exporten i OECD länderna.
En hård kreditåtstramning väntar däremot i Europa. En förutsättning för att ECB ska sträcka ut en hjälpande hand är att det blir ordning på statsfinanserna. Det kommer att ta tid och kräver budgetnerskärningar. Dessa nedskärningar kommer att öka pressen på de svagaste länderna. I USA är det främst företagens stora vinster som har överraskat positivt. Den svaga dollarn ger också stöd för amerikansk export. Den största skillnaden mot euroområdet är att trots stort budgetunderskott så har inte amerikanska regeringen straffats av obligationsplacerare och kan därför fortfarande låna billigt.
Råvarorna under 2011
Bäst och sämst 2011
Under året har vi skapat fyra handlade index som vart och ett representerar en korg med råvaror som i stora drag har liknande egenskaper. Snittpriset för såväl basoch ädelmetaller som energi och jordbruksprodukter har visserligen legat högre under 2011 än under 2010 men trenden under 2011 har varit nedåt.
Procentuell förändring under 2011 för utvalda råvaror
Energi
Råolja är det som handlats starkast under året som gått och Brent slutar upp 20 %. I dess bakvatten finner vi produkter som egentligen är rena derivat på råoljan, gasolja och bensin hör båda till toppen av årets lista.
Grupperar man energiprodukter som helhet i vårt Energi Index har gruppen dock bara stigit med 3 %. Förklaringen står att läsa i botten av årets lista. El har tappat 42 % under året i spåren av en mycket mild vinter med välfyllda vattenmagasin efter sommarens myckna regn. Att kärnkraften åter har varit en besvikelse har inte varit tillräckligt för att driva upp priset. 2010 steg el med hela 81 % och vi kan bara konstatera att det som går upp går också ner.
Ädelmetaller
Vad som aldrig tycks gå ner är däremot den mest ädla metallen av dem alla, guld. Efter fjolårets uppgång om 26 % så steg guldet med ytterligare 10 % under 2011. De övriga tre ädelmetallerna i vårt ädelmetallindex tappade alla och speciellt de mer industriellt använda platina och palladium, som föll med knappa 20 %. Ädelmetallindex slutade därmed året på blyga -5 %.
Basmetaller
Basmetallerna höll emot det negativa sentimentet i världsekonomin under sommaren men under några få dagar i september så föll de flesta med omkring 15-20 %. Vårt basmetallindex hamnar därmed i nedre delen av listan med -23 % under året. Basmetallerna är den sektor som har störst exponering mot Kina och efter en lång period av åtstramning som slutligen fick effekt och ledde till lägre tillväxt så har basmetallernas priser korrigerats.
Jordbruk
Jordbrukssektorn har fortsatt att präglas av urstark efterfrågan på majs, råvaran till mycket av USA:s etanolproduktion. Priserna ligger kvar på höga nivåer efter 2010 års uppgång om 49 % följt av 2011 år uppgång om 4 %. Årets spannmålsskörd har varit bland de historisk bästa runt om i världen. Trots det ligger priserna på höga nivåer, även om vete hittas bland förlorarna med -21 % efter 2010 års uppgång om 90 %. Förklaringen är helt enkelt ständigt ökande efterfrågan.
Energi
Olja
De två orden “tail risk” har dominerat oljemarknaden under slutet av 2011. Om 2011 var året då olja handlades relativt stabilt mellan 100 och 120 dollar, trots oron i Norra Afrika och mellanöstern, så kan 2012 bli mer händelsefullt.
Både bull och bear för oljan
Oljehandlare och investerare förbereder sig för en tuffare marknad år 2012. På ena sidan väger ökande oro för eurozonens kris och risker från spridningseffekter. På andra sidan väger fortsatt politisk oro i Mellanöstern. Om något av dessa orosmoment eskalerar så kommer det få dramatiska effekter på oljepriset under 2012. Ett tydligt tecken är att antalet optionskontrakt som ger avkastning långt ifrån dagens marknadspris har ökat dramatiskt.
Handlare tar alltså positioner för att priset antingen ska skena eller falla dramatiskt. Man köper ”vingarna”.
Antalet kontrakt för WTI olja december 2012 optioner med lösenpris långt ifrån marknadspris har tydligt ökat med skuldkrisen och oron i MENA.
I figuren ovan kan man tydligt se att riskerna på uppsidan har betraktats som större av marknaden fram till det att EMU krisen eskalerade i september och många skaffade säljoptioner. Därefter har riskerna för högre priser åter dragit ifrån efter oron kring Iran.
Antalet köpoptioner har stigit kraftigt sedan Frankrike, Tyskland och Storbritannien försöker förmå EU att verka för embargo mot Iran. Även på nedsidan finns det betydande risker som fått handlare att köpa säljoptioner, ett skydd mot lägre oljepriser. Det starkaste skälet till dessa positioner är att krisen i Europa kan leda till en ny global recession vilket skulle minska oljekonsumtionen och skapa ett överskott på marknaden. Under finanskrisen 2008- 09 så föll oljekonsumtionen för första gången sedan 1980 under två år i rad. Priset föll till 40 dollar och OPEC tvingades skära ner produktionen för att hejda prisfallet. Något liknande skulle kunna triggas av europakrisen. Vid sidan om svagare makroutveckling så väntas produktionen öka under början av 2012 då Irak ska öppna en ny exportterminal som ökar exporten med minst 500 000 fat om dagen. Högre utbud kan också räknas in från USA vars nyligen upptäckta skifferolja i North Dakota och Texas har skapat en ny våg av olja som väntas nå marknaden 2012.
Bortser man från extremhändelser med låg sannolikhet så ligger förväntningarna i marknaden för WTI olja omkring 100 dollar för 2012 och 109 dollar för Brent. Förbrukningen förväntas vara 1,0–1,2 miljoner fat om dagen jämfört med de 1,2 miljoner fat som förbrukades under 2011. Det finns flera faktorer som kan verka för högre priser. Antagandet bygger till exempel på att OPEC fortsätter att producera på nivåer kring nuvarande 3-års högsta (30 miljoner fat om dagen). Vidare antas att produktionen från Libyen och Nordsjön under 2012 åter kommer tillbaka till gamla nivåer. Dessa riskfaktorer är kända men det finns de mer extrema som har lägre sannolikhet men som skulle få priset att stiga ordentligt. Senaste tidens politiska oro i Ryssland, som är världens andra största oljeproducent, eller en attack av Israel mot Iran, som är världens tredje största exportör, är orosmoment som har styrka att få oljan att stiga mot 200 dollar.
El
Året har färgats av en het debatt om kärnkraftens vara eller icke vara i spåren av tsunamikatastrofen i Japan i mars månad. I Tyskland har opinionen vänt och landets 25 kärnkraftverk ska avvecklas till 2022. De första åtta verken stängdes redan under sommaren.
2011 var ner
Stängningen av tysk kärnkraft gav ett prispåslag direkt på elen men också ett indirekt påslag på kol då efterfrågan på fossila bränslen till kraftverk förväntades öka som substitut till kärnkraften. Därefter svängde prisbilden om med skuldkrisen under hösten och den nedåtgående trenden förstärktes av det onormalt varma vädret i hela Sverige. Samtidigt föll priserna på kol i spåren av skuldkrisen. Det påverkade marginalkostnaden för att producera el genom kolkraftverk, där dessutom priset på utsläppsrättigheter har fallit när stora industrier tvingats sälja av överskottsrätter inför nyåret. Industrier som har tvingats att skära ner produktionen i den vikande konjunkturen har blivit sittande med ett överskott av utsläppsrätter vilka har likviderats under senhösten.
Under hösten har också de klassiska parametrarna för den nordiska elmarknaden kommit i spel. Under hela 2010 hade vi ett stort underskott i vattenmagasin och snöreserver. Detta underskott har under 2011 omvänts till ett stort överskott. Priset har alltså tyngts av sämre efterfrågan på el orsakat av konjunkturen, lägre produktionskostnad från billigt kol och höga vattenreserver i snö och vattenmagasin.
2012 blir mer ner
Givet prisnivåerna före de senaste båda vargavintrarna och under förra finanskrisen så finns det ytterligare utrymme för priset att falla. Fokus under 2012 kommer säkerligen att ligga på balansen i vattenmagasinen, kolprisernas utveckling och vad som händer med systemet för utsläppsrättigheter i Europa. Ännu finns inga indikationer på att vädertrenden skulle slå om till kallare än normalt vilket gör att det nordiska terminspriset kommer att ligga under brytpunkten för när kolkraftverken kopplas på.
Kolproduktionen väntas öka i Sydafrika under 2012. Indonesien och Australien som är de övriga viktiga exportörerna till Europa har varit förskonade från naturkatastrofer som hindrat exporten de senaste åren. Kina är den största konsumenten av kol från dessa exportörer men med den lägre tillväxten i Kina torde inte landet driva priserna lika kraftigt.
En inbromsning i EMU gör också att det förväntas råda ett överskott av utsläppsrätter under 2012 vilket kommer pressa prisbilden på utsläppsrätterna.
Basmetaller
Vad som kan vara förvånande är att alla basmetallerna slutade på högre årsmedel 2011 än vad de noterades till under 2010. Basmetallerna har åter visat sig vara sencykliska och givit en bra riskspridning för investerare. En jämförelse mellan dagens priser och de som började året ger dock en annan, mer nyanserad bild av året som gick.
Året med tre faser
Året började med att den rostfria stålproduktionen fick andan i halsen när nickel skenade med nära 20 % under årets första 6 veckor. Trenden för basmetallera bröts dock lika snabbt och årets 7 första månader handlades volatilt men i princip trendlöst. I månadsskiftet juli/augusti var basmetallerna på samma nivåer som vid årets början. Fas 2 började den andra augusti då pessimistisk ekonomisk data släpptes som bland annat visade att inköpschefsindex i USA föll från expansiva 55,3 i juni till 50, 9 i juli. Makrodata fick basmetallerna att korrigeras med ca 10 %. Den 21:a september började den tredje fasen och även den med en fallande pristrend. Fallet började med ett ras efter IMFs rapport samma dag som reviderade ner global tillväxt för 2011 och 2012 och varnade för att USA och Europa kunde falla ner i recession.
Året 2011 bjöd på tre faser för basmetallerna. Sidledes följt av två perioder inledda med kraftiga ras.
Marknaden för basmetaller har påverkats av att Kina har tagit av metall i lager, speciellt för koppar. Utöver det har det funnits oro över att myndigheternas åtstramningar för att minska inflationen och problemen i hussektorn skulle få den urstarka tillväxten vi vant oss vid de senaste åren att blekna. Detta har också delvis skett och myndigheterna har bytt fot – från åtstramning till viss expansiv politik. Vi förväntar oss dock inga infrastrukturella stimulansprogram liknande de som kom under 2009 och som då lyfte basmetallerna till höga nivåer på rekordtid efter förra finanskrisen.
Vad ska 2012 bjuda?
Konsumtionen av basmetaller låg kvar på höga nivåer under årets första nio månader. Därefter har de flesta indikatorerna för metallkonsumtion pekat nedåt. Företag som befinner sig långt ut i bearbetningskedjan lär vänta på några månader med bra ekonomisk data före de börjar öka produktionen och bygga upp lagercykel igen. Då Kina står för mellan 40 och 50 % av efterfrågan för de flesta basmetaller är landet naturligtvis en nyckelfaktor. Vi tror att den starka tillväxten fortsätter även om vägen kantas av utmaningar. Bearbetningen av metall i lager torde ha kommit till sitt slut och vi stärks i tron att kinesiska bolag har återvänt till marknaden genom de senaste importsiffrorna som visar på rekordnivåer av metallimport till Kina. Mönstret ser alltså ut att upprepa sig – Kina köper när priserna kommit ner.
Så här långt har den enda reaktionen från producenterna på de lägre priserna handlat om att högkostnadsproduktion i Kina av aluminium och nickel fått stänga ner. På rådande nivåer förväntar vi oss inte att övriga världen kommer att stänga ner någon produktion. Risken är alltså att det kommer råda överskott på marknaden under första halvåret 2012. Om 2011 var året då vi fick se första halvårets uppgångar raderas under andra halvåret så tror vi att 2012 kommer bli tvärt om. Basmetallerna kommer vända upp under andra halvåret och sluta klart högre än de slutade 2011.
Aluminium
Efterfrågan i Kina har minskat under Q4 2011. Det är framför allt exportmarknaden som vikit på grund av den sämre konjunkturen i USA och Europa. I Kina märks också lägre efterfrågan från den svagare husbyggnationen tillsammans med mindre produktion av vitvaror. Kina har under året tagit av lager och aluminiumlagret på Shanghaibörsen har fallit med 57 % under 2011.
Koppar
Koppar har korrelerat väl med Kinas inköpschefsindex under året. Gruvproduktionen fortsätter att vara problematisk och balansen mellan utbud och efterfrågan är ansträngd. En mattare efterfrågan kompenseras av gruvornas problem att öka produktionen och vi förväntar oss fortsatt höga priser
Nickel
Lagren av Nickel på LME har minskat med 33 % under året. Prisfallet på nickel kommer främst från en mattare efterfrågan från tillverkningen av rostfritt stål. Denna kan fortsätta en bit in i Q1 2012 men sedan förväntar vi oss att nickel vänder upp. Nickel är lågt prisat i förhållande till produktionskostnaden och vi tror på högre priser under 2012.
Zink
Till skillnad från kopparproduktionen så går det bra för zinkgruvorna. Produktionen ökar och marknaden väntas vara lika väl försörjd under 2012 som den var under 2011. Den rikliga produktionen har gjort zink väldigt exponerad mot den osäkra utvecklingen av världsekonomin. Zink har utvecklats mycket svagare än övriga basmetaller under de senaste åren. LME lagren har växt med 17 % under året som gick.
Tenn
I början av 2012 kommer säkert skuldkrisen att lägga sorti på prisutvecklingen. Producenter i Bangka regionen i Indonesien har lagt exportstopp under 2011 i ett försök att hålla uppe priserna.
Viss lageruppbyggnad av tenn kommer att ske i Japan när elektronikindustrin där återhämtar sig från jordbävningen men det är svårt att säga om det kommer att driva priset.
Bly
Bilproduktionen i Kina har drivit blyutvecklingen under 2009 och 2010. Under 2011 så har den avmattande bilproduktionen fått effekt på blypriset och det ser inte mer positivt ut för 2012. I väst drivs blykonsumtionen enbart av ersättning av gamla batterier medan nya bilar i Kina fortfarande förses med blybatterier. Lagret på LME har växt med 70 % under 2011 och indikerar ett stort överskott som kommer att vara även under 2012.
Ädelmetaller
Guld och silver har stått i fokus under året då de båda ädla metallerna handlades till ovanligt höga nivåer. Guld klättrade 10 % och vi kan räkna in det elfte året i rad med stigande guldpris. Guld har på de elva åren slagit de flesta placeringar i andra råvaror eller aktieindex.
Silver har åkt berg och dalbana och både berikat och bedrövat investerare. De mer industriellt exponerade palladium och platina handlades jämförelsevis stillsamt fram till raset i september. Året slutade dock i moll för ädelmetallerna. Guld föll till sex månaders lägsta 1 531 dollar efter att nått sitt nominella rekord på 1 920 dollar i början av september.
Guld och silver har fått guldstjärna för god avkastning av den som sålde tidigt
Guldets trend har vänt ner
Under december tror vi att investerare sålt guld som en del i flykt mot kontanter inför årsskiftet. Investerare hade också mer utrymme att sälja ädelmetaller med vinst än vad man hade från placeringar i basmetaller. Det är hursomhelst alldeles för tidigt att säga att topparna ligger bakom oss, speciellt som marknadssamband mellan räntor och valutor ser svåra ut under 2012. Guldfrälsta investerare ser guld som ett skydd mot inflation och ett skydd mot att valutorna tappar i värde. Med de egenskaperna så attraherar guld när det råder inflation och stagnerande tillväxt.
Silver har krävt nerver av stål
Silver har haft två chockerande fall under året och tappat till knappt 30 dollar idag från en topp på knappt 50 dollar. Rädslan för eurokrisen har drivit investerare mot likvida placeringar och investerare har minskat sina silverpositioner både på COMEX och i fysiska ETF:er. Innehaven i ETF:er minskade från 19 300 ton till 17 155 ton under två månader.
Silver används till 60 % i industrin och med sämre tillväxtutsikter kombinerat med god lönsamhet i gruvproduktionen av silver så kommer 2012 bli ett år med stort fysiskt överskott av metallen. Investerarnas intresse måste alltså kompensera för den sämre industriella efterfrågan om priserna ska komma upp igen.
Palladium och Platina kan bli intressant
Precis som för guld och silver så har palladium och platina tappat i värde i takt med att investerare har sålt av ETF-innehav under hösten. Mellan 80 och 90 % av efterfrågan kommer från industrin, huvudsakligen från fordonstillverkning där palladium och platina ingår i katalysatorer. Palladiumutbudet ökade under 2011 då ryska regeringen sålde ut stora mängder palladium från lager. Under 2012 förväntar vi oss istället att det kommer råda brist på palladium som mestadels används i bensinmotorer. Platina däremot förväntas finnas i överskott. Platina används i dieselmotorer och är därmed exponerat mot den europeiska skuldkrisen då Europa är världens största marknad för katalysatorer till dieselbilar.
Jordbruk
Priserna på spannmål och oljeväxter var väldigt volatila under det gångna året. Majsen i Chicago avslutade året på plus drygt 4 procent, medan vetet backade med omkring 20 procent i både Chicago och Paris. Sojabönorna stängde vid årets slut ned drygt 12 procent.
Speciellt prisdrivande under året har den amerikanska majsen varit, vars låga lagernivå gjort marknaden extra känslig för produktionsstörningar. Majsen konkurrerar med vetet som fodergröda och med sojabönorna om areal, vilket gjort att majsen påverkat de andra två stora grödorna hela året. Av stor betydelse för prisbilden fick som väntat även Rysslands kraftiga återkomst på exportmarknaden för vete, vilket tillsammans med överlag goda skördar runt om i världen pressade priserna under det senare halvåret. Torrt väder i främst Argentina, som följt med oss in även i år 2012, fick dock priserna att återhämta en stor del av tidigare nedgång. Helt klart påverkades priserna i hög grad även av ekonomiska problem i inte minst EU och USA, med stora prisfall främst i september som följd.
Majs var uppe på +27 % före septemberfallet sänkte hela jordbrukssektorn
Vete har varit årets rys(s)are
Vetet handlades under året inom ett brett intervall, $ 5,74-8,86 per bushel i Chicago och € 178,50-278,50 per ton i Paris. Vetet påverkades under året mycket av prisutvecklingen på den amerikanska majsen, men även av flera faktorer direkt kopplat till vetet. Torrt väder under våren i Europa gav press uppåt på priserna, men när väl skörden kom igång visade sig volymerna bli högre än väntat vilket fick priserna att backa. Den absolut viktigaste händelsen för vetet var den starka återkomsten på exportmarknaden för de forna sovjetländerna Ryssland, Ukraina och Kazakstan. Den ryska veteskörden uppgick till drygt 56 miljoner ton, jämfört med omkring 42 miljoner ton under år 2010. Som vanligt erbjöd dessa länder vete till väldigt konkurrenskraftiga priser, vilket tillsammans med höga skördar även i bland annat Argentina och Australien satte press nedåt på vetepriserna. Trots en väldigt god tillgång på vete världen över fick torkan i Argentina, vilken främst drabbat majsen, under årets sista veckor priset att återhämta sig kraftigt med en uppgång på omkring 13 procent.
Stigande priser trots rekordras
Majsen i Chicago handlades under året i ett intervall på $ 5,79-7,87 per bushel, med stor påverkan inte minst från värmebölja i stora delar av USA. Flera viktiga majsproducerande delstater upplevde sin torraste juli månad på över 50 år. Från höga nivåer föll majspriserna under september månad som följd av ökad oro för finanskris i EU i kombination med uppjusterade amerikanska lagernivåer, prisfallet blev det största under en enskild månad sedan år 1959. Efter viss återhämtning fortsatte priserna att vara under press som följd av minskadefterfrågan på grund av ökad konkurrens från billigare fodervete samt majs från främst Argentina och Ukraina. De höga förväntningarna på kommande skörd under 2012 i Sydamerika gav ytterligare press. Det ändrades dock under slutet av december med torrt väder och skördeprognoser nedjusterade med uppemot 20 procent för 2012 i Argentina och då vände majsen snabbt upp igen.
Oregelbunden efterfrågan från Kina på soja
Priset på sojabönor i Chicago handlades under året i ett intervall på $ 11,00-14,51 per bushel.
Även sojabönorna påverkades negativt av det varma vädret i USA under främst juli månad, dock ej i samma utsträckning som majsen. Varierande prognoser angående amerikansk skördenivå samt oregelbunden efterfrågan från Kina fick priserna att pendla kring nivån $ 13,00-14,00 per bushel ända tills slutet av augusti. Därefter föll priserna kraftigt som följd av ökad oro för ekonomin i främst EU och USA men även på grund av frågetecken angående den kinesiska ekonomin. Press nedåt gav även höga förväntningar på den kommande sydamerikanska sojaskörden, vilket precis som för majsen nu reviderats ned.
Sojabönorna befann sig dock i ett senare utvecklingsstadium än majsen och läget var vid slutet av året ännu inte särskilt kritiskt, likväl följde priset på sojabönor med majsen upp och noterades upp nästan 10 procent under årets sista två veckor.
[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Ansvarsbegränsning
Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.
Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.
Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.
Analys
Not below USD 70/b and aiming for USD 80/b

Saudi Arabia again reminded the global oil market who is king. Oil price is ticking carefully upwards today as investors are cautious after having burned their fingers in the production cut induced rally to (almost) USD 90/b which later faltered. We expect more upside price action later today in the US session. The 1 m b/d Saudi cut in July is a good tactic for the OPEC+ meeting on 4-6 July. Unwind if not needed or force all of OPEC+ to formal cut or else….Saudi could unwind in August. The cut will unite Saudi/Russia and open for joint cuts if needed. I.e. it could move Russia from involuntary reductions to deliberate reductions

Adjusting base-lines and formalizing and extending May cuts to end of 2024. OPEC+ this weekend decided to extend and formalize the voluntary agreement of cuts in May. These cuts will now be and overall obligation for the group to produce 40.5 m b/d on average in 2024 (not including natural gas liquids). There were some adjustments to reference production levels where African members got lower references as they have been unable to fill their quotas. UAE on the other hand got a 200 k b/d increase in its reference production level to match actual capacity increases. It was also a discussion of whether to change the baseline for Russia’s production. But these changes in baselines won’t make any immediate changes to production.
Unilateral cut of 1 m b/d by Saudi in July. The big surprise to the market was the unilateral 1 m b/d cut of Saudi Arabia for July. To start with it is for July only though it could be extended. The additional cut will
1) Make sure the oil price won’t fall below 70
2) Prevent inventories from rising
3) Help prevent capex spending in upstream oil and gas globally is not getting yet another trough
4) Make for a great tactical negotiation setup for next OPEC+ meeting on 4-6 July
a) If the 1 m b/d July cut is unnecessary, then it will be un-winded for August
b) If it indeed was needed then Saudi can strong-arm rest of OPEC+ to make a combined cut from August. Else Saudi could revive production by 1 m b/d from August and price will fall.
5) It is roughly aligning actual production by Russia and Saudi Arabia. Actually it is placing Saudi production below Russian production. But basically it is again placing the two core OPEC+ members on equal footing. Thus opening the door for combined Saudi/Russia cuts going forward if needed.
Saudi produced / will produce /Normal production:
April: 10.5
May: 10.0
June: 10.0
July: 9.0
Normal prod: 10.1
Oil price to strengthen further. Especially into the US session today. We expect crude oil prices to strengthen further and especially into the US session today. Price action has been quite careful in response to the surprise 1 m b/d cut by Saudi Arabia so far today. Maybe it is because it is only for one month. But mostly it is probably because the market in recent memory experienced that the surprise cut for May sent the Dated Brent oil price to USD 88.6/b in mid-April before it again trailed down to almost USD 70/b. So those who joined the rally last time got burned. They are much more careful this time around.
USD 80/b is the new USD 60/b and that is probably what Saudi Arabia is aiming for. Not just because that is what Saudi Arabia needs but also because that is what the market needs. We have seen a sharp decline in US oil rig count since early December last year and that has taken place at an average WTI price of USD 76/b and Brent average of USD 81/b. Previously the US oil rig count used to expand strongly with oil prices north of USD 45/b. Now instead it is declining at prices of USD 75-80/b. Big difference. Another aspect is of course inflation. US M2 has expanded by 35% since Dec 2019 and so far US CPI has increased by 17% since Dec 2019. Assume that it will rise altogether by 30% before all the stimulus money has been digested. If the old oil price normal was USD 60/b then the new should be closer to USD 80/b if adjusting for a cumulative inflation increase of 30%. But even if we just look at nominal average prices we still have USD 80/b as a nominal average from 2007-2019. But that is of course partially playing with numbers.
Still lots of concerns for a global recession, weakening oil demand and lower oil prices due to the extremely large and sharp rate hikes over the past year. That is the reason for bearish speculators. But OPEC+ has the upper hand. This is what we wrote recently on that note: ”A recession is no match for OPEC+”
Aligning Saudi production with Russia. Russian production has suffered due to sanctions. With a 1 m b/d cut in July Saudi will be below Russia for the first time since late 2021. Russia and Saudi will again be equal partners. This opens up for common agreements of cuts. Reduced production by Russia since the invasion has been involuntary. Going forward Russia could make deliberate cuts together with Saudi.

Short specs in Brent and WTI at 205 m barrels as of Tuesday last week. They will likely exit shorts and force the oil price higher.

Long vs. Short specs in Brent and WTI at very low level as of Tuesday last week. Will probably bounce back up.

US oil rig count has declined significantly since early Dec-2022 at WTI prices of USD 76/b and Brent of USD 81/b (average since Dec-2022).

Historical oil prices in nominal and CPI adjusted terms. Recent market memory is USD 57.5/b average from 2015-2019. But that was an extremely bearish period with booming US shale oil production.

Analys
A recession is no match for OPEC+

History shows that OPEC cuts work wonderfully. When OPEC acts it changes the market no matter how deep the crisis. Massive 9.7 m b/d in May 2020. Large cuts in Dec 2008. And opposite: No-cuts in 2014 crashed the price. OPEC used to be slow and re-active. Now they are fast and re-active. Latest cut indicates a ”reaction-function” with a floor price of USD 70/b. Price could move lower than that in May, but JMMC meeting on 4 June and full OPEC+ meeting on 5-6 July would then change the course. Fresh cuts now in May will likely drive market into deficit, inventory draws, stronger prices. Sell-offs in May should be a good buying opportunities

Production cuts by OPEC+ do work. They work wonderfully. Deep cuts announced by OPEC in December 2008 made the oil price bottom at USD 33.8/b on Christmas Eve. That is USD 48.3/b adj. for CPI. The oil price then collapsed in 2014 when it became increasingly clear during the autumn that OPEC would NOT defend the oil price with confirmation of no-cuts in December that year. The creation of OPEC+ in the autumn of 2016 then managed to drive the oil price higher despite booming US shale oil production. A massive 9.7 m b/d cut in production in May 2020 onward made the oil price shoot higher after the trough in April 2020.
Historical sequence pattern is first a price-trough, then cuts, then rebound. This history however points to a typical sequence of events. First we have a trough in prices. Then we get cuts by OPEC(+) and then the oil price shoots back up. This probably creates an anticipation by the market of a likewise sequence this time. I.e. that the oil price first is going to head to USD 40/b, then deep cuts by OPEC+ and then the rebound. If we get an ugly recession.
But OPEC+ is faster and much more vigilant today. Historically OPEC met every half year. Assessed the situation and made cuts or no cuts in a very reactive fashion. That always gave the market a long lead-time both in terms of a financial sell-off and a potential physical deterioration before OPEC would react.
But markets are faster today as well with new information spreading to the world almost immediately. Impact of that is both financial and physical. The financial sell-off part is easy to understand. The physical part can be a bit more intricate. Fear itself of a recession can lead to a de-stocking of the oil supply chain where everyone suddenly starts to draw down their local inventories of crude and products with no wish to buy new supplies as demand and prices may be lower down the road. This can then lead to a rapid build-up of crude stocks in the hubs and create a sense of very weak physical demand for oil even if it is still steady.
Deep trough in prices is possible but would not last long. Faster markets and faster OPEC+ action means we could still have a deep trough in prices but they would not last very long. Oil inventories previously had time to build up significantly when OPEC acted slowly. When OPEC then finally made the cuts it would take some time to reverse the inventory build-up. So prices would stay lower for longer. Rapid action by OPEC+ today means that inventories won’t have time to build up to the same degree if everything goes wrong with the economy. Thus leading to much briefer sell-offs and sharper and faster re-bounds.
OPEC+ hasn’t really even started cutting yet. Yes, we have had some cuts announced with 1.5 m b/d reduction starting now in May. But this is only bringing Saudi Arabia’s oil production back to roughly its normal level around 10 m b/d following unusually high production of 11 m b/d in Sep 2022. So OPEC+ has lots of ”dry powder” for further cuts if needed.
OPEC reaction function: ”USD 70/b is the floor”. The most recent announced production cut gave a lot of information. It was announced on 2nd of April and super-fast following the 20th of March when Dated Brent traded to an intraday low of USD 69.27/b.
JMMC on 4 June and OPEC+ meeting on 5-6 July. Will cut if needed. OPEC+ will now spend the month of May to assess the effects of the newest cuts. The Joint Ministerial Monitoring Committee (JMMC) will then meet on 4 June and make a recommendation to the group. If it becomes clear at that time that further cuts are needed then we’ll likely get verbal intervention during June in the run-up to 5-6 July and then fresh cuts if needed.
Oil man Biden wants a price floor of USD 70/b as well. The US wants to rebuild its Strategic Petroleum Reserves (SPR) which now has been drawn down to about 50%. It stated in late 2022 that it wanted to buy if the oil price fell down to USD 67 – 72/b. Reason for this price level is of course that if it falls below that then US shale oil production would/could start to decline with deteriorating energy security for the US. Latest signals from the US administration is that the rebuilding of the SPR could start in Q3-23.
A note on shale oil activity vs. oil price. The US oil rig count has been falling since early December 2022 and has been doing so during a period when the Dated Brent price has been trading around USD 80/b.
IMF estimated social cost-break-even oil price for the different Middle East countries. As long as US shale oil production is not booming there should be lots of support within OPEC+ to cut production in order to maintain the oil price above USD 70/b. Thus the ”OPEC+ reaction-function” of a USD 70/b floor price. But USD 80/b would even satisfy Saudi Arabia.

US implied demand and products delivered is holding up nicely YoY and on par with 2019. So far at least. Seen from an aggregated level.

Total US crude and product stocks including SPR. Ticking lower. Could fall faster from May onward due to fresh cuts by OPEC+ of 1.5 m b/d

An oil price of USD 95/b in 2023 would place cost of oil to the global economy at 3.3% of Global GDP which is equal to the 2000 – 2019 average.

Analys
Mixed signals on demand but world will need more oil from OPEC but the group is cutting

A world where OPEC(+) is in charge is a very different world than we are used to during the ultra-bearish 2015-19 period where US shale AND offshore non-OPEC production both were booming. Brent averaged USD 58/b nominal and USD 70/b in real terms that period. The Brent 5yr contract is trading at USD 66/b nominal or USD 58.6/b in real-terms assuming no market power to OPEC+ in 2028. Could be, but we don’t think so as US Permian shale is projected by major players to peak next 5yrs. When OPEC(+) is in charge the group will cut according to needs. For Saudi that is around USD 85/b but maybe as high as USD 97/b if budget costs rise with inflation

No major revisions to outlook by the IEA last week in its monthly Oil Market Report.
Total demand to rise 2 m b/d, 90% of demand growth from non-OECD and 57% from Jet fuel. Total demand to rise by 2 m b/d YoY to 101.9 m b/d where 90% of the gain is non-OECD. Jet fuel demand to account for 57% of demand growth as global aviation continues to normalize post Covid-19. Demand for 2022 revised down by 0.1 m b/d and as a result so was the 2023 outlook (to 101.9 m b/d). Non-OPEC supply for 2023 was revised up by 0.1 m b/d. Call-on-OPEC 2023 was reduced by 0.2 m b/d as a result to 29.5 m b/d. Call-on-OPEC was 28.8 m b/d in Q4-22. The group produced 28.94 m b/d in Mar (Argus).
World will need more oil from OPEC. Call-on-OPEC to rise 1.6 m b/d from Q4-22 to Q4-23. IEA is forecasting a call-on-OPEC in Q4-23 of 30.4 m b/d. The world will thus need 1.6 m b/d more oil from OPEC YoY in Q4-23 and 0.46 m b/d more than it produced in March. Counter to this though the OPEC group decided to cut production by 1 m b/d from May to the end of the year. So from May onward the group will produce around 28 m b/d while call-on-OPEC will be 29.1 m b/d, 30.3 m b/d and 30.4 m b/d in Q2,3,4-23.
If the IEA is right about demand then the coming OPEC cuts should drive inventories significantly lower and oil prices higher.
But the market doesn’t quite seem to buy into this outlook. If it had then prices would have moved higher. Prices bumped up to USD 87.49/b intraday on 12 April but have since fallen back and Brent is falling back half a percent today to USD 85.9/b.
Market is concerned for declining OECD manufacturing PMI’s. It is of course the darkening clouds on the macro-sky which is making investors concerned about the outlook for oil products demand and thus crude oil demand. Cross-currents in global oil product demand is making the situation difficult to assess. On the one hand there are significant weakening signals in global diesel demand along with falling manufacturing PMIs. The stuff which makes the industrial world go round. Manufacturing, trucking, mining and heavy duty vehicles all need diesel. (Great Blbrg story on diesel here.) Historically recessions implies a cyclical trough in manufacturing activity, softer diesel demand and falling oil prices. So oil investors are naturally cautious about buying into the bull-story based on OPEC cuts alone.
Cross-currents is making demand growth hard to assess. But the circumstances are much more confusing this time around than in normal recession cycles because: 1) Global Jet fuel demand is reviving/recovering post Covid-19 and along with China’s recent reopening. IEA’s assessment is that 57% of global demand growth this year will be from Jet fuel. And 2) Manufacturing PMIs in China and India are rising while OECD PMIs are falling.
These cross-currents in the demand picture is what makes the current oil market so difficult to assess for everyone and why oil prices are not rallying directly to + USD 100/b. Investors are cautious. Though net-long specs have rallied 137 m b to 509 m b since the recent OPEC cuts were announced.
The world will need more oil from OPEC in 2023 but OPEC is cutting. The IEA is projecting that non-OPEC+ supply will grow by 1.9 m b/d YoY and OPEC+ will decline by 0.8 m b/d and in total that global supply will rise 1.2 m b/d in 2023. In comparison global demand will rise by 2.0 m b/d. At the outset this is a very bullish outlook but the global macro-backdrop could of course deteriorate further thus eroding the current projected demand growth of 2 m b/d. But OPEC can cut more if needed since latest cuts have only brought Saudi Arabia’s production down to its normal level.
OPEC has good reasons to cut production if it can. IEA expects global oil demand to rise 2 m b/d YoY in 2023 and that call-on-OPEC will lift 1.6 m b/d from Q4-22 to Q4-23. I.e. the world needs more oil from OPEC in 2023. But OPEC will likely produce closer to 28 m b/d from May to Dec following latest announced production cuts

Market has tightened with stronger backwardation and investors have increased their long positions

Net long specs in Brent + WTI has bounced since OPEC announcement on coming cuts.

Saudi Arabia’s fiscal cost-break-even was USD 85/b in 2021 projected the IMF earlier. Don’t know when it was projected, but looks like it was before 2020 and thus before the strong rise in inflation. If we add 15% US inflation to the 2021 number we get USD 97/b. Inflation should lift budget costs in Saudi Arabia as it is largely a USD based economy. Though Saudi Arabia’s inflation since Q4-19 is reported as 8% to data while Saudi cost-of-living-index is up by 11%. Good reason for Saudi Arabia to cut if it can cut without loosing market share to US shale.

Adjusting for inflation both on a backward and forward basis. The 5yr Brent price is today at USD 66.3/b but if we adjust for US 5yr inflation it is USD 58.6/b in real terms. That is basically equal to the average Brent spot price from 2015-2019 which was very bearish with booming shale and booming offshore non-OPEC. Market is basically currently pricing that Brent oil market in 5yrs time will be just as bearish as the ultra-bearish period from 2015-2019. It won’t take a lot to beat that when it comes to actual delivery in 2028.

Nominal Brent oil prices and 5yr Brent adj. for 5yr forward inflation expectations only

ARA Diesel cracks to Brent were exceptionally low in 2020/21 and exceptionally high in 2022. Now they are normalizing. Large additions to refining capacity through 2023 will increase competition in refining and reduce margins. Cuts by OPEC+ will at the same time make crude oil expensive. But diesel cracks are still significantly higher than normal. So more downside before back to normal is achieved.

-
Nyheter3 veckor sedan
Lundin-familjen har sålt allt i Africa Oil
-
Nyheter2 veckor sedan
Dansk kärnkraft ska producera 1 miljon ton koldioxidfritt gödningsmedel per år i Indonesien
-
Nyheter3 veckor sedan
Guldpriset nära sin högsta nivå någonsin
-
Nyheter4 veckor sedan
Koppar gynnas av den gröna omställningen
-
Nyheter2 veckor sedan
Ryssland förstör Saudiarabiens oljeförsäljning i Asien
-
Nyheter3 dagar sedan
Exxon Mobil ska dubbla utvinningen av olja från skifferfälten med teknisk utveckling
-
Nyheter3 veckor sedan
Priset på olivolja det högsta någonsin
-
Nyheter1 vecka sedan
Så ser planen ut för ny kärnkraft i Sverige enligt Vattenfall