Huruvida denna historia är sann eller inte kan vi inte garantera, men en av de första sakerna som vi hörde då vi började med råvaror var just denna historia om hur terminskontrakten på potatis handlats till noll, och att de till och med gick till leverans på den nivån.

För många år sedan handlades potatis på Chicago Mercantile Exchange, i form av terminskontrakt. Ett år var skörden extremt god, den var så stor att priset på potatis, i alla fall terminen för frontmånaden, föll ned till noll. En vän av ordningen frågar sig varför någon skulle vilja sälja något så pass billigt som till noll cent. Vi ställde samma fråga, och fick en förklaring som hjälpte oss att förstå hur råvarumarknaderna fungerar. Cost-of-carry, kostnaden för att äga en fysisk råvara fram till leverans. Cost-of-carry utgör till exempel ränta, lagringskostnader och försäkring. Den som är lång, det vill säga äger den fysiska råvaran, är den som betalar dessa kostnader. I detta fall var det bland annat potatisodlare, och potatishandlare som ägde stora mängder potatis som de behövde bli av med innan den ruttnade bort.

Vad som sedan hände var att de handlare som ”köpte”, eller i alla fall tog leverans av potatis på noll cent nu hade en uppsjö av potatis. Dessa handlare tog sedan, enligt berättelsen, den potatis som var förpackad i jutesäckar, och tömde den i Lake Michigan. De jutesäckar som de sedan hade över sålde de sedan, vilket gjorde att potatisköparna lyckades med att göra en vinst på en marknad som flödade över av potatis. Sensmoralen i denna historia, vare sig den är sann eller inte, är att en duktig råvaruhandlare kan finna värden och göra vinster i alla typer av marknadsklimat.