I december 2012 skickades det första kanadensiska spannmålet, i form av korn, till Japan. Händelsen har fått en betydligt större uppmärksamhet i Kanada än vad som normalt kunnat förväntas, vilket emellertid inte är så konstigt. Så sent som i augusti 2012 öppnades Kanadas gränser för export av vete för försa gången på 69 år.

Vi har tidigare skrivit om hur Canadian Wheat Board fram till och med förra året var det sista monopolet på vete, men också på korn. De kanadensiska jordbrukarna var tvungna att sälja sina skördar till de spannmålshandlare som Canadian Wheat Board pekade ut. För ett år sedan ändrades som sagt lagstiftningen, och de kanadensiska jordbrukarna kan sedan dess sälja sitt spannmål till vem de vill.

Skickar spannmål till Saudiarabien

I november 2012 skickades 42.500 ton spannmål till Colombia och Sydafrika från hamnen i Vancouver. Dessutom har samma spannmålshandlare skickat 49.000 ton korn, avsett för foder, till Saudiarabien under oktober 2012. Den sändningen var historisk eftersom det var den första spannmålslasten som avgått från Port of Churchill sedan 1992. Det var också den genom tiderna största lasten som avseglat från denna hamn.

Utvecklar möjligheterna för de kanadensiska jordbrukarna

Sedan Marketing Freedom for Grains Farmers Act trädde i kraft den 1 augusti 2012 säger spannmålshandlare som Winnepegbaserade Richardson International Limited att de nu kan utveckla de internationella relationerna på spannmålsmarknaden, vilket kommer att gynna jordbrukarna eftersom de kan erbjudas marknadsmässiga priser på sina skördar.

Såväl Japan som Sydkorea har visat intresse för det kanadensiska spannmålet vilket gjort att en kanadensisk delegation nyligen besökte Japan för att marknadsföra det kanadensiska kornet, men även vete, raps och ärtor som är andra stora grödor i Kanada.

I dag är såväl Sydkorea och Japan stora importörer av foderspannmål, men har historiskt sett främst köpt majs och sojabönsmjöl, medan rapsmjöl och råg har använts i relativt liten utsträckning.

De japanska och sydkoreanska djuruppfödningarna bedrivs generellt sett i små men mycket kostnadseffektiva enheter, som huvudsakligen importerar spannmål från USA. Med den prisuppgång som rådde på råvarumarknaden under 2012 har uppfödarna börjat titta på alternativ till vete och majs. Kanadas grödor ses som ett billigare alternativ.

Enligt de rapporter vi tagit del av har det främst varit rapsmjöl som varit den stora frågan, detta eftersom denna jordbruksprodukt ibland blandas samman med rapsfrön i Asien. Flera potentiella köpare har visat oro för att glukosinolater kan komma att ge fodret en bitter smak som inte alltid uppskattas av kor, grisar och fjäderfä. Glukosinolater förekommer emellertid i rapsfrön, inte i raps.

Däremot uppskattades kornet betydligt bättre då de japanska uppfödarna i stor utsträckning använder det på samma sätt som majs, men utan lika höga krav på bearbetning vilket gör korn mer kostnadseffektivt.

Under 2011 producerades 25 miljoner ton foder, till största delen från importerat spannmål. Av detta kom 45 procent från majs, 14 procent från sojamjöl, 4 procent från korn och 2 procent från fodervete.

Utöver ett antal spannmålshandlare deltog representanter från Alberta Agriculture and Rural Development, Alberta Barley Commission, Agriculture och Agri-Food Canada i resan.