Följ oss

Nyheter

Venezuela förstatligar guldsektorn

Publicerat

den

Venezuelas flagga

Venezuelas president, Hugo Chavez, slår till igen och nu är det landets guldindustri som han tänker förstatliga. Sedan tidigare har han som bekant valt att förstatliga landets oljeindustri. Huruvida Chavez tänker låta Venezuela bli Latinamerikas svarta får eller inte är en fråga som vi inte kan svara på i dag, men helt klart är att dennes agerande gör att utländska företag kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de investerar i Venezuela.

I ett TV-sänt tal som sändes ut den 17 augusti 2011 berättade den venezolanske presidenten att han har för avsikt att förstatliga hela guldindustrin i Venezuela, både företag som arbetar med brytningen och bearbetningen kommer då att drabbas. Förstatligandet kommer att äga rum inom ett par dagar och är enligt Chavez ett sätt att bryta loss landets guldindustri från händerna på den maffia och de smugglare som i dag behärskar Venezuelas guldsektor. Sannolikheten är nog större att denne har uppmärksammats på den höga guldpriset eftersom Chavez i sitt tal sade att Venezuela inte bara har oljerikedomar, landet har också en av världens största reserver av guld, vilket han har för avsikt att omvandla till Venezuelas för att på detta sätt förstärka värdet på landets egna reserver. Wall Street Journal kan berätta att Venezuela under 2009 var världens 20:e största guldproducent och landets totala produktion var mindre än en (1) procent av världens totala produktion det året.

Chavez hotade redan i våras med ett förstatligande, men det finns vissa gruvor som de venezolanska myndigheterna, eller kanske är det de enskilda tjänstemännen, haft ögonen på sedan länge. Guldgruvan Las Cristinas, ägt av kanadensiska Crystallex Internation Corp, har sedan åtminstone 2008 varit föremål för spekulationer om ett förstatligande. En mycket stor del av världens gruvprojekt ligger i områden med liten eller obefintlig infrastruktur, som innebär extrakostnader och osäkerheter för projekten. Utöver detta är den politiska risken i sådana områden ofta synnerligen hög. Sådana investeringar är inte heller att betrakta som alltför säkra eftersom de aldrig har möjligheter att utvecklas alltför bra. Skulle de göra detta finns alltid risken att de lokala myndigheterna ålägger sådana projekt ytterligare avgifter, alternativt att de exproprierar tillgångarna. Här ser vi att Chavez istället borde ha höjt licensavgifter och skatter kraftigt för de företag som är verksamma i denna sektor, en höjning som skulle varit strax under smärtgränsen eftersom gruvföretagen då tjänar pengar, om än litet, men fortsätter att betala den venezolanska staten.

Chavez har redan nationaliserat en rad olika sektorer, bland annat oljesektorn, i sin egenutformade version av 2000-talets socialism. I maj sade han att han hade för avsikt att öka landets guldproduktion samt etablera en ny lag som gav denne befogenheter att klassificera denna ädelmetall som en mycket strategiskt viktig naturresurs för Venezuela. Han sade också att han hade för avsikt att skapa ett statligt företag som skulle kontrollera landets guldfyndigheter, på samma sätt som han hade skapat det statliga monopolföretaget Petróleos de Venezuela, PdVSA.

År av otillräckliga investeringar och byråkrati från regeringens sida har begränsat utvinning av ädelmetall. Regeringen har under de senaste åren också sagt att den vill ta hårdare tag mot den illegala smugglingen av ädelmetallen till angränsande länder, men kritiker menar att små framsteg har gjorts på den fronten.

De privata företagen menar att de strikta begränsningar för hur mycket guld som kan säljas utomlands har hindrat utvecklingen av den venezolanska guldindustrin. Venezuelas regering har också rivit upp gruvkontrakt. Det senaste exemplet är den ovan nämnda guldgruvan Las Cristinas, där Crystallex International Corp fick sitt avtal att utvinna denna gruva uppsagt. Crystallex International Corp har ansökt om skiljedom, och kräver den venezolanska staten på nästan 3,8 miljarder USD i ersättning för uteblivna intäkter.

För ett år sedan tilläts guldgruvbolagen att exportera upp till hälften av sin produktion, en uppmjukning av de tidigare reglerna som sade att endast 30 procent av produktionen fick gå på export, medan de resterande 70 procenten skulle säljas på den venezolanska marknaden. Det var framförallt påtryckningar från det ryska gruvföretaget Rusoro Mining Ltd som fick Venezuelas regering att lätta på exportreglerna.

Aj aj aj för de företag som är verksamma där. Frågan är vad det innebär för utbudet av guld. När den venezolanska oljeindustrin förstatligades så minskade produktionen med tiden då staten inte investerade för att hålla utrustningen i skick, och för att korruptionen blivit enorm. Det återstår att se om Chavez har lärt sig något, och om han låter kineserna driva allt med en gång.

Fortsätt läsa
Annons
1 kommentar

1 kommentar

  1. Silverbug

    3 november, 2013 vid 18:29

    Venezuela kan förstatliga hur mycket de vill, pengarna kommer ändå att ta slut.

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära