Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 2

Publicerat

12 år sedan

den

14 januari, 2012

I detta det första veckobrevet för 2012 om marknaderna för jordbruksprodukter. Årets första dagar har varit avvaktande och det är först i och med gårdagens WASDE-rapport från USDA och den kvartalsvisa sådd- och lagerstatistiken, som kalenderåret börjar. Som vanligt så här års är det på södra halvklotet det sker saker.

La Niña har återkommit och drivit upp spannmålspriserna, men ensembleprognosen från NOAA indikerar att La Niña har nått sin kulmen. Väderleksrapporter t ex på brasilianska tv-kanalen Canal Rural visar ganska mycket regn i torkdrabbade södra Brasilien (och norra Argentina).

Ryssland har lyckats hämta sig med besked från torkkatastrofen år 2010. Vi tror året kommer att innebära sjunkande priser på spannmål. För veteodlare erbjuder också Chicago-terminerna ett attraktivt contango för den som vill sälja och prissäkra årets skörd.

Vete

För att summera 2011 års prisrörelser på vete, kan vi konstatera att kvarnvetet på Matif noterar en nedgång sedan förra årets början med 50,00 eur/t (minus 19.8%). Det högsta stängningspriset under året på 278.50 eur/t noterades i februari och det lägsta stängningspriset under året var 178.50 eur/t i slutet av november.

Fodervete på LIFFE London presterade ännu något sämre med en nedgång på 46.75 GBP/t (minus 23.5%) sedan förra årets början. Det högsta stängningspriset under 2011 blev 217.50 GBP/t och noterades i april och det lägsta stängningspriset låg på 141.00 GBP/t och noterades i december.

Det amerikanska vetet på CBOT har klarat sig något bättre i jämförelse med det europeiska och ”bara” fallit med 141 1/2 cent (-18%) sedan förra årets början. Det högsta stängningspriset på 886 cent noterades i februari och det lägsta stängningspriset på 573 ½ cent noterades i mitten på december.

2011 var också året då rapporter om rekordskördar duggade tätt, bl a från Australien, Kazakstan, Indien och Kina. I Indien estimerar man nu en ännu högre skörd för 2012 än förra årets rekordskörd på 85.93 miljoner ton till följd av ökad areal och fördelaktigt väder. Skörden där börjar om 2-3 månader.

Sedan förra veckobrevet i mitten av december har priset på vete vänt uppåt. Detta är orsakat av en ökande oro för torka i Sydamerika (framförallt Argentina), som har drivit upp priserna på majs och sojabönor och gett support till vetet men också på grund av torka i delar av USA och Östeuropa. Framförallt Ukraina har drabbats hårt av detta och där räknar man med en betydligt lägre skörd i år.

Ur ett politiskt perspektiv säger regeringen i Ukraina att de trots detta inte kan se någon anledning till höjda brödpriser under 2012, vilket troligtvis hänger samman med att det är parlamentsval i oktober. En svagare euro har också gjort det europeiska vetet mer konkurrenskraftigt på exportfronten, det senaste beviset på det var i fredags då Frankrike knep nya marknadsandelar då Egyptens GASC köpte 240 000 ton vete varav hälften franskt (andra halvan fördelades mellan Ukraina och Ryssland / Kazakstan).

Enligt Rysslands jordbruksminister var förra året en milstolpe inom den ryska jordbrukssektorn då man nu har uppfyllt målet att vara självförsörjande på spannmål, socker, raps, potatis och fjäderfäproduktion. De räknar också med att inom loppet av 2-3 år ska även den ryska produktionen av fläsk att uppfylla det kravet. Danmark lär påverkas negativt, då en stor del av Danmarks produktion gått till ryska konsumenter.

Ryssland lyckades också övervinna följderna av det tidigare årets torka och kraftigt öka produktionen av sina viktigaste grödor. Spannmålsskörden uppgick till 92 miljoner ton, en ökning med över 50% från året innan. Fram till årsskiftet har Ryssland exporterat ca 17 miljoner ton spannmål, varav ca 14 miljoner ton vete.

Prognosen för 2011/12 är en export på 25 miljoner ton, men takten brukar avta något under denna årstid bla på grund av logistikproblem.

Men även om Ryssland drar i bromsen för export vid 25 miljoner ton så finns det andra som mer än gärna tar vid, Kazakstan t.ex.

Nedan ser vi kursdiagrammet för novemberkontraktet på Matif.

Det var inte bara WASDE-rapporten som släpptes idag, utan också kvartalsvisa lager i USA och höstevetesådden i USA. Lagerstatistiken överskuggades av WASDE-statistiken, men höstsådden hade stor effekt. Nedan ser vi sådden i miljoner acres. Totalt sett har arealen ökat med 2.5%. White wheat minskar, medan SRWW (Chicagosorten) ökar med 7.7% och Kansas City-sorten HRWW ökar med 2.2%.

Plantingsrapporten i sig var klart negativ för prisutvecklingen, men WASDE-statistiken som vi ska gå vidare till nu, var också negativ. Nedan ser vi först tabellen för global produktion.

Vi ser att global produktion justerades upp med 2.5 mt. Det är främst i FSU (Kazakstan) med 1.5 mt och Brasilien med 0.8 mt som produktionen blivit högre än vad man trodde i december. Global konsumtion ökade också, med 1.2 mt, och en stor del av det sker i just Kazakstan, vilket förklarar varför utgående lager i FSU inte förändras med bara +0.23 mt.

Australiens export väntas bli något lägre, vilket innebär att lagren ökar. Totalt sett visade WASDE högre utgående lager, dvs mer av samma trend som i höstas.

Nedan ser vi terminskurvan för Chicagovete och Matif nu och för en vecka sedan. De ”feta” kurvorna är de aktuella. De ”smala” är förra veckans. Det fortsätter att vara ”backwardation” på Matif, dvs terminspriserna för längre löptid är lägre än för korta. I USA är det däremot ”contango”, högre terminspriser ju längre ut i tiden man kommer. Det är lagringskostnaden som orsakar contangot. Notera att priserna är mycket lägre nu (efter WASDE) än de var för 7 dagar sedan.

Vi fortsätter att tro på en nedgång i vetepriset under året.

Maltkorn

Maltkornsmarknaden har behållit sin styrka relativt andra spannmål med novemberleverans på Matif på 242 euro per ton.

Potatis

Priset på potatis har fortsatt att stiga, för leverans nästa år (av sommarens skörd).

Majs

WASDE justerade upp global produktion något. Argentinas produktion sänktes med 3 mt till 26 mt. Det beror på den svåra torkan där. Däremot lämnade USDA Brasiliens skörd oförändrad på 61 mt. Skörden justerades dock upp i USA, något i EU och framförallt i FSU (fd Sovjetunionen, närmare bestämt i Ukraina).

Exporten sänktes med 1.5 mt för Argentina, men höjdes för USA. Nedan ser vi att globala utgående lager väntas bli 1 mt högre än man trodde i december. Vi noterar att Kina väntas notera högre utgående lager.

3 mt lägre skörd i Argentina orsakades av torkan där. Med WASDE för januari nu bakom oss – och ett motsvarande stort prisfall, är det vädret i Sydamerika som står i fokus. Torka i Argentina och södra Brasilien talas mycket om, men vad handlar det om, egentligen?

Majs odlas i norra delarna av Argentina. Ca 20% av skörden sker i delstaten Buenos Aires och något mindre i Cordoba, något åt nordöst från BA. De rapporter som finns säger att torkan är svårast just i delstaten Buenos Aires. Nederbördsstatistik finns för flygplatser och för att inte få ett utpräglat kustklimat som för Buenos Aires flygplats, när det mesta odlas betydligt längre in i delstaten, så kan man istället studera nederbörden vid staden Cordobas flygplats. Förhoppningsvis är detta något mer representativt för hur det regnar över majsfälten.

Nedan ser vi ackumulerad nederbörd från odlingsårets början, som för den här delen av Argentina börjar ungefär den första september. Skörden avslutas normalt i mars. Vi ser att nederbörden har avtagit och det har varit ganska ”torrt” i december och i de första tio dagarna i januari. Det finns alltså en befogad oro för nederbörden framöver i Argentina och kanske södra Brasilien. I Brasilien i stort är det just nu enorma skyfall och i södra Brasilien är det värst. I närheten av Santa Catarina har en hel by spolats bort. Nedan, alltså, ackumulerad nederbörd sedan första september med normalnederbörd inriktad, för Cordoba:

Igår, onsdag, sade Brasiliens jordbruksminister Afonso Florence, till journalister i Brasilia att Brasiliens torka kan leda till ”stora” skördebortfall i Brasiliens södra delar – och tillade att detta ”uppenbarligen” kommer att ha en effekt på inflationen.

Jag tror att man ska tolka detta som att huvudbudskapet egentligen handlar om inflation. Inflation är Brasiliens stora skelett i garderoben. Från att ha varit relativt nedtryckt, har den nu kommit tillbaka och ligger på 6.5%. Arbetslösheten är rekordlåg på 5%, men tillväxten ligger på endast 2%. Landet behöver trycka tillbaka inflationen, men gör man det förlorar man tillväxten. Oron gäller alltså först och främst inflationen och jag tror inte att torkan i södra Brasilien är ett påtagligt hot. Torkan beror på att La Niña kommit tillbaka.

Nedan ser vi ett diagram över the Southern Oscillation Index, som publiceras av the Commonwealth Bureau of Meteorology. Ett värde över +8 indikerar att det råder La Niña-förhållanden.

La Niña orsakar torrt väder i södra Sydamerika och det är troligtvis därför som vi ser att nederbörden i Cordoba avtagit den senaste tiden. Nedan ser vi nederbörden månad för månad för när ENSO-är neutral och när det råder La Niña-förhållanden.

Frågan är hur länge La Niña hänger sig kvar den här gången. Ensembleprognosen från NOAA:s Climate Prediction Center med modellen CSF.v1, publicerad den 9 januari, som vi ser nedan, förutspår att La Niña-förhållanden håller i sig under våren på norra halvklotet (och södra halvklotets höst).

Däremot ser vi att La Niña enligt prognosen når sin ”topp” nu, eller rentav har nått sin topp. Glädjande nog väntas regn just nu i Argentina, men skörden är redan skadad eftersom tidigt sådd majs redan har börjat bilda kolvar och dessa inte fått tillräckligt med näring. I vissa områden har det inte regnat på 40 dagar (så kallad biblisk torka). Sojabönorna har inte drabbats lika hårt och lär kunna repa sig med de regn som nu tycks komma.

Nedan ser vi decemberkontraktet på CBOT, där priset just fallit ner från 600-cent-nivån.

Tekniskt ser det ut som om priset skulle kunna falla ner mot 500 cent, men 550 cent är ett starkt stöd, där det funnits starka köpintressen tidigare.

Sojabönor

Priset på sojabönor föll också kraftigt efter WASDE-rapporten, även om det kom in köpare efter den värsta paniken. Som nämnt ovan har inte den torka som varit påverkat sojaskörden i Argentina så mycket att plantorna inte kan hämta sig om/när det börjar regna. I Brasilien ser det enligt flera källor utmärkt ut.

WASDE-rapporten ser vi nedan:

Skörden justerades ner 1.5 mt i Argentina och 1 mt i Brasilien. USA:s produktion justerades upp på grund av ett högre estimat för odlad areal. Produktionen är summa summarum sänkt med lite drygt 2 mt.

Man gör ingen justering för utgående lager i Kina (antagligen pga brist på information), men man justerar upp utgående lager för USA, huvudsakligen på grund av lägre export. Man justerar ner lagren i Argentina och Brasilien (pga lägre skörd). Utgående lager minskar något mindre än produktionen minskar.

Raps

Skörden av canola i Australien ser ut att nå rekordnivåer. I sin decemberrapport skriver AOF att idealiska väderförhållanden gör att skörden uppgår till 2.95 miljoner ton vilket överstiger det tidigare rekordet från 1999 med över en halv miljon ton. Även värdet på skörden väntas bli rekordhögt.

Faktorer som verkar kursstödjande är den ihållande efterfrågan på biodiesel, framförallt från EU, samt efterfrågan på olja och mjöl från Kina, tillsammans med farhågor över hur det torra vädret i Sydamerika kommer att påverka produktionen av sojabönor.

Rapporter kommer också om rekordskörd i Storbritannien. Avkastningen ökade med 13% till rekordhöga 3.9 ton per hektar och arealen ökade med 10%. Detta ledde till en produktion på 2.8 miljoner ton, en betydande ökning med 24% från 2010. Även Ryssland rapporterar en rekordskörd av raps på 1.1 miljoner ton.

Den fortsatta prisuppgången på råolja, som påverkas av den rådande situationen i Nigeria samt Irans hot om att stänga av Hormuzsundet, har också gett stöd åt rapspriset.

Nedan ser vi priset på novemberterminen på Matif och det stora kursfallet efter WASDE-rapporten klockan 14:30 idag.

Vi har en negativ vy på Matif raps.

Mjölk

Nedan ser vi priset på marskontraktet på flytande mjölk (kontakt avräknat mot USDA:s prisindex). Priset har den senaste månaden fortsatt att stiga.

Gris

Priset på lean hogs har, efter en kort rekyl vid årsskiftet, fortsatt ner, genom 85-cent-nivån. Priset ligger fortfarande kvar i den toppformation som av allt att döma har skapats.

Valutor

EURSEK har helt naturligt noterat lägre priser och var nere på 8.80 kr. Vid jämna siffror hopar sig väntande ordrar, köpordrar i det här fallet när kurserna går nedåt. Idag noterades en kraftig uppgång från den nivån och det får ses mot bakgrund av att det sannolikt fanns mycket köpordar vid 8.80. När Spaniens framgångsrika emission av nya obligationer nådde marknaden handlades euron upp. Uppgångar mot 9 kr ska nog betraktas som säljtillfällen, eftersom t ex Spaniens situation inte är löst bara för att de lyckas låna mer pengar.

EURUSD är i en tydlig negativ trend. Det kom negativ statistik från USA som gjorde att dollarn var en svag valuta idag. Vi ser det ännu tydligare mot SEK i nästa diagram.

USDSEK har en stigande trend och har nått upp till heltalet 7 kr per dollar. Växelkursen har vänt ner därifrån tre gånger tidigare och frågan är nu om kursen ska orka ta sig igenom den här gången. Sker det, så är det en viktig signal från marknaden om ekonomin i USA, men det skulle också kunna ske t ex om Iran blockerar Hormussundet och ökad geopolitisk oro gör att folk vill ”fly” till den ”säkra” dollarn.

Gödsel

Kväve

Nedan ser vi 1 månads terminspris på Urea fob Uyzhnyy. Priset har fallit kraftigt under hösten. En botten noterades vid årsskiftet på lite drygt 325 dollar per ton, men har sedan snabbt rekylerat upp till 385 dollar.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SHB Råvarubrevet 13 januari 2012

Missa inte

SHB Årskrönika 2011 9 januari 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.