Nyheter
Elfenbenskusten inför exportkvoter på kakao
Elfenbenskusten planerar att införa reformer för landets kakaosektor, bland annat genom att införa kvartalsvisa inköpskvoter för exportörerna för att förhindra att de stora aktörerna använder sin dominerande ställning till att manipulera marknaden. Elfenbenskusten, världens största exportör av kakao med 40 procent av den globala skörden, kommer även att skrota de individuellt framförhandlade skattelättnaderna som vissa exportörer, främst de med lokal malning av kakao, förhandlat fram.
Vidare kommer landet att kräva att exportörer som köper sitt kakao från Elfenbenskusten, skall betala 10 procent av inköpspriset inom 48 timmar. Genom att införa dessa reformer försöker president Alassane Ouattaras regering garantera att Elfenbenskustens hundratusentals småbrukare får ett lägsta försäljningspris på sin skörd.
Reformen kommer emellertid att behöva godkännas av Världsbanken för att Elfenbenskusten skall komma att få välbehövliga skuldlättnader på tre miljarder USD från IMF och Världsbanken, något som har försenats av en våldsam fyra månader lång konflikt som följde efter det senaste valet i november 2010. Reformerna har sagt komma att innebära slutet av ett decennium av liberalisering, vilket enligt kritiker har försatt bönderna i beroendeställning till de internationella råvarumarknadernas nycker, vilket skapat osäkerhet som avskräckt investeringar i plantager och gjort kakaobranschen instabil. Exportörer utryckte viss oro över förslagen till planer för transportkostnader och kvalitetskontroller.
Minimipriser för odlare
Syftet med reformerna är att garantera jordbrukarna ett lägsta försäljningspris vilket gör att sektorn kommer att bli mer lik den reglerade kakaoindustrin i Ghana, världens näst största producent. Den ghanesiska kakaosektorn är betydligt mer effektiv och dess plantager ger en avkastning som är dubbelt så hög som den hos Elfenbenskustens plantager.
Jordbrukarna kommer att få minst hälften av det genomsnittliga exportpriset för säsongen, inklusive försäkring och transportkostnader – ett pris som staten kommer att garantera genom att sälja mer än tre fjärdedelar av kakaoskörden i förväg genom terminskontrakt. Samtidigt kommer Elfenbenskustens regering att sätta gränser för hur mycket kakao varje exportör kan köpa, en gräns som kommer vara lika stor för samtliga licensierade exportörer.
Tjänstemän från Elfenbenskusten är noga med att påpeka att detta inte kommer att drabba de stora globala köparna som som Cargill och Archer Daniels Midland, som fortfarande kommer att kunna möta sina produktionsbehov. Syftet med kvoterna är att avskräcka spekulanter som vill köpa upp kakao för att styra priset vilket hedgefonden Armajaro försökte sig på sommaren 2010.
Ivorianska tjänstemän meddelar även att de exportörer som har registrerat att de äger kvarnar för malning av kakao inte längre kommer att kunna åtnjuta skattelättnader för dessa sedan det visat sig att det endast är en mindre del kakao som har bearbetats lokalt medan huvuddelen av bönorna har exporterats obehandlade.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter2 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter4 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter2 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz

