Analys

SHB Råvarubrevet 18 november 2011

Publicerat

12 år sedan

den

19 november, 2011

Ytterligare upptrappning av skuldkrisen i Europa har lett till en kraftig av riskaversion vilket pressat råvarupriserna på bred front denna vecka. Brentolja exempelvis tappade 5 procent för att mot slutet av veckan återhämta sig något. Vikande lager på oljeprodukter, amerikanska destillatlager föll för 8e veckan i rad och är nu under historiskt snitt, har varit bidragande till en kraftig riskpremie på olja men vi ser nu att efterfrågan minskar i snabbare takt än lagernivåerna och det är inte omöjligt att vi sakta rör oss ned och testar 100 dollar nivån på brent innan årsskiftet. Vårt råvaruindex har tappat lite drygt 1.5 procent och är nu ned 0.66 procent på året.

På elmarknaden har de flesta faktorer verkat för nedsidan de senaste dagarna och närmaste kvartalet Q1 2012 har tappat 4.7 procent. Såväl fossila bränslen som väderlek har givit stöd åt säljarna och ser vi till väderprognoserna förväntas det vara blött och milt även under den kommande veckan. Senaste 10-dagars prognoser visar på nederbörd om upp till hela 9 TWh och ett temperaturöverskott om 3.3 grader. Det är för perioden bearish och spotpriset kan under dessa premisser inte stiga. Däremot tror vi att det mesta av överskottet nu skall vara diskonterat för så ett eventuellt väderomslag (även om det inför helgen inte verkar sannolikt i någon av de väderkörningar vi sett) kan ge en intressant öppning på uppsidan.

Metaller

LME index föll tillbaka 3 procent och en stark dollar bidrar till nedgången. Koppar finner nu stöd från ett starkt köpintresse på den fysiska marknaden. Lagren fortsätter att minska där LME lagren fallit med närmare 15 procent de senaste sex veckorna, även Shanghai lagren är ned. Intressanta dagar framöver vad gäller de fysiska premierna då de ledande gruvbolagen är i Asien för att förhandla premierna på den fysiska marknaden. Zink är en metall som kan komma att stiga nästa år. Kinesiska analyshuset Antaike räknar med att vi går från ett överskott till underskott av Zink under 2012 varpå Kina måste importera mer och ta från dagens höga lager. På kort sikt ser det dock ut som vi får räkna med sidledes rörelser på zinkmarknaden.

Gapet mellan marginalkostnaden för produktion och marknadspris är alltid intressant att följa på råvaror. Om vi tittar på Koppar och Aluminium tex så handlas Koppar på 7600 dollar och, aluminium runt 2100 dollar. Det innebär att Koppar handlas ca 90 procent över marginalkostnad för produktion, medan aluminium handlas ca 16 procent under marginalkostnad. Trots detta ökar efterfrågan på aluminium ungefär dubbelt så fort. Skillnaden är en stram utbudssituation på koppar. För att kopparskall ska handla kvar på nuvarande nivåer krävs därför fortsatt höga Kinesiska importsiffror och de som tror på Kinesisk inbromsning kanske hellre väljer att hålla aluminium och liknande metaller (där olönsam högkostnadsproduktion faller bort). De som har en något mer optimistisk syn på tillväxtmarknaden föredrar istället koppar eftersom en råvara med ett stramt utbud ger en större potential. Detta gäller även för olja och gas där oljepriset drivs av en stram balans där efterfrågan viker på högre nivåer medan gasefterfrågan växer snabbare och där utbudet mer än väl matchar denna tillväxt på efterfrågan.

Annars har det varit mest fokus på järnmalm som nu återhämtat lite av höstens kraftiga fall. En tillfällig rekyl på asiatiska stålpriser under veckan har förbättrat vinstmarginalerna något för de lokala stålverken och således stabiliserat insatsråvarorna. Spotpriset på järnmalm som föll 30 procent under september och oktober har sedan början av november stigit med 25 procent igen vilket återigen visar på ett intresse att säkra upp råvaror strategiskt så fort marknaden faller för mycket (även om bortfall av indiskt material på marknaden just i det är fallet varit starkt bidragande till uppgången). Kinesiska verk som dragit ner kapacitetsutnyttjande från 715 ton (juli) till 625 ton per år annualiserat, verkar finna lönsamhet på dessa nivåer men vi tror att effekterna av de senaste månadernas överkapacitet kommer att vara kännbara för stålpriserna, framför allt i Europa, en bra bit in på nästa år. Intressant att notera att Bank of China sätter upp en enhet för finansiell järnmalmshandel inom kort vilket är positivt eftersom det starkt kommer att bidra till likviditeten och utvecklingen av denna marknad. Vår förhoppning är naturligtvis att på sikt kunna erbjuda sparprodukter kopplade till stålsektorn (stål, järnmalm, frakt och kanske tom stenkol även om det senare är på mycket längre sikt) så fort marknaden är mogen och dessa går att handla kostnadseffektivt.

I Sverige och Finland råder en gruvboom tack vare den stora efterfrågan på järnmalm och metaller och under RMGs gruvkonferens i veckan fick vi en uppdatering kring några av alla de projekt som är på gång i regionen. Aldrig tidigare har det brutis så mycket malm i Sverige vilket ger effekter på sysselsättningen i Norr. I Pajala har gruvindustrins uppgång inneburit att kommunen som tidigare haft problem med avfolkning nu drabbats av bostadsbrist. Sammanlagt investerades 675 miljoner kronor 2010 i sökandet efter metaller och mineral i Sverige och under första halvan av 2011 ökade antalet ansökningar om undersökningstillstånd med 40 procent.

I runda tal brukar man säga att bara ett av 200 undersökningstillstånd leder till en ny gruva men det visar ändå på ett fortsatt stort intresse och idag letar cirka 100 bolag malm i Sverige. Kanske också är värt att notera att det tar ca 10 år från prospektering till färdig gruva (ytterligare 1-2 år för basmetaller) så det är en enorm utmaning att få till ny kapacitet för att möta den kraftiga tillväxten på efterfrågan (Kanada har exempelvis ett underskott på 100,000 kvalificerade gruvarbetare idag). Nedan finner ni några alla de gruvprojekt som är på gång i Norden:

Järnmalm

-Northland, LKAB, Northern Iron, Rana Gruber, Beowulf, Grängesberg, Scandinavian Resources, Nordic Iron, Dannemora

Koppar

-Avalon, Boliden, Kopparberg Mineral, Altona, Nussir

Guld

-Agnico-Eagle, Dragon Mines, Gold-Ore Resources, Lappland Goldminers, Endomines, Nordic Mines, Botnia Exploration, Store Norske, Arctic Gold, Blackstone

Övriga

-Talvivaara (Nickel), Continental Precious (Vanadium, Molybden, Uran, Nickel Mountain, Blackstone (Nickel, Koppar, Zink), Belvedere (Nickel), First Quantum (Nickel, Koppar), Anglo American (koppar, nickel, platina), Nordic Mining, Outokumpu, Tertiary Minerals, Gold Fields, Sotkamo Silver, Tasman Metals

Ädelmetaller

Guldet har inte undgått den nedåtgående trenden på råvarumarknaden utan har fallit närmare 3 procent. Flera påtvingade likvidationer på terminsmarknaden har bidragit till nedgången. Den fysiska efterfrågan är å andra sidan fortsatt stark. Världens största guld ETF, SPDR Gold trust, har registrerat inflöden och det verkar således som långsiktiga investerare ser detta som ett köptillfälle. Guldtackor och guldmynt blir alltmer populära där efterfrågan under tredje kvartalet nådde rekordnivåer enligt World Gold Council. Vi tror fortsatt att investerare väljer att söka skydd i guld vilket ger stöd åt prisbilden. Vidare meddelade Ben Bernanke förra veckan att nuvarande klimat sannolikt kommer att ”motivera exceptionellt låga nivåer för styrräntan åtminstone genom mitten av 2013”. Detta kommer troligtvis innebära att den reala räntan (räntan en investerare får på en amerikansk statsskuldväxel efter inflationen) är fortsatt negativ de kommande 12-18 månaderna. Guldinvesterare har historiskt gynnats av låg till negativ ränta. Ser vi tillbaka till 1970-talet har guldet haft en positiv avkastning YoY när realräntan fallit under 2 procent, och ju lägre desto bättre för guld.

Livsmedel

Kaffepriset har återhämtat sig och handlas nu strax under 235 cent (+5 procent i november). Nederbörd lång under normalen i de kafferika delarna av Braslien är den främsta orsaken till prisuppgången. International Coffee Organisation hade redan sedan tidigare reviderat ned sin prognos för 2011/2012 från 129.5 miljoner bags till (1 bag= 60 kg) till 127.4 miljoner bags. I centralamerika har man problem med för mycket regn där skörden under oktober var 19% lägre YoY. Vidare har Colombianska kaffeförbundet nyligen reviderat ned skördeprognoserna för 2012 med 23 procent. Det som balanserar prisbilden något är att de nya högavkastande Brasilianska bönorna är av god kvalite (2-års cykler) så svårt att se at priset springer i väg upp till tidigare höga strax under 300 cent men risken är helt klart på uppsidan.

Terminspriser på vete stängde ned för veckan som helhet i både Chicago och Paris. Nedgången är starkt påverkad av ökad oro för både den amerikanska och den europeiska exporten. Brittiskt fodervete lär ha exporterats till USA vilket ytterligare bevisar det amerikanska vetets dåliga konkurrenskraft. Oroande för Frankrike är att deras annars väldigt lojala köpare Algeriet i veckan köpt 500.000 ton sydamerikanskt vete. Fortsatt uppjusterade förväntningar för den australiensiska veteskörden, med eventuell rekordhög export, har även det bidragit till nedgången. Ryska höstvetet har gått in i vintervila utan ett skyddande snölager, men det finns än så länge inga skäl till oro. Med fortsatt god tillgång på vete, ökad konkurrens på exportmarknaden samt minskat stöd från majsen kan vetet fortsätta ned.

Majsen i Chicago har gått ned kraftigt i veckan, inte minst på grund av usla amerikanska exportsiffror för tredje veckan i rad – konkurrensen är hård från både majs och fodervete från främst Ukraina och Australien. Fokus kommer ligga på den fortsatta utvecklingen för den amerikanska exporten och väderutvecklingen i Sydamerika fram tills januari då nästa stora USDA-rapport publiceras. Med nuvarande goda väderutveckling i Sydamerika och hård konkurrens från andra länder bör majsen kunna fortsätta nedåt – nedgången kommer dock begränsas av fortsatt osäkerhet kring den amerikanska avkastningsnivån, låga amerikanska lagernivåer och även i fortsättningen påverkas av utvecklingen för den globala ekonomin.

Sojapriserna i Chicago är i stort sett oförändrade sedan förra torsdagen. Priserna har pressats nedåt av lägre majspriser och lägre priser på råolja men har fått stöd av ökat köpintresse från Kina – som i veckan köpt 420.000 ton sojabönor från USA. Förväntningarna på Kinas totala import av sojabönor säsongen 2011/12 har dessutom justerats upp till rekordhöga 58,5 miljoner ton. Fokus kommer framöver läggas på den fortsatta efterfrågan från Kina och väderutvecklingen i Sydamerika. Förväntningarna är väldigt höga på den sydamerikanska skörden och minsta lilla försämring kan få priserna att stiga igen. Den brasilianska sådden är till 66 procent klar och den argentinska till 30 procent. Prisutvecklingen kommer dock fortsätta påverkas av utvecklingen av skuldkrisen i EU.

Handelsbankens Råvaruindex

Handelsbanken Råvaruindex 18 november 2011

Handelsbankens råvaruindex består av de underliggande indexen för respektive råvara. Vikterna är bestämda till hälften från värdet av global produktion och till hälften från likviditeten i terminskontrakten.

[box]SHB Råvarubrevet är producerat av Handelsbanken och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Ansvarsbegränsning

Detta material är producerat av Svenska Handelsbanken AB (publ) i fortsättningen kallad Handelsbanken. De som arbetar med innehållet är inte analytiker och materialet är inte oberoende investeringsanalys. Innehållet är uteslutande avsett för kunder i Sverige. Syftet är att ge en allmän information till Handelsbankens kunder och utgör inte ett personligt investeringsråd eller en personlig rekommendation. Informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Kunder bör inhämta råd från sina rådgivare och basera sina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet.

Informationen i materialet kan ändras och också avvika från de åsikter som uttrycks i oberoende investeringsanalyser från Handelsbanken. Informationen grundar sig på allmänt tillgänglig information och är hämtad från källor som bedöms som tillförlitliga, men riktigheten kan inte garanteras och informationen kan vara ofullständig eller nedkortad. Ingen del av förslaget får reproduceras eller distribueras till någon annan person utan att Handelsbanken dessförinnan lämnat sitt skriftliga medgivande. Handelsbanken ansvarar inte för att materialet används på ett sätt som strider mot förbudet mot vidarebefordran eller offentliggörs i strid med bankens regler.

Finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet.

Relaterade ämnen:handelsbanken analys

Nästa

Modity om energimarknaden vecka 47 2011

Missa inte

SEB Jordbruksprodukter – Vecka 46

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.