Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 14 2012

Publicerat

12 år sedan

den

5 april, 2012

Priserna på jordbruksprodukter har rört sig en del den senaste veckan, men har stannat på nivåer som är nästan desamma som för en vecka sedan. Majsmarknaden ser riktigt svag ut rent tekniskt. Sojabönor som stigit kraftigt har kommit upp i en nivå där det är lönsamt att byta från majs till sojabönor i den kommande sådden. Rapsmarknaden har dragits med av sojan, men visar inga tecken på att ha nått toppen.

Samfällt dålig och illavarslande ekonomisk statistik kom igår från FED i USA (som signalerat att det inte blir mer stimulanser), från ECB (som signalerat om låg tillväxt i EU), från Spanien, som flaggar för förestående kris (värre ändå). Detta påverkar konsumtionsförväntningarna.

Väderleksprognosen (ENSO) har inte uppmärksammats alls, men den indikerar att det kan bli en ordentlig skördefest i sommar.

Odlingsväder

Australiens meteorologiska byrå annonserade förra veckan att ”La Niña reaches its end”. Nedan ser vi Southern Oscillation Index, som mäter ENSO och indikerar La Niña om SOI > +8 och El Niño om SOI < -8. Vi ser att SOI är noll nu.

NOAA är inte lika tvärsäkra som Australiensarna, utan säger bara att man når neutrala förhållanden i april (som ju faktiskt just nu betyder ungefär samma sak). NOAA kör två prognosmodeller för ENSO. Nedan ser vi först CFS.v1, som vi ser förutspår neutrala förhållanden från april.

Nedan ser vi den andra modellen, CFS.v2, som också förutspår neutrala ENSO-förhållanden, men är kraftigare på El Niño-sidan för hösten.

För odlingsväder gäller La Niña = dåligt. El Niño = bra.

Fru Martell på Martell Crop Projections skriver att det finns en slående likhet med odlingsåren 2004 och 2009. Både 2004 och 2009 började med neutrala ENSO-förhållanden och utvecklade sig senare till El Niño-förhållanden under sommaren.

Utsikterna för vädret är alltså rejält ”bearish”. Nedan ser vi vad som hände med vetepriset i Chicago 2004 och 2009.

Vete

Matifs novemberkontrakt förmådde inte nå upp till en ny toppnotering, men den stigande trenden är ännu intakt.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif-vete. Notera att marknaden på Matif är kraftigt utökad i löptid, vilket gör det möjligt att tillämpa den effektiva ”trappstegsmetoden” för att prissäkra variation i priser över flera år.

USDA:s efterlängtade prospective planting rapport visar att arealen för vete (alla sorter) under 2012 förväntas uppgå till 55.9 miljoner acres (ca 23 miljoner hektar), en ökning med 3 procent från förra året. Arealen för höstvete på 41.7 miljoner acres (ca 17 miljoner hektar) är en ökning med 3 procent från förra året, men en minskning med 1 procent från tidigare prognos. Arealen för vårvete minskar däremot med 3 procent till 12 miljoner acres (ca 4,9 miljoner hektar).

Lagren av vete per den 1 mars 2012 uppgick till 1.20 miljarder bushels, en minskning med 16 procent från samma tidpunkt förra året.

Arealen för vete på 55.9 kom in under det förväntade nivåintervallet på 56.6-58.3, då lantbrukare i de norra regionerna, t.ex North Dakota och South Dakota, väljer att odla majs istället för vårvete. Estimatet var dessutom ca 2 miljoner lägre än prognosen på 58 som USDA kom ut med på Outlook Forum 2012 i slutet på februari.

Även lagernivån kom in under den genomsnittliga förväntade nivån på 1.255 bbu.

Rapporten fick vetepriserna att rusa och CBOT vete Maj12 stängde på 6.60 ¾ – upp 48 ¼ cent.
Matif kvarnvete Maj12 stängde på 212.75 – upp 5.50 EUR medan fodervete Maj12 på Liffe stängde på 174.75 GBP – upp 3.75 GBP.

På den internationella marknaden har Argentina bekräftat sin återkomst som prisledande på vete genom att vinna sin första order under 2012 från Egyptens GASC, och med ett pris under de som erbjöds från Svarta Havet, Europa och de flesta från USA, trots högre fraktkostnader. GASC bekräftar att de, vid sin tredje upphandling under mars månad, har köpt 60 000 ton argentinskt vete och 60 000 ton amerikanskt vete.

[ Vinnande bud; USA; 262.84$/t + frakt 26.50$/t från Toepfer I Argentina; 259.45$/t + frakt 30.31$/t från Cargill ]

Det argentinska vetet var betydligt billigare än det franska som håller ett högt ett pris förstärkt av rädsla för konsekvenserna av den köldknäpp som drabbade Europa i februari och dess påverkan på utbudet. Priset på det argentinska vetet var också lägre än det ryska/ukrainska som dominerade marknaden den sista halvan av 2011. Priset på det ryska vetet har påverkats av utarmningen på tillgång av vete i närheten av hamnar och för Ukrainas del är utsikterna för kommande skörd mindre bra efter höstens torka och vinterns kyla vilket gör lantbrukare mindre benägna att sälja och istället avvakta i en förhoppning om högre priser på den lokala marknaden.

I sin första prognos för 2012/13 sänker Coceral sitt estimat för Europas produktion av vete till 126,76 mt, en minskning med 2.7 mt jämfört med året innan och det är också ett estimat som ligger under Europeiska kommissionens prognos förra månaden på 133 mt och också under Strategie Grains estimat på 131.1 mt.

I Tyskland förväntas produktion uppgå till 22.37 mt, en minskning med 340 000 ton från föregående år.

Prognosen för Spanien har också justerats ned pga av den svåra torkan och landets veteproduktion estimeras till 4.2 mt, en nedgång med 29%. Frankrikes veteproduktion estimeras till 34.08 mt och landets totala spannmålsskörd, Europas största, förväntas uppgå till 64.7 mt, en ökning med 1.7 mt YoY, till stor del beroende på ökad produktion av vårkorn. Storbritanniens veteproduktion förväntas öka med ca 330 000 ton till ett fyraårs högsta på 15.58 mt.

IGC skriver i sin rapport att den globala vete produktionen för 2012/13 förväntas uppgå till 681 mt, en minskning med 15 mt från förra årets rekordproduktion, till följd av en minskning i den genomsnittliga avkastningen. Produktionen kan komma att bli lägre i Australien, Kazakstan, Marocko och Ukraina, men förväntas däremot att bli bättre i Nordamerika och Ryssland. Den globala konsumtionen förväntas stiga endast marginellt, där ökningar inom livsmedelsindustri och industriell användning delvis kompenseras av en minskad foderefterfrågan. Trots detta förväntas efterfrågan på foder att ligga kvar på en relativt hög nivå.

Globala lager förväntas sjunka tillbaka från förra årets topp, men tillgången förväntas vara stabil, även hos de största exportörerna.

Vi fortsätter att ha en negativ vy på i synnerhet Matifs terminspriser och då särskilt de med kort löptid, de med leverans det närmaste året.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn ligger fortfarande under glidande medelvärden och det brukar tolkas negativt.

Potatis

Priset på industripotatis för leverans nästa år har rekylerat något lite.

Majs

Majspriset som bröt ur konsolideringsfasen och föll kraftigt, hämtade sedan tillbaka förlorad mark. Rekylen gick upp till utbrottsnivån igen. Detta är klassiskt. Det är vår chans, vi som missade utbrottet, att sälja. Decembermajs bör kunna fall till 500 cent.

USDA:s rapport visar att arealen för majs under 2012 förväntas uppgå till 95.9 miljoner acres (ca 39 miljoner hektar), en ökning med 4 procent från förra året och en ökning med 9 procent från 2010. Om detta stämmer, blir detta den största arealen (en yta större än Japan) för majs sedan 1937 då uppskattningsvis 97.2 miljoner hektar odlades.

Lagren av majs per den 1 mars 2012 uppgick till 6.01 miljarder bushels, en minskning med 8 procent från samma tidpunkt förra året.

Arealen för majs på 95.9 kom in över det förväntade nivåintervallet på 93.7.6-95.7, då lantbrukare nu laddar för en rekordstor majsodling i USA till följd av höga attraktiva priser. Estimatet låg också över USDA´s tidgare prognos på 94 från februaris Outlook Forum. Majspriset har hållit sig på en stadig hög nivå till följd av tighta lager och USDA´s lagernivå på 6.01 bbu bekräftar detta.

Man kan säga att rapporten var blandad för majs, bullish pga av låga lagernivåer och bearish pga av en estimerad rekordareal, marknaden var dock mest intresserad av den låga lagernivån och majspriset rusade upp på Chicago och stängde på 6.44 usd, upp 40 cent.

Nu gäller det dock att lantbrukarna har vädrets makter på sin sida resten av säsongen. Den ovanligt varma vintern och den tidiga våren gjorde att sådden startade tidigare på sina ställen och ett fall i temperaturen nu skulle kunna orsaka skada.

Argentinas Jordbruksministerium har snävat till sin prognos för landets majsproduktion under 2011/12 till 21.2 mt från det tidigare intervallet på 20.5-22mt, vilket också är en nedgång från produktionen på 23 mt förra säsongen.

Den estimerade produktionen är fortfarande relativt hög men långt ifrån de första prognostiserade förväntningarna på 30 mt. Argentina är världens näst största majsexportör och skörden pågår nu för fullt.

Enligt Buenos Aires Grain Exchange förväntas landets majsproduktion för 2011/12 att uppgå till ca 20.8 mt, betydligt lägre än de ursprungliga förväntningarna på ungefär 30 mt. Det varma vädret och torkan är anledningen till nedjusteringen.

IGC kom med sin rapport i måndags och skriver där att utsikterna för utbud och efterfrågan på majs beräknas vara fortsatt tighta under 2012/13 men en ökad produktion, framförallt i USA, kommer att tillgodose efterfrågan och ge utrymme för en blygsam ökning av lagernivån. Tack vare gynnsamma priser och god potentiell avkastning förväntas den totala produktionen att nå en all-time-high och baserat på normala väderförhållanden och genomsnittlig avkastning beräknas den globala majsproduktionen för 2012/13 att uppgå till 900mt, en ökning med 4.2% jämfört med förra året. En stigande efterfrågan på kött kommer att ge stöd till ökad foderanvändning, men konkurrensen från fodervete och korn kommer återigen att vara en faktor. Tillväxten i industriell användning kommer sannolikt att vara lägre än tidigare år; stärkelseproduktionen i Kina kommer att öka ytterligare, men den amerikanska etanolproduktionen förväntas sjunka pga minskad inhemsk efterfrågan samt minskad export.

Globala lager förväntas öka något då ökad produktion i USA mer än väl kompenserar nedgången i Kina och Brasilien.

Sojabönor

USDA:s rapport visar att arealen för sojabönor under 2012 förväntas uppgå till 73.9 miljoner acres (ca 30 miljoner hektar), en minskning med 1 procent från förra året och en minskning med 5 procent från 2010.

Lagren av sojabönor per den 1 mars 2012 uppgick till 1.37 miljarder bushels, en ökning med 10 procent från samma tidpunkt förra året.

Priset på sojabönor har behållit sin styrka under året i takt med att analysfirmor har justerat ned sina estimat för produktionen av sojabönor i Brasilien och Argentina pga torka under södra halvklotets sommar i december och januari.

Brasilianska AgRural sänker nu sin prognos för landets produktion av sojabönor under 2011/12 till 66.68 mt, ned 1.9% från tidigare estimat på 68 mt som kom i februari och en nedjustering med 11.5% jämfört med 2010/11. Förra årets skörd var 75.3 mt och innan torkan slog till i södra Brasilien trodde man att skörden skulle bli 73.1 mt. Sojaodlare i Brasilien, den näst största producenten efter USA, har skördat 69% per den 30 mars, enligt en emailad rapport från AgRural Commodities Agricolas. Det är i nivå med förra årets 70% samma tid.

USDA beräknar i sin senaste prognos att Brasiliens produktion kommer att uppgå till 68.5 miljoner ton. Detta ter sig nu alltså något högt.

Buenos Aires Grain Exchange justerade ner sin prognos för Argentinas produktion av sojabönor för 2011/12 till 45 mt, en minskning med 1.2 mt sedan veckan innan och en minskning med 8.5% jämfört med 2010/11 till följd av väderrelaterat (torka) bortfall i de norra regionerna och den senaste tidens köldknäpp.

Rosario Grain Exchange kvarstår på 44.5 mt.

Argentinas Jordbruksministerium snävar till sitt estimat för landets produktion av sojabönor för 2011/12 till 44 mt jämfört med sin tidigare prognos med intervallet 43.5-45 mt, vilket också är en minskning från förra årets 49 mt.

Argentinska Lartirigoyen justerar ned sin prognos för landets produktion av sojabönor till 42.6 mt från tidigare 45.5 mt.

Argentina är världens största exportör av av sojamjöl, som används som djurfoder, och sojaolja, som används till matlagning och biobränslen. Landet är också världens tredje största exportör av sojabönor, efter Brasilien och USA. Skörden av sojabönor i Argentina går framåt och 5,4% av skörden är avklarad jämfört med förra veckans 3.4%. USDA beräknar Argentinas produktion till 46.5 mt.

Paraguays produktion av sojabönor estimeras nu till 3.7 mt till jämfört med tidigare prognoser på 8-8.5 mt.

OilWorld sa i förra veckan att den globala produktionen av sojabönor kommer att sjunka med 22-23 mt den här säsongen och därmed minska till 242.9 mt till följd av en minskad produktion i Sydamerika (-16 mt) och USA (-7 mt). Produktionen i Sydamerika förväntas sjunka till 120.6 mt jämfört med 136.5 mt under 2010/11.

Brasiliens produktion justeras ned till 66,5 mt, från den tidigare prognosen på 70 mt i januari och betydligt lägre än förra årets 75.32 mt. men skulle kunna falla till så lågt som till 64.5 mt till följd av torka i de södra regionerna Rio Grande do Sul, Santa Catarina och Parana samt skador orsakade av asiatisk rostsvamp i Mato Grosso.

Torkan i Rio Grande do Sul anses vara den värsta på många år och skadorna från rostsvampen den värsta på 5 år.

Argentinas produktion justeras ned till 46.5 mt från 49.2 mt.

USDA uppskattar en minskning med 21 MT, men då kvarstår estimaten för Brasilien på 68.5 mt och Argentina på 46.5 mt.

Nedan ser vi kursdiagrammet för novemberleverans av sojabönor på CBOT. 1400 cent / bushel som tidigare verkat som ett motstånd för vidare uppgång, gjorde det även den är gången.

Debatten om arealens storlek för sojabönorna pågår för fullt. Sojabönorna har nått den nivå där det är lönsamt att byta från majs till bönor. Många bönder har dock redan gödslat för att odla majs. Detta verkar som en dämpande effekt i bytet till bönor. I USA gödslar man när man har tid och det är före sådd, trots att det blir stora gödselförluster. Nedan ser vi kvoten mellan priset på novemberterminen på sojabönor dividerat med priset på majs med leverans i december.

Detta gör att sojabönor kan ha nått sin toppnotering. Det stöds även av den tekniska analysen, där 1400 är ett starkt motstånd.

Raps

Coceral estimerar att Europas rapsproduktion kan komma att öka till 19.1 mt från 18.95 mt. Trots en återgång till en mer normal avkastning förväntas Storbritanniens produktion att uppgå till 2,6 mt, Tysklands produktion förväntas öka med 1 mt jämfört med förra året och den franska produktionen förväntas bli i stort sett oförändrad.

Oilseeds Crop Forecast March 2012

Nedan ser vi kursdiagrammet för novemberkontraktet.

Vi fortsätter att ha en neutral vy.

Gris

Den senaste veckan är terminskontrakten näst intill oförändrade i pris. Däremot har det varit mycket stora rörelser, med kursfall ner mot 90-cent och sedan en snabb uppgång. Trenden är dock alltjämt nedåtriktad.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Guldet fortsätter i sin breda konsolidering

Missa inte

SIP Nordic – Råvaruguiden – April 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.