Analys

SHB Råvarubrevet 28 oktober 2011

Publicerat

12 år sedan

den

28 oktober, 2011

Vårt råvaruindex har utvecklats positivt under veckan och gått från -2.90 till + 2.37 procent på året med stöd från torsdagens toppmöte vilket resulterade i ett glädjeskutt på världens börser. Marknaden försvagades visserligen något mot slutet av veckan efter ett svagt utfall för en italiensk obligationsemission och efterföljande uppgifter om att nästa veckas G20-möte inte kommer att diskutera bidrag till stödfonden EFSF. Men i och med detta paket som ändå bör sägas var oväntat omfattande, även om många/de flesta detaljer saknas, bör marknaden kunna hålla hoppet vid liv ett tag till.

Det som stått ut de senaste dagarna är främst en stark utveckling på koppar och ett kraftigt fall på järnmalm. I övrigt noteras en ökad konkurrens på vetemarknaden efter att Egypten nu även godkänner Vete från Ukraina men att man trots detta ändå valde att fortsätta importera ryskt vete. Ryska jordbruksministeriet uppger även att den ryska spannmålsskörden hittills är klart över marknadens förväntan.

Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.

Metaller

På metallerna har priserna ökat kraftigt den senaste veckan efter att EU-toppmötet stärkt marknadens förtroende för en lösning av Europas skuldkris. Störst uppgång på koppar som stigit med 13 procent, den största veckouppgången sedan 1986. LME lagernivåer på koppar har minskat sedan förra fredagen med 15 425 ton till 432 375 ton, vilket hjälper till att stärka priset. Sedan mitten av september pågår även en strejk vid världens näst största koppargruva Grasberg i Indonesien, där arbetarna kräver bättre löner och villkor. Strejken väntas pågå en månad där varje dag av stoppad produktion innebär ett bortfall på 1 500 ton koppar och 140 kilo guld. Då kopparpriset är konjunkturkänsligt ser vi ett fortsatt volatilt pris så länge situationen i Europa inte stabiliseras. På lite längre sikt tror vi på en uppgång. Bilden nedan visar lagernivåer och priset på koppar ett år tillbaka.

Ser vi till övriga metaller har det mest varit fokus på järnmalm och stål i veckan. Vi skrev i augusti om en potentiell överkapacitet på Kinesiskt stål och risk på nedsidan för järnmalm eftersom en del material avsedd för inhemskt bruk börjat visa sig på exportmarknaden. Vidare så har kinesiska verk alltför ofta fokus på volym och satta mål snarare än marknadsbalans vilket snabbt kan pressa marknaden på såväl slutprodukt som insatsråvaror. Svårigheten för stålbolag att få lån under nuvarande kreditåtstramning har dessutom tvingat många att minska på lager för att frigöra rörelsekapital vilket nu accelererat nedgången. Priset på järnmalm exempelvis har fallit med 30 procent den senaste månaden och vi lär få se ytterligare press på färdiga stålprodukter.

Detta brukar ibland även påverka basmetallerna eftersom köpare tenderar att bli mer avvaktande överlag. Det som dock ger stöd åt basmetallerna är kostnadssidan som förblir hög. Det kraftiga fallet på Nickel exempelvis innebär att en hel del kapacitet på Nickel Pig Iron ifrågasätts och sannolikt faller bort. Norilsk annonserade för övrigt tre nya projekt och ska öka kapaciteten med 68 procent på sikt. Efterfrågan på basmetaller är hittills på normala nivåer för säsongen. Vi förväntar oss sidledes rörelser både på Koppar, Aluminium, Nickel och Zink ett tag framöver.

Ädelmetaller

Guld har haft en strålande vecka med sin största veckouppgång sedan augusti. Guldet handlas i skrivande stund runt $1740/ounce. Efter de senaste dagarnas lyckade förhandlingar inom EU/EMU, så tror vi inte guldet kommer fortsätta uppåt på kort sikt. Om vi ser på längre sikt, så finns det en god underliggande efterfrågan på guld. Enligt World Gold Council så kommer centralbankerna vara nettoköpare av guld de kommande åren. Samtidigt verkar inte Indiens och Kinas guldhunger dämpas. Silver har haft sin största veckouppgång sedan september 2008 (upp 13% på en vecka) och handlas just nu på $ 35.25 /ounce. Silvret summerar en uppgång på 12.7% sedan årets början. Bifogat nedan är en graf som visar skillnaden mellan guld och silver vilken om man ser till det senaste året också kan tyda på ett något högt guldpris.

Energi

Oljepriset (Brent) handlades oförändrat över veckan och på 109.9 dollar per fat i skrivandets stund. Den amerikanska WTI olja steg tidigare i veckan till den högsta nivån på 12 veckor till följd av spekulationer om förbättrad amerikanska efterfrågan på olja och att europeiska ledare kommer att nå en godtagbar lösning i förhållande till skuldkrisen. Prisskillnaden mellan WTI och Brent är nu endast 17.16 dollar, vilket är den lägsta spreaden sedan 6 juli. Amerikanska råoljelager ökade med 4,7 miljoner fat (väntat 1,3 m fat) efter att importen ökat från förra veckans låga nivå. Bensin lagren sjönk med 1,4 miljoner fat (väntat-1.6m fat) och destillat 4,3 fat (förväntat -1,9 m fat).

Produktionen har återupptagits vid ett stort Libyskt oljefält som ägs tillsammans med det spanska oljebolaget Repsol. Sahara fältet ligger söder om Libyen och produktionen väntas snart öka från 60.000 till 100.000 fat per dag. Det förväntas dock dröja innan fältet når full kapacitet om 340.000 fat. Nuri Berruien, ordförande för Libyens National Oil Company (NOC), meddelade i veckan att den totala produktionen i Libyen nu har nått nästan 500 000 fat per dag.

Elmarknaden handlas oförändrat mot slutet av veckan där inledningsvis blöta prognoser och fallande kurser förbyttes mot ett torrare scenario och stigande kurser på såväl el som bränslen. Den svenska kärnkraften går nu på 64 procent och med gällande väderprognoser förväntas energibalansen hamna på +4.6 TWh mot slutet av vecka 44.

Under en paneldebatt i Malmö igår diskuterade vi tillsammans med några energibolag hur elmarknaden fungerar och hur Sveriges energimix bör se ut framöver. Förståelsen för marknaden och dess prisdrivande faktorer har visserligen ökat i takt med att elräkningarna skjutit i höjden, men kärnkraftsbortfall under kalla och torra perioder har skapat irritation och bidragit till branschens skamfilade rykte.

Våra kärnkraftsverk byggdes mellan 1972 och 1985 och vi ser nu effekterna av en gammal folkomröstning samt den energipolitiska uppgörelse som bla ledde till att Barsebäck reaktorerna togs ur drift 1999 och 2005. Det har inte bara skapat en regional obalans mellan produktion och konsumtion vilken med 4 nya prisområden från och med nästa vecka innebär en merkostnad om ca 2,000 kr för ett normalt hushåll i södra Sverige. Det har också skapat en osäkerhet kring huruvida våra kärnreaktorer ska uppgraderas och ev. ersättas. På längre sikt är det oroväckande eftersom man kan fråga om en del av all de investeringar vi ser i förnyelsebar produktion är kostnadseffektiva.

Att satsa ca 300 miljarder i subventioner på vindkraft som exempelvis motsvarar 6 moderna kärnreaktorer eller energieffektivisering av 1 miljon bostäder kan ifrågasättas. Inte minst med tanke på att många av dessa verk visar brist på effektivitet när de som bäst behövs. Kalla och vindstilla dagar tenderar ofta att sammanfalla och vid två kalla dagar under de två senaste 2 åren visade det sig exempelvis att den installerade vindkraftens effektivitet vid dessa två tillfällen endast var mellan 6-10 procent av installerad effekt!!. Sverige kommer självklart att behöva vindkraft i vår mix av elproduktion framöver men frågan är om inte målen är lite för optimistiska. Både Holland och Spanien har drastiskt reducerat sina subventioner och Danmark och England ser ut att göra detsamma. Holland har dessutom övergivit sitt mål om 20 procent förnyelsebar produktion vid år 2020. Ett annat problem är utsläppshandeln och hur marknaden ska utformas för att överleva. Idag kan man anta ca 0.7 öre/kWh för varje euro utsläppskostnad vilket innebär ca 7 öre eller 15 procent av nuvarande marknadspris på el. Om vi i grunden använder för mycket ”smutsig” energi innebär det att vi slipper betala för den och då är energin för billig så själva tanken med handeln är god men den hämmar vår konkurrenskraft och utan ett globalt direktiv där de stora utsläppsländerna tar ett större ansvar bör vi tänka om även här.

Något som det heller inte talas så mycket om är skatter på el som de senaste 15 åren ökat nästan dubbelt så mycket som själva elpriset (idag ca 50 procent av elpriset). Innan skatter har vi bland de lägsta elpriserna i Europa men efter skatt ligger vi bland de högre. Man kan idag låsa in en 3-åring på elbörsen till 44.15 euro vilket motsvarar ca 40.5 öre/kWh (utan prisområdespåslag/avdrag) vilket är lockande om man ser till utvecklingen och de faktorer som styr priset. Risken bör med andra ord finnas på uppsidan!.

Kaffe

Förra veckan kunde vi se kaffepriset stiga 8 procent bla till följd av all den nederbörd i Centralamerika och Colombia som kan komma att ge sämre kvantitet och kvalitet av utblomningen. I början av veckan föll priset tillbaka i takt med övriga något när den Europeiska skuldkrisen eskalerade men det spekuleras också om hur kraftig storm orkanen Rina kan komma att orsaka om den passerar Centralamerikas kust.

Annars väntas mer nederbörd i Syd – och Centralamerika som tros minska produktionen och försena leveransen, detta har varit orsaken till att priset studsat upp något de senaste dagarna och ger stöd åt nuvarande prisbild. Vidare fortsätter lagernivån att falla ytterligare, hittills en nedgång på 22 procent i år.

Kakao

Priserna har fallit 30 procent i år, från rekordhöga nivåer sedan 30 år tillbaka, som följd av en ökning av produktionen i Elfenbenskusten och Ghana. Spekulationer kring överskott av kakao på marknaden fortsätter att hålla priserna nere. Europeiska konsumtionen steg 14 procent under det tredje kvartalet till den högsta nivån sen 1999, enligt European Cocoa Association. Det kommer rapporter om att vädret har stabiliserats i västra Afrika. Försenade leveranser av kakaobönor till Elfenbenskustens hamnar har fått priset att stiga under senaste veckan.

Bomull

Oro över skicket på grödorna i USA och Indien har den senaste veckan fått bomullspriset att stiga med 5 procent. I måndags redovisade USDA:s rapport om crop progress andelen bomull som beräknades vara i skicket ”very poor” till 25 procent – en försämring från förra veckans 22 procent. Endast 5 procent var av skicket ”excellent”. 44 procent av skörden uppgavs vara avklarad, lägre än 49 procent vid samma tidpunkt förra året, men högre än genomsnittet de senaste fem åren på 36 procent.

Confederation of India Textile Industry sänkte prognosen för Indiens produktion till det lägsta på fem år som följd av ogynnsamt väder i de norra och centrala regionerna av Indien.

Översvämningarna i området kring Pakistan har orsakat skador på skörden vilket lett till att prognosen för bomullsproduktionen justerats ned med 19 procent.

Det spekuleras i att fler länder med Kina i spetsen har börjat köpa bomull för att fylla på statsreserverna. Kinas import av bomull har stigit med 26 procent sedan ett år tillbaka. I övrigt ser vi en fortsatt svag efterfrågan och en svag export globalt. Temperaturerna verkar gå mot under det normala i slutet av veckan

Vete

Vetepriset på Matif har gått ned något sedan förra torsdagens stängningskurs, medan vetet i Chicago gått upp något. Vetet i Chicago steg kraftigt igår, delvis som följd av en försvagning av dollarn.

Det är fortsatt torrt för det amerikanska höstvetet, viss nederbörd har kommit i veckan men mer behövs. Detsamma gäller för Argentina och Ukraina. Endast 53 procent av det höstsådda vetet i Ukraina uppges ha nått uppkomststadiet, vilket kan leda till att stora arealer får sås om till våren. Förra året hade 87 procent av vetet nått uppkomst redan i slutet av september.

Australiens veteskörd uppskattas till mellan 24 och 26 miljoner ton, vilket gör att de i kombination med höga lagernivåer kommer bli en tuff konkurrent på världsmarknaden – det kommer dock rapporter om låga proteinhalter på redan skördat vete.

Intressant under veckan var att Egypten nu även godkänner vete med Ukrainskt ursprung, dock vann de ingen affär då Egypten istället återigen köpte ryskt och kazakstanskt vete. Det billigaste franska vetet var omkring $ 23 dyrare per ton och det billigaste vetet var från Argentina – som dock förlorade på dyrare frakt.

Det ryska jordbruksministeriet uppgav i veckan att den ryska spannmålsskörden hittills uppgår till 95 miljoner ton, det på en areal motsvarande 96 procent av beräknad total areal. Är det korrekta uppgifter innebär det att skörden blir klart större än tidigare beräkningar om cirka 93 miljoner ton totalt.

Med allt hårdare konkurrens på exportmarknaden är det allt svårare att se stigande vetepriser framöver, både europeiskt och amerikanskt vete har fortsatt svårt att vinna affärer.

Vete – USDA Crop Progress (Höstvete 24 oktober)

Enligt måndagens rapport från USDA var den amerikanska höstvetesådden avklarad till 82 procent, upp från förra veckans 73 procent. Vid samma tid förra året var motsvarande siffra 87 procent och genomsnittet för de senaste fem åren är 84 procent.

56 procent av grödan uppgavs ha nått uppkomststadiet, upp från förra veckans 44 procent. Att jämföra med 63 procent vid samma tid förra året och 63 procent för genomsnittet för de senaste fem åren.

Andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”good/very good” var 47 procent, samma som förra året vid denna tid på året. Andelen av höstvetet som angavs vara i skicket ”poor/very poor” var beräknad till 16 procent, två procentenheter mer än vid samma tid förra året.

Majs

Terminspriserna på majs i Chicago är i stort sett oförändrade sedan förra veckan.

Sådden av majs i Argentina uppgavs i veckan vara till 45 procent avklarad, klart mindre än 59 procent vid samma tidpunkt förra året – det bedöms dock inte vara någon större fara i dagsläget.

Enligt officiella uppgifter från Kina uppskattas landets import av majs säsongen 2011/12 till rekordhöga 5 miljoner ton, det för att klara av den kraftigt växande grisproduktionen. Det är dock klart lägre än flera analytikers uppskattning men ändå ett första erkännande att de behöver importera betydande mängder. Med 5 miljoner ton skulle Kina bli världens femte största importör av majs – efter Japan, Mexico, Sydkorea och Egypten.

Torrt väder i USA snabbar på skörden men avkastningsnivåerna som rapporteras pekar precis som för sojan på lägre nivåer än de 148,1 bushels per acre som anges i oktoberrapporten från USDA. En skörd under 145 bushels per acre börjar bli mer och mer trolig.

Det finns relativt gott om majs i världen, inte minst i Ukraina som visat sig klart konkurrenskraftiga med stora försäljningar till Japan. Den ökade konkurrensen från andra länder kommer minska USA:s export men en lägre inhemsk produktion bör begränsa en prisnedgång.

Majs – USDA Crop Progress (24-okt)

Den amerikanska majsskörden uppgavs i tisdagens rapport vara avklarad till 65 procent, upp från förra veckans 47 procent. Vid samma tid förra året var hela 81 procent av skörden avklarad och genomsnittet för de senaste fem åren är 51 procent.

97 procent av grödan uppgavs vara mogen för skörd, jämfört med 94 procent förra veckan. Förra året vid samma tid var 100 procent moget och genomsnittet för de senaste fem åren är 97 procent.

Andelen av grödan som uppgavs vara i skicket ”good/excellent” var 54 procent, upp en procentenhet från föregående vecka. Andelen av grödan som bedöms vara i skicket ”poor/very poor” var 19 procent, oförändrat från föregående vecka.

Soyabönor

Terminspriserna på sojabönor i Chicago har gått upp något sedan förra veckan, påverkat bland annat av bättre utsikter för de ekonomiska problemen i Europa. Kinas import av sojabönor under september månad beräknas till 4,13 miljoner ton, 11 procent lägre än föregående månad. För hela säsongen 2011/12 uppskattar China National Grain and Oils Information Centre, CNGOIC, landets import av sojabönor till rekordhöga 56 miljoner ton, 3,7 miljoner ton mer än säsongen 2010/11.

Marknaden har redan börjat tänka på nästa rapport från USDA den 9:e november, utifrån allt fler skörderapporter bedöms avkastningsnivån på den amerikanska sojan ligga närmare 40 bushels per acre – klart lägre än de 41,5 bushels per acre som angavs i oktoberrapporten.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

Modity om elmarknaden vecka 44 2011

Missa inte

Modity om elmarknaden vecka 43 2011

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

3 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.