Eftersom tillförseln av rysk gas till Europa hör till det förflutna sedan Ryssland anföll Ukraina har många europeiska länder kämpat för att hitta alternativa energikällor. Även om EU har kommit överens om en plan för att minska naturgasförbrukningen i vinter med 15 procent jämfört med de senaste fem årens genomsnitt, kommer naturgas inte att överges som en energikälla inom en överskådlig tid.

Ett av Europas svar på krisen är en ökning av importen av flytande naturgas (LNG). Genom att kringgå användningen av rörledningar från öster, öppnar LNG-terminaler upp ett större utbud av potentiella leverantörer. En av de främsta vinnarna med detta skifte har hittills varit USA. Under första halvåret 2022 blev USA världens största LNG-leverantör, där 71 procent av exporten går till EU och Storbritannien.

Tyskland, till exempel, som hade utvecklat ett betydande beroende av gasleveranser från Ryssland, har aviserat byggandet av fyra LNG-importterminaler sedan krigets början. Som denna infografik som använder Gas Infrastructure Europe-data visar, kommer dessa dock att vara de första terminalerna i landet. 

Var kommer gasen ifrån? 

Till stor del Qatar. Det statligt ägda Qatar Energy meddelade i slutet av november att en affär hade träffats med tyska företag, som representerar ett 15-årigt avtal om att köpa 2 miljoner ton flytande gas. Leveranserna kommer att starta från 2026, där gasen säljs av Qatar till det amerikanska företaget ConocoPhillips, innan leverans sker till en av Tysklands då byggda terminaler.

Även om detta kan fungera som en lösning på medellång sikt är användningen av flytande naturgas kontroversiell. Den tyska federala miljömyndigheten hävdar att ökad användning av LNG, särskilt jämfört med gas som transporteras via pipeline, inte kan motiveras ur ett klimatpolitiskt och energieffektivt perspektiv. Ändå konstaterar myndigheten att en utbyggnad av LNG-infrastruktur under övergången till renare energi skulle kunna bidra till förbättrad försörjningstrygghet samt mer konkurrens.