Följ oss


Branding natural resources a primary asset



▬ printing money & buying gold and mining shares ▬

Henk J. Krasenberg - European Gold Centre

Henk J. Krasenberg

Since long, I have pleaded the case for mining and exploration shares in my reports, convinced as I am that they are a welcome addition to every investment portfolio. This belief and conviction are based on my long term vision that dates back originally from 1983 when I decided to specialize in gold and resource shares and later, again from 2002 when I recognized the new upward cycle of the metals and mining industries. It made me come back to the industry after the long period that metal prices went through many years of depression. I restarted writing on gold, other metals and mining and exploration companies again as I had done for many years before and modesty permits me to say that my timing could not have been better.

However, despite the impressive rise of the gold price, taking along the prices of the other metals, and maintaining the very comfortable level of $1650-1700, the overall prices of mining shares have not been keeping pace with the gold price. To many, an annoying, disappointing and frustrating observation and experience. In my recent issues, I have stated several times that the shares of mining and exploration companies deserve a higher appreciation from the international investment audience. For those investors that shy away from the risks involved in exploration, the shares of the producers are one of the safest ways to add a good gold content to investment portfolios.

Although to a lesser extent, that counts also for companies that are producing silver. It may not be a real precious metal anymore but it certainly is a special enough metal to keep following. I have always liked silver as a cheaper alternative for gold. Some people call it therefore ”a poor man’s gold” but as I consider silver to be a very mature kind of commodity with its own specific qualities, uses and values, I rather speak of it as ”a rich man’s silver”. So let’s talk about the producers of gold and silver in one breath.

With the price levels that we have enjoyed over the last few years, the big producers nearly all have experienced a solid growth in their production numbers. And not only that. By expanding their original mines, bringing others on stream and acquisitions of smaller producers, they have enjoyed increasing cash flows and profits which enabled them to further grow and become stronger. Not surprisingly, their driving force was primarily fuelled by their vision that the rising prices would sustain, a view that was quite in contrast with the view of banks, both central, commercial and private. It still is! The ’regular’ investment world still does not consider gold and other metals and the related resource companies as a viable enough investment for their portfolios. The chart of the gold price as it developed since 2001 shows that they have been missing some boats…….

Gold chart 10 years

Yet, it is not so difficult to understand this reluctant attitude. Gold has never been seen as a serious investment by banks, brokers, investment advisors, financial planners and tax consultants. Even in the last 10 years when the strong metals markets have drawn a lot of attention from the media, they hardly ever have stimulated their clients, the institutional and private investors, to put money in resource oriented vehicles. When you ask those non-believers what their reasons are for not advocating these choices, you usually don’t hear much more than ”they don’t bring any yield”, ”it is too risky” and ”those companies are too small”. I just fail to understand these excuses.

And, when given the opportunity, I kindly counter by saying that I remember many periods from the past, when new kinds of industries like computer technology, bio technology, healthcare and high tech were so warmly embraced by international investment communities. Was there any yield then, weren’t there huge risks and were those companies so big? Not really, and sure enough, in the end they have brought investors billions of losses.

Honesty requires me to add that there is one more factor that didn’t and still doesn’t help to distribute enthusiasm for resource investments: where most gold and silver producers have really done well business-wise, the performance of their shares in the markets has been very disappointing in general. This definitely provides another and viable excuse to the non-believers for not being in the resource markets. Yet, I see many reasons why many of those non-resource investors should build an interest to add resources stocks to their holdings. Especially in these times, where political, monetary, economical, industrial uncertainties prevail and will continue to do so. I see a great underlying value that seems to be hardly recognized outside and even within the industry.

Back to talking about the producers……… I am not really advocating the shares of the big producers. Major companies like the top-10 producers, Barrick Gold, Newmont Mining, AngloGold Ashanti, Gold Fields, Newcrest, Kinross, Goldcorp, Yamana Gold, Agnico-Eagle Mines, Polyus Gold, have become very complex and are excellently suited for large institutional portfolios. Safe, stable and sound. But at their levels of operations, it has become harder to achieve very spectacular results, unless the gold and silver prices will indeed dramatically increase as several commentators predict for the next few years.

There is more juice in the section of emerging producers. I will give you some names that you probably are not so familiar with, companies that have succeeded in achieving substantial production levels and are looking forward to considerable growth over the next few years: Alacer Gold, Alamos Gold, AuRico Gold, Aurizon Mines, DRD Gold, Eldorado Gold, Endeavour Silver, First Majestic Silver, Focus Minerals, Great Panther Silver, IAMGOLD, Nevsun Resources, Nordgold, Pan American Silver, Randgold Resources, Resolute Mining, SEMAFO, Silver Standard, Silver Wheaton, Silvercorp, SilverCrest Mines, Timmins Gold are all companies that are likely to add a very promising gold and silver component to every investment portfolio.

One category behind those and developing nicely to become part of the previous category, are companies that have commenced production and are on their way to become established and sizeable producers in the next few years: Allied Nevada Gold, Argonaut Gold, Aurcana, Aureus Mining, Brigus Gold, Centamin, CGA Mining, Elgin Mining, Gold Resource Corp, Golden Minerals, Mandalay Resources, McEwen Mining, New Gold, Perseus Mining, Richmont Mines, U.S. Silver & Gold.

All these producers have one big and nice thing in common: they enjoy comfortable cash flows and sizeable profit margins. Even if gold will retreat to the $1400 level that is mentioned frequently by the more pessimistic market watchers. Which I don’t think will happen. I have to add here that most of these ’downers’ are not disagreeing with the outlooks that are painted by the real confident believers in gold and silver.

Over the last few weeks we have been able to read several projections of the gold price, talking about levels that are considerably higher than the level we see today.

Noteworthy was renowned market guru Jim Sinclair’s Tweet of August 22 in which he said ”prices of $3500-$4000 and $4500 are now in the market’s focus”. My down-toearth observation was that Jim’s figure was only ”more than a 100%-plus rise” to which I added in my Tweet that ”I opt for half of that….”.

For me, it is a clear case. Gold is due to go higher, considerably higher and I don’t really care a lot whether it will be to $3,000, $4,000, $5000 or higher. I would be in favour of a not too dramatic rise because I would like the politicians, the bankers and the industrialists to be able to find the controls to all the kinds of crises that we have nowadays. If gold would see reasons to go to the $5,000-$10,000 range, I am not so sure I would like the circumstances that we would face in our daily lives then.

On the way up, we have crossed many roads but I am sure we have passed this sign:

It should not surprise you that against the background of the above scenario, I reiterate and will continue to plead the case for resource stocks, not only the shares of the companies that are in the category of gold and silver producers but certainly also of the companies that are developing towards the development and production stage now.

There are quite many companies that have not taken a production decision yet but they are definitely proceeding to that vital point of maturity. In next month’s issue, I will include a review of interesting companies that are within a reasonable time of reaching an actual start of production or taking their long-awaited production decision. The current group of Supporting Companies already includes some serious candidates!

Next week, I will be off to Denver Colorado where I will visit the Precious Metals Summit ”where the smart money goes prospecting” and ”featuring explorers and developers with high-growth potential” and the Denver Gold Forum that has become a most significant platform for the global precious metals industry to present themselves to qualified investors from around the world. I will attend many company presentations and have series of meetings with the companies’ management. I am pretty sure that they will enable me to make some more interesting and promising discoveries. It will be a pleasure to tell you more about them in my future issues. Sometimes I do wish that I were a Central Bank, the idea of being able to print enough money to buy as much gold, silver, platinum, palladium and mining and exploration shares as I want, is very appealing……!

Henk J. Krasenberg


European Gold Centre

European Gold Centre analyzes and comments on gold, other metals & minerals and international mining and exploration companies in perspective to the rapidly changing world of economics, finance and investments. Through its publications, The Centre informs international investors, both institutional and private, primarily in Europe but also worldwide, who have an interest in natural resources and investing in resource companies.

The Centre also provides assistance to international mining and exploration companies in building and expanding their European investor following and shareholdership.

Henk J. Krasenberg

After my professional career in security analysis, investment advisory, porfolio management and investment banking, I made the decision to concentrate on and specialize in the world of metals, minerals and mining finance. From 1983 to 1992, I have been writing and consulting about gold, other metals and minerals and resource companies.

The depressed metal markets of the early 1990’s led me to a temporary shift. I pursued one of my other hobbies and started an art gallery in contemporary abstracts, awaiting a new cycle in metals and mining. That started to come in the early 2000’s and I returned to metals and mining in 2002 with the European Gold Centre.

With my GOLDVIEW reports, I have built an extensive institutional investor following in Europe and more of a private investor following in the rest of the world. In 2007, I introduced my MINING IN AFRICA publication, to be followed by MINING IN EUROPE in 2010 and MINING IN MEXICO in 2012.

For more information: www.europeangoldcentre.com

Fortsätt läsa
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Jäst och tångflugor kan ersätta fiskmjöl i foder till odlad lax



Två laxbitar

Tångflugor och marin jäst som odlas på biprodukter från matindustrin kan användas i foder till odlad lax. Genom att ersätta fiskmjöl och sojabönor kan det skapas en mer hållbar och cirkulär matproduktion, enligt en avhandling från Göteborgs universitet.

Mat från vattenbruk, som till exempel odlad fisk, är den snabbast växande sektorn i matindustrin. En viktig anledning är att det är näringsriktig och proteinrik mat som generellt sett är mer hållbart producerad än protein från landlevande djur.

Men odlingen av fisk har också sina utmaningar och det är fiskfodret som är mest problematiskt. Laxfiskarnas foder står i dag för ungefär hälften av odlingarnas klimatavtryck och utgör även hälften av produktionskostnaden. Genom att studera alternativa och mer hållbara ingredienser i fiskfodret hoppas forskare vid Göteborgs universitet kunna göra vattenbruket ännu mer hållbart.

I en ny avhandling lanseras tångflugornas larver och odlad marin jäst som bra alternativ till fiskmjöl och sojabönor i fodret. Det är två råvaror som kan odlas på biprodukter från den marina livsmedelsindustrin, som annars skulle slängas. Fluglarver och marin jäst har över 50 procent högkvalitativa proteiner och höga halter av nyttiga omega 3-fettsyror som fisken behöver för att växa och må bra, vilket i slutänden också ger ett nyttigt livsmedel.

Aktiverar fiskens immunsystem

– Både fluglarverna och jästen har goda näringsvärden och jag kunde notera att fisken åt fodret med god aptit. En annan viktig fördel är att dessa ingredienser kan stärka immunsystemet och därmed skydda fisken från sjukdomar, säger Niklas Warwas, doktorand vid Göteborgs universitet.

Fokuset för Niklas Warwas avhandling är att undersöka möjligheterna för en mer cirkulär matproduktion som minskar miljö- och klimatpåverkan. Den marina jästen odlades i näringsrikt lakvatten från sillkonservindustrin. Lakvattnet är en biprodukt som i dag är en kostnad för industrin eftersom vattnet måste renas innan det får släppas ut i havet. Nu kunde vattnet återanvändas för att producera en ny råvara för fiskfoder. På liknande sätt lät han farma tångflugor på en restprodukt från odling av alger.

Ökad livsmedelssäkerhet

Ett stort plus är att varken jästen eller fluglarverna kräver någon större bearbetning innan den kan användas som råvara i fiskmaten, vilket kan minska energiåtgången i fodertillverkningen.

– Både jästen och insekterna kan odlas på en lång rad olika organiska material. Det är en viktig poäng att skapa lokala cirkulära system där fiskfodret kan produceras i närheten av förädlingsfabrikerna, som i sin tur kan anläggas i närheten av fiskodlingarna. Det minskar transportbehovet och gör dessa alternativ till traditionella foderingredienser mer konkurrenskraftiga, säger Niklas Warwas.

I dagens fiskfoder används oftast fiskmjöl eller sojabönor som proteinkälla. Båda två är även av intresse som föda för människan. Att minska åtgången av dessa i fiskfoder bidrar till en ökad livsmedelssäkerhet, i en tid då den globala handeln står inför flera utmaningar.  

– Min forskning kan hjälpa Sverige att få en mer cirkulär matproduktion där biprodukterna återanvänds i stället för att slängas bort. Det bidrar till en resurssnålare matindustri som är viktig när tillgången på odlingsbar mark och rent vatten hotas samtidigt som befolkningen ökar, säger Niklas Warwas.

Fortsätt läsa


Bixias vårprognos: Låga elpriser väntas i vår



Våren är på intåg med milt väder, minskande elförbrukning och fallande elpriser.  Elpriset väntas nästan halveras till runt 50 öre per kWh i snitt under mars-april, jämfört med i fjol.  Låga bränslepriser och svag konjunktur i Europa bidrar till prisfallet. Det visar elbolaget Bixias prognos för våren 2024. 

Kylan börjar släppa på allvar både i Norden och i Europa och våren är på intåg efter en långdragen vinter med återkommande köldtoppar.

– I vår väntas elpriserna falla markant, tack vare milt väder och bättre hydrologi samt svag konjunktur och väldigt låga bränslepriser i Europa. Vårpriserna blir de lägsta av sitt slag sedan 2021 då priserna började sticka i väg, säger Johan Sigvardsson, analytiker på Bixia.

Elpriset i system på elbörsen Nord Pool väntas i mars bli ungefär 50 öre per kWh jämfört med 91 öre i fjol. I april ser det ut att bli runt 45 öre, jämfört med 88 öre ifjol.

Från extremläge till normalitet

Vårens elpris väntas bli klart mer stabilt än förra året. Energibalansen är betydligt starkare, med mer förnybar energi, mer kärnkraft och lägre förbrukning, särskilt i Europa. De numera kontrollerade elpriserna i Europa spiller också över på de svenska priserna. 

– Elkrisen är helt borta för stunden. Elpriset har snabbt gått från ett extremläge 2021 – 2022, via en sakta utförslöpa för i fjol, till ett mer normalt läge i år.  Den allra största orsaken till utvecklingen är det stora prisfallet i Tyskland, där elpriset toppade på 2,50 kronor i snitt för 2022 men hittills i vinter landat på 75 öre, säger Johan Sigvardsson.

Även om vädret i Sverige blir kallt och vindstilla vissa dagar i mars och vi importerar el, finns en övre gräns hur mycket elpriset kan sticka i väg till följd av priskopplingen mot Tyskland. Elpriset i Tyskland väntas ligga på endast runt 60 öre per kWh, att jämföra med 114 öre per kWh i fjol.

Stort fall även i vintras

När årets vinter summeras kan konstateras att vi haft en relativt kall vinter. Under november, december och januari var det i snitt 2 grader lägre temperatur än normalt.  Samtidigt har vintern bjudit på en temperaturmässig berg- och dalbana.  

– Kyla och högre förbrukning borde normalt sett betyda högre elpriser. Men i och med att både bränslepriser och därmed de kontinentala priserna fallit så mycket får vi istället ett betydligt lägre elpris i år, säger Johan Sigvardsson.

I februari landade systempriset på 45 öre per kWh, jämfört med 91 öre per kWh året innan.

Fortsätt läsa


Stora investmentbanker och hedgefonder ökar handeln med fysiskt uran



Kärnkraftverk som använder uran

Goldman Sachs, Macquarie och flera hedgefonder har ökat sin fysiska handel i uran i en tid då råvaran handlas till höga priser. Detta eftersom många länder ökar sin kärnkraftsproduktion för att uppfylla sina klimatmål samtidigt som de minskar behovet av import av fossila bränslen.

Goldman Sachs har ökat handeln med fysiskt uran och har även börjat ställa ut optioner på uran till hedgefonder.

Medan den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs mestadels gör affärer med hedgefonder och andra finansiella kunder, har Macquarie ökat handeln med uranproduktion från gruvbolag, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Uran befinner sig på en tjurmarknad eftersom många ekonomier vill använda mer kärnkraftsproduktion i en renässans för tekniken efter energikrisen och den ryska invasionen av Ukraina.

Vid klimattoppmötet COP28 i slutet av förra året lovade USA och 21 andra länder att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050. De sa att det är avgörande att införliva mer kärnkraft i sin energimix för att uppnå sina nettonollmål under de kommande decennierna.

”Deklarationen erkänner kärnenergins nyckelroll för att uppnå globala netto-nollutsläpp av växthusgaser till 2050 och att hålla målet på 1,5 grader Celsius inom räckhåll”, sade det amerikanska utrikesdepartementet.

Uranpriserna har fördubblats under det senaste året till kring 100 dollar per pound.

Fortsätt läsa