Bristen på choklad ökar intresset för kakaoodling i Latinamerika

I en tid när kakaopriserna rusar och efterfrågan stiger som en följd av ökad konsumtion i Asien vill en tidigare anställd på Credit Suisse återuppliva produktionen i Amazonas där kakaobönan utvecklades för mer än 15 000 år sedan. Projektet som har sin bas i Peru är ett försök att få Latinamerika att åter kontrollera en industri som i dag domineras av västafrikanska odlare. I dag står Västafrika för 70 procent av marknaden trots att kakaon har sitt ursprung i Amazonas.

Under 2014 kom torka, statliga priskontroller och sjukdomar att begränsa utbudet av kakao samtidigt som efterfrågan på choklad ökade. Dels drabbades kakaoväxterna av sjukdomar och dels drabbades kakaoodlare av ebola-sjukdomen. Kakaopriset steg under 2014 med 7,4 procent. Marknaden för kakao växer just nu i högre takt än vad Västafrika kan förmå att leverera.

Tempererad gröda

Kakao är en gröda som kräver ett väldigt specifikt klimat och kan bara växa inom cirka 10 grader från ekvatorn. Med tillgänglig mark i den sydamerikanska djungeln och med idealiska förhållanden framstår Amazonas som en viktig leverantör för chokladtillverkarna.

United Cacao räknar med att få den första skörden från dess 8 000 hektar stora odlingsområde i norra Peru under andra halvåret i år. United Cacao planterar under innevarande kvartal 1 000 hektar, men räknar med att öka detta till slutet av året. United Cacao säger att när hela området är planterat kommer de vara den största och billigaste kakaoproducenten i världen. Kakaodalen finns således i det ecuadorianska och peruanska Amazonasbältet.

Drar fördel av kakaopriset

Melka säger att de nu gör allt för att plantera, då de ser det som ett sätt att ta marknadsandelar från de västafrikanska producenterna, där kakao odlas främst av småbönder och säljs till kvarnar från storskaliga företag som Cargill Schweiz Barry Callebaut och Olam International. I takt med att den globala efterfrågan stiger, något som delvis beror på ett förändrat konsumtionsmönster i Asien, förutspår International Cocoa Organization ett underskott på 100 000 ton kakao under 2015. Godistillverkaren Mars gör bedömningen att bristen kommer att fortsätta öka och uppgå till en miljon ton 2020.

Under 2014 gick Ecuador om Kamerun och blev världens femte största kakaoexportör efter att ha levererat en rekordskörd om 240 000 ton enligt Ecuadors kakaoexportörers organisation, mer känd som Anecacao.

Stort intresse från Kina

De gynnsamma priserna på kakao, det vill säga de höga priserna, har lett till att ytterligare områden i Ecuador har planterats med kakaoplantor. Såväl nordamerikanska, japanska och kinesiska företag står dessutom beredda att investera kapital i nya produktionsanläggningar. Anecacao har därför höjt Ecuadors produktionsprognos till 280 000 ton, att jämföra med den tidigare siffran 260 000 ton som kommunicerades i oktober 2014.

I grannlandet Colombia har landets kakaobönder för avsikt att öka produktionen av kakao från 50 000 ton till över en miljon ton under de kommande två decennierna enligt National Cocoa Growers Federation. I dag kommer större delen av världens kakaoproduktion från två länder, Elfenbenskusten och Ghana, som tillsammans producerar mer än 60 procent av bönorna på en kakaomarknad som värderas till 110 miljarder USD. Även Indonesien och Nigeria är stora producenter.

Witches’ Broom

Det brasilianska företaget M. Libanio Agricola som arbetat med odling och förädling av kakao sedan 1920, planerar att öka sin produktion med 300 procent fördelat på sina nio odlingar som omfattar 627 000 hektar i delstaten Bahia. Delstaten Bahia var en gång i tiden världens näst största kakaoexportör. I dag håller odlarna på att återhämta sig från ett utbrott av witches’ broom, en sjukdom som drabbade kakaoplantorna under 1990-talet. M. Libanio Agricola är en av de större leverantörerna till Nestle och franska Bonnat Chocolatier.

Sedan utbrottet av witches’ broom är skuldsättningen bland de brasilianska kakaoodlarna hög, men nivån kan komma att behöva ökas ytterligare om landets kakaoodlare skall kunna öka sin produktion och göra Brasilien till en ledande kakaoexportör igen. För detta kommer det emellertid att krävas krediter och det är frågan om det kommer vara möjligt för de mindre kakaoodlarna att erhålla sådan.

Företag som Cargill och Barry Callebaut har sagt att de skall fortsätta fokusera på Västrafrika och hjälpa kakaoodlarna i Ghana och på Elfenbenskusten att öka sin produktion. Även regeringarna i Ghana och på Elfenbenskusten gör vad de kan för att öka produktionen för dessa länders kakaoodlare och uppmuntrar dem till att plantera ytterligare kakaoplantor istället för grödor som till exempel palmer.

Witches’ broom disease (WBD), också känt som Moniliophthora perniciosa (tidigare Crinipellis perniciosa), är en svampsjukdom som drabbar kakaoträden. Sjukdomen finns endast i Sydamerika, Panama och Karibien, och är en av de mest kända sjukdomarna som drabbar kakaoodlarna. Denna svamp har utvecklats tillsammans med kakaoplantan. Det första dokumenterade fallet i brasilianska Amazonas har sitt ursprung redan 1785.

1989 spred sig sjukdomen till Bahia, Brasiliens största kakaoproducerande stat. Sjukdomen fick kakaoproduktionen att falla från 380 000 ton till 90 000 ton vilket ledde till att Brasilien gick från att ha varit världens näst största kakaoproducent till att bli en nettoimportör av kakao.

Till skillnad från frosty pod rot, frostig podröta, som är mycket smittsam men i huvudsak bara drabbar skidorna kan WBD infektera olika delar av de växande träden under hela växtsäsongen. WBD kan i allvarliga fall också orsaka att träden dör. Svampen är hemibiotroph och har två karakteristiska faser: biotrophic (expanderande och infekterar, på levande vävnad) och saprotrophic (producerande basidiospores, på nekrotisk vävnad). Vad som får den biotrophicska fasen att övergå i ett saprotrophicskt skede är fortfarande okänt trots att mycket tid har lagts ned på att forska om detta.

Sporerna från denna svamp sprids av vinden, men måste landa i vatten för att de skall gro. Som en konsekvens sprider sig därför WBD främst under regniga perioder. Det betyder också att det är svårt att kontrollera sjukdomen och att det krävs ett omfattande arbete för att bekämpa den. Den mest kritiska delen av behandlingen, beskärning av sjukt material, kan endast utföras under torra perioder, eftersom det annars finns en risk för att sjukdomen sprider sig vidare. Som en följd av ekonomiska förhållanden lämnas ofta den bortrensade svampen på marken, något som medför att det finns en risk för att kakaoplantorna drabbas av en återinfektion kommande år. Det har emellertid visat sig att det genom att bespruta marken med en lätt beläggning av olja går att förhindra att sporerna blir luftburna igen.