Den största kakaoaffären på mer än ett decennium har gjorts på börsen i London och väcker minnen från när en hedgefondförvaltare känd som”Chocfinger” försökte ta över marknaden och ta en så kallad corner.

Två år av underskott har dramatiskt minskat lagren av den viktiga chokladingrediensen. Det mått av leveranser som gäller nu är som lägst som noterats på fyra decennier. Det gör handlare sårbara för en så kallad squeeze – när de inte kan hitta tillräckligt med råvaror för att leverera till köpare när kontrakten löper ut och de tvingas köpa tillbaka sina terminer.

Brådskan att undvika att behöva leverera bönor har skickat kakao för juli till en premie så hög som 240 brittiska pund per ton till nästa terminskontrakt. Senast en liknande handel skedde i London var 2010, när Anthony Ward, som förvaltade Armajaro Asset Management LLP:s CC+-fond tog en av de största leveranserna av kakao någonsin på Londonbörsen. Detta drag ledde senare till en kraftig uppgång i kakaopriserna.

De senaste affärerna har drivits på av snäv tillgång efter att produktionen under två på varandra följande år legat under efterfrågan, vilket ledde till att det globala förhållandet mellan lager och användning – ett mått på reserver i förhållande till konsumtion – fallit till 32,2 procent, den lägsta siffran sedan säsongen 1984-1985 , enligt data från den Londonbaserade International Cocoa Organization.

För att göra saken värre hade köparna inget annat val än att gå ut på marknaden. Många chokladtillverkare som fyllde på under pandemin av rädsla för försörjningsstörningar hade förbrukat sina reserver och försenat inköp i väntan på lägre priser. Deras strategi har slagit tillbaka.

”Köparna har legat efter med köpen”, säger konsulten Judy Ganes, VD för J. Ganes Consulting, som har följt marknaderna i mer än 30 år. ”När priserna steg och det fanns oro för ännu högre priser, kastade de in sig in på marknaden för att köpa mer.”

Chokladtillverkarna hade inte tillräckligt med förnödenheter och lät deras hedgar ta slut, tillade Ganes. Tidigare i år hade kommersiella aktörer den största netto-korta positionen någonsin, vilket innebar att de satsade på lägre priser, visade börsdata som sträckte sig minst ett decennium tillbaka.

Allt detta händer precis som ett vädermönster i El Niño riskerar att ytterligare störa den globala produktionen, och toppodlarna Elfenbenskusten och Ghana har redan sålt en stor del av sin skörd för nästa säsong.

På den fysiska marknaden handlas kakaobönor från Elfenbenskusten och Ghana för nästa säsong till en premie på minst 40 brittiska pund, och ibland så mycket som 60 pund per ton till terminsmarknaden.

Den kostnaden kommer utöver en rejäl avgift på 400 dollar per ton som tillverkarna introducerade för några år sedan i syfte att öka jordbrukarnas inkomster, ett kartelliknande drag som har lett till att de kallats för kakao-OPEC.

Kakaoförråden i Europa är redan lägre än i USA, och en brand i ett lager hos Vollers Group i Amsterdam tidigare i år skadade vissa förnödenheter, säger företaget på sin hemsida.

En liknande press påverkade kakaomarknaden i New York för några år sedan, när Hershey tog det ovanliga steget att direkt köpa en stor mängd kakao genom ICE Futures US-börsen istället för att köpa bönor på den fysiska marknaden, vilket gjorde det möjligt för företaget att få tag på billigare förnödenheter.