Analys

SHB Råvarubrevet 30 september 2011

Publicerat

12 år sedan

den

30 september, 2011

Råvarorna har stabiliserats något under veckan men sentimentet har försvagats och de kraftiga rörelserna på världens börser skapar oro. Det är tydligt att investerarkollektivet skruvat ned förväntningarna, korta positioner bland icke-kommersiella aktörer har ökat samtidigt som både hedgefonder och index investerare minskat sina långa positioner. Uttalande från Fed har betonat myndighetens oförmåga att göra mycket för att stimulera den amerikanska ekonomi, man verkar lämna sitt öde till politiker. Det är inte särskilt förtroendeingivande i sig utan bidrar till den stora utförsäljningen av riskrelaterade tillgångar, såsom aktier och råvaror. Koppar är ju den typiska barometerråvaran och nedan ser ni VIX index (volatilitetsindex för S&P 500 optioner), även kallat fear index i rött, mot LME Koppar (vitt) och MSCI (gult) som ger en intressant bild över situationen.

När det gäller den globala ekonomin är den negativa inställningen inte bra för företagens förtroende. Vi har redan sett minskade investeringar i USA vilket även Europa lär få känna av givet nedåtrisken i den finansiella sektorn. Det verkar inte heller sannolikt att Kina kommer att ge så mycket mer fart till den globala tillverkningsindustrin så tillväxten kommer sannolikt att gå på lågväxel under de närmaste kvartalen. Förtroendet för euron är i botten och dollarn kommer fortsatt vara attraktiv som tillflyktsort till dess att marknaden ser en realistisk och trovärdig lösning på Europas skuldkris. Våra ekonomer förväntar sig därför att dollarn fortsätter att stärkas vilket kommer att verka negativt för råvarorna.

Ser man till året har vårt Råvaruindex endast tappat 2.5 procent vilket egentligen inte är så mycket jämfört med den börsutveckling vi haft. Oljan är fortfarande upp över 10 procent så det är främst metallerna som fallit, LME index har backat strax över 20 procent. Vi befinner oss i ett väldigt intressant läge och frågan är om vi nu fått den korrektionen som många väntat på och huruvida man tar tillfället i akt att komma in på lite mer fördelaktiga nivåer vad gäller säkringar och långsiktig allokering.

Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.

Olja

Marknadsbilden fortsätter att domineras av makro sentimentet och oljepriset steg inledningsvis 3 dollar per fat på förnyat hopp om en lyckad lösning kring Greklands skuldkris.

Ett tyskt ja till att öka EFSF (European Financial Stability Facility) räckte dock ej till att hålla oljepriset uppe, fortsatt oro för den grekiska statsskulden samt dess ringverkningar fortsätter att vara huvudtemat i både råvaru- och aktiemarknaden.

Onsdagens DOE tal avslöjade en ca 2 miljoner fat ökning i de amerikanska oljelagren och fortsatt svag efterfrågan vilket i kombination med en starkare dollar har bidragit till en korrektion på ca 5 dollar per fat sedan tisdagen, i skrivande stund handlas Brent kring 103 dollar.

Framtidsbilden för Brent domineras av osäkerhet som en följd av förväntat lägre efterfrågan från OECD-länderna, i tillägg kan tillbuds sidan överraska på uppsidan då produktionen från Libyen ser ut att öka snabbare än tidigare väntat (just nu ca 250,000 fat per dag).

Ädelmetaller

Guldet gjorde en test ner mot 1535 USD per uns på måndag morgon men har sedan handlat relativt lugnt hela veckan, mellan 1600 och 1650 USD. Vi bibehåller vår försiktiga inställning och anser att man fortfarande kan avvakta med att köpa guld. Marknaden visar tecken på att ha hamnat i ett mättnadsläge, där de som behövt sälja av kortsiktigt har gjort det, men få nya köpare dyker upp.

Vi tror att lång guld fortfarande är en ganska överbefolkad position, och förra veckans börsoro gav inte den förväntade gulduppgången, varför vi tror att om riskaptiten stabiliserar sig så kan vi se guldet falla ytterligare. På längre sikt bibehåller naturligtvis guldet sin självklara plats i sparportföljen.

Koppar

Kopparpriset som förra veckan föll med närmare 12 procent har under veckan stabiliserats kring USD 7,000 dollar per ton. Nedskruvade förväntningar om efterfrågan i kombination med att marknaden bröt igenom viktiga tekniska stöd har varit starkt bidragande till den kraftiga nedgången. En stärkt dollar var också bidragande till nedgången och förväntansbilden om en ytterligare förstärkning i dollarn på 3-6 månaders sikt kommer verka negativt för sentimentet Noterade en artikel där dollarn och fundamentala förändringar tillskrevs någon femtedel (ca 125-150 dollar) vardera av rörelsen och investerare skulle stått för resten. Med det kan man säga vad man vill men det är tydligt att investerarkollektivet skruvat ned förväntningarna. Korta positioner bland icke-kommersiella aktörer har ökat samtidigt som både hedgefonder och index investerare minskat sina långa positioner. Koppar har varit den metall som ansetts vara något övervärderad i nuvarande konjunkturklimat och handlats med en alldeles för hög premie om man ser till produktionskostnaden. Det är därför inte så konstigt att man justerar ned innehavet något i takt med förändrade utsikter. På lång sikt tror jag de flesta är övertygade om att vi går mot en väldigt stram balans till följd av vikande halter och eskalerande kostnader, vilket gör att man kommer sitta kvar på långa positioner och ta tillfället i akt att köpa på sig metaller och Koppar i synnerhet vid just sådana här nedställ.

Marknaden har brutit igenom ett flertal intressanta tekniska nivåer och ser nu ut att finna stöd. Vi förväntar oss således att marknaden får en rekyl efter det kraftiga nedstället och successivt återhämtar sig till strax över 8,000 dollar för att sedan handlas sidledes under resten av året.

El

Kontraktet Q1 2011 har fallit med 4.5 procent under veckan efter fortsatt god nederbörd och låga spotpriser. Energibalansen har förbättrats rejält under sommaren och vi ligger nu på ett överskott mot normalen om 4,6 TWh (3,6 TWh i söndags). Vi räknar ligga runt 3,5 TWh i överskott i slutet av veckan och kring 3,8 TWh i slutet av vecka 40. Vi har dragits med ett underskott i närmare 2 år och i vintras var det hela 40 TWh som mest!. Svensk Kärnkraft är osäker inför vintern vilket bidrar ngt till riskpremien på marknaden. För närvarande är bara 41 procent av den svenska kärnkraftskapaciteten i drift. Sprinklerproblem vid 2 av Ringhals reaktorer och risk för ytterligare problem genererar en viss oro. Myndigheterna har som ett resultat av detta höjt säkerhetskraven och ökat kontrollerna vid samtliga svenska reaktorer.

Fossila bränslen ger också ett visst fortsatt stöd och energikolet handlas exempelvis ca 20 procent högre än vid samma tid förra året. Brytpriset (teoretiskt break-even) för att köra kol nu ca 48 EUR/MWh och ner mot 47 EUR/MWh lite längre ut på kurvan. Utsläppsrätterna fortsätter ned och handlas 35 procent lägre nu än för ett år sedan då flertalet kapitaliserat på sitt överskott, det ger ca 3.5 öre rabatt på elpriset.

Spotpriset i Sverige har hittills i år varit ca 47 öre per kWh (52 öre per kWh för samma period förra året). Spotpriset har kommit in extremt lågtt och legat under 30 euro / MWh de senaste 2 veckorna. Spotpriset för imorgon lördag är så lågt som 6.27 euro för systempris (snitt i Norden) och 9.14 euro för Sverige då vattenproducenter tvingats köra väldigt mycket vatten. Så länge vi får mycket vatten och spotpriserna är låga finns det ingen anledning till att köpa el just nu utan vi förväntar oss att marknaden fortsätter ned.

Bomull

Vi har sett bomullspriserna falla markant från vårens rekordhöga nivåer, detta till följd av minskad global efterfrågan och minskad handel.

I början av september sänkte ICAC (International Cotton Advisory Commitee) sin prognos på världskonsumtionen av bomull och sedan dess har vi sett bomullspriset falla ca 10 % . Vi har även kunnat ta del av data som påvisar att Indiens export av bomull kan komma att bli betydligt högre än beräknat tack vare mindre restriktiva handelshinder. Indien vill undvika att få sitta med stora volymer av eget lager som tidigare år. Indien går mot ett år av rekordskörd efter årets första halvår, detta p.g.a. bättre förhållanden för plantornas utveckling med gynnsam nederbörd.

Det som talar för en stabilisering av bomullspriset är att prognoserna av den totala lagernivån vid årets slut är relativt låga och trots prognoser på rekordhög skörd i år samt att förhållandet mellan utgående lager och årlig konsumtion är 45 % (mot förra årets 38 %) så är fortfarande siffran den lägsta sedan 1995. Dessutom har Pakistan som är fjärde rankade land av bomullsproduktion förlorat en stor del av sina plantor den senaste månaden i översvämningar, samt att orkanen Irene orsakade mer förstörelser än man trott på bomullsplantagerna i USA.

Vete

Vetepriserna i Chicago har återhämtat sig något efter förra veckans kraftiga nedgång, Matifvetet har däremot fortsatt något nedåt. Inga större fundamentala nyheter har nått marknaden, som varit något avvaktande inför dagens rapport från USDA. Den senaste tidens nedgång har ökat efterfrågan något, men samtidigt har även de ryska priserna backat, vilket ger fortsatt press nedåt på amerikanska och europeiska priser.

Vädret är fortsatt torrt i stora delar av USA, vilket gynnar den återstående skörden av vårvete – men höstvetesådden är i fortsatt stort behov av mer regn.

Den ryska veteskörden är till 86 procent avklarad, och volymen uppskattas hittills till 53,5 miljoner ton. Mindre skurar fördröjer det återstående skördearbetet något, men regnet är samtidigt gynnsamt för kommande sådd. Även Ukraina har fått en del regn men mer behövs för sådden. Veteexporten från Ryssland beräknas än så länge ha nått uppemot 3 miljoner ton för säsongen, något under förväntan men fortfarande rekord. Problem kan komma senare i december med logistik, beroende på vädret och ett behov av att få tag i spannmål inte bara från landets södra delar. Ryssland och Kazakstan sålde igår, som väntat, totalt 240.000 ton vete till Egypten, med priser klart lägre än konkurrenternas.

I Kanada har vädret varit gynnsamt för den pågående skörden, och väntas bli så ett tag framöver. Argentina har varit torrt men har fått en del välbehövlig nederbörd, men mer behövs. I Australien uppges vädret vara fördelaktigt.

Inga större förändringar i dagens rapport från USDA. Förmodligen kommer siffrorna för den amerikanska vårveteproduktionen justeras ned, sedan skörderapporter pekat på lägre produktion än väntat. Dessutom väntas konsumtionen av vete i USA justeras upp som följd av ökad efterfrågan på grund av höga priser på majs. Lager av vete den 1 september i USA uppskattas av marknaden i genomsnitt till 2 044 miljoner bushels, med ett intervall om 2 003-2 084 miljoner bushels.

Enligt måndagens rapport från USDA var den amerikanska höstvetesådden fortsatt försenad som följd av torrt väder. 26 procent av den beräknade arealen uppgavs vara sådd, upp från förra veckans 14 procent. Vid samma tid förra året var motsvarande siffra 32 procent och genomsnittet för de senaste fem åren är än högre med 35 procent.

6 procent av grödan uppgavs ha nått uppkomststadiet, att jämföra med 10 procent vid samma tid förra året och 10 procent även för genomsnittet för de senaste fem åren.

Den amerikanska skörden av vårvete uppgavs vara till 96 procent avklarad, upp från förra veckans 93 procent. Vid samma tid förra året var 89 procent av skörden klar och genomsnittet för de senaste fem åren är 95 procent.

Majs

Terminspriserna på majs i Chicago har fortsatt nedåt, som för övriga råvaror påverkat av en ökad oro för den globala ekonomin och brist på viktiga fundamentala nyheter. Majsen har backat omkring 18 procent i pris sedan slutet av augusti månad, vilket i samband med gällande lagernivåer kan tyckas vara något överdrivet. Skörderapporter pekar dessutom på något lägre avkastningsnivå än väntat.

Efterfrågan i USA har ökat något som följd av prisnedgången, men utländska köpare ser fortfarande bättre priser på dels majs av annat ursprung men också fodervete. Spekulationer pågår fortfarande om Kinas eventuella köp av stora volymer majs från USA eller Argentina – vilket ännu ej bekräftats.

Torrt väder är gynnsamt för den amerikanska skörden, vilken ligger något efter tidsmässigt jämfört med normalt. Mer regn behövs i Argentina för att gynna den kommande sådden.

Blickarna har de senaste dagarna även riktats mot dagens rapport från USDA, i vilken uppskattning om lagernivåer den 1 september presenteras. Viss oro finns att USDA uppskattar majslagret till något högre nivå än väntat, vilket skulle vara en följd av den ökade användningen av fodervete som följd av höga majspriser. Samtidigt borde det vara svårt att överraska marknaden tillräckligt för att kunna pressa ned priserna i högre grad utifrån den senaste tidens kraftiga nedgång.

Den genomsnittliga marknadsuppfattningen tyder på en lagernivå den 1 september på 964 miljoner bushels, med ett intervall på 835-1 050 miljoner bushels. Vid samma tid förra året uppgick lagernivån till 1 708 miljoner bushels.

Den amerikanska majsskörden är något försenad och i måndagens rapport uppgavs 15 procent av grödan vara skördad, upp från förra veckans 10 procent. Vid samma tid förra året var 26 procent av skörden avklarad och genomsnittet för de senaste fem åren är 16 procent.

63 procent av grödan uppgavs vara mogen för skörd, jämfört med 46 procent förra veckan. Klart efter förra årets 83 procent vid samma tidpunkt och även efter genomsnittet för de senaste fem åren om 64 procent.

Andelen av grödan som uppgavs vara i skicket ”good/excellent” var 52 procent, upp en procentenhet från föregående vecka. Klart sämre än 66 procent förra året.

Samtidigt minskade andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”poor/very poor” med en procentenhet till 20 procent, fortfarande klart över förra årets 13 procent.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

SHB Råvarubrevet 7 oktober 2011

Missa inte

SHB Råvarubrevet 23 september 2011

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

3 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.