Analys
Det stora spannmålsrånet
Det stora spannmålsrånet, eller The Great grain robbery, också känt som The Russian wheat deal, refererar till när det forna Sovjetunionen 1972 köpte betydande mängder spannmål, främst vete och majs men också sojabönor, av USA till låga priser. Orsaken till att Sovjetunionen köpte sådana mängder spannmål från USA berodde på att Sovjetunionen drabbats av en betydande torka som förstörde 20 procent av landets skördar.
Egentligen hade Sovjetunionen börjat köpa amerikanskt spannmål redan innan, trots det kalla kriget som då rådde och gjorde att det i princip var omöjligt för amerikanska företag att handla med företag i Östeuropa.
De stora köpen kom under perioden juli och augusti 1972, när Sovjetunionen köpte 440 miljoner bushels vete, cirka 25 procent av USAs skörd det året, till ett pris om 700 MUSD. Från början var det endast tänkt att Sovjetunionen skulle köpa spannmål till ett värde om 150 MUSD, men i all tysthet signerade den amerikanska regeringen ett treårigt avtal med Sovjetunionen enligt vilket de styrande i det stora landet i öst förband sig att köpa stora mängder spannmål från USA.
Sovjetunionen gjorde sedan ytterligare köp från en rad olika spannmålshandlare. Sovjetunionen använde en kredit på 750 MUSD som landet hade fått från den amerikanska regeringen samt 500 MUSD av sin egen hårdvaluta för att köpa majs, vete och sojabönor. Sovjetunionen köpte när priserna var låga och i all tysthet, faktum är att det tog flera månader innan det kom ut att Sovjetunionen agerat så pass tungt på köpsidan. När detta väl läckte ut kom spannmålspriserna att explodera uppåt.
De högsta spannmålspriserna på 125 år
Händelsen ledde sedan till de högsta spannmålspriserna på 125 år i USA, en av de verkliga tjurmarknaderna som varade mellan 1972 och 1973. Under en femmånadersperiod 1973 handlades sojabönorna till 8 USD per bushel och noterade sedan en toppnotering på Chicago Board of Trade på 12,90 USD per bushel. Mindre än ett år tidigare hade sojabönorna handlats till 3,31 USD per bushel, en prisuppgång på 390 procent. Att priserna steg så pass kraftigt var inte enbart en effekt av Sovjetunionens köp, det sammanföll med en torka i Australien och av att Indien vid detta tillfälle kom att bli en stor aktör på de globala råvarubörserna, i detta fall som en stor köpare av spannmål.
Samtidigt kom ett antal av USAs spannmålsexportörer att göra stora vinster på denna affär, uppskattningsvis kunde de dela på 300 MUSD av de amerikanska skattebetalarnas pengar. Att händelsen kom att bli känd som The Great grain robbery är således inte så konstigt. Flera av dessa spannmålshandlare hade dessutom agerat som köpare, i syfte att hedga det spannmål de sålde till Sovjetunionen så hade de köpt vete, majs och sojabönor på råvarubörserna. När de sovjetiska spannmålsköpen blev allmän kännedom ledde det till att råvaruhandlarna gjorde enorma vinster. Det förekom också beskyllningar om att Sovjet hade köpt stora mängder terminskontrakt i syfte att göra vinster som skulle finansiera köpen av den fysiska spannmålen. Senare ledde detta till att en rad anklagelser om att insidertrading hade skett, men inga åtal väcktes och det gick inte att påvisa att det förekommit någon otillbörlig marknadspåverkan trots senatsförhör och liknande undersökningar. Det enda signifikanta resultatet av detta var att konsumenterna drabbades av högre priser på spannmålsprodukter.
Neil Sanders, Londonbaserad detaljhandelsanalytiker, sade att vetekrisen 1973 bidrog till att priset på en limpa bröd steg med 87 procent, från 10,1 pence, till 18,9 pence året efter. I slutet av 2011 låg priset på motsvarande limpa i England på 84 pence. Även andra livsmedel som till exempel pasta, foder och i förlängningen kyckling och kött kom också att påverkas, om än i mindre omfattning.
Vid FN:s mat och jordbruksorganisation, FAO, i Rom, säger ekonomen Abdolreza Abbassian att det är ländernas regeringar som skall ta skulden i de fall konsumenterna drabbas av spannmålskriserna. Han säger att världen blivit för fokuserad på vete från Svarta havs-regionen. Skördarna i detta område är emellertid mindre pålitliga än det spannmål som odlas i stabilare regioner som Kanada och USA. Enligt Abbassian måste det vidtas åtgärder för att mildra effekter av händelser som torka eller skyfall.
Ryska spioner avlyssnade råvaruhandlarnas telefoner
The Great grain robbery var en lysande insats som bland annat inbegrep den före detta spionorganisationen KGB som avlyssnade råvaruhandlarnas telefoner. Målet med detta var att de ryska spannmålshandlarna skulle kunna hitta de lägsta priserna och kunna köpa spannmålet där det var billigast utan att driva upp priset. På detta sätt kom Sovjet åt 300 MUSD av de amerikanska skattebetalarnas pengar i form av exportsubventioner, i en tid då den amerikanska regeringen var ute efter att lindra de kroniskt låga spannmålspriser genom att uppmuntra spannmålsexport.
Efterdyningar
The Great grain robbery var en av de ekonomiska händelser som kom att ändra världen för alltid. Det stora spannmålsrånet ledde till nya, stränga rapporteringsregler för de amerikanska råvaruhandlarna, regler som gäller än i dag. Det stora spannmålsrånet kom också att leda till en massiv ökning av råvarupriserna i allmänhet, och bidrog till att driva den amerikanska ekonomin till både recession och stagflation. Detta resulterade sedan i vad som kom att kallas för Reaganomics.
President Nixon införde ett exportförbud av sojabönor för att bromsa ytterligare prishöjningar på sojabönor. Detta partiella embargo ledde till kritik från utlandet eftersom det ledde till att amerikanska kontrakt upphävdes.
En bomullskris uppstod 1973 och 1974 där priset på bomull nästan fördubblats under en sexmånadersperiod. Ungefär 500 stämningar lämnades in avseende bomullskontrakt som hade baserats på lägre priser. Samtidigt steg priset på majs kraftigt. Matpriserna världen över steg med cirka 50 procent under de första sex månaderna av 1973. Livsmedelspriserna exploderade igen 1974.
U.S. General Accounting Office släppte en rapport i juli 1973 som säger att försäljningen hade misskötts och bidrog till att pressa upp livsmedelspriserna. Spannmålsförsäljningen ledde dessutom till att de amerikanska skattebetalarna tvingades till att betala onödiga subventioner. GAO sade att Ryssland borde ha betalat högre priser för det spannmål landet köpte vilket skulle ha minska subventionerna till spannmålsföretagen, och att jordbrukarna inte drog någon nytta av veteaffären, utan att det endast var de exporterande spannmålsföretagen som gjorde vinster på detta.
”The Big Grain Robbery” är ett perfekt exempel på vad som händer när utbud och efterfrågan kullkastas på spannmålsmarknaderna.
1987 kom Sovjetunionen tillbaka till spannmålsbörserna
1987 kom sedan Sovjetunionen tillbaka till de globala spannmålsmarknaderna och genomförde tillsammans med Reaganadministrationen en ny affär i amerikanskt vete. Sovjetunionen köpte då fyra miljoner ton motsvarande 147 miljoner bushels, av det amerikanska vetet. Detta vete motsvarade cirka åtta procent av det amerikanska veteöverskottet på 1,88 miljarder bushels vete.
Hur kunde detta ske?
Under hela det kalla kriget, hade de ryska bönderna utmaningar i form av det ryska klimatet och de tvivelaktiga sovjetiska jordbruksmetoderna, något som gjorde missväxt till ett regelbundet förekommande inslag i Sovjetunionen. Detta gjorde också förekomsten av sovjetiska spannmålshandlare på råvarumarknaderna till något vanligt förekommande. De sovjetiska spannmålshandlarna agerade då oftast som köpare eftersom den sovjetiska ledningen alltid haft svårt att tillhandahålla tillräckliga mängder baslivsmedel till sin befolkning.
Händelserna som kom att utmynna i det som kallades The Great grain robbery inträffade inom loppet av några veckor, och de amerikanska myndigheterna hade ingen aning, eller någon annan heller för den delen, att Sovjet hade drabbats av en akut livsmedelskris som en följd av situationen i landets jordbruksindustri. Det var inte heller allmänt känt att de sovjetiska spannmålshandlarna genomförde små, men tillsammans omfattande inköp av spannmål på råvarubörserna. Hur kunde detta hända? I dag finns det ett stort antal satelliter som cirkulerar runt jorden som fotograferar de områden där spannmål odlas, men på 1970-talet var det få råvaruhandlare som hade direktkontakt med de sovjetiska jordbrukarna. Den tidens satelliter kunde inte heller visa de skador som förorsakats av torka, insekter eller sjukdomar.
Market is starting to take US/Iran headlines with a pinch of salt. Brent crude rose $2.8/b yesterday to an official close of $112.1/b. But after that it traded as low as $108.05/b before ending late night at around $109.7/b. Through the day it traded in a range of $106.87 – 112.72/b amid a flurry of news or rumors from Iran and the US. ”US temporary sanctions during negotiations” (falls alarm). ”We will bomb Iran” (not anyhow),… etc. While the market is still fluctuating to this kind of news flow, it is starting to take such headlines with a pinch of salt.
We’ll see. Maybe, maybe not. The Brent M1 contract is trading at $110.2/b this morning which very close to the average ticks through yesterday of $110.4/b.
Trump with bearish, verbal intervention whenever Brent trades above $110/b it seems. What seems to be a pattern is that Trump states something like ”very good negotiations going on with Iran”, ”New leaders in Iran are great,..”, ”Great progress in negotiations,…”, ”Deal in sight,..” etc whenever the Brent M1 contract trades above $110/b. An effort to cool the market. These hot air verbal interventions from Trump used to have a heavy bearish impact on prices, but they now seems to have less and less effect unless they are backed by reality.
As far as we can see there has been no real progress in the negotiations between the US and Iran with both sides still standing by their previous demands.
Iran is getting stronger while the cease fire lasts making a return to war for Trump yet harder. Iran is naturally in constant preparation for a return to war given Trump’s steady threats of bombing Iran again. Iran is naturally doing what ever is possible to prepare for a return to war. And every day the cease fire lasts it is better prepared. This naturally makes it more and more difficult and dangerous for the US to return to warring activity versus Iran as the consequences for energy infrastructure in the Persian Gulf will be more and more severe the longer the cease fire lasts. Israel seems to see it this way as well. That the war is not won and that current frozen state of a cease fire gives Iran opportunity to rebuild military and politically.
Global inventories are drawing down day by day. How much? In the meantime the Strait of Hormuz stays closed. There is varying measures and estimates of how much global inventories are drawing down. Our rough estimate, back of the envelope, is that global inventories are drawing down by at least some 10 mb/d or about 300 mb/d in a balance between loss of supply versus demand destruction. Other estimates we see are a monthly draw of 250-270 mb/d. The IEA only ’measured’ a draw in global observable stocks of 117 mb in April with oil on water rising 53 mb while on shore stocks fell 170 mb. But global stocks are hard to measure with large invisible, unmeasured stocks. As such a back of the envelope approach may be better.
Oil products is what the world is consuming. Oil product prices likely to rise while product stocks fall. Strategic Petroleum Reserves (SPR) are predominantly crude oil. Discharging oil from OECD SPR stocks, a sharp reduction in Chinese crude imports and a reduction in global refinery throughput of 6-7 mb/d has helped to keep crude oil markets satisfactorily supplied. But global inventories are drawing down none the less. And oil products is really what the world is consuming. So if global refinery throughput stays subdued, then demand will eventually have to match the supply of oil products. The likely path forward this summer is a steady draw down in jet fuel, diesel and gasoline. Higher prices for these. Then, if possible, higher refinery throughput and higher usage of crude in response to very profitable refinery margins. And lastly sharper draw in crude stocks and higher prices for these. But some 6 mb/d of oil products used to be exported through the Strait of Hormuz. And it may not be so easy to ramp up refinery activity across the world to compensate. Especially as Ukraine continues to damage Russian refineries as well as Russian crude production and export facilities.
Watch oil product stocks and prices as well as Brent calendar 2027. What to watch for this summer is thus oil product inventories falling and oil product premiums to crude rising. Another measure to watch is the Brent crude 2027 contract as it rises steadily day by day as the Strait of Hormuz stays closed and global oil inventories decline. The latter is close to the highest level since the start of the war and keeps rising.
The Brent M1 contract and the Brent 2027 prices and current price of jet fuel in Europe (ARA). All in USD/b
Our back of the envelope calculation of the global shortage created by the closure of the Strait of Hormuz. Note that 3.5 mb/d of discharge from SPR is also a draw. Note also that ’Forced demand loss’ of 2.5 mb/d is probably temporary and will fall back towards zero as logistics are sorted out leaving ’Price demand loss’ to do the job of balancing the market. Thus a shortfall of at least 9 mb/d created by the closure. More if SPR discharge is included and more if Forced demand loss recedes.
Brent is climbing higher. Front-month is at USD 106.3/bl this morning, close to a weekly high and a USD 9/bl jump from Mondays open. This is the move we flagged as a risk earlier in the week: the market shifting from ”a deal is around the corner” to ”this is going to take longer than we thought”.
Analyst Commodities, SEB
During April, rest-of-year Brent remained remarkably stable around USD 90/bl. A stability which rested on one single assumption: the SoH reopens around 1 May. That assumption is now slowly falling apart.
As we highlighted yesterday: every week of delay beyond 1 May adds (theoretically) ish USD 5/bl to the rest-of-year average, as global inventories draw 100 million barrels per week. i.e., a mid-May reopening implies rest-of-year Brent closer to USD 100/bl, and anything pushing into June or July takes us meaningfully higher.
What’s changed in the last 48 hours:
#1: The US military has formally warned that clearing suspected sea mines from SoH could take up to six months. That is a completely different timescale from what the financial market is pricing. Even a political deal tomorrow does not immediately reopen the strait.
#2: Trump has shifted his tone from urgency to ”strategic patience”. In yesterday’s press conference: ”Don’t rush me… I want a great deal.” The market is reading this as a president no longer feeling pressured by timelines, with the naval blockade running in the background.
#3: So far, the military activity is escalating, not de-escalating. Axios reports Iran is laying more mines in SoH. The US 3rd carrier strike group (USS George H.W. Bush) is arriving with two countermine vessels. Trump yesterday ordered the US Navy to destroy any Iranian boats caught laying mines. While CNN reports that the Pentagon is actively drawing up plans to strike Iranian SoH capabilities and individual Iranian military leaders if the ceasefire collapses. i.e., NOT a attitude consistent with an imminent deal!
Spot crude and product prices eased off the early-April highs on a combination of system rerouting and deal optimism. Both now weakening. Goldman estimates April Gulf output is reduced by 14.5 mbl/d, or 57% of pre-war supply, a number that keeps getting worse the longer this drags on.
Demand-side adaptation is ongoing: S. Korea has cut its Middle East crude dependence from 69% to 56% by pulling more from the Americas and Africa, and Japan is kicking off a second round of SPR releases from 1 May. But SPRs are finite.
Ref. to the negotiations, we should not bet on speed. The current Iranian leadership is dominated by genuine hardliners willing to absorb economic pain and run the clock to extract concessions. That is not a setup for a rapid resolution. US/Israeli media briefings keep framing the delay as ”internal Iranian divisions”, the reality is more complicated and points toward weeks and months, not days.
Our point is that the complexity is large, and higher prices have only just started (given a scenario where the negotiations drag out in time). The market spent April leaning on the USD 90/bl rest-of-year assumption; that case is diminishing by the hour. If ”early May reopening” is replaced by ”June, July or later” over the next week or two, both crude and products have meaningful room to reprice higher from here. There is a high risk being short energy and betting on any immediate political resolution(!).
Down on Friday. Up on Monday. The Brent June crude oil contract traded down 5.1% last week to a close of $90.38/b. It reached a high of $103.87/b last Monday and a low of $86.09/b on Friday as Iran announced that the Strait of Hormuz was fully open for transit. That quickly changed over the weekend as the US upheld its blockade of Iranian oil exports while Iran naturally responded by closing the SoH again. The US blew a hole in the engine room of the Iranian ship TOUSKA and took custody of the ship on Sunday. Brent crude is up 5.6% this morning to $95.4/b.
The cease-fire is expiring tomorrow. The US has said it will send a delegation for a second round of negotiations in Islamabad in Pakistan. But Iran has for now rejected a second round of talks as it views US demands as unrealistic and excessive while the US is also blocking the Strait of Hormuz.
While Brent is up 5% this morning, the financial market is still very optimistic that progress will be made. That talks will continue and that the SoH will fully open by the start of May which is consistent with a rest-of-year average Brent crude oil price of around $90/b with the market now trading that balance at around $88/b.
Financial optimism vs. physical deterioration. We have a divergence where the financial market is trading negotiations, improvements and resolution while at the same time the physical market is deteriorating day by day. Physical oil flows remain constrained by disrupted flows, longer voyage times and elevated freight and insurance costs.
Financial markets are betting that a US/Iranian resolution will save us in time from violent shortages down the road. But every day that the SoH remains closed is bringing us closer to a potentially very painful point of shortages and much higher prices.
The US blockade is also a weapon of leverage against its European and Asian allies. When Iran closed the SoH it held the world economy as a hostage against the US. The US blockade of the SoH is of course blocking Iranian oil exports. But it is also an action of disruption directed towards Europe and Asia. The US has called for the rest of the world to engaged in the war with Iran: ”If you want oil from the Persian Gulf, then go and get it”. A risk is that the US plays brinkmanship with the global oil market directed towards its European and Asian allies and maybe even towards China to force them to engage and take part. Maybe unthinkable. But unthinkable has become the norm with Trump in the White House.
Sommarväder skapar prisrally på elbörsen
Oil product price pain is set to rise as the Strait of Hormuz stays closed into summer
Solkraften pressar elpriserna dagtid
Michel Gubel ger sin syn på oljemarknaden