Nyheter

Kinas förstörda veteskördar kan skapa möjligheter på marknaden

Publicerat

12 år sedan

den

17 juli, 2013

En kombination av frost och för mycket regn har skapat förödelse för Kinas veteskördar, något som kan tvinga landet att öka sin veteimport radikalt.

Livsmedelsförsörjningen är redan nu en flaskhals för Kinas 1,35 miljarder stora befolkning, och rankas som nummer 42 av världens livsmedelsproducenter, strax före Botswana. Urbaniseringen har gjort åkermark till en bristvara, något som i kombination med olika livsmedelsskandaler (de har dessa i Kina också, det är inte bara i Sverige vi sett dem) gjort konsumenterna nervösa. Kombinera detta med volatila livsmedelspriser och en ökad inflation så börjar vi se en bild av hur pass illa det kan bli.

En missad veteskörd kan leda till att de styrande i Peking uppmuntrar sina företag att förvärva ännu fler livsmedelsproducenter runt om i världen i syfte att säkra den teknik och de naturresurser som Kina behöver för att föda sina många hungriga munnar.

Kinas livsmedelsbrist redan ett bekymmer

Redan i dag är den kinesiska livsmedelsbristen ett problem som tas på allvar av affärsvärlden. När japanska Marubeni Corp köpte den amerikanska sojabönsodlaren Gavilon för 5,6 miljarder dollar så stoppades denna affär i nästan ett år av de kinesiska myndigheterna. Då den tillslut godkändes var det med stränga villkor för det sammanslagna bolaget som kommer att ge Kina access till en stor del av produktionen som landet behöver för att möta den inhemska efterfrågan.

I maj 2013 lade Shuanghui International ett bud på 4,7 miljarder USD på Smithfield, USA:s största fläskproducent, vilket fick de amerikanska politikerna att väcka frågan om Kina skulle få tillåtas att stärka sina strategiska fläskreserver på USAs bekostnad. Ben Becker, pressekreterare för senatens jordbruksutskott, utryckte sin oro för New York Times och ställde frågorna ”Tänk om de köper upp vårt största mejeri i morgon? Eller landets största majsproducent?”. En av de frågorna som inte ställdes, men antyddes var om det på sikt kunde leda till att USA står utan mjölk eller majs.

Överdrivna farhågor men det finns anledning att oroa sig

Sådana farhågor är ofta överdrivna, det är inte direkt så att Kina skulle kunna beordra all världens grisar att sluta reproducera sig. New York Times noterade vad jordbruksekonomerna världen över redan vet, att det endast skulle ta ett par år att ersätta den förlorade kapaciteten även om alla Smithfields grisar gick på export till Kina.

Det är inte Smithfields grisar som Kina är ute efter i första hand utan bolagets kompetens att driva en effektiv proteinbaserad försörjningskedja. Det är därför osannolikt att Kina skulle vara villiga att köpa upp mejeriföretag som Nestlé eller Danone, eller majsprocessorer som Archers Daniels Midland, utan att utveckla dessa bolag. Det är däremot sannolikt att världens mjölkproducenter som redan nu befinner sig i en konsolideringsfas kommer att få flera uppköpserbjudanden.

Värden över noll indikerar självförsörjande enligt OECD.

Enligt OECD (se ovan) behöver Kina redan nu importera stora mängder spannmål och mejeriprodukter. OECD räknar emellertid med att Kina kommer att förbättra sin livsmedelsförsörjning och förbli självförsörjande vad gäller de viktigaste livsmedelsgrödorna, men att detta kommer att ske något snabbare än landets produktionstillväxt på 0,3 procent per år, liknande det vi såg det förra årtiondet.

Tillväxten kommer skapa affärsmöjligheter

Denna trend kommer att påverka M & A världen över, något som bara tagit sin början i fråga om affärer som Smithfield och Gavilon-Marubeni där globala aktörer går samman för att bättre kunna svara mot den ökade kinesiska efterfrågan.

I och med att Kina inte uppfyller sina mål i fråga om årets veteskörd är det sannolikt att vi redan inom kort kommer att få se ytterligare affärer inom livsmedelsproduktionssektorn. Enligt en undersökning som nyhetsbyrån Reuters har gjort hos spannmålshandlare och analytiker kommer Kina att behöva importera 10 miljoner ton vete, nästan dubbelt så mycket som tidigare estimerades och den högsta siffran på ett decennium.

Med ökade livsmedelskrav från Kinas allt mer välbeställda konsumenter och de massiva markföroreningar som är ett resultat av decennier av industriell produktion kan Peking tvingas göra ännu större livsmedelsinköp från omvärlden.

Relaterade ämnen:kina livsmedel mat matförsörjning

Nästa

Bättre hälsa i Dubai – Varje kilo i tappad vikt ger guld

Missa inte

WASDE visar på ökade spannmålslager och minskad konsumtion

Fortsätt läsa

Nyheter

Påstår att det inte finns elektricitet i norra Sverige, lägger ner planer på fossilfri mineralgödsel

Publicerat

3 dagar sedan

den

6 november, 2025

Redaktionen

I februari 2024 så lanserade den spanska gödseltillverkaren Fertiberia, i ett partnerskap med Lantmännen och Nordion Energi, en satsning på att producera grön mineralgödsel i norra Sverige. Det gick under namnet Power2Earth. Först skulle vätgasen produceras i Boden och gödsel göras av den i Luleå. Bolaget kunde dock inte få någon elektricitet i Boden och flyttade därför den planerade vätgasproduktionen till Letsi i Jokkmokk, varifrån en pipeline skulle läggas till Luleå.

För några dagar sedan meddelade dock Power2Earth att det inte blir någonting av planerna i sin nuvarande form. Power2Earth påstår att det saknas tillräckligt med elektricitet i Letsi.

Om orsaken som anges stämmer har vi ingen riktig klarhet i, det kan ju vara ett svepskäl, men varken kommunerna eller elbolagen verkar dock ha protesterat mot påståendet.

Det är dock ett återkommande tema, samtidigt som det finns ett stort överskott av elektricitet i norra Sverige så finns det ett stort underskott på elektrictet i norra Sverige. Elektriciteten finns inte på de platser eller på de tider som passar större förbrukare.

Fortsätt läsa

Nyheter

Indonesiens nya kolkungar satsar när väst backar

Publicerat

4 dagar sedan

den

5 november, 2025

Redaktionen

När de stora globala gruvjättarna lämnar kol bakom sig, växer en ny generation av opportunistiska aktörer fram i Asien, skriver energi- och råvarujournalisten Stephen Stapczynski på Twitter. I Indonesien, världens största exportör av sjöburen kol, görs miljardinvesteringar i bränslet som många trodde hade nått sin topp.

Ett av de mest symboliska projekten är Triaryani-gruvan på södra Sumatra. Dess ägare, Geo Energy, satsar motsvarande 500 miljoner dollar på att öka produktionen med 900 procent – i tron att världen fortfarande behöver mer kol. Och hittills har det lönat sig.

Efterfrågan slår rekord

Trots åratal av klimatlöften och investeringar i förnybar energi fortsätter den globala kolkonsumtionen att stiga till nya rekordnivåer. Analytiker har gång på gång fått revidera sina prognoser för när kolanvändningen ska nå sin topp.

Asien är epicentret för denna utveckling. Kina, världens största importör, driver efterfrågan, även om landets egna kolproduktion ökar. Samtidigt förblir kol den billigaste och mest tillgängliga energikällan för regionens växande ekonomier, där stabil elförsörjning är avgörande.

”Låt oss inte offra den billigaste energin bara för att jaga en dröm. Våra människor måste kunna leva först,” säger Roza Permana Putra, ansvarig för Triaryani-gruvan.

Indonesiens kolboom

Landets regering har gjort klart att kol fortfarande är en central del av ekonomin. Gruvproduktionen har redan överträffat målen, men myndigheterna valde ändå att höja produktionsmålet ytterligare för 2025.

Samtidigt har Indonesien själv blivit en stor förbrukare av sitt eget kol. Elproduktionen i landet har ökat med 60 procent på tio år, huvudsakligen tack vare kolkraft. Enligt Internationella energiorganet (IEA) stod kolbrytningen för cirka 2,4 procent av BNP redan 2021.

En svåråtkomlig resurs

Men expansionen är inte utan hinder. De lättillgängliga fyndigheterna är redan utvunna, vilket tvingar bolag som Geo Energy att söka sig allt längre in i otillgängliga, bergiga områden. Triaryani-gruvan ligger tre timmars bilresa från närmaste stad och kräver stora investeringar i vägar och hamnanläggningar.

En bransch i förändring

Medan västerländska gruvbolag tvingats dra sig tillbaka av investerare och regeringar som kräver hållbarhet, ser dessa mindre asiatiska aktörer sin chans. Geo Energy och liknande bolag köper underutvecklade eller övergivna gruvor från de gamla jättarna och utgör därmed den nya ansikten av kolindustrin: snabbfotade, riskbenägna och mindre bundna av ESG-krav.

Kolens farväl till världen tycks alltså bli längre och mer utdraget än många hoppades, och i Indonesien har avskedet knappt börjat.

Fortsätt läsa

Nyheter

Indien kan dra ner kraftigt på byggandet av sol- och vindkraft, ingen vill köpa elektriciteten

Publicerat

5 dagar sedan

den

4 november, 2025

Redaktionen

Indien överväger att ställa in byggandet av enorma mängder sol- och vindenergi, motsvarande en femtedel av landets totala kapacitet idag. Orsaken är att ingen vill köpa elektriciteten.

Delstaternas energibolag förväntades att köpa elektriciteten, men har inget behov av elektricitet som levereras då och då, utan behöver stabila leveranser av elektricitet. Eftersom de redan är under ekonomisk press så vill de inte slösa bort pengar på att köpa något som de inte har nytta av.

Energibolag vill inte heller köpa elektricitet från andra delstater, för de måste numera betala 25 procent av vad det kostar att överföra elektriciteten och för projekt som startar efter juni 2028 så upphör bidragspengarna helt.

I en första genomgång har energimyndigheten identifierat planerade projekt på 42 GW som ännu inte har lyckats hitta några köpare för elektriciteten.

Fortsätt läsa