Följ oss

Nyheter

Chicagobörsen har en långsiktig syn på Svarta Havsvetet

Publicerat

den

Prima vete finns vid svarta havetCME, bolaget som bland annat driver Chicago Mercantile Exchange och Chicago Board of Trade, har sagt att bolaget är långsiktigt i sin satsning på terminer i Svarta Havsvete. Vetemarknaden har fått en betydande fokus hos placerarna under den senare tiden, och just Svarta Havsvete är en möjlig framtida viktig råvara eftersom regionen, till vilken hör Rumänien, Ryssland och Ukraina, är en viktig källa för produktion av vete även om det har varit svårt att få investerarna att bli intresserade av derivat på denna marknad.

Priset på vete steg under förra månaden med 15 procent på råvarubörsen i Chicago och cirka 7 till 8 procent på börserna i Paris och Sydney på grund av oron för torka i Södra Ukraina och i Ryssland. Trots denna oro har detta inte gett effekt i den handel som CME Group tillhandahåller i Svarta Havsveteterminer, det har inte registerats några avslut sedan den andra handelsdagen då fem affärer gjordes i septemberkontraktet. Det betyder emellertid inte att det finns ett ointresse för dessa terminer, många av de avtal som redan har ingåtts mellan producenter och köpare löper över flera år och det kommer ta tid att få dessa att handla på börsen istället. Av denna anledning har CME valt att lägga en del av utbildningarna för denna handel i Bulgarien, Kazakstan och Ukraina, förutom i Nordamerika och Mellanöstern, områden där de stora köpare finns.

Två kontinenter

En av de farhågor som kritiker har framfört är kontraktens geografiska mångfald eftersom det täcker leveranser som kommer från ett område som sträcker sig från Rumänien i den östra delen av EU till Kazakstan, mer än 3.200 kilometer bort. Detta innebär två olika kontinenter, förutom olika rättsystem och kulturer.

Ursprungligen hade CME Group endast för avsikt att inrikta sig på Ukraina, men det visade sig snart att det fanns ett stort intresse även från producenter och köpare i Ryssland, Bulgarien och Rumänien. Med det initiala kontraktets utformning saknade dessa möjligheter att hedga sig.

Kvalitetsskillnader

Även om geografin är ett överkomligt problem så är utbudet av de olika vetetyper som produceras inom regionen ett större problem.

Kazakstan, till exempel, är en betydande producent av vårvete med höga proteinhalter, medan Ukraina är till stor del bidrar med höstvete som huvudsakligen används som djurfoder. En lösning är att CME på sikt lanserar olika typer av kontrakt, fokuserade på foder och kvarnvete, givet att det visar sig att det finns en efterfrågan på detta.

Det befintliga terminskontraktet kan emellertid användas som ett prissättningsverktyg och fungera som ett benchmark, ett riktmärke mot vilket aktuella skördar kan prissättas och ges premium för högre kvalitéer och rabatter för de skördar som har en lägre kvalité.

Leverans versus riskhantering

Trots allt, kontraktets huvudsakliga roll är att erbjuda vägledande priser på vete från en region där både klimatet och skördarna är dåligt korrelerade med det i Chicago som i dag fungerar som ett riktmärke för världens vetemarknader, eller Paris, den europeiska marknaden som drivs av NYSE Euronext som också spelar en viktig roll för prissättningen av vete. CME säger att börsen erbjuder ett kontrakt som gör det möjligt för människor att hantera risker.

Kontraktet uppfyller, trots det låga antalet gjorda avslut, de specifikationer för leverans som CMC ställer, vilket är en förutsättning för att kontraktet skall kunna komma att efterfrågas. Under juli 2012 genomförde CME test av en leverans i Ukraina som kanaliserades genom CMEs system för att säkerställa att lagerplatserna kan hantera de fysiska transaktionerna.

Även Kanada

CME Group tar nu även denna filosofi till Kanada. Istället för att som konkurrenten ICE, Intercontinental Exchange, införa ett helt nytt terminskontrakt för det högkvalitativa vårvetet från ett land där försäljningen av vete kommer att liberaliseras från och med nästa månad har CME Group istället valt att trycka på fördelarna med att använda det likvida terminskontraktet på mjukt rött höstvete som en benchmark.

Orsaken är att det visserligen går att starta nya kontrakt för olika typer av vete, men att marknaden enligt CME alltid tenderar att söka sig till det mest likvida kontraktet så länge aktörerna ser en korrelation vilket är varför så pass många använder sig av de vetekontrakt som handlas på Chicagos råvarubörser.

Vad gäller frågan huruvida ICE avser lansera terminskontrakt på Svarta Havsvete har vi idag inga indikationer på att så kommer ske, vilket kan förklaras av det låga antalet omsatta kontrakt. På sikt, och om det kommer att bli en betydligt mer aktiv handel, kan frågan komma att väckas igen.

Nyheter

Påstår att det inte finns elektricitet i norra Sverige, lägger ner planer på fossilfri mineralgödsel

Publicerat

den

Elsladd

I februari 2024 så lanserade den spanska gödseltillverkaren Fertiberia, i ett partnerskap med Lantmännen och Nordion Energi, en satsning på att producera grön mineralgödsel i norra Sverige. Det gick under namnet Power2Earth. Först skulle vätgasen produceras i Boden och gödsel göras av den i Luleå. Bolaget kunde dock inte få någon elektricitet i Boden och flyttade därför den planerade vätgasproduktionen till Letsi i Jokkmokk, varifrån en pipeline skulle läggas till Luleå.

För några dagar sedan meddelade dock Power2Earth att det inte blir någonting av planerna i sin nuvarande form. Power2Earth påstår att det saknas tillräckligt med elektricitet i Letsi.

Om orsaken som anges stämmer har vi ingen riktig klarhet i, det kan ju vara ett svepskäl, men varken kommunerna eller elbolagen verkar dock ha protesterat mot påståendet.

Det är dock ett återkommande tema, samtidigt som det finns ett stort överskott av elektricitet i norra Sverige så finns det ett stort underskott på elektrictet i norra Sverige. Elektriciteten finns inte på de platser eller på de tider som passar större förbrukare.

Fortsätt läsa

Nyheter

Indonesiens nya kolkungar satsar när väst backar

Publicerat

den

Geo Energy-karta

När de stora globala gruvjättarna lämnar kol bakom sig, växer en ny generation av opportunistiska aktörer fram i Asien, skriver energi- och råvarujournalisten Stephen Stapczynski på Twitter. I Indonesien, världens största exportör av sjöburen kol, görs miljardinvesteringar i bränslet som många trodde hade nått sin topp.

Ett av de mest symboliska projekten är Triaryani-gruvan på södra Sumatra. Dess ägare, Geo Energy, satsar motsvarande 500 miljoner dollar på att öka produktionen med 900 procent – i tron att världen fortfarande behöver mer kol. Och hittills har det lönat sig.

Efterfrågan slår rekord

Trots åratal av klimatlöften och investeringar i förnybar energi fortsätter den globala kolkonsumtionen att stiga till nya rekordnivåer. Analytiker har gång på gång fått revidera sina prognoser för när kolanvändningen ska nå sin topp.

Asien är epicentret för denna utveckling. Kina, världens största importör, driver efterfrågan, även om landets egna kolproduktion ökar. Samtidigt förblir kol den billigaste och mest tillgängliga energikällan för regionens växande ekonomier, där stabil elförsörjning är avgörande.

”Låt oss inte offra den billigaste energin bara för att jaga en dröm. Våra människor måste kunna leva först,” säger Roza Permana Putra, ansvarig för Triaryani-gruvan.

Indonesiens kolboom

Landets regering har gjort klart att kol fortfarande är en central del av ekonomin. Gruvproduktionen har redan överträffat målen, men myndigheterna valde ändå att höja produktionsmålet ytterligare för 2025.

Samtidigt har Indonesien själv blivit en stor förbrukare av sitt eget kol. Elproduktionen i landet har ökat med 60 procent på tio år, huvudsakligen tack vare kolkraft. Enligt Internationella energiorganet (IEA) stod kolbrytningen för cirka 2,4 procent av BNP redan 2021.

En svåråtkomlig resurs

Men expansionen är inte utan hinder. De lättillgängliga fyndigheterna är redan utvunna, vilket tvingar bolag som Geo Energy att söka sig allt längre in i otillgängliga, bergiga områden. Triaryani-gruvan ligger tre timmars bilresa från närmaste stad och kräver stora investeringar i vägar och hamnanläggningar.

En bransch i förändring

Medan västerländska gruvbolag tvingats dra sig tillbaka av investerare och regeringar som kräver hållbarhet, ser dessa mindre asiatiska aktörer sin chans. Geo Energy och liknande bolag köper underutvecklade eller övergivna gruvor från de gamla jättarna och utgör därmed den nya ansikten av kolindustrin: snabbfotade, riskbenägna och mindre bundna av ESG-krav.

Kolens farväl till världen tycks alltså bli längre och mer utdraget än många hoppades, och i Indonesien har avskedet knappt börjat.

Fortsätt läsa

Nyheter

Indien kan dra ner kraftigt på byggandet av sol- och vindkraft, ingen vill köpa elektriciteten

Publicerat

den

Indiens flagga

Indien överväger att ställa in byggandet av enorma mängder sol- och vindenergi, motsvarande en femtedel av landets totala kapacitet idag. Orsaken är att ingen vill köpa elektriciteten.

Delstaternas energibolag förväntades att köpa elektriciteten, men har inget behov av elektricitet som levereras då och då, utan behöver stabila leveranser av elektricitet. Eftersom de redan är under ekonomisk press så vill de inte slösa bort pengar på att köpa något som de inte har nytta av.

Energibolag vill inte heller köpa elektricitet från andra delstater, för de måste numera betala 25 procent av vad det kostar att överföra elektriciteten och för projekt som startar efter juni 2028 så upphör bidragspengarna helt.

I en första genomgång har energimyndigheten identifierat planerade projekt på 42 GW som ännu inte har lyckats hitta några köpare för elektriciteten.

Fortsätt läsa

Guldcentralen

Aktier

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Populära