Följ oss


David Hargreaves on precious metals, Week 1 2012



David Hargreaves

David Hargreaves

We warned in the 10/12/2011 issue, but three weeks ago, that the precious metals might retreat. They have. We blamed it on the fear factor receding and it has, so let’s not be surprised if we see more on the downside. The world lost an unpredictable dictator in North Korea’s Kim Jong Il last week and the young replacement in the expensive overcoat will take time to learn the ropes. Iran is muttering about blockading the Straits of Hormuz and thus 20% of the world’s traded oil. This need not worry China, 50% dependant, or Japan 75% reliant on that seaway for their oil imports, because it is where the US 5th Fleet sits. That toy factory has enough fire power to turn Tehran into a moon of Saturn, so no fears there, eh? Anglo American might win its spat with Chile’s Codelco over 49% of a juicy copper mine. Britain has warned Argentina that if it gets ambitious about the Falklands again, the nuclear sub patrol will be put on high alert. This is big boy time. Venezuela has most of its gold back home and worth a lot less than when it called for it. Only one dictator to go (hi Bob!) and his threat to embargo platinum exports can only cheer the South Africans. The fear factor has switched from fisticuffs to financial. The further we lever ourselves into recession, the cheaper goods will become and that includes the precious.


The price run up in H2 owed much to the Euro crisis whilst the spike which saw it momentarily top $1900/oz mirrored fears of a sovereign debt failure. That gold has now subsided to beneath $1550 on the downside does not indicate that problem has been solved. It has been digested. The world would survive a Euro break up and $1500 would still be its highest ever pre Q2 2011 level. We may be still a long drop from a floor in the next few months of which the US dollar, which exerts an opposite pull, continues to remind us.

Investment demand remains the driver. The other two, jewellery and industrial, have been relatively constant since Q2 2010 whilst much has been made of changes in Central Bank holdings. They are relatively small.

The close of 2010 saw a gold price of $1408/oz, registering the 10th successive annual rise. This continued to the short lived peak of $1900 in mid 2011 until the sobering pull back to $1500 on Dec. 30th. The major structural changes have been in private investment demand, particularly in China, India and other developing countries. Central Bank buying has been noted by developing countries but not the expected surge by China. The significance of such holdings is measured not only in their total tonnage, but as a percentage of total foreign assets. By mid 2011 they showed:

World official gold holdings 2011

Of perhaps greater significance are total above ground stocks of gold, broadly estimated at 163,000 tonnes. Of these, c.84,000 tonnes is held as jewellery. In December a report by MacQuarie Bank suggested India alone accounted for 17,000 tonnes of this. The Chinese and Indians are displaying similar personal buying tendencies.


The pattern of mined supply remained similar to the previous five years, with the continuing decline of South Africa but increases from West Africa and Eurasia. The major producing countries remained China (13%), USA (11%), Australia (10%), RSA (8%), Russia (7%) and Peru (6%).

Outlook 2012

Gold. Any return to a major upside for gold will be driven by fear factors, not economic ones. The Middle East basin remains highly unstable and a knee-jerk oil price rise would pull gold along. Iran is clearly itching to put on a show, but unless fear becomes reality we do not see gold challenging its highs again, indeed the reverse. For supply it means South Africa may put on hold its plans to revamp the deep basin deposits and for marginal ventures worldwide to struggle with funding. The majors sit on healthy balance sheets, but cannot expect a market rerating. Of the larger ones:

Gold mining companies price performance 2011

The final day flip in gold (up $45 to $1578/oz) should not be confused with a rally. Only an ungovernable geological or political event is liable to drive it skywards. The world economy will stabilise and we should remember that as recently as 2008, gold was at $700/oz.


This was the year the industry got it wrong. If ever a commodity was ripe for cartel action, in theory it is platinum. A single country, South Africa, supplies 75% of all newly mined metal and with Russia does 85% of all the platinum and palladium combined. Only four companies dominate and just two end uses, autocatalysts and jewellery, account for 70% of demand. Yet there is no cartel. London – based free market, daily fixing pricing dominates. That price has fallen progressively in 2011 from an opening $1745/oz to a closing $1407/oz, a fall of 19%. A weak economy, increased output and more intensive recycling, particularly of spent catalysts, were the culprits. Another feature – of longer term significance – was a round of overgenerous wage settlements, which have saddled the South African industry with untenable costs. This is an industry at a crossroads. A small surplus of c. 200,000 oz is calculated for 2011 from a mined supply of 6,400,000 oz and a total demand of 8,100,000 oz. The balance of supply is made up of recycling. Industrial demand is c. 2,000,000 oz and investment c. 500,000 oz.

The shares had a miserable run:

The shares had a miserable run

There is nothing to suggest a short term rally, rather further weakness.


Silver owes its classification ‘precious’ more to its chemical characteristics than its scarcity. It is mined at an annual rate of c. 23,500 tonnes, or ten times that of gold. Yet its price ratio is far higher. Were it in relation to its production, the price of silver would be c. $160/oz, not $30. Its 2010-2011 open and closing levels of $30/oz and $28/oz disguise a run up in Q3 to over $50, prompting some analysts to call for $200.

This is not going to happen. Why?

  • The total volume of silver on surface is vastly greater than its production ratio to gold. It has been mined in large quantities for much longer and was for centuries the world’s currency backing.
  • Almost 50% is used industrially which, combined with other fabrication and jewellery accounts for c. 85% of all arisings.
  • Ten countries combine to produce 80% of newly mined output and vast quantities are available for dishoarding at the right price.
  • Most silver is recovered as a by-product of base metal mining, the few pure silver producers including Fresnillo (5.2% market share), Pan American (3.3%), Hochschild (2.4%) and Coeur D’ Alene (2.3%). We believe silver will continue to track gold at a price ratio of 50:1 – 60:1 with a narrowing in a bull market.


About David Hargreaves

David Hargreaves is a mining engineer with over forty years of senior experience in the industry. After qualifying in coal mining he worked in the iron ore mines of Quebec and Northwest Ontario before diversifying into other bulk minerals including bauxite. He was Head of Research for stockbrokers James Capel in London from 1974 to 1977 and voted Mining Analyst of the year on three successive occasions.

Since forming his own metals broking and research company in 1977, he has successfully promoted and been a director of several public companies. He currently writes “The Week in Mining”, an incisive review of world mining events, for stockbrokers WH Ireland. David’s research pays particular attention to steel via the iron ore and coal supply industries. He is a Chartered Mining Engineer, Fellow of the Geological Society and the Institute of Mining, Minerals and Materials, and a Member of the Royal Institution. His textbook, “The World Index of Resources and Population” accurately predicted the exponential rise in demand for steel industry products.

Fortsätt läsa
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Stigande kakaopriser får bönderna i Latinamerika att byta gröda



Kakao i närbild

Produktionen av den kakao expanderar utanför det huvudsakliga odlingsområdet i Västafrika, eftersom bönder på platser som Brasilien, Ecuador och Colombia ser potential i grödan. Stigande kakaopriser får bönderna att byta gröda. Att allt mer kakao nu kommer odlas innebär att denna gröda kommer tillbaka till sitt ursprung eftersom det var i dessa länder som kakao först odlades. Prisuppgången till den högsta nivån på nästan 50 år stärker den trenden, vilket kan lindra den rådande låga utbudet på den globala kakaomarknaden. Det utgör också ett hot mot försörjningen för småbönder i Afrika eftersom nyligen planterade fruktträdgårdar som de i Sydamerika är mer produktiva, vilket minskar den totala produktionskostnaden.

När miljöhänsyn ökar globalt gör det faktum att kakao är en inhemsk art från Amazonas att plantera den i Sydamerika till en typ av återplantering av skog, medan inhemska skogar i Afrika raseras till öppna utrymmen för kakaoträdgårdar.

Brasilien, den främsta globala exportören av soja, majs, kaffe och socker, har sett kakaoplantager spridas över förstörda betesmarker i Amazonasregionen, såväl som på stora gårdar i det högutvecklade spannmålsbältet.

Landet var en gång näst störst efter Elfenbenskusten i kakaoproduktion, men en förödande svamp på 1980-talet känd som Witches’ Broom minskade produktionen kraftigt. Nästan fyra decennier senare återhämtar sig skördarna.

Brasiliens regering prognostisterar att produktionen kan växa till 300 000 ton år 2025 och till 400 000 ton år 2030, från cirka 200 000 ton för närvarande, vilket skulle göra landet från en nettoimportör till en exportör av råvaran.

I Ecuador har den årliga produktionen stigit till mellan 400 000 och 430 000 ton under 2022-2023 (okt-sept) från 287 000 ton för fem år sedan, enligt uppskattningar från Internationella kakaoorganisationen (ICCO) och Ecuadors exportgrupp Anecacao.

Ecuador har blivit den tredje största globala odlaren, efter Ghana som producerar cirka 750 000 ton. Toppodlaren är Elfenbenskusten med 2,2 miljoner ton.

Anecacao uppskattar att produktionen kan fortsätta att växa till så mycket som 800 000 ton år 2030.

Fortsätt läsa


Citigroup sticker ut hakan – tror Brentoljan sjunker till strax över 70 USD nästa år



Priset på Brentolja är 93 USD efter att ha sett en uppgång då OPEC+ under en längre tid har begränsat utbudet. Det har fått många, som ofta fäster sig vid att Kina börjar återhämta sig från sin ekonomiska nedgång, att prata om ett oljepris på 100 USD. Spekulanter är också till största del positionerade för ett högt och stigande oljepris.

Citigroup vågar dock sticka ut hakan och skriver i en analysuppdatering att man förväntar sig att Brentoljan sjunker tillbaka till strax över 70 USD under 2024. Banken förväntar sig att utbudet kommer att öka så att marknaden blir välförsedd. ”Högre priser på kort sikt kan skapa mer nedsida för priserna nästa år” skriver Ed Morse och övriga analytiker i teamet.

Fortsätt läsa


Den globala sockerbristen är på väg att lätta tack vare ett ökat utbud av majs




Den sockerkris som drev sockerpriset till den högsta nivån på elva år ser ut att gå mot sitt slut. Orsaken är ett ökat utbud av majs, en gröda som vid första anblicken förefaller helt orelaterad till socker. Det har under senare tid kommit nyheter som visar att produktionen av majs ökar i Brasilien, vilket gör det mer lönsamt att använda denna gröda för att producera etanol. 

Fallande sockerpriser skulle vara en välkommen respit för konsumenter som kämpar mot den skenande matinflationen. 

Majs tar en större andel av etanolmarknaden i Brasilien, som näst efter USA är den största producenten av biobränsle. Etanol från majs kommer att stå för nästan en femtedel av all produktion av bränslet denna säsong, från att ha varit nästan noll för fem år sedan. År 2033 kan dess andel stiga till så mycket som en tredjedel av det totala utbudet, förutspår konsultföretaget Datagro.

En stigande majsproduktion i Brasilien möjliggör större vinster från etanol eftersom försäljningen av biprodukter som djurfoder till största delen täcker kostnaden för spannmålen. Sockerbruken däremot, ser krympande marginaler från etanol. Kostnaden för att tillverka etanol från majs var 16 procent lägre jämfört med att producera biobränsle från sockerrör under de senaste två åren, sa analytikerna på banken BTG Pactual i en rapport.

Efterfrågan på etanol har dock släpat efter eftersom förare föredragit den billigare bensinen. Priserna för biobränslet kan sjunka till så lågt som 65 till 68 procent av priset på bensin på lång sikt, enligt Willian Hernandes, en partner på konsultföretaget FG/A. Ett fall under 70 procent kommer enligt honom att övertyga fler förare att byta till etanol, men det kommer också att begränsa kvarnarnas vinster från att tillverka biobränslet.

Sockerindustrins djupa politiska band i Brasilien kan dock i slutändan bidra till att öka dess etanolmarginaler. President Lula da Silvas regering stöder ett lagförslag som kommer att öka andelen etanol som blandas med bensin.

Majsbaserad etanol står också inför vissa hinder. Bruk som använder majs förlitar sig mest på biomassa från flis som energikälla. Jus nu minskar virkesförsörjningen i Brasilien i takt med en växande massa- och pappersproduktion. Det kan innebära minskade incitament att odla majs till etanolförsörjning utöver vad som redan är planerat, säger Ana Zancaner, analytiker på Czapp, som ägs av råvaruhandlaren Czarnikow Group.

Men konsensus är att majsetanol kommer att se ytterligare några år av expansion. Brasilien har åtta majsetanolfabriker som lägger till kapacitet, medan andra sju nya kvarnar är under uppbyggnad, skrev analytiker vid Itau BBA i sin septemberrapport. Tillgången på råvaran är också riklig. Analytikerna uppskattar att Brasilien kommer att konsumera rekordstora 13 miljoner ton majs för att producera etanol denna säsong, ungefär en tiondel av det totala utbudet.

Fortsätt läsa