USA införde år 2005 ett system med etanolkrediter, liknande det system som Europa har för utsläppsrätter på koldioxid. Producenter av bensin måste använda en viss mängd etanol och de som producerar etanol får etanolkrediter. Om producenter av bensin inte blandar i tillräckligt med etanol, eller ingen etanol alls, måste de köpa etanolkrediter.

Etanolkrediterna kostade 7 cent per enhet i januari, för att sedan stiga till som högst 1,43 dollar i juli, dvs en uppgång på omkring 2000 %. De handlas just nu kring 60 cent.

Nu har anklagelserna börjat hagla. Bankerna anklagas för att ha köpt upp mängder av etanolkrediter, för att driva upp priset och sedan sälja till höga priser. Hittills har dock alla banker förnekat att de gjort något sådant och säger att de i huvudtaget inte har lager av etanolkrediter, bortsett från marginella volymer som lagen kräver.

Det kan mycket väl stämma att bankerna inte har gjort något sådant. Vilket för övrigt inte hade varit olagligt. Handeln är nämligen öppen för vem som helst och det finns indikationer på att spekulanter har handlat i stor omfattning.

En oreglerad marknad

Det är inte helt enkelt att få klarhet i vad som har hänt. Den av staten skapade marknaden är i stort sett helt oreglerad, till skillnad från de flesta andra aktie- och råvarumarknaderna. Handeln är dessutom telefonbaserad. Vilket tillsammans gör att transparensen är mycket låg.

Banker och mäklarfirmor tjänar dock sannolikt bra med pengar på handeln. Den telefonbaserade handeln gör att spreadarna kan vara upp till 4 %, något det var länge sedan vi såg på de stora aktie- och råvarumarknaderna.

Marknaden för etanolkrediter skapades inte med tanke på spekulanter, men den amerikanska staten ville ha en fri marknad där vem som helst skulle kunna handla. Så egentligen fungerar väl marknaden som den strukturerades.