Analys
SHB Råvarubrevet 28 oktober 2011
Vårt råvaruindex har utvecklats positivt under veckan och gått från -2.90 till + 2.37 procent på året med stöd från torsdagens toppmöte vilket resulterade i ett glädjeskutt på världens börser. Marknaden försvagades visserligen något mot slutet av veckan efter ett svagt utfall för en italiensk obligationsemission och efterföljande uppgifter om att nästa veckas G20-möte inte kommer att diskutera bidrag till stödfonden EFSF. Men i och med detta paket som ändå bör sägas var oväntat omfattande, även om många/de flesta detaljer saknas, bör marknaden kunna hålla hoppet vid liv ett tag till.
Det som stått ut de senaste dagarna är främst en stark utveckling på koppar och ett kraftigt fall på järnmalm. I övrigt noteras en ökad konkurrens på vetemarknaden efter att Egypten nu även godkänner Vete från Ukraina men att man trots detta ändå valde att fortsätta importera ryskt vete. Ryska jordbruksministeriet uppger även att den ryska spannmålsskörden hittills är klart över marknadens förväntan.
Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.
Metaller
På metallerna har priserna ökat kraftigt den senaste veckan efter att EU-toppmötet stärkt marknadens förtroende för en lösning av Europas skuldkris. Störst uppgång på koppar som stigit med 13 procent, den största veckouppgången sedan 1986. LME lagernivåer på koppar har minskat sedan förra fredagen med 15 425 ton till 432 375 ton, vilket hjälper till att stärka priset. Sedan mitten av september pågår även en strejk vid världens näst största koppargruva Grasberg i Indonesien, där arbetarna kräver bättre löner och villkor. Strejken väntas pågå en månad där varje dag av stoppad produktion innebär ett bortfall på 1 500 ton koppar och 140 kilo guld. Då kopparpriset är konjunkturkänsligt ser vi ett fortsatt volatilt pris så länge situationen i Europa inte stabiliseras. På lite längre sikt tror vi på en uppgång. Bilden nedan visar lagernivåer och priset på koppar ett år tillbaka.
Ser vi till övriga metaller har det mest varit fokus på järnmalm och stål i veckan. Vi skrev i augusti om en potentiell överkapacitet på Kinesiskt stål och risk på nedsidan för järnmalm eftersom en del material avsedd för inhemskt bruk börjat visa sig på exportmarknaden. Vidare så har kinesiska verk alltför ofta fokus på volym och satta mål snarare än marknadsbalans vilket snabbt kan pressa marknaden på såväl slutprodukt som insatsråvaror. Svårigheten för stålbolag att få lån under nuvarande kreditåtstramning har dessutom tvingat många att minska på lager för att frigöra rörelsekapital vilket nu accelererat nedgången. Priset på järnmalm exempelvis har fallit med 30 procent den senaste månaden och vi lär få se ytterligare press på färdiga stålprodukter.
Detta brukar ibland även påverka basmetallerna eftersom köpare tenderar att bli mer avvaktande överlag. Det som dock ger stöd åt basmetallerna är kostnadssidan som förblir hög. Det kraftiga fallet på Nickel exempelvis innebär att en hel del kapacitet på Nickel Pig Iron ifrågasätts och sannolikt faller bort. Norilsk annonserade för övrigt tre nya projekt och ska öka kapaciteten med 68 procent på sikt. Efterfrågan på basmetaller är hittills på normala nivåer för säsongen. Vi förväntar oss sidledes rörelser både på Koppar, Aluminium, Nickel och Zink ett tag framöver.
Ädelmetaller
Guld har haft en strålande vecka med sin största veckouppgång sedan augusti. Guldet handlas i skrivande stund runt $1740/ounce. Efter de senaste dagarnas lyckade förhandlingar inom EU/EMU, så tror vi inte guldet kommer fortsätta uppåt på kort sikt. Om vi ser på längre sikt, så finns det en god underliggande efterfrågan på guld. Enligt World Gold Council så kommer centralbankerna vara nettoköpare av guld de kommande åren. Samtidigt verkar inte Indiens och Kinas guldhunger dämpas. Silver har haft sin största veckouppgång sedan september 2008 (upp 13% på en vecka) och handlas just nu på $ 35.25 /ounce. Silvret summerar en uppgång på 12.7% sedan årets början. Bifogat nedan är en graf som visar skillnaden mellan guld och silver vilken om man ser till det senaste året också kan tyda på ett något högt guldpris.
Energi
Oljepriset (Brent) handlades oförändrat över veckan och på 109.9 dollar per fat i skrivandets stund. Den amerikanska WTI olja steg tidigare i veckan till den högsta nivån på 12 veckor till följd av spekulationer om förbättrad amerikanska efterfrågan på olja och att europeiska ledare kommer att nå en godtagbar lösning i förhållande till skuldkrisen. Prisskillnaden mellan WTI och Brent är nu endast 17.16 dollar, vilket är den lägsta spreaden sedan 6 juli. Amerikanska råoljelager ökade med 4,7 miljoner fat (väntat 1,3 m fat) efter att importen ökat från förra veckans låga nivå. Bensin lagren sjönk med 1,4 miljoner fat (väntat-1.6m fat) och destillat 4,3 fat (förväntat -1,9 m fat).
Produktionen har återupptagits vid ett stort Libyskt oljefält som ägs tillsammans med det spanska oljebolaget Repsol. Sahara fältet ligger söder om Libyen och produktionen väntas snart öka från 60.000 till 100.000 fat per dag. Det förväntas dock dröja innan fältet når full kapacitet om 340.000 fat. Nuri Berruien, ordförande för Libyens National Oil Company (NOC), meddelade i veckan att den totala produktionen i Libyen nu har nått nästan 500 000 fat per dag.
Elmarknaden handlas oförändrat mot slutet av veckan där inledningsvis blöta prognoser och fallande kurser förbyttes mot ett torrare scenario och stigande kurser på såväl el som bränslen. Den svenska kärnkraften går nu på 64 procent och med gällande väderprognoser förväntas energibalansen hamna på +4.6 TWh mot slutet av vecka 44.
Under en paneldebatt i Malmö igår diskuterade vi tillsammans med några energibolag hur elmarknaden fungerar och hur Sveriges energimix bör se ut framöver. Förståelsen för marknaden och dess prisdrivande faktorer har visserligen ökat i takt med att elräkningarna skjutit i höjden, men kärnkraftsbortfall under kalla och torra perioder har skapat irritation och bidragit till branschens skamfilade rykte.
Våra kärnkraftsverk byggdes mellan 1972 och 1985 och vi ser nu effekterna av en gammal folkomröstning samt den energipolitiska uppgörelse som bla ledde till att Barsebäck reaktorerna togs ur drift 1999 och 2005. Det har inte bara skapat en regional obalans mellan produktion och konsumtion vilken med 4 nya prisområden från och med nästa vecka innebär en merkostnad om ca 2,000 kr för ett normalt hushåll i södra Sverige. Det har också skapat en osäkerhet kring huruvida våra kärnreaktorer ska uppgraderas och ev. ersättas. På längre sikt är det oroväckande eftersom man kan fråga om en del av all de investeringar vi ser i förnyelsebar produktion är kostnadseffektiva.
Att satsa ca 300 miljarder i subventioner på vindkraft som exempelvis motsvarar 6 moderna kärnreaktorer eller energieffektivisering av 1 miljon bostäder kan ifrågasättas. Inte minst med tanke på att många av dessa verk visar brist på effektivitet när de som bäst behövs. Kalla och vindstilla dagar tenderar ofta att sammanfalla och vid två kalla dagar under de två senaste 2 åren visade det sig exempelvis att den installerade vindkraftens effektivitet vid dessa två tillfällen endast var mellan 6-10 procent av installerad effekt!!. Sverige kommer självklart att behöva vindkraft i vår mix av elproduktion framöver men frågan är om inte målen är lite för optimistiska. Både Holland och Spanien har drastiskt reducerat sina subventioner och Danmark och England ser ut att göra detsamma. Holland har dessutom övergivit sitt mål om 20 procent förnyelsebar produktion vid år 2020. Ett annat problem är utsläppshandeln och hur marknaden ska utformas för att överleva. Idag kan man anta ca 0.7 öre/kWh för varje euro utsläppskostnad vilket innebär ca 7 öre eller 15 procent av nuvarande marknadspris på el. Om vi i grunden använder för mycket ”smutsig” energi innebär det att vi slipper betala för den och då är energin för billig så själva tanken med handeln är god men den hämmar vår konkurrenskraft och utan ett globalt direktiv där de stora utsläppsländerna tar ett större ansvar bör vi tänka om även här.
Något som det heller inte talas så mycket om är skatter på el som de senaste 15 åren ökat nästan dubbelt så mycket som själva elpriset (idag ca 50 procent av elpriset). Innan skatter har vi bland de lägsta elpriserna i Europa men efter skatt ligger vi bland de högre. Man kan idag låsa in en 3-åring på elbörsen till 44.15 euro vilket motsvarar ca 40.5 öre/kWh (utan prisområdespåslag/avdrag) vilket är lockande om man ser till utvecklingen och de faktorer som styr priset. Risken bör med andra ord finnas på uppsidan!.
Kaffe
Förra veckan kunde vi se kaffepriset stiga 8 procent bla till följd av all den nederbörd i Centralamerika och Colombia som kan komma att ge sämre kvantitet och kvalitet av utblomningen. I början av veckan föll priset tillbaka i takt med övriga något när den Europeiska skuldkrisen eskalerade men det spekuleras också om hur kraftig storm orkanen Rina kan komma att orsaka om den passerar Centralamerikas kust.
Annars väntas mer nederbörd i Syd – och Centralamerika som tros minska produktionen och försena leveransen, detta har varit orsaken till att priset studsat upp något de senaste dagarna och ger stöd åt nuvarande prisbild. Vidare fortsätter lagernivån att falla ytterligare, hittills en nedgång på 22 procent i år.
Kakao
Priserna har fallit 30 procent i år, från rekordhöga nivåer sedan 30 år tillbaka, som följd av en ökning av produktionen i Elfenbenskusten och Ghana. Spekulationer kring överskott av kakao på marknaden fortsätter att hålla priserna nere. Europeiska konsumtionen steg 14 procent under det tredje kvartalet till den högsta nivån sen 1999, enligt European Cocoa Association. Det kommer rapporter om att vädret har stabiliserats i västra Afrika. Försenade leveranser av kakaobönor till Elfenbenskustens hamnar har fått priset att stiga under senaste veckan.
Bomull
Oro över skicket på grödorna i USA och Indien har den senaste veckan fått bomullspriset att stiga med 5 procent. I måndags redovisade USDA:s rapport om crop progress andelen bomull som beräknades vara i skicket ”very poor” till 25 procent – en försämring från förra veckans 22 procent. Endast 5 procent var av skicket ”excellent”. 44 procent av skörden uppgavs vara avklarad, lägre än 49 procent vid samma tidpunkt förra året, men högre än genomsnittet de senaste fem åren på 36 procent.
Confederation of India Textile Industry sänkte prognosen för Indiens produktion till det lägsta på fem år som följd av ogynnsamt väder i de norra och centrala regionerna av Indien.
Översvämningarna i området kring Pakistan har orsakat skador på skörden vilket lett till att prognosen för bomullsproduktionen justerats ned med 19 procent.
Det spekuleras i att fler länder med Kina i spetsen har börjat köpa bomull för att fylla på statsreserverna. Kinas import av bomull har stigit med 26 procent sedan ett år tillbaka. I övrigt ser vi en fortsatt svag efterfrågan och en svag export globalt. Temperaturerna verkar gå mot under det normala i slutet av veckan
Vete
Vetepriset på Matif har gått ned något sedan förra torsdagens stängningskurs, medan vetet i Chicago gått upp något. Vetet i Chicago steg kraftigt igår, delvis som följd av en försvagning av dollarn.
Det är fortsatt torrt för det amerikanska höstvetet, viss nederbörd har kommit i veckan men mer behövs. Detsamma gäller för Argentina och Ukraina. Endast 53 procent av det höstsådda vetet i Ukraina uppges ha nått uppkomststadiet, vilket kan leda till att stora arealer får sås om till våren. Förra året hade 87 procent av vetet nått uppkomst redan i slutet av september.
Australiens veteskörd uppskattas till mellan 24 och 26 miljoner ton, vilket gör att de i kombination med höga lagernivåer kommer bli en tuff konkurrent på världsmarknaden – det kommer dock rapporter om låga proteinhalter på redan skördat vete.
Intressant under veckan var att Egypten nu även godkänner vete med Ukrainskt ursprung, dock vann de ingen affär då Egypten istället återigen köpte ryskt och kazakstanskt vete. Det billigaste franska vetet var omkring $ 23 dyrare per ton och det billigaste vetet var från Argentina – som dock förlorade på dyrare frakt.
Det ryska jordbruksministeriet uppgav i veckan att den ryska spannmålsskörden hittills uppgår till 95 miljoner ton, det på en areal motsvarande 96 procent av beräknad total areal. Är det korrekta uppgifter innebär det att skörden blir klart större än tidigare beräkningar om cirka 93 miljoner ton totalt.
Med allt hårdare konkurrens på exportmarknaden är det allt svårare att se stigande vetepriser framöver, både europeiskt och amerikanskt vete har fortsatt svårt att vinna affärer.
Vete – USDA Crop Progress (Höstvete 24 oktober)
Enligt måndagens rapport från USDA var den amerikanska höstvetesådden avklarad till 82 procent, upp från förra veckans 73 procent. Vid samma tid förra året var motsvarande siffra 87 procent och genomsnittet för de senaste fem åren är 84 procent.
56 procent av grödan uppgavs ha nått uppkomststadiet, upp från förra veckans 44 procent. Att jämföra med 63 procent vid samma tid förra året och 63 procent för genomsnittet för de senaste fem åren.
Andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”good/very good” var 47 procent, samma som förra året vid denna tid på året. Andelen av höstvetet som angavs vara i skicket ”poor/very poor” var beräknad till 16 procent, två procentenheter mer än vid samma tid förra året.
Majs
Terminspriserna på majs i Chicago är i stort sett oförändrade sedan förra veckan.
Sådden av majs i Argentina uppgavs i veckan vara till 45 procent avklarad, klart mindre än 59 procent vid samma tidpunkt förra året – det bedöms dock inte vara någon större fara i dagsläget.
Enligt officiella uppgifter från Kina uppskattas landets import av majs säsongen 2011/12 till rekordhöga 5 miljoner ton, det för att klara av den kraftigt växande grisproduktionen. Det är dock klart lägre än flera analytikers uppskattning men ändå ett första erkännande att de behöver importera betydande mängder. Med 5 miljoner ton skulle Kina bli världens femte största importör av majs – efter Japan, Mexico, Sydkorea och Egypten.
Torrt väder i USA snabbar på skörden men avkastningsnivåerna som rapporteras pekar precis som för sojan på lägre nivåer än de 148,1 bushels per acre som anges i oktoberrapporten från USDA. En skörd under 145 bushels per acre börjar bli mer och mer trolig.
Det finns relativt gott om majs i världen, inte minst i Ukraina som visat sig klart konkurrenskraftiga med stora försäljningar till Japan. Den ökade konkurrensen från andra länder kommer minska USA:s export men en lägre inhemsk produktion bör begränsa en prisnedgång.
Majs – USDA Crop Progress (24-okt)
Den amerikanska majsskörden uppgavs i tisdagens rapport vara avklarad till 65 procent, upp från förra veckans 47 procent. Vid samma tid förra året var hela 81 procent av skörden avklarad och genomsnittet för de senaste fem åren är 51 procent.
97 procent av grödan uppgavs vara mogen för skörd, jämfört med 94 procent förra veckan. Förra året vid samma tid var 100 procent moget och genomsnittet för de senaste fem åren är 97 procent.
Andelen av grödan som uppgavs vara i skicket ”good/excellent” var 54 procent, upp en procentenhet från föregående vecka. Andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”poor/very poor” var 19 procent, oförändrat från föregående vecka.
Soyabönor
Terminspriserna på sojabönor i Chicago har gått upp något sedan förra veckan, påverkat bland annat av bättre utsikter för de ekonomiska problemen i Europa. Kinas import av sojabönor under september månad beräknas till 4,13 miljoner ton, 11 procent lägre än föregående månad. För hela säsongen 2011/12 uppskattar China National Grain and Oils Information Centre, CNGOIC, landets import av sojabönor till rekordhöga 56 miljoner ton, 3,7 miljoner ton mer än säsongen 2010/11.
Marknaden har redan börjat tänka på nästa rapport från USDA den 9:e november, utifrån allt fler skörderapporter bedöms avkastningsnivån på den amerikanska sojan ligga närmare 40 bushels per acre – klart lägre än de 41,5 bushels per acre som angavs i oktoberrapporten.
[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Ansvarsbegränsning
Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.
Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.
Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.
Analys
A recession is no match for OPEC+

History shows that OPEC cuts work wonderfully. When OPEC acts it changes the market no matter how deep the crisis. Massive 9.7 m b/d in May 2020. Large cuts in Dec 2008. And opposite: No-cuts in 2014 crashed the price. OPEC used to be slow and re-active. Now they are fast and re-active. Latest cut indicates a ”reaction-function” with a floor price of USD 70/b. Price could move lower than that in May, but JMMC meeting on 4 June and full OPEC+ meeting on 5-6 July would then change the course. Fresh cuts now in May will likely drive market into deficit, inventory draws, stronger prices. Sell-offs in May should be a good buying opportunities

Production cuts by OPEC+ do work. They work wonderfully. Deep cuts announced by OPEC in December 2008 made the oil price bottom at USD 33.8/b on Christmas Eve. That is USD 48.3/b adj. for CPI. The oil price then collapsed in 2014 when it became increasingly clear during the autumn that OPEC would NOT defend the oil price with confirmation of no-cuts in December that year. The creation of OPEC+ in the autumn of 2016 then managed to drive the oil price higher despite booming US shale oil production. A massive 9.7 m b/d cut in production in May 2020 onward made the oil price shoot higher after the trough in April 2020.
Historical sequence pattern is first a price-trough, then cuts, then rebound. This history however points to a typical sequence of events. First we have a trough in prices. Then we get cuts by OPEC(+) and then the oil price shoots back up. This probably creates an anticipation by the market of a likewise sequence this time. I.e. that the oil price first is going to head to USD 40/b, then deep cuts by OPEC+ and then the rebound. If we get an ugly recession.
But OPEC+ is faster and much more vigilant today. Historically OPEC met every half year. Assessed the situation and made cuts or no cuts in a very reactive fashion. That always gave the market a long lead-time both in terms of a financial sell-off and a potential physical deterioration before OPEC would react.
But markets are faster today as well with new information spreading to the world almost immediately. Impact of that is both financial and physical. The financial sell-off part is easy to understand. The physical part can be a bit more intricate. Fear itself of a recession can lead to a de-stocking of the oil supply chain where everyone suddenly starts to draw down their local inventories of crude and products with no wish to buy new supplies as demand and prices may be lower down the road. This can then lead to a rapid build-up of crude stocks in the hubs and create a sense of very weak physical demand for oil even if it is still steady.
Deep trough in prices is possible but would not last long. Faster markets and faster OPEC+ action means we could still have a deep trough in prices but they would not last very long. Oil inventories previously had time to build up significantly when OPEC acted slowly. When OPEC then finally made the cuts it would take some time to reverse the inventory build-up. So prices would stay lower for longer. Rapid action by OPEC+ today means that inventories won’t have time to build up to the same degree if everything goes wrong with the economy. Thus leading to much briefer sell-offs and sharper and faster re-bounds.
OPEC+ hasn’t really even started cutting yet. Yes, we have had some cuts announced with 1.5 m b/d reduction starting now in May. But this is only bringing Saudi Arabia’s oil production back to roughly its normal level around 10 m b/d following unusually high production of 11 m b/d in Sep 2022. So OPEC+ has lots of ”dry powder” for further cuts if needed.
OPEC reaction function: ”USD 70/b is the floor”. The most recent announced production cut gave a lot of information. It was announced on 2nd of April and super-fast following the 20th of March when Dated Brent traded to an intraday low of USD 69.27/b.
JMMC on 4 June and OPEC+ meeting on 5-6 July. Will cut if needed. OPEC+ will now spend the month of May to assess the effects of the newest cuts. The Joint Ministerial Monitoring Committee (JMMC) will then meet on 4 June and make a recommendation to the group. If it becomes clear at that time that further cuts are needed then we’ll likely get verbal intervention during June in the run-up to 5-6 July and then fresh cuts if needed.
Oil man Biden wants a price floor of USD 70/b as well. The US wants to rebuild its Strategic Petroleum Reserves (SPR) which now has been drawn down to about 50%. It stated in late 2022 that it wanted to buy if the oil price fell down to USD 67 – 72/b. Reason for this price level is of course that if it falls below that then US shale oil production would/could start to decline with deteriorating energy security for the US. Latest signals from the US administration is that the rebuilding of the SPR could start in Q3-23.
A note on shale oil activity vs. oil price. The US oil rig count has been falling since early December 2022 and has been doing so during a period when the Dated Brent price has been trading around USD 80/b.
IMF estimated social cost-break-even oil price for the different Middle East countries. As long as US shale oil production is not booming there should be lots of support within OPEC+ to cut production in order to maintain the oil price above USD 70/b. Thus the ”OPEC+ reaction-function” of a USD 70/b floor price. But USD 80/b would even satisfy Saudi Arabia.

US implied demand and products delivered is holding up nicely YoY and on par with 2019. So far at least. Seen from an aggregated level.

Total US crude and product stocks including SPR. Ticking lower. Could fall faster from May onward due to fresh cuts by OPEC+ of 1.5 m b/d

An oil price of USD 95/b in 2023 would place cost of oil to the global economy at 3.3% of Global GDP which is equal to the 2000 – 2019 average.

Analys
Mixed signals on demand but world will need more oil from OPEC but the group is cutting

A world where OPEC(+) is in charge is a very different world than we are used to during the ultra-bearish 2015-19 period where US shale AND offshore non-OPEC production both were booming. Brent averaged USD 58/b nominal and USD 70/b in real terms that period. The Brent 5yr contract is trading at USD 66/b nominal or USD 58.6/b in real-terms assuming no market power to OPEC+ in 2028. Could be, but we don’t think so as US Permian shale is projected by major players to peak next 5yrs. When OPEC(+) is in charge the group will cut according to needs. For Saudi that is around USD 85/b but maybe as high as USD 97/b if budget costs rise with inflation

No major revisions to outlook by the IEA last week in its monthly Oil Market Report.
Total demand to rise 2 m b/d, 90% of demand growth from non-OECD and 57% from Jet fuel. Total demand to rise by 2 m b/d YoY to 101.9 m b/d where 90% of the gain is non-OECD. Jet fuel demand to account for 57% of demand growth as global aviation continues to normalize post Covid-19. Demand for 2022 revised down by 0.1 m b/d and as a result so was the 2023 outlook (to 101.9 m b/d). Non-OPEC supply for 2023 was revised up by 0.1 m b/d. Call-on-OPEC 2023 was reduced by 0.2 m b/d as a result to 29.5 m b/d. Call-on-OPEC was 28.8 m b/d in Q4-22. The group produced 28.94 m b/d in Mar (Argus).
World will need more oil from OPEC. Call-on-OPEC to rise 1.6 m b/d from Q4-22 to Q4-23. IEA is forecasting a call-on-OPEC in Q4-23 of 30.4 m b/d. The world will thus need 1.6 m b/d more oil from OPEC YoY in Q4-23 and 0.46 m b/d more than it produced in March. Counter to this though the OPEC group decided to cut production by 1 m b/d from May to the end of the year. So from May onward the group will produce around 28 m b/d while call-on-OPEC will be 29.1 m b/d, 30.3 m b/d and 30.4 m b/d in Q2,3,4-23.
If the IEA is right about demand then the coming OPEC cuts should drive inventories significantly lower and oil prices higher.
But the market doesn’t quite seem to buy into this outlook. If it had then prices would have moved higher. Prices bumped up to USD 87.49/b intraday on 12 April but have since fallen back and Brent is falling back half a percent today to USD 85.9/b.
Market is concerned for declining OECD manufacturing PMI’s. It is of course the darkening clouds on the macro-sky which is making investors concerned about the outlook for oil products demand and thus crude oil demand. Cross-currents in global oil product demand is making the situation difficult to assess. On the one hand there are significant weakening signals in global diesel demand along with falling manufacturing PMIs. The stuff which makes the industrial world go round. Manufacturing, trucking, mining and heavy duty vehicles all need diesel. (Great Blbrg story on diesel here.) Historically recessions implies a cyclical trough in manufacturing activity, softer diesel demand and falling oil prices. So oil investors are naturally cautious about buying into the bull-story based on OPEC cuts alone.
Cross-currents is making demand growth hard to assess. But the circumstances are much more confusing this time around than in normal recession cycles because: 1) Global Jet fuel demand is reviving/recovering post Covid-19 and along with China’s recent reopening. IEA’s assessment is that 57% of global demand growth this year will be from Jet fuel. And 2) Manufacturing PMIs in China and India are rising while OECD PMIs are falling.
These cross-currents in the demand picture is what makes the current oil market so difficult to assess for everyone and why oil prices are not rallying directly to + USD 100/b. Investors are cautious. Though net-long specs have rallied 137 m b to 509 m b since the recent OPEC cuts were announced.
The world will need more oil from OPEC in 2023 but OPEC is cutting. The IEA is projecting that non-OPEC+ supply will grow by 1.9 m b/d YoY and OPEC+ will decline by 0.8 m b/d and in total that global supply will rise 1.2 m b/d in 2023. In comparison global demand will rise by 2.0 m b/d. At the outset this is a very bullish outlook but the global macro-backdrop could of course deteriorate further thus eroding the current projected demand growth of 2 m b/d. But OPEC can cut more if needed since latest cuts have only brought Saudi Arabia’s production down to its normal level.
OPEC has good reasons to cut production if it can. IEA expects global oil demand to rise 2 m b/d YoY in 2023 and that call-on-OPEC will lift 1.6 m b/d from Q4-22 to Q4-23. I.e. the world needs more oil from OPEC in 2023. But OPEC will likely produce closer to 28 m b/d from May to Dec following latest announced production cuts

Market has tightened with stronger backwardation and investors have increased their long positions

Net long specs in Brent + WTI has bounced since OPEC announcement on coming cuts.

Saudi Arabia’s fiscal cost-break-even was USD 85/b in 2021 projected the IMF earlier. Don’t know when it was projected, but looks like it was before 2020 and thus before the strong rise in inflation. If we add 15% US inflation to the 2021 number we get USD 97/b. Inflation should lift budget costs in Saudi Arabia as it is largely a USD based economy. Though Saudi Arabia’s inflation since Q4-19 is reported as 8% to data while Saudi cost-of-living-index is up by 11%. Good reason for Saudi Arabia to cut if it can cut without loosing market share to US shale.

Adjusting for inflation both on a backward and forward basis. The 5yr Brent price is today at USD 66.3/b but if we adjust for US 5yr inflation it is USD 58.6/b in real terms. That is basically equal to the average Brent spot price from 2015-2019 which was very bearish with booming shale and booming offshore non-OPEC. Market is basically currently pricing that Brent oil market in 5yrs time will be just as bearish as the ultra-bearish period from 2015-2019. It won’t take a lot to beat that when it comes to actual delivery in 2028.

Nominal Brent oil prices and 5yr Brent adj. for 5yr forward inflation expectations only

ARA Diesel cracks to Brent were exceptionally low in 2020/21 and exceptionally high in 2022. Now they are normalizing. Large additions to refining capacity through 2023 will increase competition in refining and reduce margins. Cuts by OPEC+ will at the same time make crude oil expensive. But diesel cracks are still significantly higher than normal. So more downside before back to normal is achieved.

Analys
How renewable fuels are accelerating the decarbonisation of transport

On 16 November 2022, UK’s Royal Air Force (RAF) Voyager aircraft, the military variant of the Airbus A330, took to the skies for 90 minutes over Oxfordshire. What looked like a routine test flight in its outward appearance was ultimately deemed ground-breaking. Why? It was a world-first military transporter aircraft flight, and the first of any aircraft type in the UK to be completed using 100% sustainable jet fuel.

What are renewable fuels?
Renewable hydrocarbon biofuels (also called green or drop-in biofuels) are fuels produced from biomass sources through a variety of biological, thermal, and chemical processes. These products are chemically identical to petroleum gasoline, diesel, or jet fuel.
In other words, renewable fuels are sources of energy chemically identical to fossil fuels but produced from domestic, commercial, or agricultural waste (see Figure 1 below).
Figure 1: Converting waste into energy

Why the excitement?
Renewable fuels, like renewable diesel and sustainable jet fuel, can reduce greenhouse gas emissions by around 80-90% compared to fossil fuels. And because they burn much cleaner, engine filters remain cleaner for longer reducing the need for maintenance. Furthermore, given used cooking oil, vegetable oil, processing waste, and animal fat waste are used as inputs, the production of these fuels reduces biowaste, thereby cutting emissions from landfills.
This makes renewable fuels a key component of the circular economy. Humans have largely operated on the linear model historically when it comes to utilising natural resources. The circular model, in contrast, is much less wasteful and seeks to recycle as much as possible (see Figure 2 below).
Figure 2: The Circular Economy

The most exciting thing about renewable fuels is the immediacy with which they can make an impact. The reason why they are referred to as drop-in fuels is that they can replace fossil fuels in internal combustion engines with little or no modification required. So, if supply was abundant enough, forms of transport which cannot be electrified easily like heavy duty trucks, ships, and aeroplanes can be switched across to renewable fuels making a significant improvement to the environmental footprint. According to BP, “A return flight between London and San Francisco has a carbon footprint per economy ticket of nearly 1 tonne of CO2 equivalent. With the aviation industry expected to double to over 8 billion passengers by 2050, it is essential that we act to reduce aviation’s carbon emissions.”
The challenge
Renewable fuels or biofuels are still in their infancy. This means the obvious hurdle to overcome is cost competitiveness with fossil fuels. Cost estimates vary, but figures from the International Air Transport Association (IATA) provide a useful sense for the ballpark. In May 2022, IATA stated that the average worldwide price of jet fuel is about $4.15 per gallon compared to the US average price of a gallon of sustainable aviation fuel, which is about $8.67.
So, roughly double the price of the incumbent polluting technology. This is not a bad starting point at all. Considering how rapidly the cost of energy storage in batteries has fallen in the last decade, renewable fuels could become competitive quite soon if sufficient investment is made and economies of scale are achieved. IATA also predicts that renewable fuels could make up 2% of all aviation fuels by 2025, which could become a tipping point in their competitiveness.
Businesses are acting
Businesses pursuing their own net zero targets have already started exploring renewable fuels to minimise their waste. Darling Ingredients Inc, which produces its trademark Diamond Green Diesel from recycled animal fats, inedible corn oil, and used cooking oil, was chosen by fast food chain Chick-fil-A in March 2022 to turn its used cooking oil into clean transportation fuel.
Similarly, McDonald’s entered into a partnership with Neste Corporation in 2020 to convert its used vegetable oil into renewable diesel and fuel the trucks that make deliveries to its restaurants. According to TortoiseEcofin, both Darling Ingredients and Neste have a net negative carbon footprint given emissions produced by these businesses are lower that the emissions avoided because of their renewable fuels.
A final word
Renewable fuels alone will not tackle climate change. No single solution can. But they can help us make meaningful progress. The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) emphasises how crucial it is for the world to halve its greenhouse gas emissions this decade to at least have a chance of limiting global warming to 1.5oC. This means that solutions with an immediate effect have an important role to play. Biofuels can cut emissions from waste in landfills and provide much cleaner alternatives to fossil fuels to help accelerate the world’s decarbonisation efforts. They don’t require different engines to be of use. They just need funding to reach scale.
Mobeen Tahir, Director, Macroeconomic Research & Tactical Solutions, WisdomTree
-
Nyheter2 veckor sedan
Lundin-familjen har sålt allt i Africa Oil
-
Nyheter1 vecka sedan
Dansk kärnkraft ska producera 1 miljon ton koldioxidfritt gödningsmedel per år i Indonesien
-
Analys4 veckor sedan
A recession is no match for OPEC+
-
Nyheter2 veckor sedan
Guldpriset nära sin högsta nivå någonsin
-
Nyheter3 veckor sedan
Koppar gynnas av den gröna omställningen
-
Nyheter4 veckor sedan
Oljepriset utvecklas svagt på sämre än väntad ekonomi i Kina
-
Nyheter4 veckor sedan
Ny analys visar att marknaden för palmolja kommer att nå 110 miljarder dollar
-
Nyheter6 dagar sedan
Ryssland förstör Saudiarabiens oljeförsäljning i Asien