Specifikationer för kvarnvete MATIF

Hela hösten har det spekulerats vilt om huruvida det vete som handlas på börsen i Paris verkligen representerar ett kvarnvete eller ej. Osäkerheten grundar sig i att i börsens kravspecifikation för vete som går till leverans finns inget skrivet om falltal utan endast följande:

Rymdvikt 76 kg/hl, vattenhalt 15%, skadade kärnor 4%, grodda kärnor 2% och renhet 2%. Därtill regler om t.ex. mykotoxinnivå och europeiskt ursprung men alltså inget om falltal och inte heller protein. Dock står det att de företag som driver för leverans godkända silos kan applicera ytterligare och mer restriktiva krav – vilket de gör.

Ett av dessa företag är Senalia. De använder sig normalt, så även i år, av följande modell för prisjustering utifrån proteinhalt med bas 11%:

skörden nådde detta krav. Ett så bra år finns inga skäl för Senalia att godkänna annat än vete med falltal över 220. I diskussion i helgen med Laurent Martel, chef för Senalia, sa Laurent att de främst sätter sina krav utifrån hur efterfrågan på exportmarknaden ser ut och att det viktigaste för honom är att upprätthålla omsättning – alltså ta in vete som lever upp till kundernas behov. Men Senalia är ett företag som tjänar sina pengar på lagring och omsättning av vete och vill således ha så mycket volym som möjligt, och justerar därför sina krav utifrån rådande marknadssituation – vilken påverkas inte bara av efterfrågan men även av utbudet.

I år håller det franska vetet överlag en klart sämre kvalitet, åtminstone vad gäller falltal – bara 46% av landets vete håller, enligt officiell statistik, ett falltal över 220. Och Senalia har i år också sänkt sina falltalskrav, till som lägst 170.

Förmodligen är inte exportmöjligheterna speciellt stora för vete med falltal 170 – stora köpare som Egypten kräver som lägst 200 och Algeriet vill ha vete med falltal lägst 230. Men genom att sänka kraven på vete för att mer motsvara utbudet i landet får Senalia lättare att upprätthålla volym. Och helt klart kommer de att försöka blanda in detta vete i partier med bättre kvalitet så att även delar av denna volym når exportmarknaden – vilket nog inte är en helt olönsam affär ett år som detta med stor prisskillnad mellan olika kvaliteter.

Det är också rimligt att anta att om leverans kan ske av MATIF-vete med falltal på 170 så lär ingen i år låta sina kontrakt gå till leverans om det vete de innehar är av bättre kvalitet. Såvida inte leverans av MATIF-vetet var förenat även med prisjustering för falltal – vilket det alltså inte verkar vara idag. Så var det åtminstone år 1989 med prisavdrag på 1/1000 per sekund med maximalt 15 sekunder i avvikelse.

MATIF-vetet bör alltså idag rimligen prisas som ett vete med, förutom övriga kriterier, ett falltal på 170. På vissa marknader anses detta vara mer ett fodervete men på den franska kvarnmarknaden ses även detta vete som ett kvarnvete. Om än inte av bästa kvalitet men det duger för landets kvarnindustris generellt sett relativt låga krav med stor produktion av mjöl till kakor och baguetter. Svaret på den inledande frågan är alltså enligt vår uppfattning att MATIF-vetet representerar franskt kvarnvete, förutom övriga kriterier, när det är som sämst falltalsmässigt – vilket i år alltså är sämre än t.ex. förra året och normalåret.

Den stora frågan är sen om priset på MATIF-vetet idag är prisat rätt utifrån ett vete med falltal på 170? Fysiska priser i Frankrike noteras kring EUR 140 per ton för ren fodervete och kvarnvete med falltal 220 kring dryga EUR 160 per ton. MATIF-vetet handlas idag ganska så exakt i mitten av dessa två – vilket som vi uppfattar MATIF-vetet inte känns helt orimligt. Märk dock att detta gäller terminer för årets skörd. Vid prisande av terminer kopplade till 2015 års skörd bör marknaden rimligen anta en återgång till en mer normal fransk veteproduktion med högre falltal och en situation där Senalia inte godkänner falltal på 170 – dessa terminer handlas också till ett klart högre pris.

Framtida förändringar?

Börsen, Euronext, säger sig överväga framtida tillägg i kravspecifikationer framöver – vilket dock så fall får verkan först på kontrakt med förfall efter maj 2017 då ändringar inte kan göras i kontrakt med öppna positioner. Kanske vore ändå en modell där de mottagande siloföretagen inför prisjusteringar utifrån falltalsnivå och rådande marknadsläge för året i Frankrike, eller ännu hellre Europa med fler leveranspunkter, att föredra – där MATIF-vetet i grunden är ett kvarnvete med falltal 220 men där prisjustering nedåt sker utifrån fastställd skala under onormala år med sänkta falltalskrav som 2014.

[box]Handelsbanken Jordbruk är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.