Guldpriset fortsätter att stiga och nådde precis 3750 USD per uns, för december-kontraktet på CME. För att vara en så trygg och stabil tillgång så är hastigheten i uppgången spektakulär.

Det ska tilläggas att den amerikanska dollarn har försvagats under året, vilket självklart gör det lättare för guldpriset i USD att gå upp. Goldman Sachs skrev nyligen att guldpriset kan närma sig 5000 USD om den amerikanska centralbankens oberoende skadas. Samtidigt står både kinas centralbank och invånare på köpsidan och driver upp guldpriset trots att aktiebörserna är heta.

IEA, International Energy Agency, publicerar olika scenarier över energianvändning. De har återkommande anklagats för att vara orimligt positiva till utvecklingen mot koldioxidfria energikällor. Nu har Javier Blas, som bland annat skriver för Bloomberg, publicerat en graf över kolkraft från ett utkast till IEA:s nya rapport som kommer publiceras i slutet av oktober eller början av november. Den nya grafen för hur utvecklingen framåt kommer att vara baserat på länders policy visar att kol är här för att stanna. Något som ligger mycket mer i linje med vad många andra prognoser säger.

Användningen av kol förväntas fortsätta stiga till 2029, för att sedan börja falla. Det är dock inte uppgången som är av betydelse, den är marginell. Utan det är takten på nedgången som är det intressanta. Användningen av kol förväntas inte längre falla märkbart. Grafen sträcker sig till år 2050 och då förväntas kol fortfarande vara på nära rekordhög nivå.

Det är egentligen ingenting konstigt. Kina bygger massiva kolkraftverk och hela infrastrukturen runt omkring. Det är investeringar för många årtionden framåt. Samtidigt behöver majoriteten av befolkningen i världen enorma mängder ny och stabil energi. Det finns ingenting som är billigare än kolkraft för att uppnå det. Och framför allt är det svårt att på något sätt få fram all den energi man vill ha utan kolkraft.

Tyskland har skrivit ner prognosen på hur mycket elektricitet landet kommer att behöva 2030. Hittills har prognosen varit 750 TWh, vilken nu har skrivits ner till 600-700 TWh,

Det kan vid en första anblick låta positivt. Men orsaken är inte att effektiviseringar. Utan priserna är så pass höga att företag inte har råd att använda elektriciteten. Elintensiv industri flyttar sin verksamhet till andra länder och få företag satsar på att etablera energikrävande verksamhet i landet.

Tyskland har inte heller någon plan för att förändra sin havererade energipolitik. Eller rättare sagt, planen är att uppfinna fusionskraft och använda det som energikälla. Något som dock inte löser problemet på några årtionden.