Analys

SEB – Råvarukommentarer, 21 januari 2013

Publicerat

11 år sedan

den

21 januari, 2013

Redaktionen

Rekommendationer

Inledning

SEB:s råvaruindex var oförändrat i veckan som gick. Däremot steg dollarn, vilket medförde att certifikatet RAVAROR S, som följer indexet, steg med 2%.

Till vinnarna i veckan hörde platina (igen), silver och guld, även kaffe utvecklades väl: alla dessa helt i linje med våra rekommendationer. Elpriset steg i början på veckan, men föll sedan ganska kraftigt i pris. Vi tycker att man ska avvakta med köp av EL S eller BULL EL X2/X4 S, då priset kanske kommer ner ytterligare lite grand innan marknaden vänder. Nästa vecka kanske tiden är mogen för gå in på långa sidan igen.

Ädelmetallerna har alla nått upp till kritiska nivåer och tekniskt är risken överhängande att rekylen uppåt den senaste tiden, övergår i fallande pris igen. Vi tar därför hem vinsterna på långa positioner i ädelmetaller och gör i första hand över till neutral rekommendation.

Vi ändrar rekommendationen att ligga kort sojabönor. Tekniskt är läget svårtolkat och vi måste gå över till neutralt läge.

Kanske kommer det ny information i veckan som ger vägledning om trenden framöver. Raps är relaterat till sojabönorna. Där är det också sidledes rörelse, men man kan fortfarande betrakta trenden nedåt som obruten.

På oljemarknaden börjar det hända saker, efter att Saudiarabien minskat produktionen och den globala konjunkturen följer en dynamik som stämmer överens med “sen recession”. Detta gör också basmetallerna intressanta på uppsidan.

Råolja – Brent

International Energy Agency, köparländernas motpol till OPEC publicerade sin månadsrapport i fredags. IEA förutspår mindre utbud i förhållande till efterfrågan under året. Global oljefterfrågan väntas stiga med 1% till 90.8 miljoner fat om dagen. Utbudet växer snabbare från länder utanför OPEC och den tillväxten väntas öka till den högsta takten sedan 2012, men amerikanska exportbegränsningar kan begränsa tillväxten i amerikansk produktion. OPEC:s decemberproduktion föll till lägsta nivån under 2012, efter att Saudiarabien dragit ner produktionen. OPEC:s decemberproduktion föll till 30.65 mb/d.

Priset på råolja fortsätter att röra sig inom ett snävt prisintervall. Hittills i år har 110 dollar utgjort ett golv. På den övre sidan av intervallet har 113 dollar varit ett motstånd. Goldman Sachs förvånade alla i veckan som gick genom att förutspå 150 dollar / fat. Motivet var Iran och spridningen av den arabiska våren.

Tekniskt ser vi att en triangelformation bildats och den tycks brytas på uppsidan. På kort sikt finns det då potential upp mot motståndet på 117.95.

Nedan ser vi den veckovisa lagerstatistiken från USA. Lagren av heating oil minskade rätt så mycket och ligger också långt under förra årets nivå. Råoljelagren minskade också enligt DOE, men ligger nästan 10% över förra årets nivå.

Det ser alltså ut att hända saker på oljemarknaden. Månader av sidledes rörelse kan vara över. Utöver att bara vara köpt OLJA S och tjäna in rabatten på oljan i terminsmarknaden på +6% per år, tror vi att det kan komma en uppgång som motiverar ett köp av t ex BULL OLJA X2 S.

Elektricitet

Elpriset, för det andra kvartalet, reagerade något ologiskt på kyla just nu i Norden och gick upp och noterade det högsta priset på ett år. Det är påverkan på den hydrologiska balansen som dragit upp priset. Euforin blev dock kortvarig och rörelsen på dagen liknar en ”key reversal day”. En sådan signalerar trendvändning. Nedåt i det här fallet. Stöd finns nu på 36.75 och så som priset faller nu kan den stödnivån mycket väl komma att brytas.

Nedan ser vi terminspriset för andra kvartalet och marginalkostnaden för att producera elektricitet med kol, i euro per MWh. På lång sikt är det marginalkostnaden för kolkraft som styr elpriset i Sverige. Vatten- och kärnkraft räcker inte till och då är det kol som styr vid den konsumtion vi ligger på idag (och konsumtionen har varit ungefär på konstant nivå de senaste åren). Vi ser att kolkraften fortsatt att falla i kostnad och gapet är förvånande stort.

Vad gäller vädret så ser det idag ut som högryckscenariet kommer fortsätta dominera. De första 5 dygnen är säkra medan dygn 6-10 indikerar samma vädertyp.

Vad gäller spotpriset är det ca 41 för måndag, ca 5 eur lägre än förra måndagen och väsentligt under förra veckans högsta på 53.5. Orsaken är att det är lite mindre kallt och verkar bli rejält blåsigt i Danmark.

Den hydrogiska balansen har dock fortsatt att falla. Markedskraft publicerar statistik på den hydrologiska balansen för Norge och Sverige. Den anges i TWh kraft som finns lagrat i vatten som kan passera ett vattenkraftverk. I diagrammet nedan visas hur mycket mer / mindre som finns i förhållande till vad som är normalt. Och med normalt avses genomsnittet för respektive dag på året mellan 1962 och 2006. Sedan förra veckan har underskottet ökat med 4 TWh till -5TWh.

Med nuvarande väderleksprognoser är visar den hydrologiska balansen ett underskott på hela -11 TWh om en dryg månad!

Överföringskapacitet till utanför elbörsområdet ser vi i kartan nedan. Siffrorna anger överföringskapaciteten i MW.

Vi rekommenderar att man håller sig borta från BULL EL – varianter och inväntar bättre priser att senare komma in på den långa sidan.

Naturgas

Naturgasterminen på NYMEX (mars 2013) har stigit mycket kraftigt och är uppe vid motståndet på 3.60 dollar per MMBtu. NOAA har släppt en långtidsprognos som visar att varmare väder än normalt i USA kommer att dröja sig kvar ända till sommaren. Det finns nu alltså både tekniska och fundamentala anledningar att tro att prisuppgången kan brytas vid den här nivån.

Den som kortsiktigt vill prova på att handla naturgas, kan kanske försöka sig på ett mycket kortsiktigt inhopp i BEAR NATGAS X4 S. På längre sikt tror vi att man bör vara neutral.

Guld och Silver

Tekniskt är priset på guld i dollar uppe vid utbrottsnivån från triangelformationen vi skrivit om tidigare. Det är vanligt att rekyler, som jag tror det här handlar om, når upp till utbrottsnivån för att sedan vända nedåt igen.

Det finns mycket fundamentalt i ekonomin som talar för guld. En fortsättning på det amerikanska QE3 ligger inte långt borta.

Japan har lämnat sitt velande och slagit in på en politik att försöka devalvera sin valuta genom att trycka ännu mer yen. Detta lär sprida sig till andra länder, som kan komma att tävla om att devalvera sina valutor för att hjälpa sin egen inhemska ekonomi. De enda som står fast då bland ”valutorna” är ädelmetallerna. Men just nu, ser den tekniska bilden alltså inte särskilt positiv ut.

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Situationen är snarlik den för guld. Priset är uppe vid motståndsnivån 32 dollar. En rekyl nedåt i veckan tror vi har hög sannolikhet att inträffa.

Platina

Platina, vår favorit bland de tre ädelmetallerna, har gått upp rejält i veckan som gick, men priset föll oroväckande i fredags. Priset lyckades inte nå över 1700 dollar och inte heller nå toppnoteringarna från februari och oktober förra året. En rekyl nedåt förefaller trolig.

Nedan ser vi priset på platina i termer av guld, eller ”växelkursen” mellan XPT och XAU, valutakoderna för de två ädelmetallerna. Den här kvoten nådde förra årets toppnivåer i veckan som gick. Efter en god resa uppåt hittills i år, kan det kanske vara dags för vinsthemtagningar, tänker vi.

Vi rekommenderar alltså att man kortsiktigt kliver ur långa positioner i ädelmetaller. Kortsiktigt kan man eventuellt ta position i BEAR-varianter på guld, silver eller platina.

Basmetaller

Veckan inleddes med få prispåverkande nyheter med allmänt avvaktande aktörer, vilket ledde till svagt sjunkande priser. Fokus låg på torsdagens amerikanska makrodata och senare nattens BNP och övrig industridata från Kina. Amerikansk byggstartsdata överraskade (+12.1 % i december) och startade ett rally på de finansiella marknaderna vilket drog med sig metallerna uppåt. Kinasiffrorna kom in något bättre än väntat. BNP-tillväxten under Q4 kom in på 7,9 %, den första accelerationen på åtta månader. Industriproduktionen i december steg 10,3 %, någon tiondel bättre än väntat.

Basmetallerna återhämtade fallet tidigare i veckan och stänger kring nollstrecket. Risken är att marknaden på kort sikt förblir något avvaktande, nu med sikte på mer vägledning kring aktiviteten i den kinesiska ekonomin, inför det kinesiska nyårsfirandet mellan 9-15:e februari. Förhandlingarna kring det amerikanska skuldtaket kommer också skapa osäkerhet. Utveckling så här långt i år är i stort sett plus minus noll för basmetallerna. Vi kvarstår med bedömningen att nedsidorna är begränsade och med hjälp av det säsongsmässigt starka Q1 finns goda förutsättningar för prisuppgångar på 3-4 månaders sikt. Som tidigare skrivits, föredrar vi i detta sammanhang, nickel och zink.

Koppar

Koppar ledde prisuppgången under veckans avslutning. Den amerikanska byggstartsstatistiken (Housing Starts) är en traditionell ”kopparsiffra”, vilket gav en extra stimulans. Marknaden dämpas av känslan att tillväxten av Kinas kopparimport är avtagande, vilket i sig inte behöver betyda minskad efterfrågan i Kina. Flera bedömare tror nu att de kommer fortsätta beta av inhemska lager och importökning först kommer lite senare under året, såvida inte LME-priset faller kraftigt, då kineserna ofta agerar utifrån prisnivån Den tekniska bilden är relativt neutral för tillfället. Om LME-noteringen (3 månaders) kommer ned mot $7800 är det ett köp.

Alternativet är att avvakta ett brott på uppsidan kring $8200 (över trendlinjen), alternativt $8400 (toppen från september).

Aluminium

Aluminium följde inte riktigt med den allmända trenden och lyckades inte under veckans avslutning återhämta förlorad mark i samma utsträckning som övriga basmetaller. Aktörerna fokuserar på terminskurvan och den LME-relaterade kortheten från december förra året, som nu flyttats ”längre ut på kurvan”. Normalt rullas positioner 3 månader framåt vilket skulle innebära en stram marknad i mars. Nu är det istället juni som börjar bli tight. Någon eller några stora aktörer sitter på korta positioner som rullas framåt. Marknadskällor gör gällande att positioner flyttas ända ut till 2014 vilket återspeglas i en lägre contango (terminspremie) t.ex. perioden dec13-dec14. Ur ett investeringsperspektiv gör det marknaden ovanligt svåranalyserad. Rent fundamentalt är efterfrågeutsikterna väldigt goda med positiva rapporter vad gäller efterfrågan från framför allt bil- och flygindustrin. Det som gör oss tveksamma för uppsidan är en fortsatt ökande produktion, och det kan dröja 1-2 år innan marknaden är i balans.

Veckans utveckling plockar ned priset tillbaka i den sidledes trenden. Stöd kommer att infinna sig kring $2000 i första läget.

Zink

Som vi nämnt tidigare har zinken fått lida av omviktning av råvaruindex. Stora volymer skulle säljas (enligt rykten ca 13 000 LME-kontrakt, vilket är ganska mycket för zink). Effekten borde nu ha avtagit. Som vi skrivit tidigare är de största användningsområdena för zink bygg- och transportindustrin. Två områden som nu gynnas av en mer positivt syn på tillväxten i Kina och USA. Zink ligger väl placerad i det scenariot.

Den mer positiva utvecklingen under veckans avslutning fick zinken att sluta veckan på plus med ca 1 %. Tekniskt sett nivån $2050 viktig. På vägen ned fungerade det som stöd, nu får motsatt effekt när priset börjat klättra igen. Ett genombrott öppnar för en kortsiktig uppgång till nivåer strax över $2100. I perspektivet 3-4 månader är vi fortsatt positiva.

Vi rekommenderar köp av ZINK S eller BULL ZINK X2 / X4 S för den som vill ta mer risk. Man bör gå ur positionen om priset faller genom 1930 dollar per ton, som är stödet i den konsolideringsfas som varit rådande sedan prisfallet slutade i slutet av maj. Kortsiktigt bör man ta hem vinst vid motståndsnivån $2150. På lite längre sikt är potentialen större. Nästa motståndsnivå kommer in vid $2200, men målet är $2400 på 2- 3 månaders sikt.

Nickel

De senaste fundamentala rapporter vi tagit del av tyder på en marknad i balans under Q1 2013, detta tack vare att vi är inne i den säsongsmässigt starka perioden. Studier som genomförts styrker vår anekdotiska erfarenhet att perioden nov-april brukar innebära ökad efterfrågan (och stigande nickelpris). Problemet just nu är att utbudet är lite för överhängande för att ge tillräcklig hävstång på priset. Nickel kan dock erfarenhetsmässigt ofta överraska med sin prisrörlighet. Den tekniska bilden ser generellt positiv ut med en tendens till ”högre bottnar”. Det blir viktigt hur marknaden beter sig i intervallet $17000 och $18000 ($17550 i skrivandes stund). Det viktigt att den nedre nivån håller för att hålla uppe tempot. Bryter det på uppsidan kan det ta fart ordentligt på uppsidan.

Vi rekommenderar köp av NICKEL S eller BULL NICKEL X2 / X4 S för den som vill ta mer risk. Man bör gå ur positionen om priset faller genom 15,800 dollar per ton, som är stödet i den konsolideringsfas som varit rådande sedan prisfallet slutade i slutet av oktober. Kortsiktigt bör man ta hem vinst vid moståndsnivån $18000. På lite längre sikt är potentialen större. Nästa motståndsnivå kommer in strax under $19000.

Kaffe

De som köpte KAFFE S förra veckan har gjort en bra affär. I fredags stängde priset precis under det viktiga motståndet 157.35 cent per pund. Den observante konsumenten har noterat att kaffe reas ut i dagligvaruhandeln (”3 för 50 kr”). Antagligen säljer de stora mängder. Eventuellt kan man ta hem vinster kortsiktigt på den här nivån och försöka komma in igen på en lite lägre nivå efter en eventuell rekyl. Men motståndet kan också brytas och i så fall bör man köpa ännu mer KAFFE S.

Om vi sätter dagens kurs i perspektiv av de senaste fem årens prisutveckling, ser vi att priser nu är nere på riktiga bottennivåer. Prisfallet från toppen är riktigt stort. Det finns stor potential på uppsidan. Vi tror att tiden är mogen för att placera i kaffe från den långa sidan och då inte bara på kort sikt. Den som har köpt sina tre paket för 50 kr, kan utöka sin position med KAFFE S.

Socker

Sockerpriset (mars 2013) är nu nere och testar botten / stödet på 18.31. I fredags stängde handeln i mars-kontraktet på 18.37 cent per pund. Trenden är alltjämt nedåtriktad. Det spännande i veckan att se, är om stödet bryts eller om priset rör sig ”sidledes” strax ovanför.

För övriga jordbruksråvaror se analysbrevet från SEB från tidigare idag.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Modity om elpriset vecka 4 2013

Missa inte

SEB Jordbruksprodukter, 21 januari 2013

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.