Under hösten 2011 var råvarumarknadens kung, den legendariske råvarugurun Jim Rogers på besök i Stockholm och delade med sig av sina tankar om råvarornas betydelse för framtiden. Han delade med sig av sina placeringsidéer och berättade varför han tror att råvarumarknaden kommer att fortsätta uppåt under kommande år.
Time Magazine döpte denne finanslegend till the Indiana Jones of finance, sedan han begav sig ut på en nästan två år lång resa till inte mindre än 52 länder världen över – på motorcykel. Under resan som beskrivs i boken Investment Biker, får läsaren följa Jim Rogers upplevelser, men också ta del av hur denne ägnade en betydande del av resan åt att hitta köpvärda aktier.
Jim Rogers var med och grundade den legendariska hedgefonden Quantum Fund under det tidiga 1970-talet, tillsammans med en annan känd finansman, George Soros, som än i dag fungerar som dess rådgivare. Quantum Fund steg under de första tio åren med fantastiska 4.200 procent medan S & P 500 indexet endast mäktade med en uppgång om 47 procent.
Från att ha varit en betydande aktör på aktiemarknaden så valde Jim Rogers att gå i ”pension” på 1980-talet innan han slutligen bestämde sig för att inrikta sig mer på råvarumarknaden. Han liknar dagens råvarumarknader vid den råvarurusch som rådde under 1970-talet, men ser trots likheterna också betydande skillnader. Under 1970-talet led Vietnam fortfarande av sviterna sedan kriget, och vare sig Indien eller Kina hade en köpkraft eller BNP som låg i närheten av dagens. Nu är dessa – och en rad andra – länder betydande aktörer på råvarumarknaden, bland annat eftersom dess befolkningar upplever en betydande höjning av sin levnadsstandard. Olja, bomull och nickel är bara några av de råvaror som efterfrågas och köps i allt större mängd.
Jordbruksrelaterade produkter har framtiden för sig
Det är emellertid jordbruksrelaterade produkter som favoriseras av Jim Rogers. Någon speciell råvara vill han inte peka ut utan väljer istället att konstatera att det har skett mycket få investeringar i denna sektor vilket nu straffar sig. En allt större befolkning måste äta, samtidigt som det saknas både fungerande ledning, kapital och arbetskraft inom jordbruket. Det gör att det kommer att finnas avsättning för det som produceras, vilket gör att han tror att denna del av ekonomin kommer att explodera. Utbudet är helt enkelt för lågt vilket gör att jordbruksprodukter inte kommer att styras av konjunkturen utan av efterfrågan från Asiens – och resten av världens – befolkning.
Tillgångar som olja och guld har långt kvar att gå säger han, även om han själv väljer att inte köpa mer guld i dagsläget, men han behåller det han har och har för avsikt att öka sina innehav om och när guldpriset faller. Han konstaterar också att det är synnerligen ovanligt att priset på en råvara stiger så länge som guldpriset har gjort – i mer än ett decennium.
Jim Rogers avslutar med att råvarumarknaden, precis som alla andra marknader, går i cykler och att bubblor uppstår, men att så länge regeringar och centralbanker fortsätter att trycka pengar i den omfattning de gör så kommer reella tillgångar att utgöra ett ypperligt sätt att skydda sitt kapital på.
