Nyheter
Minskade lager bidrar till oro på metallmarknaden
Den totala mängden registrerad metall i London Metal Exchanges (LME) globala lagernätverk sjönk under en miljon ton i mars. Lagren av aluminium, koppar, bly, nickel, tenn och zink har inte varit så låga sedan förra seklet.

Det som LME kallar lager utan garanti uppgick till bara 256 000 ton i slutet av februari, en minskning med 88 procent jämfört med två miljoner ton metall ett år tidigare, vilket innebär att varje avrop på metall från marknaden måste göras på den minskande volymen av registrerat lager.
Det hjälper till att förklara varför den 145-åriga metallhandelsbörsen har översvämmats av allt större vågor av marknadsturbulens, som kulminerade i mars upphävande av nickelkontraktet.
Kraftigt minskade lager
När London Metal Exchange först började publicera sin månatliga lagerrapport i februari 2020, visade det på 971 145 ton metall som gömde sig i lagerskuggorna. Vid sin topp ett år senare uppgick skugglagren till 2,09 miljoner ton, något mer än de registrerade lagren.
Mycket av metallen som lagrats i denna skymningszon har varit aluminium som pendlar mellan lagring på och utanför marknaden i jakten på de bästa finansierings- och lageraffärerna.
Lager av skuggaluminium nådde en topp på 1,74 miljoner ton i februari 2021. I slutet av februari i år hade de krympt till bara 218 000 ton.
Omfattningen av nedgången talar emot att detta är ett fall där ägare väljer att flytta metall bort från börsens lager för att undvika statistisk granskning. Det tyder snarare på en radikalt förändrad marknadsdynamik.
Aluminium är nu mycket mer värdefullt som en fysisk enhet. Den får en premie över spotpriset på LME på cirka 600 USD per ton på den europeiska tullbetalda marknaden och nästan 900 USD i Mellanvästern i USA. Värdet av lagrat aluminium är med andra ord nu större i den fysiska leveranskedjan än på den finansiella arenan och metallen har därför lämnat börslagren.
Kina, världens största producent, importerade nästan 2,65 miljoner ton aluminium under 2020 och 2021, vilket tömde resten av världens överskottslager. Det som återstår är att matas in i luckor i försörjningskedjan som skapats av lägre produktion i Europa när regionens smältverk kämpar för att klara av skenande kraftpriser.
Inget skyddsnät
Kopparlager som inte omfattas av garantin föll från 175 000 ton i februari 2021 till bara 18 352 ton i slutet av februari i år. Nickellagren har på samma sätt minskat, från 44 000 ton till 2 428 ton under samma period, medan blylagren uppgick till ynka 547 ton i slutet av februari 2022.
Den som letade efter extra zink för ett år sedan skulle ha kunnat hitta 87 000 ton i metallbörsens lager. Det buffertlagret har sjunkit till 15 261 ton, varav det mesta finns i LMEs asiatiska lager.
Neddragningar av smältverken i Europa har fördjupat det regionala underskottet och fått de fysiska premierna att skjuta i höjden. Med LME-skugglager nu nästan helt uttömda, är den enda källan till tillgänglig ersättningsmetall den zink som sitter på LME-garantin.
Pandemilåsningar, logistikstörningar och nedskärningar hos smältverk i Europa har genererat en massiv leveranskedjestorm för industriella metaller. Resultatet är högre prissättning och ökad volatilitet.
Den lilla LME-tennmarknaden har haft extremt låga lager i många månader nu. Det har nyligen skett en viss ombyggnad till 2 665 ton som ett resultat av bemyndigande i Antwerpen och Baltimore. Men det motsvarar fortfarande mindre än tre dagars global användning.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter3 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter4 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter3 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz
-
Nyheter1 vecka sedanChristian Kopfer om läget för oljan
-
Nyheter3 veckor sedanEfter tillväxten: Guldbrev satsar på expansion i Europa

