Nyheter
Vem gynnas av en ökad oljeproduktion?

The Organization of Petroleum Exporting Countries, också kallat OPEC, har tretton medlemsländer vars kombinerarade oljeproduktion har överstigit organisationens mål för de senaste tolv månaderna. Saudiarabien, den största producenten och det land som driver utvecklingen, är fast beslutet att behålla oljeprodukutionen på en hög nivå trots att priserna fallit till rekordlåga nivåer. Iran har kommunicerat att landet kommer att öka sin oljeproduktion med 500 000 fat och öka sin export till 2,2 MMbpd när de nuvarande sanktionerna lyfts.
Oljepriset har fallit, bland annat som en följd av ett ökande överutbud som beror på den alltför höga produktionsnivån. Detta har bidragit till att de dagliga intäkterna för OPECs medlemsländer har fallit med miljarder dollar. Varje ytterligare ökning av oljeproduktionen från OPECs medlemsländer kommer att leda till ytterligare sänkningar av oljepriserna.
Det flesta marknadsbedömmare verkar vara överens om att en strategi med ett överutbud är vad OPEC kommer att fortsätta bedriva. Det primära syftet med denna strategi är att behålla OPECs marknadsandel, något som kommer att få olika konsekvenser för olika nationer och företag. I denna text försöker vi identifiera vinnarna och förlorarna.
Vinnarna som gynnas av en ökad oljeproduktion
Saudiarabien är den största oljeproducenten inom OPEC-gruppen, men också det land som ligger bakom strategin med att hålla produktionsnivåerna höga till låga kostnader. Saudiarabien möter kritik från bland annat OPEC-medlemmar som Venezuela och Algeriet, eftersom de senare båda drabbas hårt av de lägre priserna..
Den främsta orsaken till att Saudiarabien vill fortsätta öka det redan stora överutbudet är att landet vill eliminera sin konkurrenter, framförallt de företag som arbetar med utvinning av skifferolja på den nordamerikanska marknaden. Ett sådant tillvägagångssätt ger inga omedelbara effekter, men har visat sig vara framgångsrik. Produktionen för icke-OPEC-länderna har minskat dramatiskt under de senaste månaderna.
Iran har förklarat att landet har för avsikt att öka oljeproduktionen med 500 000 fat per dag när de nuvarande sanktionerna hävs. Inom fem år förväntas oljeproduktionen ha ökat till 5,7 MMbpd, varav 2,2 MMbpd skall exporteras. 2,2 MMbpd är den nivån som Iran exporterade innan landet ålades sanktionerna. Sanktionerna kommer snart att lyftas som en del av den historiska kärnenergiöverenskommelsen mellan Iran och västmakterna. Det kommer sannolikt att innebära att Iran återtar rollen som världens näst största oljeproducerande nation. Iran räknar med att öka sin export till oavsett oljepriserna.
På grund av den geografiska närheten till den asiatiska marknaden kan Iran dra fördel av en ökad oljeimport bland de fyra största oljeimportörerna, Kina, Indien, Japan och Sydkorea. Japan har nyligen uttryckt ett intresse av att tredubbla oljeimporten från Iran till mer än 350 000 fat per dag.
Raffinanderierna. Produktionen av olja är beroende av regional tillgänglighet, men raffinering kan ske globalt. Raffinering är en process som gör att råoljan kan användas av konsumenter. Med ökad oljeproduktion från OPEC-länder, har oljeraffinaderierna rapporterat ökade vinstmarginaler för den senaste tiden, och högre marginaler beräknas för nästa år. De potentiella vinnarna inkluderar asiatiska raffineringsföretag som Reliance Industries, Formosa Petrochemical Corporation, HPCL Mittal Energy och Bangchak Petroleum.
Oljekonsumerande länder. Energihungriga och folkrika nationer har effektivt utnyttjat perioden av överutbud och låga oljepriser till att köpa och lagra miljontals fat olja. I juni 2015 gick Kina om USA som världens största oljeimporterande nation. Andra länder som Indien och Japan har också utnyttjat de fallande oljepriserna för att bygga upp sina oljereserver. Bland de utvecklade länderna är USA också en av de största oljekonsumenterna. Med ett överutbud av olja kommer energiförbrukande nationer gynnas av låga priser och högre import, som också kan leda till att bygga höga kapacitetsreserver för framtiden.
Förlorarna som får ta smällen
Algeriet. Den nordafrikanska nationen Algeriet är medlem av OPEC och en av de primära oljeleverantörna till den europeiska marknaden. Cirka 60 procent av Algeriets budget finansieras av olje- och gassektorn i landet. De fallande priserna har lett till att Algeriet har tappat cirka hälften av intäkterna från denna sektor. Algeriets överskott från oljeproduktionen för 2015 beräknas uppgå till 34 miljarder dollar, och beräknas falla till 26,4 miljarder under 2016.
Denna oljeberoende nations valutareserver har minskat avsevärt. För att mildra effekterna planerar de algeriska myndigheterna att reformera landets stödsystem. Höjningar av skatter, importtullar och energinyttopriser övervägs också.
Venezuela har allt, en sjunkande valuta, en av de högsta inflationstakterna i världen, och en nedgång i oljepriset som har drabbat den venezuelanska ekonomin mycket hårt. Den årliga BNP-tillväxten är negativt sedan år 2014, och beräknas ligga kvar under en procent till år 2020. Med ett betydande beroende av oljepriserna tror Världsbanken att den venezuelanska ekonomin kan krympa 10 procent i år, mest av alla ekonomier i världen.
OPEC-konkurrenter. OPEC möter konkurrens från amerikanska oljeproducenter och skiffergasföretag. Upptäckten av skifferolja på flera platser över hela USA var en viktig orsak till att USA kunde öka sitt energioberoende genom att minska sin import av olja och naturgas. Det påverkade också OPECs export till USA och resten av världen vilket ledde till prisfall. Det är emellertid OPECs strategi att öka utbudet av olja, vilket leder till lägre priser på marknaden, men gör samtidigt att OPEC kan behålla sin marknadsandel. Det är inte längre lika lönsamt att utvinna skifferolja, vilket visar att OPECs strategi varit framgångsrik, och att icke-OPEC-oljeproduktionen har minskat kraftigt under de senaste månaderna. USA har också öppnat det dörrar för export av olja, som kan påverka oljepriset negativt.
Nyheter
Samtal om flera delar av råvarumarknaden

Ett samtal som sammanfattar ett relativt stabilt halvår på råvarumarknaden trots volatilitet och geopolitiska spänningar som sannolikt fortsätter in i andra halvan av året. Vi bjuds även på kommentarer från Carlos Mera, Rabobanks analyschef för jordbrukssektorn och Kari Kangas, skogsanalytiker.
Nyheter
Jonas Lindvall är tillbaka med ett nytt oljebolag, Perthro, som ska börsnoteras

Jonas Lindvall, ett välkänt namn i den svenska olje- och gasindustrin, är tillbaka med ett nytt företag – Perthro AB – som nu förbereds för notering i Stockholm. Med över 35 års erfarenhet från bolag som Lundin Oil, Shell och Talisman Energy, och som medgrundare till energibolag som Tethys Oil och Maha Energy, är Lindvall redo att än en gång bygga ett bolag från grunden.
Tillsammans med Andres Modarelli har han startat Perthro med ambitionen att bli en långsiktigt hållbar och kostnadseffektiv producent inom upstream-sektorn – alltså själva oljeutvinningen. Deras timing är strategisk. Med ett inflationsjusterat oljepris som enligt Lindvall är lägre än på 1970-talet, men med fortsatt växande efterfrågan globalt, ser de stora möjligheter att förvärva tillgångar till attraktiva priser.
Perthro har redan säkrat bevisade oljereserver i Alberta, Kanada – en region med rik oljehistoria. Bolaget tittar även på ytterligare projekt i Oman och Brasilien, där Lindvall har tidigare erfarenhet. Enligt honom är marknadsförutsättningarna idealiska: världens efterfrågan på olja ökar, medan utbudet inte hänger med. Produktionen från befintliga oljefält minskar med cirka fem procent per år, samtidigt som de största oljebolagen har svårt att ersätta de reserver som produceras.
”Det här skapar en öppning för nya aktörer som kan agera snabbare, tänka långsiktigt och agera med kapitaldisciplin”, säger Lindvall.
Perthro vill fylla det växande gapet på marknaden – med fokus på hållbar tillväxt, hög avkastning och effektiv produktion. Med Lindvalls meritlista och branschkunskap hoppas bolaget nu kunna bli nästa svenska oljebolag att sätta avtryck på världskartan – och på börsen.
Nyheter
Oljan, guldet och marknadens oroande tystnad

Oljepriset är åter i fokus på grund av kriget i Mellanöstern. Är marknadens tystnad om de stora riskerna, det som vi egentligen verkligen bör oroa oss för? Och varför funderar Tyskland på att plocka hem sin guldreserv från New York? I veckans avsnitt av Världsekonomin pratar Katrine Kielos och Henrik Mitelman om olja, tystnad och guld. Europa är ju mer beroende av oljepriset än USA, hur orolig ska man vara för att det stiger? En krönika i Financial Times lyfte nyligen “marknadens oroande tystnad”, den syftade på skillnaden mellan den dystra geopolitiska utvecklingen i världen och en marknad som samtidigt återhämtat sig 20 procent sen början av april, trots tullkriget. Vad säger marknadens tystnad egentligen? I Tyskland pågår en debatt om att plocka hem sin guldreserv från USA. Handlar det om bristande förtroende för Donald Trump – och kan det rentav ha något med “hämndskatten” att göra?
-
Nyheter3 veckor sedan
Stor uppsida i Lappland Guldprospekterings aktie enligt analys
-
Nyheter4 veckor sedan
Brookfield ska bygga ett AI-datacenter på hela 750 MW i Strängnäs
-
Nyheter4 veckor sedan
Sommaren inleds med sol och varierande elpriser
-
Nyheter3 veckor sedan
Silverpriset släpar efter guldets utveckling, har mer uppsida
-
Analys4 veckor sedan
Brent needs to fall to USD 58/b to make cheating unprofitable for Kazakhstan
-
Nyheter4 veckor sedan
Tradingfirman XTX Markets bygger datacenter i finska Kajana för 1 miljard euro
-
Nyheter2 veckor sedan
Uppgången i oljepriset planade ut under helgen
-
Nyheter2 veckor sedan
Låga elpriser i sommar – men mellersta Sverige får en ökning