Analys

SEB Jordbruksprodukter, 4 februari 2013

Publicerat

11 år sedan

den

4 februari, 2013

SEB Veckobrev med prognoser på jordbruksråvaror

Prisförändringarna på terminsmarknaderna för jordbruksprodukter var marginella förra veckan. Vetepriserna var i princip oförändrade. Sojabönorna handlades upp ett par tre procent på de första indikationerna att hektarskörden i Brasilien är lite sämre än väntat. Rapspriserna på Matif påverkades dock inte. I motsatt riktning – och den andra råvaran som rörde sig prismässigt över huvud taget var mjölk. Priserna på smör och mjölk på Eurex sjönk med ett par procent – och följer därmed efter det tidigare prisfallet på Class III – mjölk i USA.

Den här veckan avslutas på fredag med den andra WASDE-rapporten i år. Klockan 18:00 släpper det amerikanska jordbruksdepartementet siffrorna. Vi återkommer senare under veckan med marknadens förväntningar inför den.

Odlingsväder

Europa fick snöfall som blev regn i södra Europa. Den västra delen av Ryssland och Ukraina fick milt väder, som gjorde att det skyddande snötäcket smälte på sina håll. Sydostasien fick riklig monsunnederbörd, som är bra för risproduktionen. Argentina fortsatte att vara torrt. Det ger en snabbare mognad, men riskerar också att ge en mindre skörd. Brasilien i söder berörs av samma torra väder som i norra Argentina. Längre uppåt landet föll god nederbörd.

Torkan i USA ligger kvar på nästan exakt samma höga nivå som varit rådande sedan början av december.

Vi fick ett mail från den amerikanska börsen CME, där CBOT ingår, om att de troligtvis kommer att reducera sina öppettider för handel med spannmål / oljeväxter som ett svar på synpunkter från branschen. Börsen, som just nu håller på med en undersökning bland sina kunder gällande öppettiderna, säger att även om inte undersökningen är komplett så har de redan fått tillräckligt med svar för att reducera öppettiderna för handel med terminer på spannmål och sojabönor, och avvaktar nu godkännande från CFTC.

En reducering av öppettiderna skulle delvis vara en återgång av CME:s kontroversiella beslut under 2012 att utöka öppettiderna. Börsen säger samtidigt att det finns flera olika uppfattningar om när marknaden ska vara öppen framöver och att de därför återkommer med fler detaljer under de kommande veckorna.

CME säger också att de är öppna för att överväga stopp av handeln under publiceringen av USDA:s viktigaste rapporter (bl.a WASDE) månadsvis och kvartalsvis. Konkurrenten ICE, vars lansering av terminskontrakt för spannmål och oljeväxter fick CME att utöka sina öppettider, har dock inga planer på att göra några förändringar av sina öppettider.

Vete

Priset på november (2013) kontraktet stabiliserade sig stödet vid 220 euro i veckan.

Nedan ser vi decemberkontraktet på CBOT, där det tekniska stödet bröts sent på fredagseftermiddagen. Detta signalerar prisfall, men 800 cent / bu är å andra sidan ett psykologiskt motstånd. Hela den tekniska bilden talar dock för lägre priser.

Efter de senaste dagarna med gatuvåld och månader av politisk oro gick Egyptens försvarsminister ut med den kraftiga varningen att ”en fortsättning av konflikten mellan de olika politiska krafterna och deras olikheter över hur landet ska styras kan leda till att staten kollapsar och därmed hota framtida generationer”. Egypten står inför en allt större ekonomisk och politisk instabilitet, där det egyptiska pundet har förlorat mer än en tiondel av sitt värde sedan revolutionen 2011. Många egyptier är beroende av det subventionerade bröd som säljs för ca 0.05 kr och störningar av brödutbudet skulle kunna leda till ytterligare oroligheter. Egyptens GASC har under januari månad köpt 115 000 ton vete för leverans 20-28 februari, vilket endast är hälften så mycket som under januari 2012. Fortsatta oroligheter kan leda till svårigheter att finansiera inköp av vete, men enligt GASC så har man vare sig finansiella problem och dessutom lager fram till mitten/slutet på juni, något som dock ifrågasätts om det verkligen stämmer.

Sådden av vete i Kanada, kan förmodligen komma att stiga med så mycket som 10 procent som en följd av ökad areal och höga priser enligt CWB (Canadian Wheat Board). Arealen kan komma att öka med 5-10 procent jämfört med förra årets 9.63 miljoner hektar, då lantbrukare skiftar till vete från andra mindre lönsamma grödor som t.ex oljeväxter och råg. Förra årets sådd av vårvete uppgick till 6.85 miljoner hektar, vilket motsvarar 71 procent av den totala vetearealen, inklusive höstgrödorna och durumvete. Den totala skörden av samtliga vetesorter uppgick till 27.2 mt under 2012/13.

Enligt AgCanada kan den kanadensiska produktionen av vete, inklusive durum, 2013/14 komma att öka med 4.8 procent till 28.5 mt, tack vare ökad areal. I veckan publicerades årets första gissning om arealen för årets veteproduktion. 25.3 miljoner acres är 1.5 mA mer än förra året.

Trots ökad nederbörd under januari månad över sydvästra Kansas, västra Oklahoma och delar av Texas, så visar USDA’s senaste rapport att tillståndet för det amerikanska vetet har förvärrats. Tillståndet för vete i Kansas, den största producenten av höstgrödan, har justerats ned från månaden innan då den värsta torkan i USA sedan 1930-talet kvarstår. 20 procent av grödan klassas nu som ”good/excellent”, där endast 1 procent tillhör ”excellent”, jämfört med 24 procent i slutet av december. 39 procent klassas som ”poor/very poor” jämfört med 35 procent månaden innan. I den sista rikstäckande rapporten som USDA skickade ut i slutet på november var 29 procent av höstvetet klassat som ”good/excellent”, vilket är den lägsta nivån sedan åtminstone 1985 då man började föra register. Än värre är det i Oklahoma, den näst största producenten, där endast 5 procent är klassat som ”good” (11 procent månaden innan) medan ”poor/very poor” uppgår till höga 69 procent.

I Nebraska klassas 8 procent som ”good/excellent” och 50 procent som ”poor/very poor”, medan i South Dakota tillhör 3 procent ”good/excellent” medan 66 procent är klassat som ”poor/very poor”.

Argentina har i princip sålt sitt vete (det mesta till Brasilien).

I EU var det en vecka tunn på exportsidan. I Ryssland rapporterades vetelagren uppgå till 13 mt vid årsskiftet. Det är 40% mindre än förra året. Det innebär att Ryssland når botten på lagren i slutet av april.

Enligt den fristående analytikern Noel Fryer är Rysslands importbehov samtalsämnet för dagen i Svartahavsområdet. I fredags hölls ett möte i Moskva om att eventuellt ta bort importtullen om 5% på vete, men inget kom ut av det. Ett nytt möte ska hållas nästa vecka där Medvedev ska vara ordförande.

De inhemska spannmålspriserna i Ryssland har fortsatt att stiga som en följd av markant lägre lager pga av en mindre skörd i kombinationen med en stark export i början av säsongen. Enligt Rosstat uppgick Rysslands totala skörd av spannmål och baljväxter till 70.7 mt jämfört med 94.2 mt året innan, varav 37.7 mt vete och 8 mt majs. Skörden av vete är därmed den lägsta på ett decennium, medan skörden av majs är rekordhög.

Det inhemska priset på kvarnvete i Ryssland steg till nya rekordnivåer under förra veckan, över 2008 års priser. I diagrammet nedan ser vi de totala spannmålslagren i Ryssland.

Rysslands export av spannmål 2012/13 estimeras till 14.8 mt, och de har redan exporterat 13.5 mt spannmål den här säsongen inklusive 10 mt vete. Importen av spannmål förväntas uppgå till 1.2 mt och under perioden juli-december har landet importerat 486 000 ton, varav merparten från Kazakstan. För 2013/14 förväntas produktionen att uppgå till 95 mt, vilket skulle generera ett överskott till export på 15 mt.

GASC har samtidigt, som nämnt ovan, sagt att de har fulla lager, vilket är anledningen till att de inte köpte så mycket i den senaste tendern. Däremot sade de att de har finanserna i ordning för att köpa mer när de behöver. Det kan alltså bli konkurrens om vetet framåt våren.

Vi ser att detta återspeglade sig i rörelsen i terminskurvan, som gick ännu mer in i backwardation på Matif. De korta kontrakten mars och maj för gammal skörd steg, medan november (ny skörd) inte förändrades alls mellan fredagen den 25 januari och den 1 februari.

Vi fortsätter vår neutrala vy på vetet. Tekniskt lutar det åt lägre pris. Den fundamentala informationen förebådar tilltagande oro på vetemarknaden i vår och torkan i USA ser inte ut att lätta.

Maltkorn

I diagrammet ovan ser vi också tydligt att hela terminskurvan för Chicagovete föll ganska kraftigt. Ingen mannamån alls. De längre kontrakten något mer i pris, i synnerhet för leverans av 2014 års skörd. Vi fortsätter vår neutrala vy på vetet. Tekniskt lutar det åt lägre pris. Den fundamentala informationen förebådar tilltagande oro på vetemarknaden i vår och torkan i USA ser inte ut att lätta.

November 2013-kontraktet sjönk för andra veckan i rad, från 248.25 till 247 euro per ton.

Majs

Majspriset (december 2013) fortsatte sin rekyl uppåt, men slutade veckan med prisnedgångar. Priset ligger fortsatte för andra veckan att glida uppåt precis dikt an det tekniska stödet. När nu rekylen tagit priset upp till strax under den jämna siffran 600 cent, ”borde” uppgången ta slut. Stödet ”borde” brytas och priset falla ner till åtminstone 575 cent i första hand och 550 cent i andra hand.

Veckovis etanolproduktion i USA sjönk till en rekordlåg nivå 700 fat per dag, som vi ser i diagrammet nedan. Det är den lägsta produktionsnivån sedan DOE började publicera produktionsstatistiken varje vecka. Den senaste noteringen är för veckan som slutade fredagen den 25 januari.

Det höga priset på majs sköter alltså sitt ransoneringsjobb ganska bra när det gäller majs. Etanol är inte livsviktigt heller, till skillnad från vete, t ex. En rekordskörd väntas i USA. WASDE-rapporten på fredag kommer kanske att kasta än mer ljus över utbuds- och efterfråge-ekvationerna. Mer klarhet kan säkerligen få marknadens oro att dämpa sig.

Enligt BAGE är Argentinas sådd av majs klar till 98.7 procent, jämfört med 96.4 procent förra veckan. Pablo Adreani, AgriPac Consultores, säger att han kan komma att justera ned sitt estimat för Argentinas majs produktion 2012/13 till 25.5 mt, jämfört med tidigare estimat om 27.1 mt.

I Brasilien sås nu den andra skörden ”safrinha”. Skörden väntas till sommaren. Cordonnier’s estimat för Brasiliens produktion av majs 2012/13 är oförändrad från tidigare estimat på 70 mt, och även Argentinas majsproduktion 2012/13 är oförändrat på 22.5 mt. El Tejar Ltd uppskattar Argentinas produktion av majs till 24-25 mt.

Vi fortsätter att ha en neutral vy på majs. Skulle det tekniska stödet i diagrammet för december-majs brytas vill vi sälja.

Sojabönor

Sojabönorna (november 2013) fortsatte upp, efter att förra veckan ha brutit motståndslinjen i kursdiagrammet, som vi skrev om förra veckan. Regnen i Brasilien, där skörden inletts, försämrar transportmöjligheterna. De första rapporterna visar också att hektarskörden är något lägre än väntat av CONAB med flera. Dessa nyheter gav understöd till veckans prisuppgång. I Argentina är skörden till 8% klar, vilket är långt efter det normala. BAGE rapporterade att torkan ”börjar påverka hektarskörden negativt”. I kartbilden nedan ser vi nederbörden i Brasilien förrförra veckan. Vi ser att det saknas nederbörd i den södra delen av kartbilden, ner mot Argentina. Vi ser också att mitt i det viktiga sojadistriktet i Mato Grosso är det extra mycket nederbörd.

USDA’s FAS uppskattade produktionen i Argentina till 54 mt per den 23 januari och samma dag kom Rosario Grain Exchange med sin prognos på 53 mt. Rapporter säger att förra månaden kan ha varit den varmaste januari sedan 1957, och temperaturen förväntas uppgå till mer än 40 grader med spridda skurar under nästa vecka. För veckan 7-13 februari förväntas temperaturen att överstiga 35 grader.

Enligt BAGE är Argentinas sådd av sojabönor klar till 99.4 procent, en ökning med 2 procent sedan förra veckan. Pablo Adreani, AgriPac Consultores, säger att hans prognos för Argentinas produktion av sojabönor kan komma att justeras ned till 48.5 mt (mot tidigare 51.3 mt) om landet inte får tillräckligt med nederbörd.

Cordonniers estimat för Brasiliens produktion av sojabönor 2012/13 är oförändrad från tidigare estimat på 81 mt, medan Argentinas sojabönsproduktion 2012/13 justeras ned med 1 mt till 52.0 mt.

El Tejar Ltd estimerar Brasiliens produktion av sojabönor 2012/13 till 80-81 mt, jämfört med CONAB’s estimat på 82.7 mt. Argentinas produktion av sojabönor 2012/13 estimeras till 50.0 mt, medan Paraguays beräknas uppgå till 8.0 mt.

Enligt IMEA (Instituto Mato-Grossense de Economia Agropecuária) är skörden av sojabönor i brasilianska Mato Grosso avklarad till 7 procent jämfört med 3 procent för en vecka sedan. Nedanför ser vi kurdiagrammet för sojabönor (november 2013).

Prisuppgången borde stöta på motstånd i form av vinsthemtagningar / lantbrukares säljordrar vid 1350 cent / bushel. Det är en jämn och fin siffra och tidigare uppgångar från juli och senare har hejdats vi den nivån.

Vi fortsätter att ha en neutral vy i det här veckobrevet. Det troligaste just nu anser vi är att prisuppgången hejdas i veckan som kommer. WASDE-rapporten ger sedan ny vägledning för marknaden. Tekniskt ser det ut som om priset skulle kunna backa något på vinsthemtagningar.

Raps

Rapspriset (november 2013) rörde sig knappast alls i veckan som gick. Vi fortsätter att tolka marknadens beteende som en rekyl i en sjunkande marknad, alternativt som en konsolideringsfas, som kanske kan sluta i att marknaden stiger – men inte än.

Som vi skrev om tidigare i brevet så skiftar lantbrukare i Kanada från t.ex oljeväxter till vete pga högre priser och enligt Oil World så förväntas kanadensiska lantbrukare att minska sin sådd av raps (canola) med 10 procent till förmån för vete. Sådden av canola beräknas uppgå till 7.7 miljoner hektar, en minskning från förra årets rekordhöga 8.61 miljoner hektar, som en följd av låg avkastning, problem med sjukdomar på grund av brist på växelbruk, ökad sådd av sojabönor och som tidigare nämnts, högre priser på vete.

AgCanada höjer sin prognos för den kanadensiska canola produktionen 2013/14 till 15.5 mt från de 13.3 mt som producerades 2012/13. Vi fortsätter att ha en övervägande negativ vy på prisutvecklingen på raps.

Gris

Grispriset (Maj 13), amerikansk Lean Hogs, har rekylerat uppåt efter brottet nedåt av stödlinjen vid årsskiftet. Rekylen uppåt följer ett klassiskt mönster. Den är ett säljtillfälle.

Mjölk

I diagrammet nedan ser vi tre kurvor. Den gröna linjen är priset på smör i euro per ton på Eurex-börsen. Den svarta är priset på smp på Eurex börsen. Priserna på Eurex anges i euro per ton.

Slutligen så den rosa linjen. Den visar priset på helmjölkspulver (WMP) FOB Västeuropa. Källan är USDA och priserna uppdateras varannan vecka. Vi ser att WMP-priset legat stabilt det fjärde kvartalet förra året.

Såväl smör som SMP har haft en påfallande svag prisutveckling, vilket kan vara början på ett en större prisjustering nedåt. Möjligen har marknaden tagit intryck av prisfallet i terminerna (maj 2013) på Klass 3 – mjölk, som vi ser i diagrammet nedan. Vi har noterat att de amerikanska terminsmarknaderna tycks ”leda” utvecklingen i Europa. I USA hejdades dock prisfallet i veckan som gick, som vi ser i diagrammet nedan.

På tisdag, den 5 februari klockan 18:00 publiceras resultaten från Fonterras auktion av mjölkpulver. På basis av prisfallet i USA, ”borde” priset på SMP och smör på Eurex justeras ner i veckan som kommer.

EURSEK

EURSEK föll i veckan som gick. Motståndet blev för starkt. Det är tystare om EU:s kris nu. Nyhetsbevakningen har haft andra fokus i veckan.

USDSEK

Dollarn har fortsatt att utveckla sig svagt mot kronan. Trenden fortsätter. Skuldkrisen hanterades i veckan – genom att skuldtaket höjdes i ett politiskt beslut. Frågan är om talesättet ”the sky is the limit” är aktuellt. Fortroendet för USA:s förmåga att lösa problemet fick sig en törn i veckan och dollarn fick lida för det.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Modity om elpriset vecka 6 2013

Missa inte

SIP Nordic – Råvaruguiden – februari 2013

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.