Foto: Remco van der meer

För varje år som går så får oljan en allt större betydelse för den globala ekonomin. För länge sedan ansågs den olja som kom upp efter det att en borr satts till marken vara en olägenhet eftersom den förstörde fynd som vatten eller salt. Det var inte förrän 1857 som den första kommersiella oljekällan borrades i Rumänien. Den amerikanska oljeindustrin föddes två år senare med en avsiktlig borrning i Titusville, Pennsylvania.

Den tidiga efterfrågan på olja avsåg fotogen eller bränsle till oljelampor, och det var inte innan 1901 som den första kommersiella brunnen för massproduktion borrades vid Spindletop i sydöstra Texas. Vid Spindletop producerades mer än 10 000 fat per dag, mer än vad alla andra oljeproducerande brunnar i USA producerade tillsammans. Många skulle hävda att den moderna oljeeran föddes den dagen 1901 och att det var då som oljan kom att ersätta kol som världens främsta energikälla. Oljans användningsområde som bränsle fortsätter att vara den primära orsaken till den höga efterfrågan världen över, men hur bestäms priset på olja?

Vad bestämmer oljepriset?

Med oljans betydelse som en global handelsvara följer möjligheterna till stora prissvängningar som kan ha en stor betydande ekonomisk inverkan.

De två viktigaste faktorerna som påverkar oljepriset är:

• tillgång och efterfrågan
• marknadssentimentet

Begreppet utbud och efterfrågan är relativt okomplicerat. När efterfrågan ökar eller utbudet minskar så går priset upp. När efterfrågan minskar eller utbudet ökar går priset ner. Låter det enkelt?

Inte riktigt. Priset på olja bestäms som vi vet på terminsmarknaderna på råvarubörserna. Ett oljeterminskontrakt är ett bindande avtal som ger en rätt att köpa olja till ett fördefinierat pris vid en förutbestämd tidpunkt i framtiden. I ett terminskontrakt är både köparen och säljaren skyldiga att uppfylla sin del av transaktionen på angivet datum.

Det finns följande två typer av terminshandlare:

• Hedgare
• Spekulanter

Ett exempel på en hedgare skulle vara ett flygbolag som köper oljeterminer för att skydda sig mot potentiellt stigande priser medan ett exempel på en spekulant är någon som köper en termin baserat på sina egna gissningar, men som inte har för avsikt att faktiskt köpa produkten. Enligt Chicago Mercantile Exchange (CME) sker majoriteten av all terminshandel av spekulanter och mindre än tre procent av alla transaktioner leder till att köparen av ett terminskontrakt tillträder varan som handlas.

Den andra viktiga faktorn som avgör oljepriserna är känslor. Tron på att efterfrågan på olja kommer att öka kan leda till en dramatisk ökning av oljepriserna i nuet eftersom spekulanter och hedgare driver upp terminspriset och vice versa.

Priscykeln

Ur ett historiskt perspektiv förefaller det som om det finns en cykel på 29 år, plus eller minus ett eller två år, som styr beteendet hos råvarupriserna i allmänhet. Sedan början av 1900-talet, när oljan kom att bli en mycket eftertraktad råvara, har vi sett stora toppar i råvaruindexet under 1920, 1951 och 1980. Råvaruindexet sköt i höjden både 1920 och 1980, men det finns inte en lika tydlig topp 1951 eftersom oljepriset rörde sig i sidled under hela perioden 1948 till 1968. Runt 2000 förekom inte detta mönster. Det är emellertid viktigt att notera att utbud, efterfrågan och känsla har företräde framför cykler eftersom cyklerna bara är riktlinjer, inte regler.

Slutsats

Till skillnad från de flesta produkter bestäms inte oljepriset enbart av utbud, efterfrågan och sentimentet på marknaden mot den fysiska produkten. Oljepriset bestäms snarare av utbud, efterfrågan och känsla för oljeterminskontrakt, som handlas kraftigt av spekulanter vilket gör att det spelar en dominerande roll i prissättningen. Cykliska trender på råvarumarknaden kan också spela en roll. Oavsett hur priset slutligen bestäms, baserat på dess användning i bränslen och otaliga konsumtionsvaror, verkar det som om olja kommer att fortsätta att vara i hög efterfrågan under överskådlig framtid.