Följ oss

Nyheter

Bristen på choklad ökar intresset för kakaoodling i Latinamerika

Publicerat

den

Kakao och choklad

I en tid när kakaopriserna rusar och efterfrågan stiger som en följd av ökad konsumtion i Asien vill en tidigare anställd på Credit Suisse återuppliva produktionen i Amazonas där kakaobönan utvecklades för mer än 15 000 år sedan. Projektet som har sin bas i Peru är ett försök att få Latinamerika att åter kontrollera en industri som i dag domineras av västafrikanska odlare. I dag står Västafrika för 70 procent av marknaden trots att kakaon har sitt ursprung i Amazonas.

Kakao och chokladUnder 2014 kom torka, statliga priskontroller och sjukdomar att begränsa utbudet av kakao samtidigt som efterfrågan på choklad ökade. Dels drabbades kakaoväxterna av sjukdomar och dels drabbades kakaoodlare av ebola-sjukdomen. Kakaopriset steg under 2014 med 7,4 procent. Marknaden för kakao växer just nu i högre takt än vad Västafrika kan förmå att leverera.

Tempererad gröda

Kakao är en gröda som kräver ett väldigt specifikt klimat och kan bara växa inom cirka 10 grader från ekvatorn. Med tillgänglig mark i den sydamerikanska djungeln och med idealiska förhållanden framstår Amazonas som en viktig leverantör för chokladtillverkarna.

United Cacao räknar med att få den första skörden från dess 8 000 hektar stora odlingsområde i norra Peru under andra halvåret i år. United Cacao planterar under innevarande kvartal 1 000 hektar, men räknar med att öka detta till slutet av året. United Cacao säger att när hela området är planterat kommer de vara den största och billigaste kakaoproducenten i världen. Kakaodalen finns således i det ecuadorianska och peruanska Amazonasbältet.

Drar fördel av kakaopriset

Melka säger att de nu gör allt för att plantera, då de ser det som ett sätt att ta marknadsandelar från de västafrikanska producenterna, där kakao odlas främst av småbönder och säljs till kvarnar från storskaliga företag som Cargill Schweiz Barry Callebaut och Olam International. I takt med att den globala efterfrågan stiger, något som delvis beror på ett förändrat konsumtionsmönster i Asien, förutspår International Cocoa Organization ett underskott på 100 000 ton kakao under 2015. Godistillverkaren Mars gör bedömningen att bristen kommer att fortsätta öka och uppgå till en miljon ton 2020.

Under 2014 gick Ecuador om Kamerun och blev världens femte största kakaoexportör efter att ha levererat en rekordskörd om 240 000 ton enligt Ecuadors kakaoexportörers organisation, mer känd som Anecacao.

Stort intresse från Kina

De gynnsamma priserna på kakao, det vill säga de höga priserna, har lett till att ytterligare områden i Ecuador har planterats med kakaoplantor. Såväl nordamerikanska, japanska och kinesiska företag står dessutom beredda att investera kapital i nya produktionsanläggningar. Anecacao har därför höjt Ecuadors produktionsprognos till 280 000 ton, att jämföra med den tidigare siffran 260 000 ton som kommunicerades i oktober 2014.

I grannlandet Colombia har landets kakaobönder för avsikt att öka produktionen av kakao från 50 000 ton till över en miljon ton under de kommande två decennierna enligt National Cocoa Growers Federation. I dag kommer större delen av världens kakaoproduktion från två länder, Elfenbenskusten och Ghana, som tillsammans producerar mer än 60 procent av bönorna på en kakaomarknad som värderas till 110 miljarder USD. Även Indonesien och Nigeria är stora producenter.

Witches’ Broom

Det brasilianska företaget M. Libanio Agricola som arbetat med odling och förädling av kakao sedan 1920, planerar att öka sin produktion med 300 procent fördelat på sina nio odlingar som omfattar 627 000 hektar i delstaten Bahia. Delstaten Bahia var en gång i tiden världens näst största kakaoexportör. I dag håller odlarna på att återhämta sig från ett utbrott av witches’ broom, en sjukdom som drabbade kakaoplantorna under 1990-talet. M. Libanio Agricola är en av de större leverantörerna till Nestle och franska Bonnat Chocolatier.

Sjukdomsdrabbad kakaoSedan utbrottet av witches’ broom är skuldsättningen bland de brasilianska kakaoodlarna hög, men nivån kan komma att behöva ökas ytterligare om landets kakaoodlare skall kunna öka sin produktion och göra Brasilien till en ledande kakaoexportör igen. För detta kommer det emellertid att krävas krediter och det är frågan om det kommer vara möjligt för de mindre kakaoodlarna att erhålla sådan.

Företag som Cargill och Barry Callebaut har sagt att de skall fortsätta fokusera på Västrafrika och hjälpa kakaoodlarna i Ghana och på Elfenbenskusten att öka sin produktion. Även regeringarna i Ghana och på Elfenbenskusten gör vad de kan för att öka produktionen för dessa länders kakaoodlare och uppmuntrar dem till att plantera ytterligare kakaoplantor istället för grödor som till exempel palmer.

Witches’ broom disease (WBD), också känt som Moniliophthora perniciosa (tidigare Crinipellis perniciosa), är en svampsjukdom som drabbar kakaoträden. Sjukdomen finns endast i Sydamerika, Panama och Karibien, och är en av de mest kända sjukdomarna som drabbar kakaoodlarna. Denna svamp har utvecklats tillsammans med kakaoplantan. Det första dokumenterade fallet i brasilianska Amazonas har sitt ursprung redan 1785.

1989 spred sig sjukdomen till Bahia, Brasiliens största kakaoproducerande stat. Sjukdomen fick kakaoproduktionen att falla från 380 000 ton till 90 000 ton vilket ledde till att Brasilien gick från att ha varit världens näst största kakaoproducent till att bli en nettoimportör av kakao.

Till skillnad från frosty pod rot, frostig podröta, som är mycket smittsam men i huvudsak bara drabbar skidorna kan WBD infektera olika delar av de växande träden under hela växtsäsongen. WBD kan i allvarliga fall också orsaka att träden dör. Svampen är hemibiotroph och har två karakteristiska faser: biotrophic (expanderande och infekterar, på levande vävnad) och saprotrophic (producerande basidiospores, på nekrotisk vävnad). Vad som får den biotrophicska fasen att övergå i ett saprotrophicskt skede är fortfarande okänt trots att mycket tid har lagts ned på att forska om detta.

Sporerna från denna svamp sprids av vinden, men måste landa i vatten för att de skall gro. Som en konsekvens sprider sig därför WBD främst under regniga perioder. Det betyder också att det är svårt att kontrollera sjukdomen och att det krävs ett omfattande arbete för att bekämpa den. Den mest kritiska delen av behandlingen, beskärning av sjukt material, kan endast utföras under torra perioder, eftersom det annars finns en risk för att sjukdomen sprider sig vidare. Som en följd av ekonomiska förhållanden lämnas ofta den bortrensade svampen på marken, något som medför att det finns en risk för att kakaoplantorna drabbas av en återinfektion kommande år. Det har emellertid visat sig att det genom att bespruta marken med en lätt beläggning av olja går att förhindra att sporerna blir luftburna igen.

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Nyheter

Uranbrytning ska bli tillåtet i Sverige

Publicerat

den

Romina Pourmokhtari

Regeringen går vidare med planerna att ta bort förbudet mot uranbrytning i Sverige. Kommuner ska kunna stoppa utvecklingen av urangruvor om de klassas som kärnteknisk verksamhet. Är uran en biprodukt till annan brytning räknas det dock inte som kärnteknisk verksamhet. Den exakta definitionen är ännu inte bestämd. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari säger till Sveriges Radio att det är hyckleri att förbjuda uranbrytning i Sverige samtidigt som vi har kärnkraftverk som är beroende av uran.

Fortsätt läsa

Nyheter

Tuffa tider för stål i Europa

Publicerat

den

Felix Lindberg

Stålmarknaden befinner sig i en svår situation där Kinas enorma kapacitet i kombination med att den inhemska efterfrågan har gått ner skapar press på branschen i hela världen. Skrothandlaren och stålexperten Felix Lindberg berättar om Europas svåra situation, med en bilindustri som går på knäna med minskad efterfrågan på stål som följd. Under 2025 kan hårdare tongångar och handelsfrågor komma i fokus. Inte minst spelar en ny administration i USA och ett val i Tyskland roll.

Felix Lindberg kommenterar stålmarknaden.
Fortsätt läsa

Nyheter

LKAB och Luleå kan bli en betydande aktör för fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Europa

Publicerat

den

Illustration LKABs industripark för kritiska mineral med fullt utbyggda anläggningar

LKAB lämnar idag in sin ansökan om miljötillstånd för förädling av fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Luleå. Den planerade industriparken kan bli den första i sitt slag i Europa och en betydande byggsten i att öka självförsörjningen av kritiska mineral, med potential att täcka sju gånger behovet av fosfor till svenskt jordbruk.

– Denna ansökan är resultatet av ett gediget arbete under fyra års tid. Det handlar om en viktig milstolpe som är av stor betydelse för regionen, Sverige och för Europas beredskap. Genom att utvinna fosfor och sällsynta jordartsmetaller från det material som vi redan bryter kan vi stärka vår framtida konkurrenskraft när vi planerar att expandera våra gruvor, samtidigt som vi kan öka försörjningstryggheten och förse samhället med dessa kritiska mineral som behövs för omställningen, säger Darren Wilson, direktör affärsområde Specialprodukter, LKAB.

Utbudet av fosfor för mineralgödsel är avgörande för matförsörjningen i Sverige och EU, medan sällsynta jordartsmetaller används för elektrifieringen och digitaliseringen av samhället, till exempel tillverkning av permanentmagneter i elbilar och vindkraftverk. Fullt utbyggd beräknas produktionen från industriparken kunna täcka cirka sju gånger Sveriges behov och åtta procent av EU:s behov av fosfor. Idag finns ingen utvinning av sällsynta jordartsmetaller i Europa.

– Behovet av kritiska mineral är brådskande sett till det geopolitiska läget och Sveriges mål om att nå fossilfrihet år 2045. EU är idag helt importberoende av fosfor och sällsynta jordartsmetaller och har klassificerat dessa som kritiska råmaterial för samhället. Denna ansökan är avgörande för att möjliggöra ett framtida investeringsbeslut om fullskalig produktion i Luleå, säger Darren Wilson.

Ansökan till Mark- och miljödomstolen avser ett miljötillstånd att bedriva storskalig industriverksamhet samt hamnverksamhet på Svartön i Luleå. Verksamheten bygger på att nyttja avfallsströmmar från järnmalmsproduktionen i Gällivare, där apatitkoncentrat framställs för vidareförädling i Luleå. Här planerar LKAB att producera fosfor och sällsynta jordartsmetaller, samt gips som biprodukt. Genom en stegvis uppskalning kan verksamheten utökas med fler processanläggningar över tid, för att stå i full drift under 2030-talet.

– LKAB:s tillståndsansökan är ytterligare ett steg på vägen mot en utbyggd industripark i Luleå. Det är glädjande att de arbetar på enligt sin plan med etableringen, som är betydelsefull för kommunens och regionens fortsatta utveckling som nav i omställningen. Produktionen av dessa kritiska mineral för vindkraftverk, elbilar och matförsörjning är viktigt för hela vårt samhälle och ger oss möjligheten till att skapa nya arbetstillfällen inför framtiden, säger Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande, Luleå kommun.

Den 24 oktober 2024 fattade LKAB beslut om att investera i en demonstrationsanläggning i Luleå, som kommer att verifiera de teknologier som krävs för utvinning av kritiska mineral. Resultaten från anläggningen, tillsammans med miljötillståndet för industriparken, kommer att ligga till grund för kommande beslut om storskalig produktion. Det är även avhängigt av miljötillståndet för LKAB:s verksamhet och apatitverk i Gällivare, där tillståndsprocessen pågår.

Fakta om LKAB och kritiska mineral

  • LKAB planerar att börja utvinna kritiska mineral från den befintliga järnmalmsgruvan i Gällivare genom att etablera ett nytt förädlingsverk för apatit. Detta genom att ta vara på flöden från järnmalmsproduktionen som idag inte tas till vara och blir till avfall.
  • Apatitkoncentratet från Gällivare transporteras sedan till den planerade industriparken i Luleå. Här planerar LKAB att producera sällsynta jordartsmetaller, fosfor för produktion av mineralgödsel till jordbruket, samt gips som biprodukt för byggindustrin.
  • Den 24 oktober 2024 fattade LKAB beslut om att investera 800 MSEK i en demonstrationsanläggning i Luleå, som kommer att verifiera och vidareutveckla de teknologier som krävs för utvinning av fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Den planeras vara i drift i slutet av 2026 och är en viktig del i arbetet med att utveckla den fullskaliga anläggningen.
  • EU klassificerar råvaror som kritiska på grund av det stora importberoendet och den stora betydelsen de har för vår ekonomi och den gröna omställningen. Detta inkluderar fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Gemensamt för dessa råmaterial är även att det finns en stor risk för försörjningsavbrott, till exempel relaterat till geopolitiska risker.
  • Fosfor används främst för produktion av mineralgödsel och ungefär hälften av världens livsmedelsproduktion är beroende av detta. Europa är till 90 procent beroende av import, där Ryssland har stått för en betydande del av produktionen.
  • Sällsynta jordartsmetaller (REE) används bland annat i permanentmagneter i elbilsmotorer och generatorer för vindkraftverk, där Kina dominerar värdekedjan. Europa har idag ingen egen utvinning av dessa sällsynta jordartsmetaller.
  • LKAB har ansökt om att göra järnmalmsgruvan i Gällivare, den planerade industriparken i Luleå och den nya järnmalmsfyndigheten Per Geijer med höga halter sällsynta jordartsmetaller och fosfor i Kiruna till strategiska projekt enligt EU:s Critical Raw Materials Act.
Fortsätt läsa

Centaur

Guldcentralen

Fokus

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Populära